En spännande upplevelse, jag är inte säker om det var en panikattack eller om jag fick en stroke eller vad fan det var som hände.
Jag hoppas att detta inte räknas som reklam men jag har beskrivit hela händelsen på min nya blogg som jag tänkte använda för att slippa fylla detta forum med alla mina onödiga händelser och åsikter.

Länk till min blogg finns i min signatur, jag tjänar inga pengar på bloggen så jag gör inte detta för att fiska inkomst.

Om du inte orkar läsa mitt blogginlägg där jag beskriver det hela i detalj kan jag sammanfatta det med att jag var på promenad, min syn stängdes av, min balans försämrades, snubblade ut på vägen.
Jag mår bra nu. (tror jag)

Vart med om något liknande en gång. Var sommar och i affären för att handla mat, något osäker i om det var vatten eller maten som var dåligt med de senaste dagarna men något var det nästan garanterat. Iaf när jag stod i kön till kassan var det som att allting jag hörde blev närmare och närmare och till slut hörde jag knappt nånting eftersom allt bara ekade och sen precis när jag skulle gå fram till kassan fick jag tunnelseende så jag såg enbart det jag tittade på. Betalade och sen när jag gick packat mina varor så ramlade jag handlöst ned på golvet med ansiktet före. Sen kommer jag ihåg att nån kärring stod vid mig och frågade om jag ville ha hjälp när jag ställt mig upp, men var lika pigg som jag brukar var så tackade och gick. Lite ont i pannan bara.

Ja jag har fått detta tunnelseende som du beskriver jag också ett antar gånger, men jag har aldrig blivit tillfälligt blind.

Jag vet inte om du läste blogginlägget, men där skrev jag min teori om det hela.
Kan det vara så att jag lyckades bli medvetslös, fast på något vis fortfarande vid medvetande?

Visserligen hade jag kontroll över min kropp ett tag, men vid en tidpunkt tappade jag ju all kontroll.

Idiot skrev:Ja jag har fått detta tunnelseende som du beskriver jag också ett antar gånger, men jag har aldrig blivit tillfälligt blind.Jag vet inte om du läste blogginlägget, men där skrev jag min teori om det hela.Kan det vara så att jag lyckades bli medvetslös, fast på något vis fortfarande vid medvetande?Visserligen hade jag kontroll över min kropp ett tag, men vid en tidpunkt tappade jag ju all kontroll.

Jag läste.

Man blir nog först blind innan man tappar medvetandet, kanske nån mikrosekund? Själv bara varit om detta en gång och vet att jag tappade medvetandet nån sekund och konrollen över kroppen i ungefär lika lång tid. Det är svårt att veta orsaken men eftersom jag var och handlade så är risken stor att jag var hungrig. Har bara hänt en gång som sagt och jag har varit utan mat flera dagar i ra och kan inte tänka mig att vatten varit varit sämre just då så det lutar åt att det varit något jag fått i mig för lite under lång tid. Kan vara vad som helst egentligen men risken att det varit vatten är störst eftersom det var väldigt varmt den dagen (kommer ihåg eftersom jag träffade en som jag inte träffat på länge senare)- Efter händelsen var jag precis som vanligt iaf och om det hade hänt något konstigt igen så skulle jag gått och kollat upp det. Är du ung så är det nog samma för mig, var snart tio år sedan. En gång är ingen gång och du kommer knappast glömma det så rekommenderar att sluta oroa dig.

Parvlon skrev:

Idiot skrev:Ja jag har fått detta tunnelseende som du beskriver jag också ett antar gånger, men jag har aldrig blivit tillfälligt blind.Jag vet inte om du läste blogginlägget, men där skrev jag min teori om det hela.Kan det vara så att jag lyckades bli medvetslös, fast på något vis fortfarande vid medvetande?Visserligen hade jag kontroll över min kropp ett tag, men vid en tidpunkt tappade jag ju all kontroll.

Jag läste.

Man blir nog först blind innan man tappar medvetandet, kanske nån mikrosekund? Själv bara varit om detta en gång och vet att jag tappade medvetandet nån sekund och konrollen över kroppen i ungefär lika lång tid. Det är svårt att veta orsaken men eftersom jag var och handlade så är risken stor att jag var hungrig. Har bara hänt en gång som sagt och jag har varit utan mat flera dagar i ra och kan inte tänka mig att vatten varit varit sämre just då så det lutar åt att det varit något jag fått i mig för lite under lång tid. Kan vara vad som helst egentligen men risken att det varit vatten är störst eftersom det var väldigt varmt den dagen (kommer ihåg eftersom jag träffade en som jag inte träffat på länge senare)- Efter händelsen var jag precis som vanligt iaf och om det hade hänt något konstigt igen så skulle jag gått och kollat upp det. Är du ung så är det nog samma för mig, var snart tio år sedan. En gång är ingen gång och du kommer knappast glömma det så rekommenderar att sluta oroa dig.

Jag är inte direkt orolig, snarare intresserad av händelsen. Ok lite orolig kanske.

När jag läser om dessa anfall så liknar det "Panik-ångest" "Panic-attack".
Det finns ju logiska förklaringar såklart, och jag förstår, ifall detta nu var ett slags panikångest-anfall, kanske varför.

Kan förklara hur mina dagar ser ut i princip.

Jag vaknar med ångest, ledsen eller arg.
Med några undantag så håller denna känsla i sig tills jag ska sova, det tar 1-3 timmar för mig att somna pga stress/ångest.

Som sagt, jag har bara gått och väntat på att få ett anfall i princip..

Idiot skrev:Jag är inte direkt orolig, snarare intresserad av händelsen. Ok lite orolig kanske.När jag läser om dessa anfall så liknar det "Panik-ångest" "Panic-attack". Det finns ju logiska förklaringar såklart, och jag förstår, ifall detta nu var ett slags panikångest-anfall, kanske varför.Kan förklara hur mina dagar ser ut i princip.Jag vaknar med ångest, ledsen eller arg.Med några undantag så håller denna känsla i sig tills jag ska sova, det tar 1-3 timmar för mig att somna pga stress/ångest.Som sagt, jag har bara gått och väntat på att få ett anfall i princip..

Att din kropp oroar dig är inte samma sak, snarare positivt eftersom man då lär ha minnet kvar även om det är lite kortisiktigt. Som sagt tror jag inte det är nån fara bara du kommer ihåg det.. Däremot är jag ingen läkare så..

Själv kan jag ta flera timmar på mig att somna om jag inte lägger mig när jag är trött oxå. Det är svårare nu på vintern eftersom antalet timmar man är ute i solen är få men snart är det vår och då tar man igen det. Blir många mil på cykeln detta år. Panikångest tror jag inte på faktiskt. Googla på det och skriv t.ex inurl:forum i sökfältet på google.se så får du se om du känner igen det när du läst ett antal.

Vad jag vet så gjorde jag ingenting speciellt alls efter händelsen (och ja, jag har haft problem med sömn sedan jag börjde mitt första skiftarbete i 15-års åldern, och innan det var jag oxå en "kvällsmänniska").

Att synen försvinner kan bero på fyra saker:

1) Svår panikattack. Mycket sällsynt med sådan påverkan på synen dock!

2) Migränanfall. Glittret runt synfältet är ganska typiskt migränaura. Själv har jag bara partiellt synbortfall vid migrän.

3) Neurologisk skada. Alltifrån något enkelt som spända muskler som klämmer en nerv till allvarliga saker som hjärnblödning eller slaganfall/stroke.

4) Epileptisk kramp. Det är inte alla epileptiska kramper som manifesteras i kramp i armar och ben. En del sorters epileptiska kramper kan vara helt tvärtom - personen förlorar totalt kontrollen över musklerna och faller ihop som en säck. Man kan även ha frånvarotillstånd eller bortfall av något annat sinne.

Pick your choice.

weasley skrev:Att synen försvinner kan bero på fyra saker:

Vart har du lärt dig detta?

weasley skrev:4) Epileptisk kramp.

Denna verkar lite lurig t.ex (passar mest in på mitt fall som jag ser det).

Orsaken till epileptiska anfall kan utgöras av en missbildning, ärrbildning eller skada i hjärnan, men också av påfrestningar på hjärnan som extrem trötthet, abstinens efter drogmissbruk eller infektioner. Hos de allra flesta finner man emellertid aldrig någon bakomliggande medicinsk förklaring.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Epilepsi

Tog bort min blogg så det går inte att läsa om händelsen där längre, om någon vill läsa det så kan jag PMa.

Jag kan tillägga att idag när jag vaknade så snöt jag ur min näsa väldigt mycket koagulerat blod.

Citatet som Parvlon skrev här i sista inlägget verkar ju stämma in väldigt bra.