Alfapetsmamma och Sommar: Jag vet att visa autister har en mycket stark intuition. Information från Universum går rakt in i Höger hjärnhalva utan att ha manglats på vanligt sätt genom vänsterns analytiska process.

Jag började ta emot nya melodier som barn. Har senare tagit emot information genom meditation, som det Allmedvetna hade, inte jag.

Kan också snabbt känna av en människas väsen, ok eller falsk.

Denna något mediala snabbprocess tror jag har med autism att göra.
(Förlåt igen av vi hamnat OT!)

Bäst jag startar en ny tråd: Intuition och vardagstelepati

Det beror på vad det är för förändringar. Allt som har med andra människor att göra (e.g. jobb, skola) får mig känna omedelbart och omfattande exponerad, det känns verkligen som jag trampar på andras revir - bokstavligt och bildligt talat.

Debbido skrev:Alfapetsmamma och Sommar: Jag vet att visa autister har en mycket stark intuition. Information från Universum går rakt in i Höger hjärnhalva utan att ha manglats på vanligt sätt genom vänsterns analytiska process.

Jag började ta emot nya melodier som barn. Har senare tagit emot information genom meditation, som det Allmedvetna hade, inte jag.

Kan också snabbt känna av en människas väsen, ok eller falsk.

Denna något mediala snabbprocess tror jag har med autism att göra.
(Förlåt igen av vi hamnat OT!)

Tack, Debbido! Jag visste inte alls detta men tror helt klart att det stämmer. Ska med nöje läsa intutions & vardagstelepatitråden som du ska eller kanske redan har startat. Även jag borde nog meditera ibland. Det sägs ju ge mkt. positivt säger många o. så många människor kan inte ha fel.

Jag är väldigt känslig för förändringar. Och för när rutiner bryts.
Häromdagen så fick jag för mig att vinkla om mina spotlights som jag har i mitt tak.
Jag har haft dem i samma läge sedan jag köpte dem, så nu tyckte jag att det var dags att vinkla dem lite annorlunda...
Sagt och gjort, jag vinklade om dem.

Under dessa tre dagarna som har gått sedan jag gjorde det så har jag varit extra nedstämd och gnällig så fort jag har kommit in i mitt rum. Det känns inte som mitt rum. Att ljuset är på ett annat ställe än det var innan ger mig huvudvärk. Jag har försökt att ändra tillbaka dem men har nu gett upp eftersom jag inte kommer ihåg hur det var innan.

Ungefär samtidigt som jag ändrade på mina lampor så satte jag upp en nyinköpt veckoplanerare på min vägg... Sedan mådde jag dåligt efter det.

För att inte tala om när jag byter plats på någon möbel i mitt rum.

Jag lär mig aldrig. Jag kan inte ta med min information från en situation från en annan. Gång på gång gör jag förändringar i mitt rum, och mår alltid lika dåligt över det.

Nu blev jag trött, och orkar inte skriva om alla andra förändringar fast att jag egentligen hade tänkt det. Sparar det till ett annat tillfälle.

Om rummet definieras som föränderligt då?

nano skrev:Om rummet definieras som föränderligt då?

Universum är föränderligt, rummet är föränderligt, våra celler förnyas hela tiden och vi åldras, så hur mycket vi än spjärnar emot så kommer förändringrna stormandes emot oss. Att åtminstone undvika att möblera om är för mig ren självbevarelsedrift.

Jag har inget behov av omväxlande mat. Jag har inget behov av mat. Jag gillar inte att laga mat bara till mig själv. Så jag har slutat äta och dricker nu Apotekets näringsdrycker, måltidssubstitut - JORDGUBB. Proteindryckerna finns bara i jordgubbssmak, så jag SLIPPER VÄLJA!
Jag drack en liknande dryck i ett år: choklad. Nu har jag "gått på" jordgubbar några månader och känner inget som helst behov av något annat, förutom lite frukt.

jag tycker att förändringar är skitjobbiga.Speciellt om dom sker plötsligt.Det är lättare om man vet innan så att man kan förbereda sig.Fast om det är en positiv förändning så är det ju mindre jobbigt,så klart...

Allfonns skrev:jag tycker att förändringar är skitjobbiga.Speciellt om dom sker plötsligt.Det är lättare om man vet innan så att man kan förbereda sig.Fast om det är en positiv förändning så är det ju mindre jobbigt,så klart...

Ungefär så är det fär mig oxå men klarar det bättre nuförtiden tack & lov men beror oxå på vilket humör jag är på från början o. hur starkt jag ställt in mig på att det ska ske.

Ser mer som att vissa förändringar som jag kan göra nu kunde jag inte göra för 2 år sen eller än mindre för 10.

Så var förändring har sin tid och förändringarna måste komma intigrerat med trygghet och rätt känsla att ta emot den.

För att få tråden on-topic igen så har jag inga som helst problem med förändringar.

Debbido skrev:Jag har inget behov av omväxlande mat. Jag har inget behov av mat. Jag gillar inte att laga mat bara till mig själv. Så jag har slutat äta och dricker nu Apotekets näringsdrycker, måltidssubstitut - JORDGUBB. Proteindryckerna finns bara i jordgubbssmak, så jag SLIPPER VÄLJA!

Lite som Seven of nine i Startrek.
Har du märkt någon skillnad i ditt sinne eller att det händer något alls när man bara äter näringsdryck?
Vet du vad det är gjort av?
Vad har det för konsistens?
Får man verkligen i sig allt man behöver med det?
Själv märker jag att när jag äter mindre med grönsaker så ändras tankeförmågan
Tycker det är jättesvårt för jag vet inte vilken mat som ger vilken effekt och inte vad de innehåller, försöker bara äta en massa saker.

Jo, jag klarar befogade förändringar och även obefogade i viss utsträckning.

nano skrev:

Debbido skrev:Jag har inget behov av omväxlande mat. Jag har inget behov av mat. Jag gillar inte att laga mat bara till mig själv. Så jag har slutat äta och dricker nu Apotekets näringsdrycker, måltidssubstitut - JORDGUBB. Proteindryckerna finns bara i jordgubbssmak, så jag SLIPPER VÄLJA!

Lite som Seven of nine i Startrek.
Har du märkt någon skillnad i ditt sinne eller att det händer något alls när man bara äter näringsdryck?
Vet du vad det är gjort av?
Vad har det för konsistens?
Får man verkligen i sig allt man behöver med det?
Själv märker jag att när jag äter mindre med grönsaker så ändras tankeförmågan
Tycker det är jättesvårt för jag vet inte vilken mat som ger vilken effekt och inte vad de innehåller, försöker bara äta en massa saker.

Pssst, måltidsersättningsdiskussionen har nu fått en egen tråd:
maltidsersa ... t6412.html
Fortsätt gärna där. T ex genom att kopiera över dina frågor dit.

Tror inte jag har så stora problem mer förändringar överlag. Men jag gillar inte ens tanken på att en dag flytta, när jag ska byta studieplats och avskyr när någon annan tror att de gör mig en tjänst genom att städa mitt rum

Utan tvekan värst är det dock när jag är utomlands. För mycket förändring!

Kanske beror på att jag är stressad och mår dåligt, men har jag minsta lilla punkt i kalendern som t.ex. avbryter arbetet (tandläkartid osv) känns det som en stenbumling på vägen. Stör mig och är distraherad till att den är avklarad. Hatar halva arbetsdagar. Stannar hellre hemma eller skiter i åtagandet och jobbar vidare. Uff. Har t.o.m. svårt att se fram emot "roliga" saker som är efter arb.tid.

Är obalanserad i min medicinering f.n. så det kan iofs inverka en massa också. Det är lättare att stå ut om varje dag är lik den förra.

Förändringar är inte större problem för mig. Jag har ett jobb som har med utveckling och förändringar att göra. Jag är ivrig att lära ny kunskap och implementera det på jobbet.
Där tar det slut.
De flesta människor är mot förändringar. Det har med trygghetskänslan att göra. En del människor gör precis vad som helst att undvika känna sig själv osäker.
Andra kan acceptera förändringar om de får lite tid att vänja sig vid tanken.
Jag är inte så rädd för att utsätta mig för obehagliga o otrygga situationer upprepande, det gör jag medvetet. Man lär sig ! Våga vara osäker ! Det löner sig Du kan ta döden på dina rädslor om du vill.
(Givetvis menar jag inte riktig farliga och skadliga saker).

Red and green skrev:Förändringar är inte större problem för mig. Jag har ett jobb som har med utveckling och förändringar att göra. Jag är ivrig att lära ny kunskap och implementera det på jobbet.
Där tar det slut.
De flesta människor är mot förändringar. Det har med trygghetskänslan att göra. En del människor gör precis vad som helst att undvika känna sig själv osäker.
Andra kan acceptera förändringar om de får lite tid att vänja sig vid tanken.
Jag är inte så rädd för att utsätta mig för obehagliga o otrygga situationer upprepande, det gör jag medvetet. Man lär sig ! Våga vara osäker ! Det löner sig Du kan ta döden på dina rädslor om du vill.
(Givetvis menar jag inte riktig farliga och skadliga saker).

+1

Red and green skrev:Det har med trygghetskänslan att göra.

Där håller jag ej med. Det är snarare tankeverksamheten för att ställa om som är så onödig.

Red and green skrev:Jag är inte så rädd för att utsätta mig för obehagliga o otrygga situationer upprepande, det gör jag medvetet. Man lär sig ! Våga vara osäker ! Det löner sig Du kan ta döden på dina rädslor om du vill.
(Givetvis menar jag inte riktig farliga och skadliga saker).

Låter lite som en sorts fobibehandling.

Igår när jag och Lilla Gumman var och handlade i dagligvarubutiken såg jag att det är ny förpackning på a-filmjölk... (antingen har mejeriet vi tidigare köpte a-fil från köpts upp av ett annat mejeri, eller så har butiken bytt leverantör). Obetydlig förändring på ett sätt, men trots det tillräckligt för att "rubba mina círklar" lite lite grann, genom den rent visuella skillnaden.

jag gillar inte förändringar, det stör mig med ändringar i sista sekunden!

ca skrev:Kanske beror på att jag är stressad och mår dåligt, men har jag minsta lilla punkt i kalendern som t.ex. avbryter arbetet (tandläkartid osv) känns det som en stenbumling på vägen. Stör mig och är distraherad till att den är avklarad. Hatar halva arbetsdagar. Stannar hellre hemma eller skiter i åtagandet och jobbar vidare. Uff. Har t.o.m. svårt att se fram emot "roliga" saker som är efter arb.tid.

Är obalanserad i min medicinering f.n. så det kan iofs inverka en massa också. Det är lättare att stå ut om varje dag är lik den förra.

Själv tar jag ingen medicinering, men känner av samma sak som du! Om jag ska till läkaren eller blir "tvingad" på någon social tillställning så går hjärnan på högvarv ända tills det är överstökat. Jag kan inte riktigt slappna av om det finns något att göra. Sitter och tänker igenom alla möjliga scenarion och hur jag ska klara av det. Planerar in i minsta detalj. Ibland blir det dock ett stort problem: En gång när jag cyklade till tandläkaren och hade allt upplagt i huvudet så blev jag påkörd av en bil (bilförarens fel). Blev dock stressad och sa "jag klarar mig" varefter jag haltade vidare till tandläkaren. Efter undersökningen ringde min vän efter ambulans och jag åkte till sjukhuset.

plåtmonster skrev:

Red and green skrev:Det har med trygghetskänslan att göra.

Där håller jag ej med. Det är snarare tankeverksamheten för att ställa om som är så onödig.

Håller med plåtmonster där!

Issa Jesus skrev:jag gillar inte förändringar, det stör mig med ändringar i sista sekunden!

Det är hemskt med plötsliga förändringar (för det mesta). Om mina föräldrar t.ex. plötsligt säger att de inte orkar laga mat, så vi ska gå på restaurang, så följer jag i princip aldrig med. Jag är inte inställd på restaurang tycker därför att det känns obehagligt.

Oj, glad att du mår bättre efter olyckan.

Jag brukar också gå med tankarna snurrande men har kanske haft tur. Gick hem med skoskydden från vårdcentralen fortfarande på en gång bl.a. (vilket är konstigt då jag tenderar att hålla blicken lite nedåt)