@Oimpulsivtimpulsiv, Kan du spela normal så skulle iaf jag rekommendera vanlig klass. I övrigt så får du väl visa vem som bestämmer i ditt liv.

Det är väl sådant här som är risken med diagnoser. "Vi vet vad som är bra för dig" (tm).

Finns det aspergerklass?

gick i en aspergerklass i Örebro under årskurs 8-9 innan dess gick jag i en vanlig klass och även i gymnasiet gick jag i en vanlig klass. tror inte jag hade klarat av betygen i grundskolan om jag inte hade fått gått i en aspergerklass i 8an och 9an. tycker att dom lärarna jag hade i aspergerklassen var bra och visste vad asperger var....

Tack för rådet, lyckades trots allt ta mig vidare och kom in på universitet även om många lärare ifrån gymnasiet försökte "få ner en på jorden" genom att säga saker som att, tyvärr det är för svårt med mera.Min gymnasietid var inte direkt optimal, har ingen kontakt med före detta klasskamrater och läste 300 poäng asbergerkunskap som gav mig absolut ingenting.

Jag har nästan aldrig upplevt att jag fått bestämma över mitt eget liv, kanske därför som jag nu i vuxen ålder blivit väldigt självständig och impulsiv och föredrar att ta dagen som den kommer.

Ledsen om jag i detta inlägg framstår som negativ.

Nej.
Ingen visste ens att det fanns något som Asperger när jag växte upp.
Fick allt klara mig precis som alla andra och med samma krav.
Men så klappade jag ihop när jag var 16 också och ville dö.
Nu är man 31 och fortfarande ingen lösning...

Är 33 och hade heller ingen aning då. Hatade min grundskoletid och hade noll gemensamt med de andra i klassen jag var fast i. En jobbig tid som formade mig till att bli tillbakadragen och lida mig genom aktiviteter och gemenskap så passivt jag bara kunde. Skolarbetet hade jag lätt för om jag bara intresserade mig. Ingen aning om saker blivit bättre i en AS-klass... annorlunda säkert, men jag hade ju aldrig nött in vanan att umgås med NTs då. Det har tagit sina 30 år att öva på att passera som hyfsat normal i tillräckligt många sammanhang...

Går i en IV asperger grupp där vi inte jobbar i den lilla gruppen hela tiden. Vi har bara matte,svenska i den lilla gruppen resten måste vi vara i helklass på. Jag orkar inte vara i skolan längre för att det är för höga krav. Blir arg och känner ångest på morgonen när jag ska till skolan. NU FÅR DET VARA NOG och värst av allt är allt oväsen från eleverna som aldrig är tysta.

Lärarkandidat skrev:Hej! vi är två lärarkandidater som ska skriva ett examensarbete om aspergerklasser och hur dessa förbereder elever till fortsatta studier och arbete. Vi vill gärna komma i kontakt med er som har erfarenheter kring detta och som skulle kunna tänka sig att bli intervjuade eller prata mer om detta här i denna tråd eller mail. /Edina och Pernilla lärarkandidater på Stockholms universitet.

jag har gått i det under gymnasiet var värdelöst man blev isolerad.

Jag svarar här fast jag vet att jag avviker från er fråga eftersom jag tänker att infon ändå kan va intressant för er. Jag är född i början av 80-talet och gick som de flesta andra vanligt högstadium o gymnasium - jag överlevde - och lever än - men d e egentligen för tufft. Jag efterfrågar hjälp av AS-kunniga handledare på universitetet, t ex behövde jag mkt hjälp med en uppsats som ännu inte är påbörjad. För funktionsnedsatta studenter på universitet o högskolor finns ju ofta speciella personer anställda för att t ex ge anteckningshjälp, hjälp o läsa in text som ljudfil etc.

Sammanfattningsvis: Som aspergare räcker det inte att avsluta åren på AS-gymnasiet - ska man ha chans till fortsatta studier behövs AS-kunniga handledare på universietet o högskolor.

Ett tips är att på lite svårare utbildningsprogram har folk inte tid att flamsa runt som apor