Hejsan!

Jag befinner mig i en fruktansvärt svår och plågsam situation.
Min neuropsykiater tar inte mig och mina hemska symtom på allvar.
Fick ritalin för 3 år sen och det hjälpte suveränt på mina svåra koncentrationproblem och min jättesvåra ångest nästan försvann.
Kunde börja läsa på juristprogrammet och klarade alla tentor galant.
Efter ett år med ritalin försvann den suveränt goda effekten på koncentrationsproblemen och ångesten och jag blev fruktansvärt onormalt trött som jag aldrig känt mig innan i mitt 24-åriga liv.
Läkaren jag hade då höjde dosen ritalin och jag fick samma goda effekt som tidigare, men efter 3 månnader uppstod samma situation igen och läkaren skrev då ut så mycket som 100 mg till mig. Sedan påstod han att ritalin inte alls är beroendeframkallande och att toleransutveckling finns inte i de terapeutiska doser jag fått och har tagit. Mycket mysko!!!
Då fick jag pröva concerta som jag fick jättesvåra biverkningar av och en helt ohanterbar ångest, och läkaren satte ut den, och jag fick ritalin 100 mg igen.
Saken är den att jag inte har den goda effekten alls längre, men kan inte sätta ut den heller för då faller jag i ofrivillig skräckladdad sömn 20 timmar av dygnet. Fick för 1 år sen av neurolog diagnosen narkolepsi men hon gjorde inget ytterligare för hon sade att det ju är samma mediciner man behandlar narkolepsi med som för mina svåra asperger-koncentrationssvårigheter.
Fick sedan testa modiodal, som inte höjde vakenheten alls och bara gav en vansinnig ångest. Har också prövat equasym, strattera, efedrinhydroklorid, men inget har hjälpt och fått sättas ut.

Jag fick avbryta mina juriststudier tre terminer sedan trots att jag då som nu står på 100 mg ritalin och flytta hem till mina föräldrar för jag mådde så jättedåligt.

Orsaker:

1) Obeskrivligt svåra koncentrationssvårigheter i kombination med skyhög ångest.

2) Narkolepsin som gör att jag ofrivilligt sover 20 timmar per dygn.

Så här kan jag ju inte ha det längre
det är omänskligt och ett liv utan nån mänsklig värdighet och utan all livskvalité, eller hur?
Min läkare tycker att det är helt OK och ska om 3 månader (!!!) ta ställning till om hon kanske möjligen kan tänka sig att skriva till läkemedelsverket om licens åt mig så jag får testa om metamina kan hjälpa mig.
Vad ska jag göra under de här 3 månaderna??? Ska jag vara tvungen att sova 20 timmar varje dygn och i princip inte ha nåt liv alls och vara helt beroende av mina föräldrar med allt praktisk. Läkaren lyssnar inte på mina föräldrars vädjan om hjälp heller. Byta läkare verkar ju vara det enda vettiga, men det är ju jättelånga köer till neuropsykiater eller psykiater som kan nåt om asperger/ADHD. Vet nån av er här någon vettig och bra läkare i göteborgsområdet?
Mycket tacksam för svar!
//Emelie

Hej och välkommen!

Tyvärr vet jag ingen bra läkare och bor inte i Gbg men jag ville bara uttrycka min sympati för din situation, låter ju helt sjukt jobbigt! Mycket märkligt agerande av din läkare att inte ta detta på allvar, det kan ju inte var meningen att du ska sova bort flera månader innan du får hjälp.

Moderator:

Har flyttat några inlägg till OT-tråden.