Gott folk!!!

Ni kan nu gotta er i den där jävla fordjävelns olycka at last!

Känns bra va!?

Ni som brukar tycka att jag är en dryg jävla översittare, streber, borgare o.s.v., det är väl julafton för er att få höra att fordhelvetet funderar på att en gång för alla säga upp sig från en sjuk arbetsplats, där det varit konflikter, bråk och intriger från dag 1, eller hur?

-GOTTA ER NU!!!!!

Jag får se hur generös jag tänker vara med detaljer, för det där med att fläka ut sitt privatliv är inte riktigt min grej, men om jag nu säger upp mig: hur i helvete får jag ett nytt jobb, utan några referenser från vare sig en chef som knakse känner sig sviken, arbetskamrater som man inte kan lita på, eller bara det faktum att jag sagt upp mig på egen begäran?

Sjung nu, allihopa på en gång:

melodi: "nu är det dags att lätta ankar" (gammal sjömansvals)

den jävla forden blir ett soc fall
det miffot kommer i fas tre
det kommer att gå käpprätt åt skogen
och vi som njuter vi blir fler och fler

-Merrý christmas, and a happy new year!!!

Du får väl tvinga bra omdöme ur chefen a la kohandel?, är väl mest effektivt att söka annat jobb medan det nuvarande fortsatt finns?

Får såna där deja vu-blaha.

Ibland innebär ett arbete ett jävla fäktande med väderkvarnar och det är tyvärr bara att ge upp, inte mycket man kan göra något åt förutom att förbruka sin egen energi.

Stå på dig ford, kom igen, du kan säkert få något bättre arbete med lite tur!

Kunde du inte sett till att bli uppsagd pga arbetsbrist? Brukar inte vara några problem att få det så?

Du kan bli uppsagd på grund av arbetsbrist.

Tack till inläggsförfattarna ovan, och seriöst grabbar (och grabbinnor):

Fortsätt skriva något konstruktivt och uppmuntrande, inläggen ovan är snarast uttryck för fordens sätt att mentalt hantera såna här situationer och egentligen inget beteendemönster som jag är stolt över...

ragnevi skrev:Du kan bli uppsagd på grund av arbetsbrist.

Förvisso, men det skulle se väldigt misstänkt ut, när det är allmänt känt (i branschen) att jag jobbar i ett tillväxtföretag, som nyanställer och där alla kurvor pekar uppåt.

Det stora problemet är inte hur jag skall kunna avsluta och ändå få a-kassa från dag 1, utan hur jag skall kunna få nästa jobb.

Trist Forden, beklagar verkligen! Kan inte tänka mig att någon skulle glädjas över att det skitit sig för dig, det kan väl hända den bäste.

Lets face it:

Hela jävla stället är fullt av tjafs, konflikter, missnöje och intriger. Jag har inte kommit undan själv och dessutom lyckats göra mig ovän med några av de mest tongivande kollegorna (de flesta andra har betett sig korrekt och haft en vettig relation till mig, men valt att tro på den största psykopatens version, framför min, vilket förvisso innebär normala och vettiga relationer till dessa kollegor, men samtidigt ingen uppbackning=mentalt nedbrytande) och testat chefens tålamod in absurdum (jag är rädd att det börjar ta slut nu), eftersom han gång på gång fått gå in och "rädda" mig på olika vis, samtidigt som jag åtminstone fått höra att jag gjort ett bra jobb.

Jag vill inte vara mer detlajerad än så, eftersom internet är en offentlig plats, och jag inte vill bli identifierad av fel personer, då det kanppast hade gynnat min situation på vare sig företaget eller arbetsmarknaden.

Iridia skrev:Trist Forden, beklagar verkligen! Kan inte tänka mig att någon skulle glädjas över att det skitit sig för dig, det kan väl hända den bäste.

tack

Jag tror inte att det kommer bli bättre om du bytar arbetsplats (vet av egen erfarenhet). Tänk dig för ett par extra ggr innan du gör nåt du ångrar. Tänk på de positiva sakerna på sin arbetsplats och försök fokusera på det. Du nämde bla att du hade en chef som ställt upp för dig och verkade schysst, det hade jag sett som en jävla fördel då det trots.allt är han som har sista ordet. jag tror aldrig man kommer undan intrigerna o skitsnacket, det är liksom inbakat.

Det här har varit något utöver det vanliga, vet av erfarenhet från tidigare jobb.

ozonet skrev:Jag tror inte att det kommer bli bättre om du bytar arbetsplats (vet av egen erfarenhet). Tänk dig för ett par extra ggr innan du gör nåt du ångrar. Tänk på de positiva sakerna på sin arbetsplats och försök fokusera på det. Du nämde bla att du hade en chef som ställt upp för dig och verkade schysst, det hade jag sett som en jävla fördel då det trots.allt är han som har sista ordet. jag tror aldrig man kommer undan intrigerna o skitsnacket, det är liksom inbakat.

Fast det är ju inte överallt det finns riktiga psykopater och det behöver inte vara ens eget fel, även om det inte skadar att vara självkritisk också. Om det är en äkta psykopat i det här fallet och inte bara ett vanligt halvpucko så kan det nog vara bra att hålla sig så långt ifrån denne som möjligt för de kommer alltid hitta på nya sätt att jävlas. Antingen det eller slå tillbaka hårt och lagligt: dokumentera, polisanmäla etc.

Nä d kan jag hålla med om, men samtidigt så kan man oxo lätt tro att allting löser sig bara man byter arbetsplats. Det bästa är att ta tjuren i hornen och att försöka lösa problemet på plats. Lätt i teorin svårt i praktik.

Det finns inget att polisanmäla, för det har inte skett något olagligt, dessutom har den här människan lyckats dupera facket och t.o.m. fått dom att tycka det är postivt att hen vill engagera sig fackligt.

Ironiskt nog känns det som att jag snarast hade fått förlita mig på min arbetsgivares stöd mot facket i det här fallet, men nu är det ju även så att dom har en verksamhet att ta hand om, så deras tålamod börjar nog ta slut.

ozonet skrev:Nä d kan jag hålla med om, men samtidigt så kan man oxo lätt tro att allting löser sig bara man byter arbetsplats. Det bästa är att ta tjuren i hornen och att försöka lösa problemet på plats. Lätt i teorin svårt i praktik.

Om du visste hur mycket vi har suttit i möten, omplacerat folk, splittrat grupper o.s.v. under detta år. Hela stället är sjukt, så nog har vi försökt lösa problemen alltid, med resultat att det har dykt upp nya problem istället.

Det har varit sjukskrivningar, avskedanden, en uppsägning på egen begäran, personalomsättning, t.o.m. omorganisationer grundat i allt skit på jobbet och som sagt, jag har inte ens varit inblandad överallt, dock åkt på rejält med stryk (i social mening) och tappat både status och anseende inför såväl chef som kollegor...

-Varför tror du att jag börjar känna att arbetsgivarens tålamod är på upphällningen, inte bara med mig utan med halva personalstyrkan?

Ok,men vad är problemet om.du inte gillar arbetsplatsen så måste man ju söka ett nytt jobb isåfall. Antingen via abf eller kontakter. Eller så säger du upp dig nu innan du fixat nytt jobb. Dock minskar dina chanser att fixa nytt och du får ingen a kassa.

Jag tror inte vi har så mycket att säga varandra ozon, för jag är mycket väl medveten om allt det du skriver, det är inte det saken gäller.

Jag förstår att du inte menar något illa, men moraliserande och pekpinnar är det sista jag behöver. Utan att mena något illa tror jag inte du har den EQ (empatiska förmåga) som krävs för att snacka om det här.

Hoppas du kan respektera detta, så att inte tråden blir förstörd av att vi börjar diskuterar dina inlägg istället, eller att den urartar med bråk, för det vill jag inte.

Ok, ber om ursäkt,drar mig ur tråden. Men tror att du skulle behöva tala om vad "saken verkligen gäller". Tack.

Hoppas du hittar ett nytt psykopatfritt jobb. Du verkar ju gilla att arbeta och är säkert bra på det du gör. Försök utverka ett betyg bara. Tyckte rådet du fick ovan om att kalla det 'arbetsbrist' var bra för det räddar egentligen både dig och arbetsgivaren (som ju har ansvar för att inte ska låta anställda skrämmas iväg av annan personal).

ozonet skrev:Ok, ber om ursäkt,drar mig ur tråden. Men tror att du skulle behöva tala om vad "saken verkligen gäller". Tack.

Ok, hoppas du förstår att jag inte mena något illa.

Det saken gäller är att det var klabb och skit ända från dag 1 och att både jag och arbetsgivaren gjort allt för att komma tillrätta med det, men att inget hjälpt, utan så fort man trott att allt skulle bli bra har det hänt något nytt.

Till slut orkar man inte mer, man har kämpat som fan och verkligen försökt att både stå ut och att lösa problemen, men allt har varit en berg och dalbana, med korta stunder av trivsel på jobbet, följt av kraschlandningar och nytt skit: nya konflikter, nytt folk som slutar, nya intriger o.s.v.

Verkar som om det ligger en förbannelse över hela företaget, någon annnan förklaring kan jag inte ge.
Anledningen till att jag inte vill vara för detaljerad är att identifikationsfaktorn inte får bli så hög att det kan skada mig eller företaget (=lojalitetsplikt).