varför inte samtals -terapi och grupp terapi för elever..??
och att prata om moral och etik,regler i skolan..??
Mentor stunder och uppföljnings-samtal mm.

manne skrev:varför inte samtals -terapi och grupp terapi för elever..??
och att prata om moral och etik,regler i skolan..??
Mentor stunder och uppföljnings-samtal mm.

Jag tror att du har rätt i att det är jättebra att prata om moral och etik i skolan. Ungar lär sig ju inte att resonera om sånt någon annanstans om de inte har väldig tur med sina föräldrar och det är också nyttligt att lära sig att man kan tänka lite olika om såna saker.

Bjäbbmonstret skrev:Och barn med Asperger eller ADHD anses väl samtidigt vara speciellt beroende av struktur och fasta rutiner, något som för övrigt också anses vara fallet från barn från icke studiemotiverade hem?

Detta gäller inte alla. Det gäller nog mestadels de som har mycket OCD-relaterade drag, vilket som sagt inte alla har. Jag har väldigt lågt på OCD, liksom vår dotter som har autiskt syndrom. Hon har inte speciellt stort behov av struktur och rutiner och inte jag heller.

Jag har i stället väldigt svårt för rutiner, i alla fall i form av inrutade scheman och liknande, och känner mig väldigt instängd och stressad av det. Fast det har nog blivit värre med åren. Skolschemat var inget problem så vitt jag minns. Sedan har jag förstås rutiner för många vardagliga aktiviteter som att brygga kaffe och så, men det är ju en helt annan sak.

rdos skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Och barn med Asperger eller ADHD anses väl samtidigt vara speciellt beroende av struktur och fasta rutiner, något som för övrigt också anses vara fallet från barn från icke studiemotiverade hem?

Detta gäller inte alla. Det gäller nog mestadels de som har mycket OCD-relaterade drag, vilket som sagt inte alla har. Jag har väldigt lågt på OCD, liksom vår dotter som har autiskt syndrom. Hon har inte speciellt stort behov av struktur och rutiner och inte jag heller.

Intressant invändning. Det mesta jag har läst har gått ut på att man ofta behöver hjälp med struktur och rutiner.

Kvasir skrev:Jag har i stället väldigt svårt för rutiner, i alla fall i form av inrutade scheman och liknande, och känner mig väldigt instängd och stressad av det.

Instämmer. Jag avskyr att ha mitt liv inrutat och måste ibland på rent djävulskap sabotera andras försök att inruta mitt liv.

Bjäbbmonstret skrev:

rdos skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Och barn med Asperger eller ADHD anses väl samtidigt vara speciellt beroende av struktur och fasta rutiner, något som för övrigt också anses vara fallet från barn från icke studiemotiverade hem?

Detta gäller inte alla. Det gäller nog mestadels de som har mycket OCD-relaterade drag, vilket som sagt inte alla har. Jag har väldigt lågt på OCD, liksom vår dotter som har autiskt syndrom. Hon har inte speciellt stort behov av struktur och rutiner och inte jag heller.

Intressant invändning. Det mesta jag har läst har gått ut på att man ofta behöver hjälp med struktur och rutiner.

Jag undrar om inte det där är en generalisering som har har omvandlats till en sanning. Det kan nog vara riktigt att det ur NT-samhällets synvinkel kan verkar som att det är struktur och rutiner som behövs, och så kan det nog vara i många fall, men i andra fall, som t.ex. mitt, så är frågan om det inte snarare är så att samhället borde försöka acceptera mitt naturliga behov frihet istället för att försöka tvinga in mig i rutiner som jag mår dåligt av. (Jag misstänker att jag till min stora förvåning nog är åtminstonde delvis inne på samma linje som rdos här, men det är förmodligen ett missförstånd. )

Edit, efter att ha sett rdos senaste inlägg så inser jag att vi nog faktiskt var helt överens här. Det måste nästan firas på något sätt.

rdos och Kvasir:

Kan detta möjligen höra samman med ett större behov av att koncentrera sig på en sak i taget, eller har det inte alls med det att göra?

Bjäbbmonstret skrev:

rdos skrev:

Bjäbbmonstret skrev:Och barn med Asperger eller ADHD anses väl samtidigt vara speciellt beroende av struktur och fasta rutiner, något som för övrigt också anses vara fallet från barn från icke studiemotiverade hem?

Detta gäller inte alla. Det gäller nog mestadels de som har mycket OCD-relaterade drag, vilket som sagt inte alla har. Jag har väldigt lågt på OCD, liksom vår dotter som har autiskt syndrom. Hon har inte speciellt stort behov av struktur och rutiner och inte jag heller.

Intressant invändning. Det mesta jag har läst har gått ut på att man ofta behöver hjälp med struktur och rutiner.

Det är en av dessa förenklingar som fortfarande är i svang i vården också, t.o.m. bland folk som är trevliga, förnuftiga och fullt mötbara - tills de plötsligt förvandlas till trångsynta monster som inte längre kan betrakta en som en människa så fort deras arbetstid börjar och de tar på sig sina yrkeskunskaper (som det är svårt att tolka som annat än ärvda direkt från den gamla utvecklingsstördvården). rdos förenklar också (vare sig han kommer att gendriva mig med quizresultat eller inte).
Det finns inget enkelt samband mellan tvångsmässiga drag och struktur- och rutinbehov hos aspies (eller NT heller), vad jag har märkt. Dessutom spelar eventuellt hjälpbehov med de verkställande funktionerna in: "struktur och rutin" kan vara ett medel till hjälp att få något gjort - men funkar inte för alla som sådant heller.
Aspiehjälpen behöver förbättras nästan lika genomgripande och av samma skrämmande enkla skäl: bristande vanlig mänsklig nåbarhet, civilkurage och ödmjukt pragmatiskt förnuft - som [resten av] skolan.

Det du påpekade tidigare, att vårt samhälle fostrar ögontjänare (feglingar) trots den här "låga" disciplinen är mycket viktigt.

Tack Zombie!
Jag är alldels för mycket sakligt lagd och alltför lite relationsmässigt för att vara bra på att bekräfta andra. Dock kan jag hålla med rdos om att alltför mycket ryggdunkingar kan bli störande i en längre diskussion. Men våra åsikter och värderingar framstår ibland som nästan skrämmande likartade.

Bjäbbmonstret skrev:rdos och Kvasir:

Kan detta möjligen höra samman med ett större behov av att koncentrera sig på en sak i taget, eller har det inte alls med det att göra?

Jo det är nog ganska nära sanningen misstänker jag, i kombination med att en tendens att väldigt plötsligt ändra vad som intresserar en för tillfället.

Jag misstänker att vi AS ofta har en väldigt god förmåga att fokusera hårt på en sak i taket och bygga upp ganska avancerade mentala tankestrukturer under tiden vi håller på och som gör att vi kan få en djupare förståelse och prestera bättre än genomsnittet. Men i gengäld tar det tid att bygga upp dessa tankestrukturer och de går snabbt förlorade om vi tvingas byta fokus, och en stor del av ansträngningen vi har lagt ner går då till spillo. Eller med andra ord vi har mycket längre ställtid när vi byter fokus/uppgift, men kan i gengäld prestera bättre om vi slipper ställa om ofta. Tyvärr (ur omgivningens synvinkel) så har vi nog också ofta en tendens att fokuser på vad vi själva känner angeläget för tillfället snarare än vad någon annan säger åt oss att göra.

Jag upplever i alla fall själv att när jag t.ex. går in för någon mera krävande uppgift som att fundera över något matematisk problem eller så, så håller jag väldigt stora tankestrukturer i huvudet, men de är av en form som jag inte ännu kan redogöra för på ett sätt jag kan kommunicera till andra eller ens skriva ner som minnesanteckningar åt mig själv, förräns jag har kommit en bra bit på vägen. Om jag då måste bryta innan jag kommit dit så går mycket av arbetet förlorat, eftersom jag inte hann konkretisera mina tankar så långt att jag ens kunde skriva ner vettiga minnesanteckningar åt mig själv.

Bjäbbmonstret skrev:Tack Zombie!
Jag är alldels för mycket sakligt lagd och alltför lite relationsmässigt för att vara bra på att bekräfta andra. Dock kan jag hålla med rdos om att alltför mycket ryggdunkingar kan bli störande i en längre diskussion. Men våra åsikter och värderingar framstår ibland som nästan skrämmande likartade.

Följande står för mig: jag blir faktiskt glad över ditt inlägg ovan.
Jag har god användning för beröm, om det är ärligt, och det tror jag många fler har.
Det är klart att ryggdunk är illa. Men när jag berömmer någon så är det inte med den bismaken av fetmagat beslutsfattargäng i herrbastun och hö-hö åt dem som inte begriper, som åtminstone jag lägger i det ordet; och jag tror få mer än rdos har uppfattat det så heller. Jag vill inte ha mindre vänlighet här för den sakens skull.

[OT, men vet inte var jag ska skriva det annars; saken råkade dyka upp här och jag har verkligen inte lust att starta någon tråd om mig själv. Vilket visserligen inte är vad det här egentligen handlar om heller... så borde kanske ha hittat på något trådnamn då... äh.]

... eller har jag fel? Klart jag kan ha. Jag skriver ibland och hejar på dem som har framfört sådant jag tycker är viktigt i en diskussion jag hade velat delta i men har varit för trött (eller för all del matt av "dumskallar") för; jag visar ibland när jag blir starkt berörd av ett inlägg; jag försöker (ärligt) gengälda vänlighet eller erkännande med ett tack eller så. Ryggdunk och klubb för inbördes beundran, som får andra att känna sig överlägset behandlade och kväver diskussionen? Kanske faktiskt får den effekten
(då menar jag inte dem som själva är otrevliga och ropar "pk" med mera; de kan bli trevliga själva innan de begär samma sak tillbaka.)

Och i botten ligger ändå det, att jag tycker (som många, tror jag) att vi behöver öva oss i att se och uppmuntra varandras goda sidor.

Zombie skrev:rdos förenklar också (vare sig han kommer att gendriva mig med quizresultat eller inte).
Det finns inget enkelt samband mellan tvångsmässiga drag och struktur- och rutinbehov hos aspies (eller NT heller), vad jag har märkt.

Nej, jag kan faktiskt inte hänvisa till några quizresultat här, utan det är min personliga åsikt att OCD och behov av struktur och rutiner är relaterade. Det är mycket möjligt att jag har fel i detta. Oavsett vilket, så är det iaf så att alla inte har behov av struktur och rutiner.

Zombie skrev: Dessutom spelar eventuellt hjälpbehov med de verkställande funktionerna in: "struktur och rutin" kan vara ett medel till hjälp att få något gjort - men funkar inte för alla som sådant heller.

Jo, precis. För att få tråkiga saker gjorda. Inte för att inruta sin dag efter ett schema. Det är milsvidd skillnad mellan dessa.

Zombie skrev:Och i botten ligger ändå det, att jag tycker (som många, tror jag) att vi behöver öva oss i att se och uppmuntra varandras goda sidor.

Jo, det har du nog rätt i. Fast jag tycker då att man bör göra det utan att referera till varandras ståndpunkter i olika frågor. Jag menar det är ok att berömma någon för att de skrivit ett utmärkt inlägg, men jag tycker inte det är lika ok att berömma någon för att de har samma åsikter som en själv, och sedan lägga till namnen på andra med samma åsikt. Då blir det ryggdunkande enligt min uppfattning.

Kvasir skrev:

Bjäbbmonstret skrev:rdos och Kvasir:

Kan detta möjligen höra samman med ett större behov av att koncentrera sig på en sak i taget, eller har det inte alls med det att göra?

Jo det är nog ganska nära sanningen misstänker jag, i kombination med att en tendens att väldigt plötsligt ändra vad som intresserar en för tillfället.

Vet inte det precis. Jag har väldigt starka specialintressen som jag lägger ned mycket tid på (det har väl de flesta märkt), men jag har inte så mycket tvångsmässighet när det gäller andra saker. Visst, det är svårt att byta fokus, och ibland blir man irriterad för man blir avbruten, men för det mesta har jag inga problem med att bli avbruten. Det är väl snarare så att jag (i huvudet) planerar när det är lämpligt att jobba med saker som kräver fokusering en längre tid. Om folk då sabbar denna planering så kan jag bli irriterad.

Zombie skrev: Jag skriver ibland och hejar på dem som har framfört sådant jag tycker är viktigt i en diskussion jag hade velat delta i men har varit för trött

Och det ska du fortsätta med, att folk vantolkar dina intentioner, det är deras problem.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Jo det är nog ganska nära sanningen misstänker jag, i kombination med att en tendens att väldigt plötsligt ändra vad som intresserar en för tillfället.

Vet inte det precis. Jag har väldigt starka specialintressen som jag lägger ned mycket tid på (det har väl de flesta märkt), men jag har inte så mycket tvångsmässighet när det gäller andra saker. Visst, det är svårt att byta fokus, och ibland blir man irriterad för man blir avbruten, men för det mesta har jag inga problem med att bli avbruten. Det är väl snarare så att jag (i huvudet) planerar när det är lämpligt att jobba med saker som kräver fokusering en längre tid. Om folk då sabbar denna planering så kan jag bli irriterad.

Jo, men låter inte det mera som att du har försökt hitta en strategi för att få det att fungera? Samt att du är lite mindre spontan och har lite bättre planeringsförmåga än vissa andra AS?

Jag var nog mera som du när jag var yngre, men i takt med stress och annat, och i synnerhet i samband med utbrändheten, så har förmågan till planering av tillvaron blivit sämre och sämre, och jag har fått en större tendens att spontant intressera mig för olika saker snarare än att ha ett eller två stora ständiga intressen. Jag tänkte mig att många AS redan med fabriksinställningarna fungerar ungefär som jag gör nu, medans andra säkert fungerar mera som du och även lyckas hitta en livsstrategi som gör att de kan fortsätta med det.

Kvasir skrev:Jo, men låter inte det mera som att du har försökt hitta en strategi för att få det att fungera? Samt att du är lite mindre spontan och har lite bättre planeringsförmåga än vissa andra AS?

Det kan nog stämma. Det kan ju vara så att det är med organisationsförmåga som struktur & rutiner är relaterat istället för OCD. Jag har nog bättre organsationsförmåga än de flesta andra AS. Fast jag gillar som sagt inte att organisera "på papper" eller med schema. Jag föredrar att hålla min planering i huvudet.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Jo, men låter inte det mera som att du har försökt hitta en strategi för att få det att fungera? Samt att du är lite mindre spontan och har lite bättre planeringsförmåga än vissa andra AS?

Det kan nog stämma. Det kan ju vara så att det är med organisationsförmåga som struktur & rutiner är relaterat istället för OCD. Jag har nog bättre organsationsförmåga än de flesta andra AS. Fast jag gillar som sagt inte att organisera "på papper" eller med schema. Jag föredrar att hålla min planering i huvudet.

Det där med organisation är också intressant i sig. I mitt fall handlar det delvis om att jag känner mig för ofri om jag måste ruta in mitt liv och helt enkelt inte vill organisera upp tillvaron för mycket om jag kan slippa (och det verkar vara många fler än jag här som känner så). Sedan är jag kanske även dålig på den typen av vardagsorganisation. Däremot är jag väldigt bra på att strukturera upp saker, om jag faktiskt vill göra det. Då kommer den logiska förmågan in och vill bygga upp logiska och snygga strukturer. Ibland undrar jag om inte en del av den bristande vardagsorganisatoriska förmågan bottnar i en perfektionism, att om jag ska organisera och strukturera så ska jag göra det så ordentligt och grundligt att det är orimligt annat än i enstaka fall.

Nu börjar privata företag t.o.m. uppmuntra skolelever att skolka och åka på Ålandskryssning för att tjäna pengar på dem.
http://www.corren.se/archive/2008/2/18/jlfzg444vjtuxyq.xml

Nu har jag inte plöjt igenom hela tråden (ännu) men känner att jag måste kommentera det (hittills) förekommande upprepningarna om disciplin.

Jag förstår helt enkelt inte konceptet. Varför ska tillvaron vara jobbigare och svårare när man är barn?
Varför ställer man högre krav på barn än på vuxna?
Jag ska ge ett exempel. Om miljön på jobbet är för stökigt och man inte har möjlighet att få gjort det man ska, då tas frågan upp och man gör något åt arbetssitustionen, eftersom vi har lagar som säger hur en arbetsmiljö ska se ut.
I skolan kan du få gå i enormt stora klasser med surr och tjatter, där du inte har en chans att få något gjort ens om du vill. Säg då att du helt sonika skiter i att gå till skolan. Då börjar folk snacka om poliser och dålig disciplin. Skitsnack!
Om en människa på jobbet upptäcks som alkoholiserad eller har någon liknande problematik, då sätter man in resurser för att hjälpa.
Om barn har ett helvete hemma med en förälder som dricker, eller om barnet håller på att åka dit själv, och således skolkar en hel del, då gapar man om disciplin och poliser igen.

Gör skolan mer attraktiv. Ställ krav på skolmiljön, klassernas storlek och ljudnivå. Sätt in hjälpinsatser för dem som hamnar på glid, och framförallt, fånga upp barn med dyslexi, dyskalkyli och/eller koncentrationssvårigheter tidigt. De representerar nämligen väldigt många som skolkar.
Vem skulle gladeligen gå till jobbet om man konstant kände sig korkad och trög där?

Jag följer Sugis råd och talar om att här har Tahlia satt ord på mina tankar också. På pricken: börja se barn som människor likvärdiga med vuxna, för !

Till att börja med.
För sedan är det ju så att man ovanpå den grundsynen behöver anstränga sig mer med människor i vardande, som kommer att formas eller missformas helt och hållet av vad man gör med dem, än med redan vuxna - och alla vet att vi kan skada även vuxna människor tillräckligt djupt!

Om man har tur så är det som Tahlia säger när man är på jobbet. Om man har haft tillräckligt lång anställningstid och omfattas av anställningstryggheten. Om inte riskerar man avsked på grått papper bara för att man inte passar in. Något som det obligatoriska skolväsendet inte har samma möjlighet till.