Skulle nog tro att det viktiga är att aktiviteten är så passiv som möjligt för att hjärnan ska kunna få en mjuk övergång till sömnen.

Datorspel är inte bra då, eftersom hjärnan blir mer alert av det. Bättre med det efter skolan, egentligen, för att få en paus och piggna till innan läxläsningen.

Tror du att hon skulle kunna göra en låtlista på datorn med avslappningsmusik? Det fick mig att trappa ner bättre under tonåren.

Andra tips är att förknippa sänggåendet med att ex. dricka något varmt, ta ett bad eller tända en mysig lampa.

Det kanske låter lite barnsligt, men det funkar för mig fortfarande och jag är snart trettio. Jag började med just lugn musik och varm choklad innan jag gick och lade mig när jag gick på högstadiet.

Socialt forum helt klart! Min dotter använder sig av datorn till detta varvat med sims. Det är ett fantastiskt sätt för henne att i lugn och ro umgås på sina villkor. Jag tycker det är helt ok och sen vi accepterat detta har det gått mycket bättre dagtid i skolan. Mer avslappnad och säker tjej! Förstår också att det är en reaktion på socialhärdsmälta! Vilket är ett förträffligt uttryck måste jag säga! Vi har inte så mycket som genererar till just socialhärdsmälta! Då två av våra familjemedlemmar har diagnos har vi ganska lugn och rutinmässig tillvaro. Det är sällan det sker saker i stora sammanhang, fester eller liknande. Min son om har ADHD väljer själv att stå över kalas då han säger att han verkligen inte står ut på sånt! Vi har fått remiss till "bolltäcke" och hoppas det ska hjälpa till! Tack för många goda tips och nya tankespår! Och jag håller med om att hon har enorm insikt i vem hon är och inte är. Men då jag själv läser mig till allt jag undrar över i bokform eller via dator eller vilket forum det än må vara... jag läser verkligen allt om jag vill ta reda på något kring en specifik sak så var böckerna ett sätt att ge henne en väg. Men som sagt hon har en avslappnad inställning till det hela. Och diagnosen kom för henne som en enorm lättnad! Har hon själv sagt i alla fall.

Skönt att hon är lättad över sin diagnos. Många mår ju dåligt över det som unga, så det låter ju som om hon ändå har rätt god självkänsla.

Hej ylvan och välkommen till forumet!

Jag håller med om att en Timstock skulle kunna vara en möjlighet för din dotter. De finns i några olika varianter, med olika lång tid mellan första och sista lysdioden. Här http://www.westerstrand.se/tid/produkter/timstock.htm finns mer information om den, på tillverkarens egen hemsida. Mitt tips är att du kontaktar en arbetsterapeut på Habiliteringen och diskuterar med honom/henne om du kan få hjälp att skaffa en Timstock som passar.

Varm omtanke till er båda.

/geocache

Nu har jag inte läst alla svar, men det jag kom att tänka på var att även om vi säger till, så kanske de inte hör!?

Min 12åring är sån, han kan svara ja, på det jag säger, men han har inte tagit in det alls. Jag måste gå fram och lägga handen på hans axel när jag ska få honom att höra vad jag säger.

Nu kan man inte lägga handen på axeln på en del med autism, så välj ett sätt som just den personen klarar av. Det viktiga är att beröring gör att de hör.

Om man tror att man har sagt till flera gånger, men den som man har sagt det till inte har hört, så blir man ju arg tillslut och stänger av eller går in och kräver! Om den man säger till inte har tagit in, så har man ju egentligen inte sagt till alls, eller det har man ju, men man har missat att se till att meddelandet gått fram!

calima skrev:

marxisten skrev:Vad är bättre med TV än datorn då?

Hjärnan bombaderas inte av intryck i lika hög grad av Family Guy som av WoW.
Han spelar alla andra lediga timmar och behöver varva ner innan han somnar.

Jag skiter fullständigt i vad som anses fel eller rätt i sammanhanget. Att se något nonsens betonat får honom avslappnad och det räcker för oss.

Dessutom signalerar slutet av avsnittet att det är dag att sova, hjärnan ställer in sig på det. Lite av Pavlovs hundar skulle jag tro.

Här sitter en WoW:are och jag anser faktiskt WoW är utmärkt redskap för autister på flera punkter.

Du använder din kreativa del av hjärnan för att uppnå mål med andra.
Du lär dig faktiskt vettig engelska. Även om man kollar på en serie utan svensk text så är det skillnad på att lyssna och prata engelska. I WoW och andra MMORPG-spel så är det just engelska som pratas. Och att förstå och kunna prata det är stor skillnad.
Du är social med andra vänner. Du måste vara social för att uppnå mål i spelet, vilket är något bra för oss att träna.
Du lär dig tålamod och din hjärna stimuleras till trötthet.

Låter betydligt bättre för en autist att spela ett MMORPG-spel och samarbeta med andra än att kolla på amerikansk humor.

Jag är ju i.of. av yngre generation och anser att oftast så har de generationerna innan mig en väldigt ohälsosam syn på datorspel och missar den rehabiliterande effekt det kan ha.

Ex. om jag säger jag spelar WoW eller något annat spel hela söndagen regerar varenda jävel: "oj så mycket blablabla".

Men inte en jävel säger något om jag sa jag inte gjorde ett skit utan kollade bara på TV hela söndagen. Trots WoW är bättre än TV på att stimulera hjärnan och man lär sig bättre på WoW än något skitprogram så reagerar folk så olika.

marxisten skrev:Låter betydligt bättre för en autist att spela ett MMORPG-spel och samarbeta med andra än att kolla på amerikansk humor.

Frågan handlar väl egentligen inte om vad som är bra/fin kultur, utan vad som får hjärnan att koppla av. Både jag och min sambo har svårt att gå och lägga oss direkt efter att ha spelat tv-spel - han är NT - eftersom vi har piggnat till av spelet.

Det är bättre att gradvis försöka trappa ner intryck som kräver aktivt deltagande när det närmar sig läggdags, annars är hjärnan alldeles för pigg för att kunna somna lugnt och det kan också störa drömsömnen.

Timstock så att hon kan se tiden gå, nedtrappningsalarm, kvällsbelysning, varm dryck, bad/dusch om hon gillar det och lite lugn musik? Kan något av det funka, tro?

marxisten skrev:Du använder din kreativa del av hjärnan för att uppnå mål med andra.
Du lär dig faktiskt vettig engelska. Även om man kollar på en serie utan svensk text så är det skillnad på att lyssna och prata engelska. I WoW och andra MMORPG-spel så är det just engelska som pratas. Och att förstå och kunna prata det är stor skillnad.
Du är social med andra vänner. Du måste vara social för att uppnå mål i spelet, vilket är något bra för oss att träna.
Du lär dig tålamod och din hjärna stimuleras till trötthet.

Jag håller med om allt utom sista meningen. Min sons hjärna stimuleras inte till trötthet! Han blir speedad till max och det kan ta timmar innan han kopplar av tillräckligt mycket för att sova.

marxisten skrev:Här sitter en WoW:are och jag anser faktiskt WoW är utmärkt redskap för autister på flera punkter.

WoW verkar funka för dig. Inte för min son strax innan han måste sova för att överhuvudtaget ta sig upp till skolan morgonen därpå.

marxisten skrev:Jag är ju i.of. av yngre generation och anser att oftast så har de generationerna innan mig en väldigt ohälsosam syn på datorspel och missar den rehabiliterande effekt det kan ha.

Min eventuella syn på datospel är fullständigt irrelevant, men jag har ingenting emot spelen och inser hur bra/viktig den sociala biten är. Själv spelade jag rollspel och brädspel som ung. jag tillhör generationen som spelat D&D när det var helt nytt i Sverige.

Min son är 17 år och har spelat sedan han räckte upp till tangentbordet. Att vi tillsammans tagit beslutet att det är bättre med lite menlös kommedi inför sänggåendet bygger vi på erfarenhet och vad som funkar för honom.

marxisten skrev:Trots WoW är bättre än TV på att stimulera hjärnan och man lär sig bättre på WoW än något skitprogram så reagerar folk så olika.

Jag håller helt med om att WoW ä betydliugt mer stimulerande för hjärnanr än ett amerikanskt skitprogram. Men i vårt fall är det just vitsen.
Vi väljer program som får hjärnan att gå i sleepmode.
Betingelse helt enkelt, läs lite om Pavlovs hundar så kanske du förstår.

Henkkalexi skrev:Det är bättre att gradvis försöka trappa ner intryck som kräver aktivt deltagande när det närmar sig läggdags, annars är hjärnan alldeles för pigg för att kunna somna lugnt och det kan också störa drömsömnen.

Exakt!! Kulturaspekten är fullständigt ointressant. Vi är ute efter effekten!

Calima, förlåt mig, jag missförstod nog vad du menade i ditt inlägg innan. Jag trodde du var helt emot att din son spelade, inte bara att de skulle ske en "avtrappning" av honom innan han ska somna, då förstår jag, och jag kan bitvis hålla med. Men personligen blir jag faktiskt trött av WoW, iof. beror det på vad jag gör för något. När jag kör hårdare saker dvs. progress med guilden så man dör 4 timmar på en boss under hyperkoncentration blir jag trött, enklare inte det minsta trött. Men nu förstår jag din tankegång och kan hålla med. Förlåt för missförståndet (är ju aspie).

Även om TV inte skulle fungera för mig förstår jag det gör det för andra. Om jag kollar på en serie så kan jag inte somna pga. att dels vill jag se nästa avsnitt och jag kan aldrig somna med TV igång, måste alltid se hur det slutar.

Gällande din tankegång om TV spel syftade jag inte på dig just, utan på de flesta föräldrar med tonårsbarn, då de brukar vara av den generationen som är ganska så mycket emot TV spel och sådant. Ta inte åt dig, utan jag talade om min uppfattning generellt. Det finns alltid undantag, åt båda håll.

Det är ok

Jag är liiiite känslig när det gäller min son och de rutiner vi med mycket möda arbetat fram. Jag har fått mycket skit från NT' föräldrar som tycker att jag måste "klippa navelsträngen", kräva mer och sluta curla honom ...

Jag skulle tro att min son egentligen blir övertrött av intensiva spel men det är ju som att bli speedad.
När det gäller spel är det livsviktigt för honom. Hjärnan har utvecklats, koncentrationen likaså, engelska kan han bättre än svenska. Och framför allt känner han sig bra på något, självkänslan boostas.

Att han har svårt att släppa datorn för att göra skolarbete är en annan diskussion

calima skrev:Det är ok

Jag är liiiite känslig när det gäller min son och de rutiner vi med mycket möda arbetat fram. Jag har fått mycket skit från NT' föräldrar som tycker att jag måste "klippa navelsträngen", kräva mer och sluta curla honom ...

Jag skulle tro att min son egentligen blir övertrött av intensiva spel men det är ju som att bli speedad.
När det gäller spel är det livsviktigt för honom. Hjärnan har utvecklats, koncentrationen likaså, engelska kan han bättre än svenska. Och framför allt känner han sig bra på något, självkänslan boostas.

Att han har svårt att släppa datorn för att göra skolarbete är en annan diskussion

Skett med mig med. bättre engelska (även om den inte är bättre än min svenska precis), bättre koncentration, bättre självkänsla. Och på just disc/holy priest är jag bra. Kan man se enkelt med loggar, hur mycket healing jag gör och kolla hur bra gear man har och där ligger jag ganska högt.

Sen är det jävligt kul med nya vänner i en internationell guild. Man får reda på mycket. En i guilden är med i KKE (kommunistpartiet i Grekland) och det har varit intressanta diskussioner med honom om hur det står (s)till med ekonomin i Grekland.

Så det är ju en social faktor med.

Gällande skolarbete tycker jag det är viktigare än WoW. Finns en anledning att man i de flesta guilder som raidar har 18 års gräns och säger till småknattar att du ska gå i skolan och plugga, inte spela med oss.

calima skrev:

plåtmonster skrev:Snarare har hon säkert mer användning av en bok om hur NT människor fungerar.

En bok jag själv skulle vilja läsa. Finns det någon? Och då menar jag inte vanliga psykologiböcker.

"Så funkar de!!"
Handbok om NT för undrande NPF'are.

Sådana är väl många böcker skrivna av aspergare/autiser. Som t ex Marc Segars A Survival Guide for People with Asperger Syndrome

Problemet är väl det klassiska tonårsproblemet "Min mamma tycker jag ska läsa det här: då tänker jag absolut inte läsa det".

Om mamma säger så känner man att man blir dikterad oavsett hur välmenande det är. Bättre att lägga det på något bord och visa att det är "förbjuden" litteratur.

Alien skrev:Problemet är väl det klassiska tonårsproblemet "Min mamma tycker jag ska läsa det här: då tänker jag absolut inte läsa det".

plåtmonster skrev:Om mamma säger så känner man att man blir dikterad oavsett hur välmenande det är. Bättre att lägga det på något bord och visa att det är "förbjuden" litteratur.

Tonåringar: Hormonstinna rebelliska ungdomar som tror sig veta bättre än alla andra i hela världen och som tror sig vara "mogna" och "vuxna" nog att klara sig helt själva utan några föräldrars hjälp... "Hej, jag går ju på HÖGstadiet, jag är faktiskt stor nu! Sluta vara sådär, jävla kärring!".

Undra hur många föräldrar som känner igen sig i beskrivningen ovan?

Stor men ej tillräckligt erfaren

marxisten skrev:

Alien skrev:Problemet är väl det klassiska tonårsproblemet "Min mamma tycker jag ska läsa det här: då tänker jag absolut inte läsa det".

plåtmonster skrev:Om mamma säger så känner man att man blir dikterad oavsett hur välmenande det är. Bättre att lägga det på något bord och visa att det är "förbjuden" litteratur.

Tonåringar: Hormonstinna rebelliska ungdomar som tror sig veta bättre än alla andra i hela världen och som tror sig vara "mogna" och "vuxna" nog att klara sig helt själva utan några föräldrars hjälp... "Hej, jag går ju på HÖGstadiet, jag är faktiskt stor nu! Sluta vara sådär, jävla kärring!".

Undra hur många föräldrar som känner igen sig i beskrivningen ovan?

Jag känner inte igen mig alls. Och mina barn är 19 (går på universitetet), 16 (går på gymnasiet) och 12 (går i mellanstadiet). Vet i sjutton vad jag gjort med dem...

wuwei skrev:Jag känner inte igen mig alls. Och mina barn är 19 (går på universitetet), 16 (går på gymnasiet) och 12 (går i mellanstadiet). Vet i sjutton vad jag gjort med dem...

Freud skulle kalla det där för förnekelse.

marxisten skrev:

wuwei skrev:Jag känner inte igen mig alls. Och mina barn är 19 (går på universitetet), 16 (går på gymnasiet) och 12 (går i mellanstadiet). Vet i sjutton vad jag gjort med dem...

Freud skulle kalla det där för förnekelse.

Skitsnack, mina barn (14 och 16) sköter sig alldeles utmärkt och får mycket beröm i skolan och av andra vuxna.

En annan tillbringade sina tonår på pojkrummet och drömde om att spela som (och ligga med!) sina gitarristidoler, läsa oändliga mängder böcker, plinka gitarr, lyssna på metal och runka hejdlöst så fort det fanns tillfälle...

Jag hade det så jävla bra!!!

Miche skrev:

marxisten skrev:

wuwei skrev:Jag känner inte igen mig alls. Och mina barn är 19 (går på universitetet), 16 (går på gymnasiet) och 12 (går i mellanstadiet). Vet i sjutton vad jag gjort med dem...

Freud skulle kalla det där för förnekelse.

Skitsnack, mina barn (14 och 16) sköter sig alldeles utmärkt och får mycket beröm i skolan och av andra vuxna.

Tror nog de flesta tonåringar är smårebeller. De brukar vara så... Bara i olika grad.

Jag var dock inte sån jag var ute halva nätterna. Min rebell var mer ordning och sånt. Städning och sån skit är ej populärt här. Likaså läxor...

Men de flesta tonåringar har nog varit uppkäftiga mot sina föräldrar, under vissa perioder när hormonerna tryter på. För det menar jag inte alla är det konstant mellan 13-19, pang bom. Men nån gång.

Låt ungdomarna klara sig själva. Dom vet att dom hamnar på nån form av instutition om dom missköter skolan och det räcker gott. Om dom hamnar där ändå så får dom börja om, ingen skada skedd.

Om ni inte vill att någon ska komma och bestämma över er, så kanske ni borde tänka över vad ni gör med andra. Jag hör mycket väl att TS är en inkännande person och du skriver att du själv ville ha lite extra hjälp som barn, och om din dotter har ärvt det ifrån dig så ska ju jag hålla käften. Själv vet jag dock att jag alltid värderat frihet högt och mina föräldrar och omgivning har aldrig behövt bestämma över mig mer än jag bestämt över dom. Om det har varit någon situation så har den i sådana fall inneburit livsfara, och det är ungefär där som jag tycker att man ska dra gränsen.

Dock TS, det låter inte speciellt bra om någon får sådan där attacker som du beskriver. Ingen människa ska behöva få dom, och jag kan inte förstå vad det egentligen är att diskutera. Förr sände staten människor på vilohem, och det kan hända att din dotter behöver en sådan lugn och ro hela tiden, vad vet jag.

lars_britta skrev:Låt ungdomarna klara sig själva. Dom vet att dom hamnar på nån form av instutition om dom missköter skolan och det räcker gott.

Ja, låt samhället ta hela ansvaret för uppfostran!

lars_britta skrev:Om dom hamnar där ändå så får dom börja om, ingen skada skedd.

Det är ju helt gratis, det är bara de som betalar skatt som får ta smällen med att det kostar några tusenlappar per barn och dag!

Vad jag menade var att barnet själv förstår sitt eget bästa, förutsatt att man låter det göra just det. Antagligen vill inte barnet hamna på instutition och då sköter det istället skolan som ju är ett krav från samhället. Men visst, för den som vill hamna inom lås och bom finns ju alltid möjligheter, det är ju det som kallas frihet.

Själv så är jag inte nödvändigtvis för någon skolplikt alls, men det är ju inte verkligheten vi lever i just nu.