Om du haft samtal med psykolog. Upplever du att dom förstår hur en aspie fungerar?, eller är det som att få en 1800-tals person att förstå månfärder? (om de kommit över "sjukdomsstadiet")

Nej kan jag inte påstå från min visserligen begränsade referensram. Ändå tror jag chansen att hitta en psykolog som förstår är större än att hitta en psykiater som förstår.

@barracuber, Vad grundar du intrycket av psykiatriker på?

Mest att de sitter "längre" från vad asperger egentligen är än vad psykologerna gör, enligt mitt sätt att se det.

Iofs, vad asperger egentligen är kan man ju diskutera till döddagar.

Sedan är min egen psykiater som jag går till sporadiskt, inte särskilt aspergerkunnig. men han är åas 60+ och därmed från en annan era, när allting hade andra namn. Dessutom är han av naturen sunt skeptisk mot vad han anser vara nymodigheter.

Psykiatriker är i grunden läkare och har därmed inte lika stor kunskap om psykologi som psykologer har. Med 1800 tals liknelsen beror det på vem du skulle fråga. Ta Jules Verne tex. Jag tror det är så med psykologer och människor i allmänhet också. Vad och hur mycket de förstår beror på deras erfarenheter. Psykologer har en fördel eftersom de förmodligen har mer kontakt med avvikande människor men sedan beror det på hur öppna de är och om de begränsas eller berikas av sin inlästa kunskap.

Har hört att psykiatriker är något att hålla på avstånd. Det ska visst vara lite skev förståelse och förkärlek till medicinlösningar.

En psykiatriker sa till mig att jag är väldigt barnslig och mycket omogen för min ålder. Den personen var lite koko i skallen, även om hon hade rätt om mig.

Den överläkare som jag har kontakt med nuförtiden är väldigt bra på att förstå mig. Hon pratar på ett tydligt sätt och håller sig till ett samtalsämne åt gången. Det hjälper mig att hålla fokus på samtalet.

Vilken specialité har den överläkaren?

Omogen och barnslig.. tja om man ska vara så "kreativ och nytänkande" som krävs numera vill det väl till att man har barnasinnet kvar
Och allt beror på vem som ska avgöra bedömningsgrunden.

plåtmonster skrev:Vilken specialité har den överläkaren?

Jag vet inte.

plåtmonster skrev:Vilken specialité har den överläkaren?

När de är klara med sin ST-tjänstgöring så blir de överläkare. Därför är alla psykiatriker åtminstone överläkare. Så om läkaren var psykiatriker så är troligtvis läkarens specialité psykiatri. Fast sen kan ju en läkare ha flera specialitéer. Jag hade en husläkare en gång som var Öra, näsa och hals specialist men höll på att vidar utbilda sej till allmänläkare.

Har en helt underbar psykolog på HAB som förstår mig bättre än jag förstår mig själv.

plåtmonster skrev:Har hört att psykiatriker är något att hålla på avstånd. Det ska visst vara lite skev förståelse och förkärlek till medicinlösningar.

De är ju utbildade på det fysiska, såklart de rekommenderar det de har kunskaper i...

Psykiatri = det fysiska bakom psykiskt mående
Psykologi = det själsliga

Den psykolog har träffar tycker jag förstår min problematik väldigt väl. Hon har givit mig en och annan aha-upplevelse, hon har också hjälpt mig att omforma delar av min självbild på ett sätt som jag är väldigt tacksam för. Ger stöd och ställer krav.

Har också bara bra saker och den psykiatriker jag varit i kontakt med.

När jag började den här vevan att sikta mot NP-utredning så fick jag träffa en väldig snäll och vänlig psykolog

Jag är förtjust just i den här typen av människor, snälla människor är de enda människor som får någonting ut av mig.
Jag ska träffa henne på fredag igen. Jag fick lite tid att tänka ang.värdgaranti.
Väldigt viktigt att få träffa någon som bryr sig lyssna på riktigt och tar sin tid.
Så jag är nöjd.

Red and green skrev:När jag började den här vevan att sikta mot NP-utredning så fick jag träffa en väldig snäll och vänlig psykolog

Jag är förtjust just i den här typen av människor, snälla människor är de enda människor som får någonting ut av mig.
Jag ska träffa henne på fredag igen. Jag fick lite tid att tänka ang.värdgaranti.
Väldigt viktigt att få träffa någon som bryr sig lyssna på riktigt och tar sin tid.
Så jag är nöjd.

Är hon lite yngre? De yngre psykologerna har ju en helt annan aktuellare utbildning.

Jag har aldrig haft en psykolog som förstått mig. De har försökt och jag har försökt, men det har inte lyckats. Däremot har jag haft/har två bra psykiatriker.

barracuber skrev:

Red and green skrev:När jag började den här vevan att sikta mot NP-utredning så fick jag träffa en väldig snäll och vänlig psykolog

Jag är förtjust just i den här typen av människor, snälla människor är de enda människor som får någonting ut av mig.
Jag ska träffa henne på fredag igen. Jag fick lite tid att tänka ang.värdgaranti.
Väldigt viktigt att få träffa någon som bryr sig lyssna på riktigt och tar sin tid.
Så jag är nöjd.

Är hon lite yngre? De yngre psykologerna har ju en helt annan aktuellare utbildning.

Ja det var hon.

Kan inte fatta att jag hade sån tur !

Den psykolog jag har nu är PTP-psykolog och typ runt 30.
Hon är säkert jättebra för andra, men inte för mig.
Varje gång vi träffas ser ut på följande sätt:
"Hur mår du?"
"Som vanligt"
"Hur är det?"
"Jag lever."
"Vad vill du att vi ska göra? Vad behöver du hjälp med?"
"Jag vet inte" (har tidigare skrivit ett par brev till henne där jag förklarar vad jag har svårt med och problem och så, samt att det i princip är omöjligt att svara på 'stora frågor'. alltså typ vad jag vill ha hjälp med, eftersom jag inte vet vart jag ska börja och vad hon kan göra och så.)
"Nähä, men det kan ju inte jag veta heller."
"Mmm"
"Jag tycker vi gör en avslappningsövning"
*vi gör en avslappningsövning och sen är det slut*

Jupp så ser det ut.
Jag försöker verkligen göra det hon ber om, men det blir bara fel.
Hon har försökt med skumma abstrakta saker som jag inte förstår meningen med
och hon ställer för 'stora frågor' för att jag ska kunna svara (även om jag försöker, men då kommer bara mer frågor och hon verkar ändå aldrig fatta vad jag menar).
Så alla yngre psykologer är iaf inte bra.
Har haft yngre psykologer förr och de har inte varit bättre än de äldre.
Den bästa psykolog jag haft var 50+, han erkände iaf öppet att han inte riktigt förstod sig på min problematik.

KaosPrinsessa skrev:Den psykolog jag har nu är PTP-psykolog och typ runt 30.
Hon är säkert jättebra för andra, men inte för mig.
Varje gång vi träffas ser ut på följande sätt:
....

Jupp så ser det ut.
Jag försöker verkligen göra det hon ber om, men det blir bara fel.
Hon har försökt med skumma abstrakta saker som jag inte förstår meningen med
och hon ställer för 'stora frågor' för att jag ska kunna svara (även om jag försöker, men då kommer bara mer frågor och hon verkar ändå aldrig fatta vad jag menar).
Så alla yngre psykologer är iaf inte bra.
Har haft yngre psykologer förr och de har inte varit bättre än de äldre.
Den bästa psykolog jag haft var 50+, han erkände iaf öppet att han inte riktigt förstod sig på min problematik.

Det låter inte som att hon kör enligt KBT. KBT ska ju handla mycket om och "vad gör vi här och nu", down to earth, sund förnuft. Självklart ska hon även kunna greppa stora frågor men inte enbart.

Min psykiater är 60+ och han har heller aldrig förstått sig på mig. Han är dessutom sunt misstänksam mot alla "nya diagnoser", som han kallar dem. Han har ju varit med förr.

KaosPrinsessa skrev:Varje gång vi träffas ser ut på följande sätt:
"Hur mår du?"
"Som vanligt"

Kanske läge att signalera problematik?

-Hur mår du?
Ingenting

(the matter has not been processed today )

KaosPrinsessa skrev:"Jag tycker vi gör en avslappningsövning"
*vi gör en avslappningsövning och sen är det slut*

Det där låter som rena slöseriet med tid. Du kan väl säga till att "jag vill veta detta här.." ..?

Om det är ett konkret problem, kan du inte framföra det?
T.ex "hur ska jag göra när jag är i fikarummet och folk frågar vad jag gjort i helgen, trots att jag inte vill prata övh" ..?

plåtmonster skrev:Om det är ett konkret problem, kan du inte framföra det?

Många av oss har väldigt svårt för att definiera vilka problem vi har. Jag skrev i min egenremiss till habiliteringen något i stil med Jag behöver hjälp att identifiera mina problem vilket än så länge lett till sjukgymnastik, vilket jag är väldigt glad för och jag ska få prova ut ett boll-/kedjetäcke.

Social interaktion är väl ett viktigt problem?

Miche skrev:Många av oss har väldigt svårt för att definiera vilka problem vi har.

+10
Eller att beskriva dem.

Krake skrev:Psykiatriker är i grunden läkare och har därmed inte lika stor kunskap om psykologi som psykologer har. Med 1800 tals liknelsen beror det på vem du skulle fråga. Ta Jules Verne tex. Jag tror det är så med psykologer och människor i allmänhet också. Vad och hur mycket de förstår beror på deras erfarenheter. Psykologer har en fördel eftersom de förmodligen har mer kontakt med avvikande människor men sedan beror det på hur öppna de är och om de begränsas eller berikas av sin inlästa kunskap.

Psykologer studerar i fem år. Psykiatriker har studerat medicin i 5,5 år, AT-tjänst/prov i 1,5 år och dessutom psykiatri i 5 år.Det är därför man säger att läkare pluggar i 12 år. Psykiatriker kan det som psykologer inte kan. De förstår genetik, biokemin i psykiska tillstånd som rädsla och sexslust. Asperger är ju delvis genetiskt, DNA spelar roll, vad kan en psykolog om DNA.

Psykologi är bara trams.