Undrar om någon delar känslan av att man inte kan lita på någon? För min egen del började det med att jag misstänkte att det snackades bakom ryggen på mig på min förre detta arbetsplats, sen har detta mönster sträckts sig till mina vänner och min familj. Jag är medveten att jag är annorlunda men har svårt att acceptera att dessa såkallade vännerna inte kan konfrontera en med vad de anser är konstigt. Har även märkt när man konverserar att de smyger in "dolda" budskap som om man inte skulle förstå detta.

Känner någon igen sig, vad hade ni gjort/gör i sådana situationer?

Känner igen mig. Blir allt mer känslokall och redo att släppa taget om människor. Är alltid beredd på att folk ska tröttna på mig eller göra mig orätt. Pallar inte tissel tassel bakom ryggen.

En cynisk syn på andra människor. Vet inte om jag ska beklaga eller om det är en bra skyddsmekanism.

@sugrövmanövern, Det är väl så den normalstörda populationen fungerar

Tackar för svar, sjukt jobbigt då jag är medveten om att det är en ond cirkel. Ju mer man undviker andra desto värre blir det. Man hänger inte med i "snacket" osv.

Du kan väl vara passiv lyssnare? Sprid lite rykten om att du vet vilka som snackar skit och att de snart är i klistret. Sen verkar det onödigt att lägga energi på vänner som ej respekterar en. Och är det samma problem från familjen så minimera all interaktion med dom.

Utan tvekan men för min del är det inte frågan om att vara paranoid, det är att vara realist. Visst det kanske finns en bra människa på miljonen men annars så är människor HEMSKA. De ljuger, är egoistiska, avundsjuka och rent ut sagt ondskefulla. Man kan ALDRIG lita på en människa inte ens en så kallad "vän" eller familjemedlem. Alla snackar skit bakom din rygg och alla vill ont och bryr sig enbart om sig själva.

Nejdå, det enda dugliga är att vara ensam ivf tills du hittat en människa som aldrig ljuger och vill ont. Eftersom det bara finns en på miljonen så får man vänta ihjäl sig.

Bered dig på att leva i ett helvete resten av ditt liv för det är enbart detta jorden kan kallas. Men om du är troende så får du ivf lön för helvetet du varit tvungen att utstå, är du inte det så är det ganska kört. Ett liv i helvete utan att få nytta av det, nå du kanske kan få ungar och uppfostra dessa till att bli underbara människor så är ju inte allt förgäves. Om nu inte den hemska människan du skaffat barnen med förstör dessa potentiella underbara människor.

Men hey, för att jag inte skall låta helt bitter och få folk att tänka i självmordsbanor så bjuder jag på dessa smileysar:

Det brukar ändå finnas tillräckligt med folk som är tillräckligt goda för att det ska vara värt interaktion

Jag tror inte att människor generellt är hemska och ondskefulla. Men jag kan ju bara lita på dem som tänker som jag, dvs inte ljuger.

Även hyggliga människor kan bli ohyggliga om de tror att deras intressen hotas av dig (t ex om du vill ha/motsätter dig en förändring på jobbet).

Det bästa är väl om man kan acceptera människan som den är med alla sina brister.

Edit: Fler trådar om paranoia:
paranoia-vanligt-bland-autister-paranoid-ps-etc-t266.html
vad-gor-man-at-paranoia-t19092.html

Passiv lyssnare-enkelt byte i min umgängeskrets. Att ge sig in i skitsnackarträsket är inget för mig. Frågan är om det trots allt inte är bättre att umgås med dessa än att inte ha några vänner alla. Vill också flika in att jag hade en stark tro på karmasystemet, men har insett att det endast ger en mer huvudvärk.

karmasystemet?

Karmasystemet som kommer från buddhismen. Vilket i princip betyder att du får + poäng för goda gärningar och - poäng för dåliga. Om du tex. är jävligt snäll mot en vän så ska det betala sig i princip.

Tyvärr är livet väldigt mycket "shit happens". Och ibland finns karma, men det tar för lång tid innan det återkopplar.

När det gäller skitsnackarna så kan det vara bra att undvika kontakt med dessa och deras vänner därtill eftersom det lätt leder till problem. Etablera istället kontakt med människor som ger dig respekt och innehåll.

Jag hade gärna etablerat nya kontakter/vänner men det kan vara det svåraste som finns för mig. Det är ju som de säger man vet ju inte vad man har tills man förlorat det. Om man ska säga nåt till försvars för sina vänner så har man ju haft dem i ett bra tag (sen mellanstadiet vilket är ett tag sen). Men just den här känslan att man är vän på deras villkor är jobbigt. Så länge man inte är "konstig" eller sticker ut så går det bra. Men då känns det inte som om man är sig själv vilket leder till att man inte riktigt vet vem man är.

Tyvärr är det så att den som inte chansar garanterat blir förutan vinst (i stort sett).

Så satsa och var beredd på nitlott, men gör det med omdöme. I slutändan vinner man fler gånger än man förlorar.
Hedgefonder i stort sett på det sättet.

Jag är väldigt paranoid. Känner mig iakttagen vart jag än går och folk glor faktiskt på mig vart jag än går.
Vet inte varför dom glor men glor gör dom. Måste vara nåt skumt med min energi eller nåt.

Om nån är trevlig mot mig undrar jag alltid vad haken är, såvida det inte är någon jag känner väl och som jag vet bara är sig själv. Oftare än inte har mina instinkter visat sig korrekta. Folk går inte att lita på.

Njaa, det är så med mig också att jag litar inte många människor på denna jorden. Den enda personen jag litar på villkorslöst är min mamma.
Men paranoid är att överdriva kraftigt i mitt fall.

I synnerhet kvinnor går inte lita på för fem öre. Speciellt på jobbet, det bara går inte att lita på en enda människa där.
Jag är inte den typen som berättar om sina hemligheter till andra, är definitivt inte öppen personlighet, berättar nästan ingenting om mig själv till exempel på jobbet. Vad har dom med mina privata uppgifter att göra?
Men kan inte påstå att jag skulle vara mera öppen med vänner. Det är inte min stil. Jag vill vara en mussla. Ju mera man försöker öppna, desto hårdare stänger jag skalen av.
Jag trivs bäst så. Så vill jag leva.
På webben kan jag berätta mera, ja om jag är anonym. Har bloggat väldigt djupa saker, men ingen vet vem det är som skriver Det är min terapi

Red and green skrev:Speciellt på jobbet, det bara går inte att lita på en enda människa där.

Det är väl arbetslivets ideal numera, störtglada slavar som håller käft och inte har några åsikter eller handikapp?

Jag är lika paranoid som Stalin. Det ni.

Min pappa förtäljde idag att jag är slö och inte ens rastar min hund ordentligt. Bra det, då vet man att man är älskad. Oh, by the way han drar in all hjälp gällande min husrenovering oxå - Jag älskar livet NOT.

Värsta är att jag hade föraningar.

Kan meddela att jag blev arbetslös pga av "arbetsbrist". Innerst inne vet jag om att det inte är pga av d. Det tisslades en hel del innan man blev uppsagd och man hörde kommentarer som "har han sagt det till han än", "vet han om det än" viskandes mellan arbetskollegor. Fy fan!

@sugrövmanövern, Hur är möjligheterna att själv tjäna ihop till renoveringen?

@ozonet, Vad är det för bransch?, hör man sådant är det läge att putsa CVn och ev så kan man stämma de på pengar.

plåtmonster skrev:@sugrövmanövern, Hur är möjligheterna att själv tjäna ihop till renoveringen?

Pengarna har jag. Inte i massor, men tillräckligt för en snabbrenovering som gör huset beboeligt (badrum med wc, tilläggsisolering, nya fönster, provisoriskt kök) om snickaren är billig och snabb.

Det är arbetskraften och kunnigt folk som inte kostar skjortan, som är svårt att finna. Norrlänningar är lata.

Undersöker saken nu med svägerskans hjälp. Jag har ju inga egna kontakter tyvärr. Kanske hittar hon några Polacker. Hoppas!

sugrövmanövern skrev:

plåtmonster skrev:@sugrövmanövern, Hur är möjligheterna att själv tjäna ihop till renoveringen?

Pengarna har jag. Inte i massor, men tillräckligt för en snabbrenovering som gör huset beboeligt (badrum med wc, tilläggsisolering, nya fönster, provisoriskt kök) om snickaren är billig och snabb.

Det är arbetskraften och kunnigt folk som inte kostar skjortan, som är svårt att finna. Norrlänningar är lata.

Undersöker saken nu med svägerskans hjälp. Jag har ju inga egna kontakter tyvärr. Kanske hittar hon några Polacker. Hoppas!

Jag håller tummarna på att det löser sej med billig arbetskraft till ditt hus Att det blir beboeligt snart

Red and green skrev:Njaa, det är så med mig också att jag litar inte många människor på denna jorden. Den enda personen jag litar på villkorslöst är min mamma.
Men paranoid är att överdriva kraftigt i mitt fall.

Har mer och mer slutat lita på omvärlden. Var gift med en otroligt manipulativ och oärlig kvinna.
Vad jag förstått har hon spritt en massa lögner om mig.
Bland annat verkar det som hon ljugit barnen fulla. Jag har sluta umgås med dom, eftersom dom vägrar tala om min F.D.'s försök att påverka mig och hennes lögnaktighet. Meningslöst att bara prata trams med sina barn.
Föreddeta och en del av hennes "vänner" har lyckats kränka mig rejält. Folk som skaffar sig information om andra på oetiska sätt är bedrövliga. Dessutom klarar dom sällan att dra rätt slutsatser.