Någon mer som minns böcker om Ola och Petra?
Så jävla deprimerande...


Så var det när Olas farfar dog

Så var det när Ola låg på sjukhus

Så var det när Ola såg en olycka

Så var det när Petras föräldrar skildes

Så blev det när Petras pappa flyttat


Wiii vad roliga de var!

Ja, jag minns Ola-böckerna. Jag gillade många progg-böcker, t.ex.:
Manuel Lundberg från Sydamerika (om adoption)
Tyra i 10:an Odengatan (om att växa upp som portvaktsflicka i Stockholm vid 1900-talets början)
Per, Ida och Minimum (om hur barn blir till)
Cecilia, flickan i slummen (om Ecuador)
Vi vill ha en lekplats (om Colombia, har jag för mig)
Vi bor i samma hus (om att ALLA skall umgås, över kulturella, samhälleliga och åldersmässiga gränser)
Med Charlotta och Staffan på sjukhuset (om hur roligt det är på sjukhus..eh..)
Jag gillade också med skräckblandad fascination en fotobok om barn på habilitering och sjukgymnastik, för i den fanns det bilder på neurosedynskadade barn utan armar och ben!
Det har t.o.m. kommit ut en bok om de böcker vi "stackars" 70-talister växte upp med!


Jag gillade inte traditionella sagor. Böcker om barn i andra länder tyckte jag bäst om, så mycket att jag fortfarande läser sådana böcker, trots att jag är över 30 nu!

Kahlokatt skrev:Ja, jag minns Ola-böckerna. Jag gillade många progg-böcker, t.ex.:
Manuel Lundberg från Sydamerika (om adoption)
Tyra i 10:an Odengatan (om att växa upp som portvaktsflicka i Stockholm vid 1900-talets början)
Per, Ida och Minimum (om hur barn blir till)
Cecilia, flickan i slummen (om Ecuador)
Vi vill ha en lekplats (om Colombia, har jag för mig)

Jag gillade inte traditionella sagor. Böcker om barn i andra länder tyckte jag bäst om, så mycket att jag fortfarande läser sådana böcker, trots att jag är över 30 nu!

Tyra i 10:an älskade jag! (och älskar fortfarande...)

Jag är väldigt barnsligt lagd och läser gärna barnböcker. Tycker väldigt mycket om sagor (Jag är ju trots allt kristen! )

Henkkalexi skrev:

Kahlokatt skrev:Ja, jag minns Ola-böckerna. Jag gillade många progg-böcker, t.ex.:
Manuel Lundberg från Sydamerika (om adoption)
Tyra i 10:an Odengatan (om att växa upp som portvaktsflicka i Stockholm vid 1900-talets början)
Per, Ida och Minimum (om hur barn blir till)
Cecilia, flickan i slummen (om Ecuador)
Vi vill ha en lekplats (om Colombia, har jag för mig)

Jag gillade inte traditionella sagor. Böcker om barn i andra länder tyckte jag bäst om, så mycket att jag fortfarande läser sådana böcker, trots att jag är över 30 nu!

Tyra i 10:an älskade jag! (och älskar fortfarande...)

Jag är väldigt barnsligt lagd och läser gärna barnböcker. Tycker väldigt mycket om sagor (Jag är ju trots allt kristen! )

Jag har kvar både Tyra-boken och de två andra, Ida Maria från Arfliden om en flicka i Lappland vid 1800-talets slut och Vi bodde i Helenelund om att bo utanför Stockholm på 1940/50-talen. Men Tyra-boken gillade jag bäst.
Jag älskade alla böcker om katter också, förstås, speciellt engelska Nicola Baileys vackra böcker.

Och Jill Dow's böcker om djur!

Mollys kvällsmat
Hannas gömställen

Mina favoriter var ändå Jill Barklem's böcker om Björnbärsstigen:



Och min mor blev förvånad när jag kom ut ur garderoben...

Åååååhhh, mössen på Björnbärsstigen! Dem hade jag glömt! Jag hade fyra böcker, fick dem av min faster. De handlade om Björnbärsstigen på våren, sommaren, hösten och vintern.

Kahlokatt skrev:Åååååhhh, mössen på Björnbärsstigen! Dem hade jag glömt! Jag hade fyra böcker, fick dem av min faster. De handlade om Björnbärsstigen på våren, sommaren, hösten och vintern.

Jag bad (tvingade ) den stackars bibliotekarien att gå ner och hämta "Året runt på Björnbärsstigen" åt mig i magasinet... Det verkar inte vara så vanligt förekommande att snart 30-åriga metalkillar lånar den serien. Jag kom mig inte ens för att ljuga om att "mina barn har frågat efter den".

Den här läste mina föräldrar för mig mååånga gånger:

Hihi, den hade min kusin. Den var kul!
På tal om hårdrockare som "bryter mot normen" kan jag berätta att när min kompis och jag var på Sarah Brightman i Globen satt det två dödsmetallare bakom oss!

Vi kanske borde avleda det här till en tråd av typen "Barnböcker vi minns"?

Kahlokatt skrev:Hihi, den hade min kusin. Den var kul!
På tal om hårdrockare som "bryter mot normen" kan jag berätta att när min kompis och jag var på Sarah Brightman i Globen satt det två dödsmetallare bakom oss!

Aww...

Det är så sött när vi livsfarliga hårdrockare släpper fram vår sanna personlighet emellanåt...

Kahlokatt skrev:Vi kanske borde avleda det här till en tråd av typen "Barnböcker vi minns"?

Ja, det börjar spåra ur lite nu, men rooooligt är det!

Tycker detta är lustigare och då är det knappast ironiskt.

Den tidningen var riktigt fin och pedagogisk.
Jag gillade verkligen Skalmans diabildsband och fruktstund.

Henkkalexi skrev:Det är så sött när vi livsfarliga hårdrockare släpper fram vår sanna personlighet emellanåt...

Gulligt!

Iridia skrev:Gulligt!

Petri är väääldigt söt, ja...

(I'm glad I'm a boy, I'm glad he's a boy! )

Miche skrev:

Iridia skrev:Jag tog däremot skada när det inte var underhållande.

Totteböckerna har nog skadat ett och annat barn.

Aj då,

Miche skrev:

Iridia skrev:Jag tog däremot skada när det inte var underhållande.

Totteböckerna har nog skadat ett och annat barn.
http://anonitota.files.wordpress.com/2009/12/totte.jpg

Barn tar inte skada av att ha tråkigt, det är det bara vuxna och tonåringar som (inbillar sig att de) gör!

Dessutom behöver inte böcker för riktigt små barn vara fantastiskt roliga el spännande, vardagen är spännande nog. Man kan läsa och visa böcker för ettåringar!

Ja, jag läste också Totte- och Emmaböckerna för mitt barn. Lånade småbarnsböckerna på biblioteket.

Minns att det fanns artiklar i Vi Föräldrar om vardagsproblem med små barn. De var illustrerade med teckningar som liknade serier. Mycket uppskattat när jag läste för mitt barn. Särskilt det där föräldrarna tog med lille sonen på en fest. När en äldre tant frågar "Vad heter du då, lille vän?" svarar han "Bajskorv!" Slutpoängen var "Nästa gång skaffar vi barnvakt".

Apropå det, här en annan "klassiker" för riktit små barn:

Usch, hemsk bok, liksom denna:

Barnböcker för krigis, om TOBAK!



1971 gav barnboksparet Inger och Lasse Sandberg ut "Vad är det som ryker?".



Nicke Nyfiken rökte friskt:







Men tummens mamma slutade röka!

Alien skrev:Minns att det fanns artiklar i Vi Föräldrar om vardagsproblem med små barn. De var illustrerade med teckningar som liknade serier. Mycket uppskattat när jag läste för mitt barn. Särskilt det där föräldrarna tog med lille sonen på en fest. När en äldre tant frågar "Vad heter du då, lille vän?" svarar han "Bajskorv!" Slutpoängen var "Nästa gång skaffar vi barnvakt".

När jag var liten älskade jag att läsa min mammas Vi Föräldrar; kallade dem "bebistidningar". Jag läser fortfarande Vi Föräldrar på bibblan ibland, men nu för att kolla vad folk har givit sina ungar för namn. Har hittat t.ex. Rosemunde och Valkyria...

Alien skrev:Barn tar inte skada av att ha tråkigt, det är det bara vuxna och tonåringar som (inbillar sig att de) gör!

Jo, det kan de visst göra. Om man saknar egen fantasi kan man behöva stimulans utifrån. Jag behöver fortfarande det. Och det var inte så att jag blev bortskämd med det som barn, vi hade inte ens TV.

Dessutom behöver inte böcker för riktigt små barn vara fantastiskt roliga el spännande, vardagen är spännande nog.

Nej, det är den verkligen inte! Inte samtida vardag i alla fall. Möjligen vardagen någon annanstans, eller för länge sedan. Som i Bullerbyn eller Lönneberga t ex. Fy för den lede för alla fullkomligt meningslösa fula äckliga samtidsböcker på 70-talet!

Nä, tacka vet jag riktiga sagor av HC Andersen, Bröderna Grimm och Zacharias Topelius! Tintin. Smurfarna. Och Disneys långfilmer.

Iridia skrev:

Alien skrev:Barn tar inte skada av att ha tråkigt, det är det bara vuxna och tonåringar som (inbillar sig att de) gör!

Jo, det kan de visst göra. Om man saknar egen fantasi kan man behöva stimulans utifrån. Jag behöver fortfarande det. Och det var inte så att jag blev bortskämd med det som barn, vi hade inte ens TV.

Dessutom behöver inte böcker för riktigt små barn vara fantastiskt roliga el spännande, vardagen är spännande nog.

Nej, det är den verkligen inte! Inte samtida vardag i alla fall. Möjligen vardagen någon annanstans, eller för länge sedan. Som i Bullerbyn eller Lönneberga t ex. Fy för den lede för alla fullkomligt meningslösa fula äckliga samtidsböcker på 70-talet!

Nä, tacka vet jag riktiga sagor av HC Andersen, Bröderna Grimm och Zacharias Topelius! Tintin. Smurfarna. Och Disneys långfilmer.

Jag gillade båda sorter. Diskbänksrealism och folksagor om vartannat. Man kan blanda.

Man tar inte skada av att kunna läsa båda sorter, ex så kan böcker som "Emma går till doktorn" eller "Emmas första dag på dagis" vara bra inför läkarbesök och förskolestart.

De syftar inte till att tråka ut barnet, utan att göra barnet mer självständigt och förberett på olika saker som många barn kan vara rädda för.

Eller varför inte "Totte leker med kisse" som lär barn om katter och att man ska ha respekt för djur och "Totte går till tandläkaren" där man tar upp hur det kan vara att bli rädd för borren.

En av mina favoritböcker som liten var "Akin hittar hem - ett flyktingbarn berättar", som det gjordes både bok och film om.

Den räknas säkert som "proggig" eller liknande, och berättade om hur det kunde vara att fly från sitt hemland. Tror den kom i samband med kriget i dåvarande Jugoslavien, när vi fick många flyktingar därifrån som klasskamrater.

Inte för att jag vet om det var filmens förtjänst, men den var väldigt fint gjord - liksom boken - och de som kom som flyktingar till just vår klass, 2-3 stycken, accepterades omgående.

Barn behöver både fantasi och realism för att utveckla bra problemhantering, så sagor och "proggböcker" kompletterar varandra bra.

Henkkalexi skrev:Man tar inte skada av att kunna läsa båda sorter,

Jo, om man är som jag.

ex så kan böcker som "Emma går till doktorn" eller "Emmas första dag på dagis" vara bra inför läkarbesök och förskolestart.

Hur det går för Emma säger inte så mycket om hur det kommer gå för mig, eftersom det inte är samma doktor eller dagis. Däremot bilder på doktorn eller från dagiset man kommer gå till kanske hjälper en att förbereda sig. Eller stressa en ännu mer, ibland är det bättre att inte veta för mycket.

De syftar inte till att tråka ut barnet, utan att göra barnet mer självständigt och förberett på olika saker som många barn kan vara rädda för.

Uttråkningen gällde att inte ha något att läsa alls. Det är inte uttråkad man (jag) blir av vardagsrealism utan avskräckt inför livet. Som man ju annars hinner upptäcka och vänja sig vid tids nog. Eller inte... (jag har gjort mitt bästa för att undvika den sortens liv och har lyckats rätt bra hittills).