xayide skrev:Men fanns det nått piller som botade min rädsla för folk skulle jag nog inte tveka att ta det

Det "pillret" kallas för KBT! Funkar bra för mig!

Joakoni skrev:Vilka av era besvär skulle ni vilja bli av med då?

Molnet i hjärnan som gör att tankarna inte kommer fram när de behövs. Jag vill kunna tänka klart i sociala situationer.

empatisk skrev:

Joakoni skrev:Vilka av era besvär skulle ni vilja bli av med då?

Molnet i hjärnan som gör att tankarna inte kommer fram när de behövs. Jag vill kunna tänka klart i sociala situationer.

Ja, den där dimman...

+ 1

Jag vill inte bli av med min systemsyn, min förståelse för maskiner.

Så du känner igen dig? Jag ser det som en dimma som i sociala situationer lägger sig mitt i det centrum där tankarna bor. Tankarna finns där någonstans, men de hittar inte fram i dimman.

Joakoni skrev:

empatisk skrev:

Joakoni skrev:Vilka av era besvär skulle ni vilja bli av med då?

Molnet i hjärnan som gör att tankarna inte kommer fram när de behövs. Jag vill kunna tänka klart i sociala situationer.

Ja, den där dimman...

empatisk skrev:Så du känner igen dig? Jag ser det som en dimma som i sociala situationer lägger sig mitt i det centrum där tankarna bor. Tankarna finns där någonstans, men de hittar inte fram i dimman.

Joakoni skrev:

empatisk skrev:Molnet i hjärnan som gör att tankarna inte kommer fram när de behövs. Jag vill kunna tänka klart i sociala situationer.

Ja, den där dimman...

Ja, inte bara i sociala situationer, fast då är det såklart värre, men alla gånger när det blir "för mycket" intryck, information, känslor etc. Har haft hela perioder "i dimman" när min hjärna inte kunde ta emot mer.

Här undrar jag över var man ska sätta gränsen mellan Asperger och eventuella andra diagnoser, det brukar ju vara en jäkla mix mellan olika sorters NPF i de flesta fall. Går det att avgränsa överhuvudtaget??

Här länkar jag till ett annat tillägg angående min dimma:
post660809.html#p660809

Här finns det en ny tråd i ämnet för er som svarat ja på trådfrågan: Uppföljning till tråden om tablett mot Asperger

Javisst fast ändå behålla vissa fördelar.

Jag skulle aldrig vilja bli av med min asperger. Jag vill behålla kunskaperna om datorer, svampar och sådant. Däremot så är känslighet mot ljud något jag skulle vilja bli av med. Jag spelar också piano och har en typisk aspergerförmåga att kunna spela vilken låt som helst som för andra skulle tagit veckor eller månader att lära sig , vet dock ej om det har med asperger att göra

Snabbt att lära sig intressanta saker känner jag igen.

Tyckte en gång i tiden att ett sorts memorydataspel var kul, det blinkade och lät om en manick och så skulle man trycka i samma ordning som spelet visat, jag såg andra spela det och jag märkte att jag visste hur man skulle trycka men att andra ofta fick fel efter en stund.
Medans jag kunde minnas flera minuter långa sekvenser av sekundlånga blinkningar.
När jag sedan fick prova tyckte de andra runtikring mig att det var häftigt att jag mindes så mycket samtidigt som kunde jag glömma annat fortare än de flesta, sådant som jag inte fann intressant eller tyckte var irrelevant.

Hur jag minns vet jag inte riktigt men det finns en del ideer.

Hej!
Hur kommer man i kontakt så man kan ta det då och bli av med sin asperger?

Man blir aldrig av med sin Asperger, det vore som att gravitationen plötsligt försvann (äsch, jag vet, hittade ingen bättre liknelse).

Man måste lära sig att leva med den och det kan ta förbaskat lång tid, jag är inte riktigt där än trots att jag är över 50...

Beroende på vad man kopplar till "sin asperger" så kan det bli mer eller mindre bättre. Att ett piller, vilket som helst skulle vara en långsiktig lösning i något annat än sagoberättelser tror jag fortfarande väldigt lite på.

När någon kommer på ett sätt att koppla om befintliga nervbanor. Såsom med nanorobotar så kanske det kan gå. Att få sitt liv dikterat av grupptryck och tända på nonsenskommunikation låter lysande..

plåtmonster skrev:När någon kommer på ett sätt att koppla om befintliga nervbanor. Såsom med nanorobotar så kanske det kan gå. Att få sitt liv dikterat av grupptryck och tända på nonsenskommunikation låter lysande..

Japp gyllene tider väntar. Då kan man börja titta på alla andra och bara härma dom. Avslappnande det ska bli...

Bara det inte är progromer dom sysslar med, fast skitsamma det är bara att härma "dom andra" sen.

ALDRIG!!!!!!!!!! Asperger=jag, jag=aspie. That`s the way it is. Jag skulle kämpa till sista blodsdroppen för att få vara mig själv.

Däremot tycker jag alla NT:s borde ta ett aspergerpiller...

Det finns aspekter av Asperger som jag gärna skulle bli av med. Sedan är det andra som är en sådan intrikat, och positiv, del av mig. Tar man bort Asperger så försvinner stora delar av mig själv. Mina minnesfunktioner är lite konstiga. Jag kan minnas obskyra detaljer av information, och ta till mig stora sjok av information, men kan inte minnas vad vi åt till middag för tre dagar sedan.
Jag är en hejare på informationsinhämtning, bearbetning och sammanställning.

Ibland kan jag sakna att jag inte har något större socialt behov. Jag nämnde det där för en psykolog på vuxenhab som frågade att för vem är det ett problem att jag inte är så social. Jo, eh, mina anhöriga. Jag själv är nöjd. Umgås mycket via min mans vänkrets men det räcker ganska bra med det.

Det enda jag skulle vilja bli av med är oro och ångest. Alla andra aspekter av Asperger gillar jag ju.

Bump Bump, intresserad av fler röster.
Mitt svar är fortf. Nej.
Men det ändrar sig från dag till dag, det blir ofta ett "Ja" dem gånger jag stöter på svår ångest tex.

Faan vad tråkig världen skulle vara om alla var stöpta i samma form, tyckte och tänkte likadant.

Om det skulle finnas ett piller mot något så vore det brottslighet. Tänk om det inte fanns några brottslingar? Det vore väl något. Eller piller mot krig. Tänk om det inte fanns några krig? Eller piller för dom som inte kan tolerera att vi alla är olika. Tänk om vi ALLA vore accepterade med dom fel och brister vi har.

Ett piller som botar alla tänkbara psykiska problem man kan ha(Aspergs syndrom är svårt att diagnosera eftersom inte alla har samma problem)? Undra då hur stora bieffekterna kan vara...

Och normal är bara en definitionsfråga eftersom det bara betyder att du är som de flesta runt omkring dig.

Så nej, inget botemedel här inte.

Nej, aldrig! Det skulle vara samma sak som att bota mig från mig själv och stöpa mig i en annan form. Jag har accepterat mina förutsättningar, speciella egenskaper och begränsningar den senaste tre åren i mitt liv med diagnos.
Däremot är jag beredd att försvara mina gränser (vad jag klarar av och orkar) om myndigheter eller andra skulle ha synpunkter på det.

Det måste vara plågsamt att inte bli indragen i sociala dramor, statusjakt, få sina tankar styrda av andra, jämt vilja passa in, svårigheter att koncentrera sig på djupet, oförmåga att diskutera viktiga saker osv. Säg finns det ingen bor mot detta?