Hej alla här på AS forumet!

Jag fick min diagnos AS när jag var cirka 16 år

Känner med åren som har gått att jag har blivit säkrare på mig själv och att mitt välmående har blivit bättre.

Men det jag funderar över: hur vet man om man mår bra på riktigt och inte gömmer sig bakom sin diagnos?

blue30

blue30 skrev:Men det jag funderar över: hur vet man om man mår bra på riktigt och inte gömmer sig bakom sin diagnos?

Jag tycker mig känna att jag mår ganska bra nu, jag har ork att ta tag i saker och sitter inte och deppar dagarna i ända. Det antar jag beror på att jag mår bra på riktigt.

Hej!

Det är lite samma här för mig.

Har blivit mer och mer säker och trygg i mig själv.

Bor i egen lägenhet med eget hyreskontrakt och känner att jag oftast tar tag i saker här hemma.

men i bland händer det att jag blir ledsen och funderar mycket över saker.

Men är inte det naturligt?

Jo.

Det är fullkomligt naturligt för människor att må dåligt ibland med eller utan diagnos.

Den så kallade nedstämdheten (som är relativt vanlig) kallas ofta för depression och har blivit en kassako för läkemedelsbolagen...

Hej igen!

Jag brukar bli ledsen i bland men känner mig samtidigt mer trygg i mig själv när jag blir det dvs skäms inte alltid över det.

Sen undrar jag om dom med AS över lag har svårt att sätta sig in i känslor eller om det varierar från person till person med AS?

Från
blue30

Att ha växlande känslor är ingen defekt.
Det är normalt att ha perioder av lycka och olycka. Ett PROBLEM är det först när du är nedstämd och deprimerad under större delen av dagen, veckan, månaden... under en längre period.

Jag kan förstå om det är svårt att veta precis vad man känner eller vilken "status" ens känsloläge är i för stunden: jag kan oftast inte svara på hur jag mår när jag får den frågan.
Hur som helst: att ha svårigheter att bedöma sina känslor kalas inom psykologin för "alexitymi" - eller "alexithymia" på engelska. Kanske är värt för dig att kolla upp?

blue30 skrev:Sen undrar jag om dom med AS över lag har svårt att sätta sig in i känslor eller om det varierar från person till person med AS?

Den vanliga bilden är ju att vi ska ha svårt för det, och det är det många som har. Men en del av oss har också lätt för det – kanske så lätt att det blir ett problem – och för en del varierar det.

Hej igen!

Det där med känslolivet är inte alltid lätt då det kan skifta från stund till stund.

Jag kan på något sätt känna lättnad av att jag inte lider av någon som helst form av depression dvs tar tex inga mediciner.

Något jag märker till och från att jag mer och mer hamnar i en slags bubbla dvs får inte alltid kontakt med omvärlden.

Beror det på min AS eller vad?

blue30

Går väl inte att säga med säkerhet men det kan det säkert göra.

blue30 skrev:Något jag märker till och från att jag mer och mer hamnar i en slags bubbla dvs får inte alltid kontakt med omvärlden.

Beror det på min AS eller vad?

Kan bero på det men det är vanligt för NT vad jag har hört också. Just det att inte ha kontakt med omvärlden är ett symptom på depression.

Hej igen!

Kan ju säga att jag inte direkt har något stort umgänge vilket säkert är bidragande till känslan att leva i en bubbla?

Men som tur är har jag min pojkvän och få försvinner oftast den känslan.

blue30

Hej blue30.

Jag har levt med Aspergers syndrom (med inslag av DAMP) sedan jag var åtminstone 5 eller 6 år, och trots att jag har relativt "grav" funktionsnedsättning så brukar jag beskriva mig själv som "en man som lever väldigt nära sina kännslor". Dessutom har jag under hela min uppväxt mötts av en enorm respekt och kärlek från anhöriga, en och annan jobbarkompis och nära vänner, så mycket att jag sedan tonåren, inte minst för att "lätta på trycket" gått flera kurser i olycksfallsvård och "läst in mig" på detta med krishantering, just för att kunna hjälpa människor som hamnar i sådana situationer.

Och den kunskapen har jag sedan fått stor användning för, inte minst då jag en hel natt för ganska många år sedan chattade med en ung tjej som var självmordsbenägen. Hur det gick för henne sedan fick jag aldrig veta, men hon verkade i alla fall må bra då vi slutade chatta, så bra man nu kan må inuti med sådana tankar inom sig. Jag har förresten dessutom egna erfarenheter av att ha det som den tjejen hade det. Men nu har jag visst hamnat ordentligt utanför ämnet för ditt inlägg.

Massor av varm omtanke till dig!

/geocache

Hej igen!

Känner att jag på senare tid har lite lättare för att visa känslor utan att som sagt alltid skämmas för det.

Jag tycker att det är bra att visa sina känslor då det förmodligen släpper en del stress och ett bra sätt att hämta nya krafter.

Har märkt den senaste tiden att jag ibland lever i en bubbla
Märker mest av det kvällstid vet dock inte varför?

blue30

Absolut, det kan vara en viktig ventil för mentala spänningar.

På kvällen gissar jag att du är trött och sensoriskt överstimulerad. Känner igen känslan, man stänger av omvärlden lite grann för att orka med den. Ibland mer och ibland mindre.

Jag vet sällan hur jag "egentligen" mår, och tur är väl det. Framför allt har jag svårt att acceptera saker som känns utan att jag kan koppla det till något konkret. Kan jag hitta en konkret orsak till varför jag mår som jag gör, så kan jag hantera det väldigt bra.

Jag kan skifta mellan att må hur strålande bra som helst för att sen inom en timme bara ligga nere vid graven och må pest. Det är äckligt med dessa skiftningar.

Hej!

Det där låter inget vidare alls!

Hur brukar du då göra för att sen må bättre eller brukar det gå över av sig själv efter ett tag?

blue30

Nä jag misstänker att jag är bipolär i mig.

Bipolaritet skiftar inte så snabbt, det finns en annan diagnos som stämmer bättre med det (som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter).

Okej!

Men när ni känner att ni mår dåligt hur gör nu får att må bättre? låter ni det gå över av sig själv?

blue30

Miche skrev:Bipolaritet skiftar inte så snabbt, det finns en annan diagnos som stämmer bättre med det (som jag just nu inte kommer ihåg vad den heter).

Ok. Verkar ju intressant. Vore ju bra att veta vad det kan va.

Borderline (jag misstänker att jag har det själv då mina växlingar emellanåt är väldigt snabba).