Såg några intressanta inlägg om detta ämne, som jag skulle vilja följa upp

manne skrev:vadå kan man inte ljuga måste man uppge handikapp som tex AS..??
hur vet dom att man har handikapp om man inte uppger det..??
kan dom kolla upp alla person info om en tex bakgrund ,sjuk-sjornaler mm vadå mm kommer dom att vet allt om ens bakgrund mm..??
finns det data baser där det står allt om mig tex..??
detta företag låg ju i danmark hur kan dom få reda på hur det står till med en svensk man då..???

post63574.html#p63574

MsTibbs skrev:Ett företag tjänar på att, åtminstone grovt, ha koll. De kommer få dåligt rykte annars. Statliga sådana ställen tjänar också på att kolla upp, då dåliga anlag hamnar på socialen i framtiden. Även om de nu inte skulle hitta papper på att du har AS (vilket jag betvivlar), så kan de säkerligen (åtminstone i de grövre fallen) se att det är nått vajsing med folk ändå och därmed avslå ansökan. Om du exempelvis skriver tjugo utropstecken i ansökan eller inte anses vara införstådd med vad det handlar om, så ger det signaler, det likväl som diagnospapper.

post63604.html#p63604

Klart att potentiella donatorer kan skarva ordentligt med sanningen eller helt enkelt ljuga för den klinik han/hon skall donera sina gametceller, huvudsaken är ju att vederbörande uppfyller de medicinska minikraven dvs är fullt fertil, har rätt ålder, inte har några könssjukdomar för sånt kollar de upp via blod och urinprover.
Sjukhusen har ingen möjlighet att få tillgång till sökandens sjukjournaler pga av sjukhussekretessen.

Sjukvården har sån akut brist på donatorer att de helt enkelt inte kan vara för kräsna (förutsatt att vederbörande uppfyller ovannämda grundkrav).
Dessutom är det ju inte personalen på kliniken som skall bli gravida med donatorerna utan de barnlösa paren, tror att de är mer fokuserade pa att få några donatorer över huvudtaget så att det blir några barn som förbättrar deras statistik.

Ger sökanden ett för egendomligt och udda inttryck är det ju förstås inte bergsäkert att han/hon blir godkänd ändå...men då ska det mycket till. Känner flera som varit donatorer som haft AS, och en hade till med schizofreni och var kraftigt överviktig för att uttrycka det milt, så därför tvivlar jag på att kraven är så där jättehöga, man behöver inte vara en supermänniska för att bli donator. (De sa självklart inte sanningen när de blev intervjuvade)

Sen kan man då rent filosofiskt ha delade meningar i det lämpliga att bli donator om man har ovanstående "åkommor" men alla har ju "dåliga" gener.
Man har aldrig garantier för att barnen blir friska oavsett hur mycket man än kollar upp donatorerna, dessutom har ju barnen hälften av mottagarnas gener i sig. Skulle de ha för rigorösa kontroller (typ KRÄVA att få tillgång till sjukjournaler etc) skulle det innebära att de potentiella donatorernas integritet skulle kränkas så mycket att ingen skulle vilja bli donator.

Sen är det ju lite hyckleri från vårdens sida när de säger att vara donator är inte ett sätt att få barn och man får absolut inte ha nåt egenintresse att bli donator för att typ "sprida sina gener".
SJÄLVKLART att de flesta som skänker bort sina könsceller har någon form av egenitresse i det hela, det är ju bara larvigt att påstå nåt annat, men de kan de inte säga för då är risken stor att de inte blir godkända.

Anledningen till att många utländska spermabanker har väldigt höga krav är att de bedriver en affärsverksamhet, de tjänar helt enkelt mer pengar på att sälja sperma/ägg från doktorander från elituniversitet än från vanliga jobbare, men jag misstänker att det är nog lite si o så med sanninghalten alla gånger... både från donatorernas och från spermabankernas sida..hur skulle de bära sig åt för att seriöst kontrollera vad donatorerna påstår verkligen är sant??? Vilken kontollapparat, de får ju ofta fylla i tjocka formulär med alla upptänkliga frågor och alla donatorer är..naturligvis..både enligt egen och spermabankernas utsago en korsning mellan Hulken och Einstein...

Stora knäckfrågan är huruvida sperman tål nedfrysning och upptining igen. Det var det enda jag föll på, jag anmälde mig redan i 20-årsåldern. Av vad jag ser på KS hemsida vet de inte än idag varför, men vissas sperma går fortfarande att använda om den varit nerfryst, andras gör det inte.

Och naturligtvis så icke min. Annars kunde jag ha haft upp till sex biologiska barn... Till och med fler, det förekommer att par som fått hjälp en gång skulle vilja ha ett syskon till, då vänder man sig till samma donator igen. I övrigt kan man få donera till max sex par.

Pemer skrev:Stora knäckfrågan är huruvida sperman tål nedfrysning och upptining igen. Det var det enda jag föll på, jag anmälde mig redan i 20-årsåldern. Av vad jag ser på KS hemsida vet de inte än idag varför, men vissas sperma går fortfarande att använda om den varit nerfryst, andras gör det inte.

Och naturligtvis så icke min. Annars kunde jag ha haft upp till sex biologiska barn... Till och med fler, det förekommer att par som fått hjälp en gång skulle vilja ha ett syskon till, då vänder man sig till samma donator igen. I övrigt kan man få donera till max sex par.

Visst kan det vara så, men det kan också vara ett sätt för sjukhuset att på ett smidigt sätt säga nej till oönskade donatorer, istället för att säga, nej dig vill vi inte ha, för du verkar kufisk, konstig etc, så skyller dom på att sperman inte går att frysa ner, du kan testa på fler ställen och se om de säger samma sak.

Mja, de skriver om samma detalj på hemsidan också. Men visst, man kunde ju testa en gång till, spela bra, och hålla tyst om AS, och se om det blir samma resultat.

Pemer skrev:Mja, de skriver om samma detalj på hemsidan också. Men visst, man kunde ju testa en gång till, spela bra, och hålla tyst om AS, och se om det blir samma resultat.

Hur menar du då, "skriver om samma detalj"?
Vad är din motivation till att bli donator? vill du göra den enbart för at hjälpa barnlösa par, eller har du även en dold agenda, typ 40 bast inga barn, sprida dina gener, veta att du har genetiska avkommor nånstans?

Skulle du vilja att dina ev donationsbarn skulle söka upp dig i framtiden?

Jag tycker det är oetiskt att sprida sina AS-gener så där okontrollerat.

Nu skulle jag väl aldrig velat donera mina ägg. Men definitivt inte om jag vetat om att jag hade AS.

Jag skulle tänkt "tänk om mitt stackars barn också får AS, och föräldrarna, som är vanliga NT, vet inte hur de ska behandla barnet". De blir kanske besvikna på sitt länge efterlängtade barn och skäller på det. Och tänk om det blir mobbat i skolan som jag.

Att barnet skulle kunna söka upp mig när det var vuxet tror jag inte vore det värsta. Men det barnet skulle i så fall med fog kunna anklaga mig för ett ev olyckligt liv.

Tar man själv hand om barnet, så vet man ju iaf hur det är att ha AS och kan hjälpa det. Plus att man vet hur ens partner är också och att den klarar av det.

Tror inte på genetisk determinism. Faan yngla av er bara!

Garum skrev:

Pemer skrev:Mja, de skriver om samma detalj på hemsidan också. Men visst, man kunde ju testa en gång till, spela bra, och hålla tyst om AS, och se om det blir samma resultat.

Hur menar du då, "skriver om samma detalj"?
Vad är din motivation till att bli donator? vill du göra den enbart för at hjälpa barnlösa par, eller har du även en dold agenda, typ 40 bast inga barn, sprida dina gener, veta att du har genetiska avkommor nånstans?

Skulle du vilja att dina ev donationsbarn skulle söka upp dig i framtiden?

Det står nämnt på två hemsidor jag läste innan jag skrev det inlägget, Karolinskas och Spermiedonation - ur donatorn synvinkel, att sperman ska klara nedfrysning och upptining.

Precis det besked jag fick om varför det inte gick när det begav sig. Tror nog inte heller de bara spelade, de beklagade sig uttryckligen, kvinnan jag hade all kontakt med sade att "alla" var riktigt ledsna att det inte hade funkat med nedfrysningen när nu jag hade så positiv inställning till att donera.

Många andra har ju helt vansinnig känsla för den biten, "nej, det går ju inte om barnet har rätt att komma och höra av sig och säga hej när det blir myndigt", för "då kanske man har familj och då är det ju pinsamt" och liknande helt irrationella resonemang.

Utöver nedfrysningsbiten var det prima liv på mina små jäklar i påsen, så jag fick goda utfästelser vad gällde egna barn. Men någon mamma till dem har jag inte mött än i denna dag...

Jag ville hjälpa ett barnlöst par... vid det här laget känns det lite extra synd att det aldrig blev något, hade det där blivit av hade jag som sagt haft biologiska barn och kunnat känna mig lite som far åtminstone... och hade något av barnen kommit och sökt upp mig efter 18 och gett medgivande till det, hade det t o m kunnat föras in i mina släktuppställningar officiellt som biologiskt barn.

Men det blev aldrig några sådana barn. Återstår något decennium till (högt räknat, vågar jag nog påstå) att se om det blir några inom en egen familj...

Bjäbbmonstret skrev:Tror inte på genetisk determinism. Faan yngla av er bara!

Du forskar väl inte om AS, så hur kan du veta att inte AS är ärftlig? Att ha AS betyder inte att barnen måste få AS, men risken är större.

Alien skrev:Jag tycker det är oetiskt att sprida sina AS-gener så där okontrollerat.

Nu skulle jag väl aldrig velat donera mina ägg. Men definitivt inte om jag vetat om att jag hade AS.

Jag skulle tänkt "tänk om mitt stackars barn också får AS, och föräldrarna, som är vanliga NT, vet inte hur de ska behandla barnet". Den blir kanske besvikna på sitt länge efterlängtade barn och skäller på det. Och tänk om det blir mobbat i skolan som jag.

Att barnet skulle kunna söka upp mig när det var vuxet tror jag inte vore det värsta. Men det barnet skulle i så fall med fog kunna anklaga mig för ett ev olyckligt liv.

Tar man själv hand om barnet, så vet man ju iaf hur det är att ha AS och kan hjälpa det. Plus att man vet hur ens partner är också och att den klarar av det.

Håller nog med om detta idag. När det begav sig visste jag inget om några diagnoser, men nu är onekligen läget en aning förändrat.

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Tror inte på genetisk determinism. Faan yngla av er bara!

Du forskar väl inte om AS, så hur kan du veta att inte AS är ärftlig? Att ha AS betyder inte att barnen måste få AS, men risken är större.

Nej det gör jag inte men jag anser att barn med AS har precis lika stor rätt att komma till världen som andra barn.

Fast det skulle vara bra fult och oansvarigt av t ex mig att bära på detta, ljuga och hålla tyst, bli godkänd, donera och låta en familj i godan ro få ett barn som kanske får Asperger och kommer att få subtila skitjobbiga problem men gå odiagnosticerad ända upp i vuxen ålder. Får veta vem fadern är, men vill inte ha kontakt, men vid 35 får han diagnosen, och tar kontakt för att få reda på om jag visste något och där står jag och är hedersledamot i Organiserade Autister.... "Nä vad säger du...??? Öh... ska det vara ärftligt, nej... är det så? Aldrig hört talas om..."

Bjäbbmonstret skrev:

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Tror inte på genetisk determinism. Faan yngla av er bara!

Du forskar väl inte om AS, så hur kan du veta att inte AS är ärftlig? Att ha AS betyder inte att barnen måste få AS, men risken är större.

Nej det gör jag inte men jag anser att barn med AS har precis lika stor rätt att komma till världen som andra barn.

Nu gällde det ju donationer, kanske ett AS-barn behöver mer för att vara välkommet? Har man själv upplevt att vara AS-barn, så vet man hur det kan vara.

Jag anser att varje barn bör vara välkommet.

Just när det gäller äggdonation så skulle jag känt mig s a s ansvarig för mina ägg. Det är mitt ansvar att se till att det hamnar i en lämplig familj. Men då skulle det förutsatt att jag träffat familjen och berättat allt. Och då skulle nog familjen dragit sig ur. Får folk chansen att välja, så väljer de ett friskt och "normalt" barn utan funktionshinder.

Jo det ligger nog mycket i vad ni säger och ni vet förstås bättre än jag. Men jag har svårt att köpa att man ska avstå från att skaffa barn pga sina gener om det inte handlar om stark risk för en livshotande sjukdom.

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Tror inte på genetisk determinism. Faan yngla av er bara!

Du forskar väl inte om AS, så hur kan du veta att inte AS är ärftlig? Att ha AS betyder inte att barnen måste få AS, men risken är större.

Det beror väl på dels vilken grad av AS man har och hurpass vanligt det är i ens släkt, har man en mildare form av AS och dessutom de flesta i släkten är NT och de mottagande kvinnorna är NT så tycker jag väl inte att det behöver vara nåt som man behöver ligga sömnlös om nätterna av dåligt samvete för precis för man ställt upp som donator.

"Normala" människor får ju barn med Downs syndrom, schizofreni etc man har aldrig nån garanti, dessutom vet man för lite om hur generna ärvs för att kategoriskt uttala sig om vad som är bra och dåligt i det enskilda fallet.

Alien skrev:Jag tycker det är oetiskt att sprida sina AS-gener så där okontrollerat.

nassestil på dig ju..

Jag tror iofs du syftar på nerfrysning och/eller adoption men vadå, förstår inte varför en med AS skulle bli bättre bemött utav sina riktiga föräldrar än några som adopterar. Av vad jag förstått så är det svårt att få adoptera barn och den som får har väntat länge, mycket längre än 9mån (dessa personer lär nog i många fall vara bättre lämpade förberedda) som föräldrar än de flesta andra.

Däremot tycker jag att vinmissbrukande kärringar, skulle vara tvungna att ha ett märke på sig (stämpel kan ges på bolaget) så man vet, och så en ändring i lagen vilket ger böter ifall man har samlag med en märkestant.

Det borde oxå vara koll på alkoholintaget på de som ger/tar emot i adoptionssyfte.

Fetal alcohol syndrome

Victims of fetal alcohol syndrome often experience mental health problems, disrupted school experience, inappropriate sexual behavior, trouble with the law, alcohol and drug problems, difficulty caring for themselves and their children, and homelessness.

Snubbe med FAS under rättegång dömd för mord, döms till döden.

Eastlack shared with anyone who would listen the gruesome details of the day he murded the Sherrills. He grinned throughout his trial.

(sorry för off topic)

Pemer skrev:

Alien skrev:Jag tycker det är oetiskt att sprida sina AS-gener så där okontrollerat.

Nu skulle jag väl aldrig velat donera mina ägg. Men definitivt inte om jag vetat om att jag hade AS.

Jag skulle tänkt "tänk om mitt stackars barn också får AS, och föräldrarna, som är vanliga NT, vet inte hur de ska behandla barnet". Den blir kanske besvikna på sitt länge efterlängtade barn och skäller på det. Och tänk om det blir mobbat i skolan som jag.

Att barnet skulle kunna söka upp mig när det var vuxet tror jag inte vore det värsta. Men det barnet skulle i så fall med fog kunna anklaga mig för ett ev olyckligt liv.

Tar man själv hand om barnet, så vet man ju iaf hur det är att ha AS och kan hjälpa det. Plus att man vet hur ens partner är också och att den klarar av det.

Håller nog med om detta idag. När det begav sig visste jag inget om några diagnoser, men nu är onekligen läget en aning förändrat.

Är nyfiken, skulle du ändå kunna tänka dig att försöka en gång till? och isåfall, skulle du berätta sanningen då? om inte, vad skulle du säga vad du jobbar med, för det frågar de ju om.
Det verkar jobbigt för dig att vara 40 bast och ännu inte ha familj och egna barn, det har nog betydelse om man vill donera eller inte.

Tror inte jag har anledning att betvivla anledningen till att det inte gick förra gången, och funkade det inte då så gör det ju inte. Testa igen mest för skojs skull känns lite överkurs. Skulle väl kunna höra av mig tlil dem och höra om sakkunskapen har lärt sig mer om hur det där fungerar och om det kan ändra sig från tid till annan, och om det är någon idé att testa igen.

Sedan kan jag möjligen ändra uppfattning igen och tycka att det inte skulle störa mig att hålla tyst om AS om det kunde ge mig X antal hundralappar i ersättning för lite onani och ett barnlöst par ett barn. De vill ju ha barn hellre än inte få något, och då är förstås även ett barn med AS bättre än inget alls. Vore väl själva fan om just AS skulle vara diskat att få finnas, vi är ju trots allt i hög grad den kategori som fört världen framåt, alla inklusive NT:s till gagn... Och dessutom är det ju inte ens säkert att ett biologiskt barn till mig skulle utveckla några symptom, utan i värsta fall helt enkelt själv föra det vidare och få barn med AS om 40-50 år...

Pja... jo tack... jag råkade ju få tankar och idéer planterade i skallen kring "men när jag blir stor och får en pojke kan han..." redan när jag var fyra-fem år, så det har funnits där och varit något man sett fram emot i så där 35 år... morsan kunde ju inte ha anat att just jag skulle gå och visa mig bli den där typen med helt okej socialt liv ända fram till det motsatta könets intresse för en som annat än en vän, när hon råkade nämna för lille Anders hur nära det hade varit att han hade fått heta Daniel...

Parvlon skrev:

Alien skrev:Jag tycker det är oetiskt att sprida sina AS-gener så där okontrollerat.

nassestil på dig ju..

Detta är osakligt personangrepp. Har du inga bättre argument?

Parvlon skrev:Jag tror iofs du syftar på nerfrysning och/eller adoption men vadå, förstår inte varför en med AS skulle bli bättre bemött utav sina riktiga föräldrar än några som adopterar. Av vad jag förstått så är det svårt att få adoptera barn och den som får har väntat länge, mycket längre än 9mån dessa personer lär nog i många fall vara bättre lämpade(förberedda) som föräldrar än de flesta andra.

Adopterar man så är man medveten om att barnet kan ha okända sjukdomar. Men de som adopterar brukar föredra friska barn, även om de inte kan veta vilka sjukdomar som kommer sen.

De som tar emot ägg förutsätter däremot att det är ägg från helt friska kvinnor utan medfödda sjukdomar el funktionshinder. Alltså större risk för att de blir besvikna över barnet om det trots detta visar sig ha medfödda sjukdomar/funktionshinder. Vore det i USA skulle de stämma sjukhuset, som i sin tur skulle stämma kvinnan som inte informerat om samtliga fakta. Besvikelsen kan störa förhållandet till barnet.

Ytterligare en viktig sak är att par som vill adoptera genomgår en grundlig utredning. Trots detta går det fel ibland, kommer ihåg adoptionsbarnet som dog av försummelse. Ett par som genomgår medicinsk behandling för att bli föräldrar blir aldrig utredda.

En man känner kanske aldrig samma ansvar för sina spermier som jag känner för mina ägg. Jag har svårt att tro att någon annan kan förstå och älska mina ev barn lika väl som jag själv.

Parvlon skrev:

Alien skrev:Jag tycker det är oetiskt att sprida sina AS-gener så där okontrollerat.

nassestil på dig ju..

Detta är osakligt personangrepp. Har du inga bättre argument?

Bättre argument än att jag syftade på det fetstilta ansåg jag inte behövdes skrivas.
Men du skriver ju tydligt att det är hur du tycker, så och jag är glad över att du inte är en utav dom som sitter o bestämmer lagar och regler.
Om vi ska jmf personliga åsikter så tycker jag det är emot naturens lagar med sperm&ägg banker, skulle hellre se en lagföring som gör dessa banker olagliga än hårdare kontroller.. "big brother".

Men de som adopterar brukar föredra friska barn

Jo, det är möjligt, men nu tror jag du gick ifrån ämnet. Det var AS det handlade om, och än så länge är Autism/AS ej räknat som sjukdomar.
Det är ju oxå möjligt nuförtiden att ta prover på spädbarn under graviditet för att se ifall de är i riskzonen för att få ADHD tex, det görs väl inte vad jag vet.. fast klart att alla människor ska ha rätten att avgöra innan graviditet ifall de kan, så fungerar det ju vanligtvis i naturlig miljö med, men i adoption/ge&ta-syfte tycker jag det är bättre att det står i spermabanken vem/vad för personlighet Givare X hade än att det ska finnas system som förföljer människor med Autism.

Vore det i USA skulle de stämma sjukhuset, som i sin tur skulle stämma kvinnan som inte informerat om samtliga fakta. Besvikelsen kan störa förhållandet till barnet.

Det tror jag inte, läst en del om FAS som jag skrev om ovan och många som adopterat har fått vad de trodde skulle växa upp som ett normalt barn, men som även i vuxen ålder behöver omhändertagande 24/7. FAS är den vanligaste formen utav allvarlig mental handikapp där, så hur skulle det se ut ifall de gick och stämmde varenda kärring som tagit ett glas vin för mycket under graviditet? Rena cirkusen!

Jag har svårt att tro att någon annan kan förstå och älska mina ev barn lika väl som jag själv.

Det är vanligt att kvinnor tycker så, förmodligen ett medfött (nödvändigt under stenåldern) beteende.

Alien skrev:Adopterar man så är man medveten om att barnet kan ha okända sjukdomar. Men de som adopterar brukar föredra friska barn, även om de inte kan veta vilka sjukdomar som kommer sen.

De som tar emot ägg förutsätter däremot att det är ägg från helt friska kvinnor utan medfödda sjukdomar el funktionshinder. Alltså större risk för att de blir besvikna över barnet om det trots detta visar sig ha medfödda sjukdomar/funktionshinder. Vore det i USA skulle de stämma sjukhuset, som i sin tur skulle stämma kvinnan som inte informerat om samtliga fakta. Besvikelsen kan störa förhållandet till barnet.

Ytterligare en viktig sak är att par som vill adoptera genomgår en grundlig utredning. Trots detta går det fel ibland, kommer ihåg adoptionsbarnet som dog av försummelse. Ett par som genomgår medicinsk behandling för att bli föräldrar blir aldrig utredda.

En man känner kanske aldrig samma ansvar för sina spermier som jag känner för mina ägg. Jag har svårt att tro att någon annan kan förstå och älska mina ev barn lika väl som jag själv.

Ja, men även om både donatorer och de par som tar emot deras könsceller är kärnfriska på alla omöjliga och möjliga sätt så kan ju resultatet ändå bli barn som det blir nåt "vajsing" på.
Alla människor har dåliga recessiva gener i sin arvsmassa som slumpmässigt kan kombineras ihop vid en befruktning.
Sen, tänk en värld utan AS människor..en värld utan Mozart, Michelangelo, Leornando da Vinci, Wittgestein, Einstein, Bill Gates, Newton etc etc

(Sen finns det ju en del mindre smickrande exempel som Hitler, Lenin...men..men)

Syndromet har ju tillfört individer som gjort fantastiska saker till enormt gagn för hela mänskligheten, skulle dessa inte då få finnas till??(Det är många kvinnor skulle inte mer än gärna vilja ha barn med ovanstående män )
Ok, de flesta med AS kanske upplever det mest som negativt, men många NT människor är ju inte så lustiga de heller typ alla psykopater eller bara allmänt knäppa invider (fast de är NT)

Man ska vara väldigt försiktig med att införa rasbiologiska tankesätt när det gäller reproduktion, sånt spårar lätt ut, historien har lärt oss vad det kan leda till (Det enda vi lärt av historien är att vi inte lärt av historien..sic)
Donatorerna har ju ett samtal med behandlande läkare, han får väl avgöra om man är lämplig eller inte som donator.

Pemer skrev:Tror inte jag har anledning att betvivla anledningen till att det inte gick förra gången, och funkade det inte då så gör det ju inte. Testa igen mest för skojs skull känns lite överkurs. Skulle väl kunna höra av mig tlil dem och höra om sakkunskapen har lärt sig mer om hur det där fungerar och om det kan ändra sig från tid till annan, och om det är någon idé att testa igen

Utvecklingen går enormt fort framåt, det forskas nåt enormt på att ta fram nya och bättre frysmedel hela tiden.
Anledningen till att jag säger detta är att jag själv blev nekad i Sthlm av samma orsak som du, men när jag försökte några år i Uppsala så var det inga problem alls..hmmm

Garum skrev:

Alien skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Tror inte på genetisk determinism. Faan yngla av er bara!

Du forskar väl inte om AS, så hur kan du veta att inte AS är ärftlig? Att ha AS betyder inte att barnen måste få AS, men risken är större.

Det beror väl på dels vilken grad av AS man har och hurpass vanligt det är i ens släkt, har man en mildare form av AS och dessutom de flesta i släkten är NT och de mottagande kvinnorna är NT så tycker jag väl inte att det behöver vara nåt som man behöver ligga sömnlös om nätterna av dåligt samvete för precis för man ställt upp som donator.
"Normala" människor får ju barn med Downs syndrom, schizofreni etc man har aldrig nån garanti, dessutom vet man för lite om hur generna ärvs för att kategoriskt uttala sig om vad som är bra och dåligt i det enskilda fallet.

Men är det rätt att ljuga eller underhålla fakta som vet är av intresse för de blivande föräldrarna? Är det rätt mot föräldrarna? Är det rätt mot barnet?