Hej! Jag är en kille på snart 19 år och jag blev utredd om jag hade Aspergers. Men hon jag träffade och som var med och gjorde utredningen ansåg inte att det var värt att fortsätta med det. Anledningen var att hon inte tyckte att jag verkade Aspergerlik iom att jag såg henne i ögonen bland annat och dessutom tyckte hon att jag verkade kunna känna empati för andra människor. Det tog ett tag och jag började acceptera att det kanske bara var social fobi som hon trodde. Vi gick idag igenom alla våra tidigare möten och hon nämnde att jag tidigare sagt som kunde indikera Asperger.

Jag hade tidigare sagt att jag inte visste om jag skulle sakna min pappa eller mamma om jag inte träffade dem på ett år (de är skilda sen en tid tillbaka). Efter att det flyttade isär bodde jag ett tag ungefär varannan vecka på varje ställe men det blev sedan längre perioder efter mina önskemål. Även om perioderna blev långa kände jag aldrig någon saknad över den andra föräldern vad jag kan komma ihåg, utan mina anledningar till att bo på ett visst ställe var mer praktiskt planerade. Jag hade även problem med att åka buss och åka runt till ställen som inte var i en zon där jag visste att det fanns en toalett som alltid var tillgänglig (Jag har haft och har fortfarande problem med det, dock mkt mer lindrigt idag). Idag bor jag hos min mamma och under sedan efter min födelsedag i april har jag träffat min pappa en gång i början på januari. Att träffa honom har mer känts som att träffa släkten några gånger om året, även om han bara bor en timmes bussfärd bort. Jag är inte heller personen som hör av sig via telefon heller, men inte så att jag inte pratar om någon ringer (det bara inte faller mig in att ringa då jag inte känner något behov)

Jag är ju ingen expert på ämnet och jag borde inte ifrågasätta hennes bedömning om att jag inte har Asperger, men jag hittar så många saker som jag har gemensamt med saker som andra som har Asperger:

- Jag har väldigt svårt för sociala situationer känner mig osäker desto fler människor
- Saker som ögonkontakt är något jag känner mig väldigt osäker på och måste ibland fundera extra det är dock enklare med personer man känner väl.
- Jag ogillar starkt kallprat.
- Jag har väldigt lite intresse i saker som inte rör ämnen jag är intresserad av, men brukar ändå försöka låtsas lyssna engagerat.
- Pratar gärna om egna intressen kan hålla på väldigt länge
- Har alltid använt mig av mer "avancerade" ord i mitt sätt under min skolgång än mina jämnåriga, dock har jag hållit igen då det påpekats.
- Jag har alltid haft svårt för människor som tar på mig.
- Har alltid haft ett ganska djupt kunnande i mina specialintressen som fotboll och nu mer nyligen ett datorspel som heter Starcraft 2. Det finns inget bättre än att syssla med sitt intresse!
- Jag har svårt att ge någon vägbeskrivningen till där jag bor då jag inte lägger märke till detaljer på vägen dit utan mer tänker på målet.
- Jag har lätt att vara någon annanstans i tankarna i t.ex skolan, oftast i mina intressen.
- Jag står väldigt ofta för mina åsikter och är inte helt lätt att övertyga om jag tror mig veta mig bäst.
- Jag kan minnas detaljer som andra inte minns.
- Få vänner, vill ha trogna sådana.
- Har svårt med skolarbeten som saknar tydliga instruktioner, eller där jag saknar intresse för ämnet.
- Jag behöver oftast efter skoldagar eller andra liknande händelser som involverar social umgänge mycket tid att vara för mig själv.

Det var bara några av de saker jag kom på så här när jag skrev. Det jag vill veta är har jag rätt att vara lite kritisk eller är jag ute och cyklar? Jag har alltid känt mig lite annorlunda och undrat vad det är och sen min mamma började prata om Asperger har jag känt att Asperger kanske har varit anledningen. Jag läste en artikel om att det inte bara finns personer som är superasperger så att säga utan att många faktiskt klarar av att leva mycket normala liv dock med lite extra svårigheter (som kan variera beroende på personen). Så vad krävs egentligen för att man ska anta att man har Asperger?

Baneling skrev:Anledningen var att hon inte tyckte att jag verkade Aspergerlik iom att jag såg henne i ögonen bland annat och dessutom tyckte hon att jag verkade kunna känna empati för andra människor.

Om det var skäl hon menade allvar med, och det inte bara var en oviktig del av en mycket större bild som gjorde att hon inte tyckte du hade asperger, så hade hon fel. Massor med folk som har rätt att diagnosticera asperger är tyvärr inte inlästa på det, och är det viktigt för en att få rätt diagnos kan man då tyvärr behöva söka ny utredning hos någon som kan sitt jobb. (Finns många trådar här av folk som har råkat ut för det problemet.)

Diagnoskriterierna finns till exempel här:
http://www.lul.se/templates/page____5031.aspx
Där står ingenting om obligatorisk oförmåga till ögonkontakt eller bristande empati. Det är saker som har setts eller, särskilt i empatins fall, tolkats in hos vissa aspergare, och sedan har det spritt sig rykten om att de skulle vara obligatoriska. Tyvärr är också läkare mottagliga för sådana rykten i sin jakt på enkla tumregler för att ställa diagnos. Oprofessionellt, men så är det.

Det andra du skriver verkar inte utesluta asperger vad jag kan se. Som lekman från ett inlägg på nätet, så mer än min enkla uppfattning kan det ju inte bli.

Några trådar om liknande problem:

inte-stalla-diagnos-t3741.html

utredning-utan-diagnos-t3622.html

min-lakare-sager-att-han-inte-tror-jag-har-asperger-for-t19426.html

hur-ska-jag-ga-tillvaga-for-att-fa-en-utredning-t19435.html

utredning-hur-far-man-till-en-t25013.html

Ärligt talat: vad är det för jävla kvacksalvare som du och så många andra människor stöter på egentligen?
Nu har jag iof AS och är således insatt i diagnosen men borde inte en läkare/psykolog som jobbar med "sånt här" vara insatt i kriterierna för en AS-diagnos??? Det är ju för fan inget kriterie som säger att man "måste" ha nedsatt empati eller ögonkontakt för att valideras för diagnosen.

Hitta en annan läkare/psykolog är mitt tips - och anmäl den där pajasen till socialstyrelsen för tjänstefel.

Jag tycker mig bruka få en känsla för AS eller inte AS om personer som gör liknande texter som du TS (Tråd Skaparen) jag kan självklart ha fel, speciellt efter att bara ha läst en text på¨ett forum, har haft fel förut men när jag läser din text får jag inte känslan av AS.
Trassel ja, men inte nödvändigtvis AS.

Men jag är ju varken läkare eller van att diagnosticera AS.
Sedan är det omvittnat på forumet att vid en första läkarkontakt så tror sig ofta läkare kunna avgöra grovt huruvida det är vettigt att undersöka ordenkligt eller inte baserat på en kort träff.
Och det är ganska vanligt såvitt jag förstår att man får göra det o sedan efter genomgången utredning får höra den diametrala motsatsen i form av uttalanden från utredare att man tom har "klockrent exempel på AS".

Det är en ganska omfattande utredning vanligtvis, min egen tog nog effektiv tid en arbetsvecka eller kanske lite till utspritt på några veckor.
Sedan finns det de som utretts både kortare och längre, en del är det väldigt tydligt på, vi har någon forumist som fick veta att utredaren blivit ganska säker på AS redan efter 3 minuter efter att ha träffat sin patient men ändå gjort mer för att vara säker.
Men 3 minuter får man nog se som mer eller mindre världsrekord.

nano skrev:Sedan finns det de som utretts både kortare och längre, en del är det väldigt tydligt på, vi har någon forumist som fick veta att utredaren blivit ganska säker på AS redan efter 3 minuter efter att ha träffat sin patient men ändå gjort mer för att vara säker.
Men 3 minuter får man nog se som mer eller mindre världsrekord.

Min skolpsykolog börja ana AS när jag presentera mig..

Jag fick en AS-diagnos trots att jag är talför och ej så socialt handikappade som vissa kan va. Har visserligen svårt med ögonkontakt men det behöver ju som sagt inte gälla alla.

Att jag var talför förvånade psykologen. Han menade då på att har man AS så är man inte så pratsjuk. det är nog lite olika det där. Det finns nog vissa som ät åt andra hållet också. det skulle ju stämma in på mig i så fall. Nä begär en ny utredning.

Ansöker man att få göra en as-utredning ska man få göra en oavsett vad läkaren/psykologen tror om personen.

Du borde begär en ny utredning med en annan läkare/psykolog.

kullan skrev:har man AS så är man inte så pratsjuk

Är man läkare så vet man att det är ett spektrum, inte några få kriterier som man bockar av

Dessutom så fungerar AS annorlunda med kvinnor..

plåtmonster skrev:

kullan skrev:har man AS så är man inte så pratsjuk

Är man läkare så vet man att det är ett spektrum, inte några få kriterier som man bockar av

Dessutom så fungerar AS annorlunda med kvinnor..

Det har jag oxå förstått men Kommentaren löd" du verkar ju ändå rätt så talför". Och tänkte jag då.

Baneling skrev:Jag är en kille på snart 19 år och jag blev utredd om jag hade Aspergers

Har du blivit utredd?

Säger som de andra: Ge dig inte! Vi är många som är väldigt verbala; speciellt de som har dubbeldiagnos ADHD/AS brukar vara väldigt talföra. Nu vet jag inte om du har några sådana drag, men ADHD kan "maskera" Aspergerproblematik!