Lärde mig läsa vid 2-3 år nånting. Väldigt tidig. Men i stället för att hugga in på Dickens och Strindberg blev Kalle Anka min idol och vägledare i tillvaron. Minns att det antagligen var mitt första specialintresse.. KA & Co samt pocketarna. Jag fick skäll av min far för att jag brukade gå framåtlutad med armarna hängande (på typiskt Kallemanér) när jag var nedslagen eller dyster.

Ca, enligt vår mor började du lära dig redan i ettårsåldern.

Mitt första inlägg här(!!)

Meningarna går isär om huruvida jag var 4.5 år eller 5.5 år gammal när jag lärde mig läsa, men klart är att jag tjatat hål i huvudet på mina föräldrar en tid innan. "Mamma, mamma, mamma, hur ser ett b ut?", varpå mamma oavsett pågående aktivitet fick skriva ut ett b, om så bara i luften.

Så en dag hörde mamma mig prata för mig själv i matrummet (hon var i köket), men hon fick inget riktigt sammanhang i vad det egentligen var jag sade, eftersom jag verkade prata om drottning Silvias klänning.

När hon kontrollerade mer noggrant satt jag och läste högt ur en artikel om drottning Silvias klänning, under Nobelmiddagen, i Svensk Damtidning...

När jag var 8 hade jag läst ut hela barnboksavdelningen på skolbiblioteket i det lilla samhälle jag växte upp. Mamma fick en massa skit för att hon lät mig läsa Albert Olssons serie om Tore Gudmarsson (http://sv.wikipedia.org/wiki/Albert_Olsson) när jag bara var 8-9. Jag är väldigt tacksam mot mamma för att hon inte lyssnade så noga på vad andra tyckte jag borde läsa, utan istället lät mig läsa det jag ville. Det blev både en hel del skönlitterära alster (däribland en hel del "tantsnusk" som jag inte alls begrep just då) såväl som facklitteratur om de ämnen som intresserade mig just då (grekisk mytologi, guldhamstrar och bergarter).

Jag får tillägga att jag inte har någon diagnos än. Jag _tror_ jag har asperger, men jag kan absolut inte säga säkert än.

Tja, hyperlexi verkar du ha iaf.

Har ett minne från barndomen av att jag hade riggat upp såna där snabbtelefoner (tänk walkie talkie med sladd) och lekte radio för mina föräldrar. Läste instruktionshäftet till snabbtelefonerna för dem... på engelska no less. Men då var jag nog snarare runt 10. Ganska aspigt när jag tänker efter.

Min son verkar bli tidig han också. Han är snart tre, och kan namnge de flesta bokstäver. I dag märkte min sambo att han "följde" bokstäverna i en mening på en skylt, sa varje bokstav högt... så, det dröjer nog inte så länge innan han läser.

Det var före lekis i alla fall. Jag minns att jag var hos min farmor när jag knäckte läskoden, testade min hypotes ("Står det 'ko' här?") och fick den bekräftad utan större åthävor, och sedan gick hem och läste en hel kartong med Kalle Anka.

Lärde du dig också om världen via KA&Co, Tintomara Ariadne?

Jag lärde mig läsa i första klass.
Innan jag började skolan så var jag totalt ointresserad av att lära mig läsa, men när jag väl började skolan så gick det fort för mig. Läste flytande efter första terminen.

Jag lärde mig läsa och skriva när jag var fyra år. Jag fick en svart tavla och kritor, och lärde mig nog till stor del att skriva för egen maskin, det var ingen som gick in för att lära mig. Mina föräldrar svarade förstås på mina frågor om bokstäver och stavning, men jag hade en inbyggd språkkänsla som gjorde att jag hörde hur orden skulle stavas.

Jag lärde mig också att läsa till stor del av Kalle Anka . Carl Barks-historierna lärde jag mig mycket av om historia, mytologi och geografi.

Kul! Jag läste också mycket Kalle & Co men lärde mig de första bokstäverna genom mammas läsebok från 40-talet. Tror inte om jag lärde mig läsa innan jag började skolan men jag var väldigt ivrig och sög i mig som en svamp i ettan.

Caligatia, välkommen hit och tack för ditt bidrag till tråden.

Jag var sex år när jag lärde mig läsa, skriva och räkna. Då menar jag enklare tal och texter, inte homogena diffekvationer och sofistikerade Kafka-litteraturer

I dag läste sonen ordet "mall" på dagis.. han bokstaverade det först, som jag visat att man kan göra, och läste sedan ut hur det lät. Nu jäser hans far över av stolthet kan jag säga.

ca skrev:I dag läste sonen ordet "mall" på dagis.. han bokstaverade det först, som jag visat att man kan göra, och läste sedan ut hur det lät. Nu jäser hans far över av stolthet kan jag säga.

Med rätta!

Enligt min mor så uttryckte hennes vänninor förvånat "ungen läser" när jag var 2 år - jag hade förmodligen memorerat orden i nån pekbok så det verkade som att jag läste, men det var väl ett sätt att börja på. Skulle tro att jag kunde läsa när jag var 3-4.

Krake skrev:Jag läser långsamt och har alltid gjort det. Som barn var jag ointresserad av att läsa så jag lärde mig först i skolan. Jag är fortfarande ingen utpräglad läsare trots att jag läser så pass mycket som jag faktiskt gör. Min läshastighet är knappast mer än 125 ord per minut (snittet för en svensk ca. 250). Jag misstänker att jag är en smula dyslektisk.

Jag lärde mig läsa i 4-5års ålder, hade en 4 år äldre syster som ville lära mig.

Jag läser också extremt långsamt, ligger väl på samma nivå som ovanstående. Jag är däremot inte minsta dyslektisk och jag kan läsa mycket snabbare men då hinner man ju inte tänka efter. Varför läsa om man inte får tid att tänka, ifrågasätta och fantisera?!