calima skrev:De som är mest aktiva i diverse forum, syns mest och oftast på tillställningar, finns i slutna sällskap, fungerar som mentorer till "wannabies". De som många ser upp till och vars sätt/inställning/status många nya söker.
Och framför allt de som så gärna skriver manualer, förklarar ord och innebörd. Och då inte med hänvisningen till att det är deras syn på olika fenomen utan som framställer det som sanningar.
Typ xxx= yyy, när det faktiskt vore mer rätt med: för mig är xxx=yyy.

Herregud! Det här fungerar ju precis som en religiös sekt.

Så här kan man skriva om ditt inlägg:

De mest aktiva i diverse forum/olika frireligiösa församlingar, syns mest och oftast på tillställningarna/gudstjänsterna, finns i slutna sällskap/ sekter, fungerar som mentorer/präster till "wannabies"/församlingsmedlemmarna, skriver manualer/predikningar och framställer det som sanningar/Guds ord.

Avslöja charlatanerna för helvete! Nu är jag arg!
TÄNK SJÄLV och låt ingen tala om för dig hur du ska vara vare sig sexuellt eller på något annat sätt.

Ingen grupptillhörighet är värd att du ger upp dig själv.

Det här handlar om makt och ingenting annat.

Moderator: Åtgärdade ett trasig citat.

Känd för att vara känd ungefär?

Kanske ett test är att kolla om "sanningarna" är just det .. sanna och förutan utelämnande av relevant information?

Corpse Bride skrev:Jag tycker det är bra att prata om vad man tycker om men man ska inte vara fokuserad på det negativa det är lätt hänt att partnern känner sig värdelös då och slutar försöka.

Så om mannen gör saker du inte tycker om ska du hålla käft för att inte såra honom?
Tror faktiskt att alla män behöver guidning eftersom vi kvinnor är så olika i hur vi vill ha det. Det går att säga eller visa på ett hänsynsfullt sätt och tål han inte det kan han ju ha sex för sig själv. (och vice versa)

Klart man tål att höra vad ens partner oavsett om det är för natten eller nästa decennium tycker om. Det går att framföra på ett ödmjukt sätt. Då blir det mindre missförstådd "telepati". Visst kan man läsa kroppsspråk också, men det är ett kompliment.

Just det!

Sen gäller det att få en NT att tala om vad man tycker om också, vilket kan vara snårigt

plåtmonster skrev:Sen gäller det att få en NT att tala om vad man tycker om också, vilket kan vara snårigt

Som fan! Förstår mig inte på denna blyghet när det kommer till att snacka om sex! Min NT-kille är riktigt pryd ifråga om att berätta vad han gillar, vad han tänder på osv, och han blir generad på riktigt om jag blir lite mer frispråkig.

Komiskt nog har han riktigt sjuk humor annars. Det gör mig väldigt brydd emellanåt.

Du får prova "Tell or Try" metoden

plåtmonster skrev:Du får prova "Tell or Try" metoden

Oh, I do...

Min erfarenhet är att det finns både traditionella och mer alternativa könsroller inom bdsm. Det kan vara alltifrån viktorianskt patriarkalt till extremt matriarkalt till jätteflummigt bi/poly/switch/queer-stuk på könsrollerna. Jag har bekanta från alla dessa extremer och jag har full respekt för alla.

Den lista på förutsättningar som Henkkalexi och calima gjorde upp förut kan jag hålla med om till största del, ju bättre man känner varandra desto mysigare och säkrare blir sexet, vilken form det än har. Möjligtvis kan det bli problem med punkten om jämställdhet utanför sängen om man lever i en så kallad 24/7-relation, fast å andra sidan måste man nog på ett plan vara väldigt jämställda då också, då det hela går ut på att man frivilligt accepterar en hel eller delvis maktförskjutning i relationen. Detta gör att tillit och ansvar blir ännu viktigare, och det oavsett om man är dominant eller undergiven.

Och nej jag tror inte att jag slipper ifrån att träna på social kommunikation bara för att jag pysslar med bdsm. Tvärtom är det som sagt ännu viktigare med tydlig kommunikation inom bdsm än annars, så för mej har utövandet av bdsm inneburit ett positivt sätt att träna på just detta. Jag har alltid intresserat mej för bdsm mer eller mindre och sommaren 2009 började jag leva ut det, så nyfrälst är jag inte direkt.

Vad gäller vissa bdsm-utövares förakt för vanilj och vaniljares förakt för bdsm beror båda på missförståndet att det finns en knivskarp gräns mellan dessa två. Det är tvärtom så att det egentligen inte finns någon gräns för vad som är bdsm och vad som är vanilj. BDSM kan ju ta sej en mängd olika uttryck, alltifrån trevande experimenterande till att vant praktisera det som livsstil.