Samma här. Du tänker nog också visualpsykologiskt fel (eller åtminstone mycket ovanligt) när du tolkar det hela som "sätt att särskilja meningar". Tolkningen "ett sätt att markera var en mening börjar, ett annat sätt att markera var den slutar" tror jag stämmer på många fler läsare. Ska man få överblick över texten eller läsa med litet hastighet kan det vara viktigt med båda sorternas markeringar.

Tack för att ni satte ord på det.

Vägran att använda normala skrivregler för att man har en personlig uppfattning om att det är onödigt, för att man vill sticka ut eller annan orsak, känns som ett typiskt utslag av aspigt (eller ibland ungdomligt) trotssyndrom. Det bara försvårar för andra och väcker irritation helt i onödan.

Samma med personer som envisas med att skriva hoppa över mellanslag efter komma,så att texten blir onödigt grötig ( eller som gör mellanslag i parenteser där det inte ska vara något ). Eller som gör mellanslag innan punkt, frågetecken eller annat slutskiljetecken .

OK om man har dyslexi, men för alla andra fattar jag inte varför man inte noterar hur det ser ut i böcker och tidningar och bara kopierar det. Har man väl lärt sig det så bör det väl gå automatiskt? Det måste ju snarare ta mer energi att konsekvent bryta mot normen som en del gör med genomförd systematik?

Dagobert skrev:Du har förstås själv inga problem att skilja dina egna meningar åt eftersom du vet vad som står, men vi andra har inte den fördelen. Utan versaler flyter inte läsningen så bra för mig, det är poängen. Dina punkter registreras som kommatecken i min hjärn

okej.

Zombie skrev:Samma här. Du tänker nog också visualpsykologiskt fel (eller åtminstone mycket ovanligt) när du tolkar det hela som "sätt att särskilja meningar". Tolkningen "ett sätt att markera var en mening börjar, ett annat sätt att markera var den slutar" tror jag stämmer på många fler läsare. Ska man få överblick över texten eller läsa med litet hastighet kan det vara viktigt med båda sorternas markeringar.

jag förstår inte varför du först måste veta att en mening avslutas för att sedan få veta att en ny börjar. om man läser så borde ett slut på en mening följas av en början på en ny. ord beter sig ju på sådant sätt och jag antar att du inte har svårt att särskilja ett ord från ett annat, trots att det inte finns något som berättar var det nya ordet börjar.

Iridia skrev:Har man väl lärt sig det så bör det väl gå automatiskt? Det måste ju snarare ta mer energi att konsekvent bryta mot normen som en del gör med genomförd systematik?

inget jag gör sker automatiskt. hur kan det ta mindre energi att behöva hålla ner en knapp extra?

Det tar i alla fall mer energi för andra att läsa. Just eftersom det bryter mot det man är van vid så att man måste anstränga sig mer för att se var en mening slutar och nästa börjar.

detfinnsenheldelsomberättarvarordbörjarochslutar.ordärocksåenmindreenhetänmening,lättare
attöverblickautanmeränmellanslag.ochdetfinnsfalldärenmeninginteallsföljerpåenannan;sedanär
detocksåfrågaomöverblickochläshastighet,ochdärspelartecknenstydlighetenavgöranderoll.

Iridia skrev:Det tar i alla fall mer energi för andra att läsa. Just eftersom det bryter mot det man är van vid så att man måste anstränga sig mer för att se var en mening slutar och nästa börjar.

det tar inte mer energi att se en punkt än att se en punkt och sedan en stor bokstav. allt sitter i ditt, och några miljarder andra individers, huvud. det är inte det minsta mer ansträngande. det enda som tar energi är motståndet mot en rationalisering och förbättring som alla inom en icke helt överskådlig framtid kommer se som en självklarhet och som ett nödvändigt steg mot den då rådande nutidens effektiva och geometriskt vackra skriftspråk som våra kära framtidsindivider använder sig av i sitt ständiga flöde av information som de handskas med på ett för oss ofattbart vis.

Zombie skrev:detfinnsenheldelsomberättarvarordbörjarochslutar.ordärocksåenmindreenhetänmening,lättare
attöverblickautanmeränmellanslag.ochdetfinnsfalldärenmeninginteallsföljerpåenannan;sedanär
detocksåfrågaomöverblickochläshastighet,ochdärspelartecknenstydlighetenavgöranderoll.

nej

Fenren skrev:

Iridia skrev:Det tar i alla fall mer energi för andra att läsa. Just eftersom det bryter mot det man är van vid så att man måste anstränga sig mer för att se var en mening slutar och nästa börjar.

det tar inte mer energi att se en punkt än att se en punkt och sedan en stor bokstav. allt sitter i ditt, och några miljarder andra individers, huvud. Det är inte det minsta mer ansträngande. det enda som tar energi är motståndet mot en rationalisering och förbättring som alla inom en icke helt överskådlig framtid kommer se som en självklarhet och som ett nödvändigt steg mot den då rådande nutidens effektiva och geometriskt vackra skriftspråk som våra kära framtidsindivider använder sig av i sitt ständiga flöde av information som de handskas med på ett för oss ofattbart vis.

Det är mer ansträngande för ögonen. Särskilt när man blir lite äldre. Du kan antingen välja att visa hänsyn eller också vara en trotsig brat, det är ju helt upp till dig. Väljer du det senare alternativet så kanske man hoppar över dina inlägg bara.

Vad framtidens individer kommer göra är inte relevant här och nu.

Mer har jag inte att säga om detta.

Iridia skrev:Väljer du det senare alternativet så kanske man hoppar över dina inlägg bara.

jag kan glädja dig om att det finns inlägg där jag skriver med stor bokstav i början av meningar, men det är aldrig på grund av en ansträngning från min sida. (min mobiltelefon vägrar sluta skriva stora bokstäver i början av meningarna.)

Fenren skrev:

Zombie skrev:detfinnsenheldelsomberättarvarordbörjarochslutar.ordärocksåenmindreenhetänmening,lättare
attöverblickautanmeränmellanslag.ochdetfinnsfalldärenmeninginteallsföljerpåenannan;sedanär
detocksåfrågaomöverblickochläshastighet,ochdärspelartecknenstydlighetenavgöranderoll.

nej

Det där var inget svar. Läs och tänk över vad jag skrev, det ska inte vara så svårt när du ändå inte tycker det brukar finnas något som särskiljer ett ord från ett annat.

Zombie skrev:Det där var inget svar.

vad var det inte ett svar på? du skrev ingen fråga.

Zombie skrev:när du ändå inte tycker det brukar finnas något som särskiljer ett ord från ett annat.

va?

Fenren skrev:[...]och jag antar att du inte har svårt att särskilja ett ord från ett annat, trots att det inte finns något som berättar var det nya ordet börjar.

det där är inte samma sak som att det inte finns något som skiljer ett ord från ett annat. Jag skulle snarare vilja be dig att läsa lite noggrannare.

Fenren skrev: (min mobiltelefon vägrar sluta skriva stora bokstäver i början av meningarna.)

Om du är så förbannat envis så byt mobil, min kan mycket väl klara av det!

Ärligt talat är jag jävligt trött på människor som inte visar hänsyn för sin egen lathets skull, att inte orka trycka en extra knapp för stor bokstav är väl bara snäppet latare än att inte skriva inlägg alls (fast det vore kanske mer hänsynsfullt ifrån din sida ibland, tänker då bl.a. på detta inlägg).

Fenren skrev:

Zombie skrev:Det där var inget svar.

vad var det inte ett svar på? du skrev ingen fråga.

Jag gav en bunt skäl för att vara noga med både punkt och stor bokstav. Resten av det du skrev tycker jag min tolkning är den rimligaste av: mellanslaget berättar (bland annat) var det nya ordet börjar, och det går bra eftersom ord är en mindre enhet än mening, och en enhet som inte heller bör förväxlas med den genom att skiljas ut på samma sätt. Men hur du menade just där spelar ingen roll för mina (eller Iridias) synpunkter.

Fenren skrev:

Dagobert skrev:Du har förstås själv inga problem att skilja dina egna meningar åt eftersom du vet vad som står, men vi andra har inte den fördelen. Utan versaler flyter inte läsningen så bra för mig, det är poängen. Dina punkter registreras som kommatecken i min hjärna

okej.

Vadå okej, du bortser ju från mina argument. Ofta får jag läsa om dina inlägg för att t.ex. ordföljden blir fel pga att en av dina punkter registrerats som kommatecken i min hjärna.

Om du inte bryr dig så säg det så slipper jag försöka övertyga dig. Men jag tror att din fasta övertygelse bygger på okunnighet.

Men Fenren kanske skriver något jätteklokt och intressant. Då är det ju synd om man inte registrerar det för att man inte kan koncentrera sig på något annat än grammatiska fel, eller hur?

Något annat nu:

Att skilja på sin, ens och hans eller hennes kan vara knepigt.
Det heter inte "Ibland vet man inte vad man skall göra av ens kärlek", utan "Ibland vet man inte vad man skall göra av sin kärlek".
Det heter inte "En mor vet vad som är bäst för sitt barn", utan "En mor vet vad som är bäst för hennes barn".
Det heter inte "Man vet att det är måndag när man möter förre ägaren till sin dunjacka", utan "Man vet att det är måndag när man möter förre ägaren till ens dunjacka" (taget ur serien Gustaf).

Förresten: Man börjar aldrig en mening med ordet "utan" - om det inte betyder "i avsaknad av".
"Utan dig är himlen alltid grå" går bra.
Man kan däremot inte skriva så här:
"I Belgien pratar man inte belgiska. Utan man pratar flamländska, franska och tyska."
Det skall se ut så här:
"I Belgien pratar man inte belgiska, utan flamländska, franska och tyska."
Eller så här:
"I Belgien pratar man inte belgiska. Man pratar flamländska, franska och tyska."

Mvh
Kahlokatt von Messerschmidt

Kahlokatt skrev:Det heter inte "En mor vet vad som är bäst för sitt barn", utan "En mor vet vad som är bäst för hennes barn".
Det heter inte "Man vet att det är måndag när man möter förre ägaren till sin dunjacka", utan "Man vet att det är måndag när man möter förre ägaren till ens dunjacka" (taget ur serien Gustaf).

Dom där två ter sig tveksamma i mitt intiutiva öra.
Kan nån reda ut?

EDIT: i båda fallen tycks mig båda alternativen fungera även om jag i båda fallen skulle välja det "felaktiga" alternativet.

nallen skrev:

Kahlokatt skrev:Det heter inte "En mor vet vad som är bäst för sitt barn", utan "En mor vet vad som är bäst för hennes barn".
Det heter inte "Man vet att det är måndag när man möter förre ägaren till sin dunjacka", utan "Man vet att det är måndag när man möter förre ägaren till ens dunjacka" (taget ur serien Gustaf).

Dom där två ter sig tveksamma i mitt intiutiva öra.
Kan nån reda ut?

EDIT: i båda fallen tycks mig båda alternativen fungera även om jag i båda fallen skulle välja det "felaktiga" alternativet.

Såna där exempel har även jag svårt att få rätt på intuition. Tror jag har skaplig intuition generellt för språk men den här typen missar jag lätt. Studeras det djupare så brukar det visa sig att språkkunniga inte heller har lätt att säga att det ena är fel, det brukar bli diskussion om det...

Skulle situationen på nåt sätt ändras av att man sa "...dunjackan sin"? Blir det mer eller mindre rätt?

Exemplet med kvinnans barn så inbillar jag mig att det går att se en liten betydelseskillnad som går att båda exemplen funkar. Orkar inte skriva längre på mobilen men jag känner att båda exemplen funkar?

Reflexiven tänks väl syfta tillbaka på subjektet i satsen som den ingår i.

"Ibland vet man inte vad man skall göra av sin kärlek." - Här syftar "sin" på subjektet i bisatsen i vilken den ingår, alltså "man" nummer två (som är samma referent som subjektet i huvudsatsen för övrigt).

"En mor vet vad som är bäst för hennes barn." - Här syftar "hennes" på subjektet i huvudsatsen ("en mor"), inte subjektet i bisatsen där det ingår (alltså "som", typ).

Men semantiskt har fortfarande subjektet i den överordnade satsen en så stor roll så det görs gällande i bisatsen också och överträffar så att säga det syntaktiska, vilket är en intressant utveckling, fast kanske inte så konstig. I latin är det väl helt accepterat att ett reflexivpronomen kan syfta tillbaka på subjektet i den överordnade satsen - det kallas indirekt reflexiv om jag inte minns fel.

Bättre med överanvändning av reflexiver än tvärtom tycker jag.

Moggy skrev:Skulle situationen på nåt sätt ändras av att man sa "...dunjackan sin"? Blir det mer eller mindre rätt?

Samma sak gäller där också i så fall. Förutom att det känns spontant som att "dunjackan ens" aldrig skulle förekomma. Mönstret med possessivbestämningen efter huvudet är inte särskilt levande i nutida rikssvenska alls, men jag tror att det iaf funkar bättre med posspron i första och andra person samt reflexiven än tredje persons, av ngn anledning (kanske helt enkelt fonetiskt).

Men vad gäller den där dunjackan... Syftningen till subjektet skulle alltså inte styra val av pronomen här...?

Hon mötte ägaren till hennes dunjacka.
vs.
Hon mötte ägaren till sin dunjacka.

Kaprifolranka skrev:Men vad gäller den där dunjackan... Syftningen till subjektet skulle alltså inte styra val av pronomen här...?

Hon mötte ägaren till hennes dunjacka.
vs.
Hon mötte ägaren till sin dunjacka.

En har inte på sig ens baddräkt.

Kaprifolranka skrev:"En mor vet vad som är bäst för hennes barn." - Här syftar "hennes" på subjektet i huvudsatsen ("en mor"), inte subjektet i bisatsen där det ingår (alltså "som", typ).

Som subjekt i en dylik bisats brukar man räkna vad. Att skjuta in ett (egentligen överflödigt?) som efter ett frågepronomen i en bisats är väl något som kännetecknar just svenskan, danskan och norskan. Om pronomenet inte är subjekt förekommer dock vanligen inget som. Jämför:

Hon vet <vad som ska göras>.
Hon vet <vad hon ska göra>.

Inom klamrar står bisatser som objekt till vet. I den första bisatsen är vad subjekt, i den andra objekt.

Ingen motsvarighet till svenskans som här:

She knows <what should be done>.
She knows <what she should do>.

(Dock tenderar svenskar att skjuta in ett that i vissa såna här fall.)

Det hela blir kanske tydligare om vi tar ett exempel med böjligt frågepronomen:

She knows <who should help her>. (... vem som ska ...)
She knows <whom she should help>. (... vem hon ska ...)

Kaprifolranka skrev:I latin är det väl helt accepterat att ett reflexivpronomen kan syfta tillbaka på subjektet i den överordnade satsen - det kallas indirekt reflexiv om jag inte minns fel.

Om samma fenomen i isländskan:

http://www.aspergerforum.se/post626824.html#p626824