Jag är ju inte precis ensam om att ha med mig en hel del "skit" i bagaget på detta forum, så jag tror nog att dessa videos även kan vara sevärda för andra (ja, även för alla som inte släpar på en massa trauman, skulle jag vilja säga)!?

De är från ett seminarium om "Våld, trauma och själens läkning" i Uppsala i slutet av förra året och jag postar de två föreläsningar som gav mig mest.
Barn och våld och Därför lockas vi av deckare

Ja, de har jag sett. Otroligt bra! Tillhör mina favoriter. Finns väldigt mycket bra grejer på urplay.se

Men jag går bara här hemma, tycker synd om mig själv och tar inte tag i mitt liv, så vad har jag egentligen för rätt att uttala mig när jag inte har sådana här hemska erfarenheter i bagaget? Behöver jag skämmas för att jag ofta känner samhörighet till och dragning till kvinnor som har råkat illa ut i livet på olika sätt? Har jag rätt till det? Vem är jag som kommer här och tror att jag är något?