Jag har alltid varit dålig på att kallprata eller konversera.

Jag har nu kommit på att en av anledningarna till detta är att jag har bristande kunskaper i många av de ämnen som folk brukar kallprata om och det som känns lättast att inhämta något om är musik.

Jag slutade lyssna på samtida populärmusik någon gång på 80-talet, så vad som läckt fram till mig efter det är ytterst slumpmässigt. Söker därför uppfattningar om vilka stilar/grupper/artister som kan vara bra att känna till. Är förstås medveten om att frågeställningen är för vid men man måste ju nånstans börja.

Detta skiljer sig från tråden om "den bästa musik" på så sätt att den här tråden inte bara handlar om bra musik utan också om musik som ni uppfattar som genuint dålig.

Ingen som vågar ge sig på det här? Är jag för lite provocerande? Okej, min grundmurade uppfattning är alltför mycket 80-talsmusik är ren skit. Det var därför jag slutade lyssna då.

Jag kan tyvärr inte komma med mycket hjälp i frågan. Jag har hängt med hjälpligt på 80-talet och delar av 90-talet. Vad som är modernt nu har jag däremot ingen aning om.

Jo! Om det gäller saker med många blipp och massa mangel, så kan jag absolut tipsa dej om saker du borde lyssna på! Sånt har jag prov på från 88 och framåt!

Fast det är aldrig nån annan än jag som gillar det jag lyssnar på....

Intressant ämne. Men om jag visste hur man "talar" om musik.
Har aldrig hängt med i någon populärmusik alls. Jag hade ingen sådan ungdom och har aldrig kommit ikapp sedan dess. Musik är ett livsintresse för mig men har också alltid varit ett ensamintresse. Djävligt ofrivilligt. Så jag lär mig också gärna vad jag kan.

Tycker synthblipp är närmast outhärdligt dessvärre. För det mesta. Är det melodiös musik bör det vara riktiga instrument och helst akustiskt - alternativt kan synthar användas till att skapa stämningsljud och liknande.
Har också en mycket kraftig aversion mot trummaskiner.

Och jag som har två barn födda i mitten på 80-talet... borde kanske veta? De lyssnar på allt möjligt konstigt och återvänder emellanåt till en del musik jag lyssnade på för hur många år sedan som helst - Kraftwerk, tex. Är sjuttiotal för mig. Åker de på musikfestival så åker de till Arvika. Och så går de på suspekta klubbar och sånt. Inte vet jag

Det skrevs massor av bra musik på 80-talet. T.ex. Wagners Parsifal, Verdis Othello, Brahms 3e symfoni, Richard Strauss Tod und Verklärung etc.

Eller vänta vilket århundrade gällde det förresten? Vi kanske pratar 1780-talet istället, då har vi ju t.ex. Mozarts Don Giovanni, Haydns Oxfordsymfoni och CPE Bachs F-dursymfoni etc.


Eller vänta nu, du pratade om dålig musik? Var det kanske alltså rentav 1980-talet du syftade på?

Jag skulle kanske ha specificerat mig vad det gäller samtida? Det är ju ungdomar som plockar upp de senaste trenderna men även sånt som 30-40-50 åringar lyssnar på kan ju betraktas som samtida.

Liksom Zombie hade jag inte någon sådan ungdom.

Min bild av populärmusik började med 70-talets svensktoppslåtar. På 80-talet fick jag i mig en del via TV:n - sen flyttade jag hemifrån och hade ingen TV längre. Parallellt spelade jag instrument och sjöng i kör och fick i mig lite visor och klassiskt.

Den musik jag har fått i mig senare har varit via personer jag känt. Någon fick mig att upptäcka proggen medan en annan brukade lyssna på 60-talsmusik och av en händelse så kom jag även över några kassetter med gamla 30-40-talsschlagers. Det gör att min musiksmak och framför allt mitt begrepp om musik är mycket atypisk för min generation och att namn på artister och liknande oftast bara är namn för mig, vare sig förknippade med någon låt eller någon genre.

Anledningen till att jag ogärna lyssnar på radio är att jag har svårt att göra något annat samtidigt som jag lyssnar. Jag tycker heller inte om principen att inte kunna välja exakt vad jag lyssnar på. Därför blir den musik jag kommer över oftast exakt den musik jag aktivt letar upp och det har gjort mig udda i mina referensramar.

Kvasir skrev:
Eller vänta nu, du pratade om dålig musik? Var det kanske alltså rentav 1980-talet du syftade på?

Alldeles riktigt jag syftade på populärmusik från sista hälften av förra århundrandet, företrädesvis 70-talet och framåt.

Bjäbbmonstret skrev:Tycker synthblipp är närmast outhärdligt dessvärre. För det mesta. Är det melodiös musik bör det vara riktiga instrument och helst akustiskt - alternativt kan synthar användas till att skapa stämningsljud och liknande.
Har också en mycket kraftig aversion mot trummaskiner.

Är det sant, har jag en själsfrände här, som också inser att de flesta nuförtiden har förväxlat begrepen musik och ljudtortyr?

Kvasir skrev:Är det sant, har jag en själsfrände här, som också inser att de flesta nuförtiden har förväxlat begrepen musik och ljudtortyr?

Nja jag hade ju tänkt att jag skulle försöka lära mig uthärda en del av ljudtortyren för att se om det kan göra mig till en mer socialt gångbar person!

Bjäbbmonstret skrev:

Kvasir skrev:Är det sant, har jag en själsfrände här, som också inser att de flesta nuförtiden har förväxlat begrepen musik och ljudtortyr?

Nja jag hade ju tänkt att jag skulle försöka lära mig uthärda en del av ljudtortyren för att se om det kan göra mig till en mer socialt gångbar person!

Väl vänner efter musiksmak istället. Det är svårare, men väldigt mycket mera givande.

Bjäbbmonstret skrev:Nja jag hade ju tänkt att jag skulle försöka lära mig uthärda en del av ljudtortyren för att se om det kan göra mig till en mer socialt gångbar person!

OT: Då måste du lära dig att läsa veckotidningar, kvällstidningar och se på reklamfinansierad TV också är jag rädd. Är det verkligen värt priset?

Kvasir skrev:Väl vänner efter musiksmak istället. Det är svårare, men väldigt mycket mera givande.

Lite svårt att göra när jag inte vet vad den musik heter som jag tycker om. Mina egna referensramar är för snäva.

Bjäbbmonstret skrev:

Kvasir skrev:Väl vänner efter musiksmak istället. Det är svårare, men väldigt mycket mera givande.

Lite svårt att göra när jag inte vet vad den musik heter som jag tycker om. Mina egna referensramar är för snäva.

Välj de som inte tål sådan musik som du inte tål då, i alla fall. Tycker ni olika men ändå står ut med varandras musiksmak så är det väl OK.

Vet inte om jag heller skulle betrakta det som något framsteg att lära mig stå ut med alltför torftigt sammansatta ljud - klangligt (billig synt) eller rytmiskt (trummaskin ). Det finns annat! (Jag undrar bara hur man tar igen ett halvt livs försummelser av det.)

Du får väl börja titta på Idol och Melodifestivalen på TV. Fast då ska du diskutera artisterna minst lika mycket som musiken.

Jag hänger inte med nu längre sen dottern flyttat hemifrån. Jag älskade Savage Garden, men den gruppen är upplöst. Jag gillade faktiskt Spice Girls också (jag har ingen särskilt avancerad smak).

Celine Dion gillade både jag och dottern, hon sjunger väldigt vackert.

Men det är hopplöst för mig att komma ihåg vad som är populärt just nu. Jag gillar det mesta "but nothing sticks".

Du kanske får lyssna på Svensktoppen (där de ofta sjunger på engelska):
Svensktoppslistan

Fast finns det så mycket att säga om musik egentligen, annat än att man gillar den och den artisten/gruppen? Är det inte bättre att kallprata om den senaste politiska skandalen, det senaste hemska brottet, de mest populära TV-programmen, bästa semestermålen?

Alien skrev:Fast finns det så mycket att säga om musik egentligen, annat än att man gillar den och den artisten/gruppen? Är det inte bättre att kallprata om den senaste politiska skandalen, det senaste hemska brottet, de mest populära TV-programmen, bästa semestermålen?

Politik är omöjligt att prata med vem som helst om. Jag har för starka och i mångas ögon extrema åsikter så det resulterar i att jag föreläser. Med män kan det funka att munhuggas på det sättet men aldrig på en kvinnlig arbetsplats där kutymen är att man ska hålla med varandra.

Diskussioner om brott undviker jag av ungefär samma skäl samt för att jag anser att medierapporteringen om sådant aldrig är tillräckligt mångsidig och rättvisande för att man ska kunna skapa sig en riktig uppfattning. Dessutom intresserar mig brott ungefär lika mycket som idrott - dvs praktiskt taget inte alls.


De mest populära TV-programmen kan jag inte diskutera eftersom jag har valt bort TV:n och inte kan tänka mig att låta den komma in i mitt liv igen så länge jag inte lever med någon. Även om jag hade en TV idag skulle jag aldrig titta på den. TV är ett socialt medium.

De bästa semestermålen - ja där har jag inget att bidra med - eftersom mina semestrar har gått till udda platser i Östeuropa och vilket brukar leda till att jag kommer in på ämne nummer 1 igen.

Jag har konstaterat att kultur är relativt ofarligt och vore en bra omväxling till att tala om sig själv, jobbet eller vädret.

Ja, prata om den senaste boken du läst då el om författaren. Om nu inte det också är för udda. Eller om vem som borde få nästa nobelpris i litteratur (kanske mer aktuellt i höst).

När det gäller brott så tycker jag iaf att Rödebytragedin har mycket att ge. Det är alltså inte bara att man suckar över hur hemskt det är. Man kan kritisera polisen, soicalen, mopedgänget, bonden med funktionshinder som sköt och fördela skulden. Där har det varit så mycket skrivet så det är lätt att få en fyllig bild.

Brott tycker jag alltid är mycket intressant, särskilt att fundera varför. Är brott oundvikligt? Hade det kunnat undvikas? Är ökad brottslighet en följd av samhällsutvecklingen? Har brottsligheten öht ökat? Finns hur mycket som helst att diskutera där.

Böcker är en möjlighet som går att prata om ibland.. Men problemet med det samtalsämnet är att det blir för svårtillgängligt för dem som inte själva är aktiva läsare. Och bokläsande kan ju också tangera det alltför personliga.

Jag har inte tid att prata om musik, eftersom jag är fullt upptagen med att dansa om arkitektur.

För min del är jag faktiskt intresserad av musik. Mycket. Har bara varit för handikappad för att komma någon vart med det på något sätt som räknas eller går att ha glädje av bland folk. Och sådant finns det ännu sämre hjälp mot än andra följder av NPF (eller av konstig/trasig bakgrund osv.). (Bland annat förutsätts vi nog, fortfarande, djupt inne i vårdtraditionerna, inte vara avancerade nog för att hålla oss med konstnärliga eller intellektuella intressen; har man då inte hittat nöjaktiga utlopp för dem trots sina funktionshinder, så är det taskigt fall.)
Litteratur samma sak, för den delen.

Kvasir skrev:Det skrevs massor av bra musik på 80-talet. T.ex. Wagners Parsifal, Verdis Othello, Brahms 3e symfoni, Richard Strauss Tod und Verklärung etc.

Eller vänta vilket århundrade gällde det förresten? Vi kanske pratar 1780-talet istället, då har vi ju t.ex. Mozarts Don Giovanni, Haydns Oxfordsymfoni och CPE Bachs F-dursymfoni etc.


Eller vänta nu, du pratade om dålig musik? Var det kanske alltså rentav 1980-talet du syftade på?

Det skrevs massa bra musik på 5080-talet med.. *uff var ska jag parkera min tidsmaskin* ... var är jag förresten?

uniqueNr5 skrev:

Kvasir skrev:Det skrevs massor av bra musik på 80-talet. T.ex. Wagners Parsifal, Verdis Othello, Brahms 3e symfoni, Richard Strauss Tod und Verklärung etc.

Eller vänta vilket århundrade gällde det förresten? Vi kanske pratar 1780-talet istället, då har vi ju t.ex. Mozarts Don Giovanni, Haydns Oxfordsymfoni och CPE Bachs F-dursymfoni etc.


Eller vänta nu, du pratade om dålig musik? Var det kanske alltså rentav 1980-talet du syftade på?

Det skrevs massa bra musik på 5080-talet med.. *uff var ska jag parkera min tidsmaskin* ... var är jag förresten?

På 5080-talet har vi en helt annan förståelse för fysiken, vilket innebär helt nya typer av instrument och musik. Om jag inte minns alldeles fel från mitt senaste besök i framtiden så skrivs det någora underbara strängkvantetter då.