Det är fraser som kan mala i mitt huvud och som jag ibland råkar säga högt. Förhoppningsvis när jag sitter ensam vid datorn eller i sängen. Men ibland händer det att nåt här slinker iväg ute bland folk och jag är inte ritkigt medveten om att det hördes men så får jag frågan "Jaha, du sa "Hund och Katt" precis, vad menade du? Pratar du för dig själv?" Kanske inga jättepinsamma fraser som yttras men i sammanhanget kan det låta lite lustigt.

Känner att det här händer när jag är rastlöst och spänd och tänker nåt, vilket kan bli ofta. Blir lite obekvämt, ibland ligger jag i sängen och återupprepar sånt här och då kommer tanker att grannarna hör och funderar på vad det är för tok jag håller på med.

Nån som känner till nån medicin som kan dämpa sånt här? Jag tror det är ångestrelaterat då jag gör så här i samband med att jag ser eller tänker på nåt som framkallar ångest. Det händer även när jag står och trampar på crosstrainer och tar ut mig rejält och det blir ju en stressituation på sitt sätt.

Ska prata lite om sånt här på ett läkarbesök men skulle gärna höra lite andra erfarenheter först.

Skulle t.ex Xanor kunna vara nåt att prova? Har ju lite annat ångestrelaterat med och eventuellt hänger det ihop på nåt sätt.


Så, min frästa undran är om nån känner igen sig och därmed känner till nån medicin som är värd att prova.

Moggy skrev: "Jaha, du sa "Hund och Katt" precis, vad menade du? Pratar du för dig själv?" Kanske inga jättepinsamma fraser som yttras men i sammanhanget kan det låta lite lustigt.

Precis så gör jag ibland men nu för tiden väldigt sällan, gjorde det hela tiden när jag gick i högstadiet. Av det drar jag slutsatsen att det förmodligen är ångestrelaterat och att ångestdämpande borde hjälpa. Annars kanske det kan vara bra att sätta av tid till att bara slappna av med en trevlig film eller så ibland.

Det är inget jag sökt hjälp för någon gång så jag vet inte riktigt något om några bra mediciner.

Vad mer exakt är problemet? Är det så att du har märkt att folk behandlar dig annorlunda för att du ibland råkar tänka högt eller är det för att du är rädd för att de ska göra det? Handlar det om att du tycker att det är obehagligt att inte ha kontrollen?

haha, stor igenkänning på omgivningens ibland förvirrade reaktioner!
("ööh... prosit?"
"nej alltså, jag nös inte, jag har tourettes syndrom.")

är det så att du kanske har tourettes/tics?

mina tics förvärras alltid vid stress/ångest/trötthet och framförallt gäller det de vokala. jag fattade aldrig att jag hade tics förrän min npf-utredare påtalade det i samband med adhd-utredningen (då jag var över 20), det är juh så att säga normalt för mig så jag hade aldrig reflekterat över att de flesta andra inte "krånglar" med kroppen, rycker och låter på det sätt jag gör. så det är möjligt att även du har fysiska tics som du inte identifierat, kan det vara värt att kolla upp kanske?

ska man utredas för tourettes/tics måste man träffa någon som är van vid att identifiera tics, för det är inte säkert att en "vanlig" läkare/annan behandlare ser dem och/eller uppfattar dem för vad de är. särskilt som en tendens finns hos många att dölja/undertrycka sina tics i situationer där man blir typ synad i sömmarna (omedvetet alltså).

vad jag vet finns det möjlighet att få medicin som kan dämpa ticsen (bland annat risperdal skall kunna ge effekt) men jag har själv aldrig velat ge mig på något sådant så jag kan inget om hur effektivt det eventuellt är.

Xanor är uppåttjack för mig. Gjorde mig till en bättre bilförare. Hjälpte litegrann mot tics, men som sagt, uppåttjack för mig.

Iktorivil hjälper rätt bra mot mina verbala tics. Men jag blir något utav en grönsak. Fast det är jag utan meds också så det är skitsamma. Jag får den mot ångest och som stämningsstabiliserande. (Även mot psykosbenägenhet, men det talas det inte högt om, står inte på etiketten då det inte är bra generellt att ha en sådan stämpel tex gällande körkortsfrågor).

Kaffebr´ö

Ont i kuken!

Nej, Frans-Gunnel, håll trut´n.

Jag har också en del sådana verbala tics och de är kopplade till ångest. Oftast händer det bara när jag är ensam iom att jag kan skärpa mig när jag är bland folk, men ibland hinner jag inte reagera. Då blir det oftast bara någon slags ryckning och kanske en grymtning eller så.
Jag försöker lära mig av med det beteendet. Folk som är i närheten när det sker (även om det nästan aldrig händer) tror förmodligen att jag är psykotisk eller något. Oftast är det grövre och självanklagande fraser jag drar.

Att ta Xanor tror jag inte på. Xanor har snabb halveringstid och är ganska beroendeframkallande så det kan man inte gå på kontinuerligt. Kanske kan det fungera om man vill slippa ticsen vid enstaka tillfällen. Jag äter Xanor men har inte tänkt på om ticsen minskar när jag ätit den.

Jag brukar spontant svära när jag råkar komma att tänka på något pinsamt som jag helst inte vill tänka på. Det kan också komma lite när som helst och säkert misstolkas som att jag är irriterad över något fast det inte alls handlar om det.

Överkänslighet och perceptionsstörningar kan ibland innebära dåligt filter utifrån och in medan motoriska eller verbala tics kan innebära dåligt filter inifrån och ut.

Fast grundproblemet i det här fallet är nog mer att ångesten blir för stark och måste komma ut på något sätt. Vet tyvärr inte vad man gör åt det. EFT kanske, fast jag är dålig på att använda det själv. Men testa gärna innan du provar meds, de har ju ofta otrevliga biverkningar. EFT är mycket enkelt att göra på sig själv. Kombinerar NLP med akupressur, är biverkningsfritt och dessutom gratis.

http://www.youtube.com/watch?v=4Y3wCBIS ... re=related

Bjäbbmonstret skrev:Vad mer exakt är problemet? Är det så att du har märkt att folk behandlar dig annorlunda för att du ibland råkar tänka högt eller är det för att du är rädd för att de ska göra det? Handlar det om att du tycker att det är obehagligt att inte ha kontrollen?

I första hand det som står i sista meningen.

Iridia skrev:Fast grundproblemet i det här fallet är nog mer att ångesten blir för stark och måste komma ut på något sätt. Vet tyvärr inte vad man gör åt det. EFT kanske, fast jag är dålig på att använda det själv. Men testa gärna innan du provar meds, de har ju ofta otrevliga biverkningar. EFT är mycket enkelt att göra på sig själv. Kombinerar NLP med akupressur, är biverkningsfritt och dessutom gratis.

Jag fick tillfälligt bukt på problemet genom att använda mindfulness. När jobbiga saker bubblade upp till ytan och framkallade en ångestkänsla hindrade jag impulsen att säga något. Istället slappnade jag av, tänkte på andningen och att släppa alla tankar och fortsatte så i ca. 20s.
Det fungerade väldigt bra, men det är bara i perioder jag orkar och har motivation att vara duktig.

LostInAForest skrev:
är det så att du kanske har tourettes/tics?

mina tics förvärras alltid vid stress/ångest/trötthet och framförallt gäller det de vokala.

...över att de flesta andra inte "krånglar" med kroppen, rycker och låter på det sätt jag gör. så det är möjligt att även du har fysiska tics som du inte identifierat, kan det vara värt att kolla upp kanske?

Moderator Barracuber: rättade citeringen

Ja, har nog en del tics för mig. Vrider med håret, krånglar med kroppen, knäcker konstant leder...

Läst en del om tourettes. Tror inte riktigt jag har det i nån större omfattning...

Iridia skrev:EFT är mycket enkelt att göra på sig själv. Kombinerar NLP med akupressur, är biverkningsfritt och dessutom gratis.

http://www.youtube.com/watch?v=4Y3wCBIS ... re=related

Ja. Tittade på videon. Såg inte så dumt ut faktiskt. Men en sån där grej som man måste jobba med regelbundet en tid för att det ska ge resultat.

Utreder de inte för tics i aspergerutredningar? Vet att jag iaf fick frågan ett antal ggr.

Ha, lite kul faktiskt att höra. Jag säger inte saker, men går ibland runt och tänker meningslösa fraser. Ofta är det återkommande nonsens. Och jag vill nästan säga dem ibland också, även om jag bara gör det om jag vet att det blir väl mottaget. Exempel vad jag tänker men aldrig säger är "Har du bajsat?" eller "Likdelsjonglör". Men egentligen ligger det alltid känslor bakom om jag analyserar det. Det beror på någonting och är någonting jag vill uttrycka, men själva orden i huvudet kan vara som återkommande tomma mantran.

Moggy skrev:Ja, har nog en del tics för mig. Vrider med håret, krånglar med kroppen, knäcker konstant leder...

Läst en del om tourettes. Tror inte riktigt jag har det i nån större omfattning...

varför tror du inte det, om det är lugnt att jag frågar? jag ifrågasätter inte din uppfattning (såklart, jag känner juh inte dig ), utan är mer intresserad av vad du läst som gjort att du inte tror dig ha diagnosen, om det är något särskilt.
definitionen på tourettes är juh när allt kommer omkring just tics. motoriska + vokala (minst ett av varje) regelbundet under så-så lång tid osv.

Parvlon skrev:Utreder de inte för tics i aspergerutredningar? Vet att jag iaf fick frågan ett antal ggr.

fast - hur ska man kunna svara på det om man inte själv är medveten om sina tics?

LostInAForest skrev:

Moggy skrev:Ja, har nog en del tics för mig. Vrider med håret, krånglar med kroppen, knäcker konstant leder...

Läst en del om tourettes. Tror inte riktigt jag har det i nån större omfattning...

varför tror du inte det, om det är lugnt att jag frågar? jag ifrågasätter inte din uppfattning (såklart, jag känner juh inte dig ), utan är mer intresserad av vad du läst som gjort att du inte tror dig ha diagnosen, om det är något särskilt.
definitionen på tourettes är juh när allt kommer omkring just tics. motoriska + vokala (minst ett av varje) regelbundet under så-så lång tid osv.

T.ex det här från Wikipedia känner jag inte igen mig i. Sen hade jag inget sånt här före 18 års ålder heller.

De första symptomen på Tourettes syndrom är oftast tics i ansiktet såsom överdrivna blinkningar, ryckningar och grimaser. Med tiden sprids dessa ofta till halsen, skuldrorna och överkroppen. Ryckningar eller spänningar i en arm eller ett ben är typiskt. De vokala ticsen kommer lite senare. I början framträder de oftast som vanliga ljud, till exempel snusningar eller harklingar men kan sedan utvecklas till andra ljud som ord eller hela uttryck.

Rätt säker på att det ligger ångest och känslor bakom. Känner igen mig i det Palindromus skriver ovan, kan analysera det hela i vissa fall och koppla ihop det med vissa känslor och tillstånd.

LostInAForest skrev:fast - hur ska man kunna svara på det om man inte själv är medveten om sina tics?

Om man har seriösa tics så borde det vara rätt vanligt att det kommenteras. Har inte särskilt dåligt minne. Däremot tyckte jag det var konstigt att de frågade flera gånger men det kanske var bakåt i tiden de undrade.

Moggy skrev:

Bjäbbmonstret skrev: Handlar det om att du tycker att det är obehagligt att inte ha kontrollen?

I första hand det som står i sista meningen.

Anledningen till att jag frågar är att man alltid kan fråga sig om det är självkontrollen eller kontrollbehovet som är det största problemet. Om det händer väldigt sällan finns det ju en risk för att rädslan för att det ska hända blir ett större problem än problemet i sig. Men det känner du ju bäst själv.

TS problem är inte ticks tror jag.

TS, jag undrar om du upprepar samma mening flera gånger? Det finns något som heter ekolali, googla det och se om du känner igen det lite.

Jag pratar också högt för mig själv, håller koll lättare då på vad jag håller på med, så jag inte far iväg och börjar med något annat. Min äldsta son gör också så, när han behöver koncentrera sig lite extra (han har ADHD och svårigheter inom språkförståelse).

Det finns olika orsaker till att man pratar högt för sig själv och det behöver inte alls vara ticks det handlar om, utan det kan vara andra saker också, när man har diagnoser inom autism eller vid någon form av svårighet inom språket.

Vad jag vet så finns det ingen medicin mot att prata högt för sig själv, utan mer att man får försöka hitta sätt att hantera det på när man är ute bland folk. Det är svårt tycker jag, eftersom det för mig oftast sker på en mer omedvetet plan. Att ha på sig headset till telefonen kan väl vara bra, då tror folk inte att man pratar för sig själv;)

Ja, var går gränsen mellan tics, stims & tvång egentligen, de verkar ju gå lite i varandra. För mig låter det som något mittemellan. Tourette light, typ.

Ekolali tror jag inte på i det här fallet, det är väl när man härmar någon annan istället för att svara med ett eget svar.

Iridia skrev:Ekolali tror jag inte på i det här fallet, det är väl när man härmar någon annan istället för att svara med ett eget svar.

Ja, eller att bara upprepa vad någon annan säger. Jag gör det en hel del. Både folk och grejer som sägs på tv. Kan ja gå och mumla för mig själv. Som den gamla Rimi reklamen från 90-talet. Bi bi bi billigt.

Parvlon skrev:

LostInAForest skrev:fast - hur ska man kunna svara på det om man inte själv är medveten om sina tics?

Om man har seriösa tics så borde det vara rätt vanligt att det kommenteras. Har inte särskilt dåligt minne. Däremot tyckte jag det var konstigt att de frågade flera gånger men det kanske var bakåt i tiden de undrade.

tänk på att vi bor i sverige, här kommenteras inte i onödan.

jag har, och har haft periodvis ganska framträdande tics och det är aboslut ingen som sagt ett ljud om det, åtminstone inte i egenskap av just tics, förrän jag träffade en neuropsykolog som frågade mig hur länge jag haft dem ("tics?! nää, det har jag väl inte? ").

då insåg jag att när jag var, säg, fem-sex år gammal och min brorsa gång på gång irriterat bad mig att sluta "blåsa ut" (jag gjorde ett litet ljud med näsan, typ som om jag försökte få loss något som låg och kliade), eller när jag i samma ålder var tvungen att spärra upp munnen i maxläge gång på gång till det kändes "rätt", så var det några av mina första tics jag upplevde. det hade jag aldrig fattat, och ingen i min omgivning heller.

ett annat exempel är att jag som barn "krånglade" med axlar och torso ibland, och särskilt i samband med en specifik tröja jag minns väldigt väl (den var väl obekväm, jag krånglar fortfarande när jag har t ex för trånga tröjor på mig), och att jag då klagade inför min mor om att det "kändes så konstigt i axlarna" varpå hon svarade att jag skulle prova att krångla en stund bara tills det gick över.
det är klart att jag då trodde det här var något alla upplever!

tyvärr är det många som tror att tics/tourettes per automatik innebär antingen att man säger obscena saker, eller att man gör riktigt dramatiska grejer typ slår sig själv i huvudet. så det är ingen som reagerar på de där harklingarna eller grimaserna (ofta, men inte alltid undviker man också "större" ticsande bland folk i den mån det går, efter att man fått lära sig att det inte är socialt acceptabelt), mer än att de kanske blir irriterade för att man inte kan uppföra sig.

avdelningen petig: ekolali är ett slags tics.
-

Iridia skrev:Ja, var går gränsen mellan tics, stims & tvång egentligen, de verkar ju gå lite i varandra.

för mig är skillnaden att tics är något jag gör för att bli av med en obehaglig, fysisk sensation. på ett ungefär.
många av mina är framförallt lokaliserade i halsområdet och börjar med en konstig, obehaglig känsla vilken jag måste göra harklande, ibland hundskallsliknande, ibland mer eller mindre kräksliknande ljud, och/eller grimaser samt konstiga krumbukter för att bli av med.

stims däremot, fyller en mer psykologisk funktion kanske vi skulle kunna kalla det? med andra ord jag är/blir stressad, ångestfylld, upprymd, entusiastisk, förvirrad osv och detta manifesterar sig sedan i att kroppen gör en massa repetitiva rörelser. som ett utlopp? det kan vara både lugnande vid stress/ångest, och som en förhöjning av positiva känslor, eller bara nåt att göra då jag är uttråkad eller "tom" i huvudet.

detta är alltså hur jag själv definierar och särskiljer de olika företeelserna, för de fyller fullständigt olika funktioner för just mig.

tvång tycker jag är knepigare att sätta fingret på dock...

LostInAForest skrev:tänk på att vi bor i sverige, här kommenteras inte i onödan.

Jag kopplar inte alls detta med att ibland prata högt för sig själv till något som på något vis är onormalt, dåligt, något som ska medicineras bort, jag ser det på motsatt vis. Jag kan tänka högt för mig själv och jag gör det i större utsträckning när jag är avslappnad, men i Stockholm märker jag av de blickar jag får och visst det stör jag mig på, eller stirrar tillbaka.

Men i Norrland där får jag inga blickar, där är det inte lika stelt, där samtalar man med varandra fast man inte känner varandra, inte är det heller någon som tycker det är konstigt om man tänker högt och jag älskar det.

Men detta stela land, dessa varelser...i Stockholm tycker jag det är invandrarna och de på parkbänken som snart är de enda människor som lever och inte går omkring som stela robotar och minsann inte pratar högt för sig själv på något sätt som av omgivningen skulle kunna betraktas som konstigt, ve och fasa!
Ja för mig är Norrland nästan ett annat land, språket är samma men kulturen en annan. Knausgård beskriver det stela Stockholm väl i tvåan.