Alltså jag har nu under senaste tiden gått till en psykolog för att jag misstänker om jag har ADHD (Som jag uppfyller kriterierna för)! Med tanke på hur jag var som barn. Idag är jag 23 år! Nu senaste gången jag var till honom så nämnde han Aspberger för mig! Jag är väldigt osäker till detta! Jag vet inte vad han grundade det på! Antagligen på att jag har svårt att förstå Ironi om inte personen använder bra kroppsspråk eller använder ett ironiskt tonfall.
Annars är jag en social människa nu! Men från 1:a klass till 9:nde klass hade jag ett helv.. rent ut sagt.. Inga riktiga kompisar, mobbad. osv..
Jag har även växt upp i en familj med hög alkohol konsumtion, så jag har ju fått lära mig leva själv. Hittat mina egna knep här i livet! Men jag har svårt för förändringar, blir jätte besviken om det inte blir som jag har planerat! Får panik känslor i kroppen och då skulle jag bara vilja skrika.. Tack och lov har jag lärt mig någorlunda kunna kontrollera mina impulser!

Jag har jätte svårt att sätta ord på mina känslor så nu när jag skall få komma till en läkare som ska avgöra om jag skall på utredning vet jag inte hur jag ska bete mig för att hon skall förstå! Dom lär ju bara säga, "du klarar ju av vardagen så bra"

Visst fixar jag den, har ju 1 barn som jag måste sköta.. Men det är jobbigt, vissa dagar mycket och andra lite!

Som tonåring led jag mycket av ångest. Och nu hamnar jag ganska lätt i tunga perioder!


Oj vad detta blev rörigt! Men det är så det är i mitt huvud just nu, KAOS!!

Väkommen hit

Spontant tycker jag det låter som asperger (det stavas så, jag stavade precis som dig innan jag fick veta att diagnosen namngivits av en österrikisk läkare som hette Hans Asperger).
Jag kan inte säga med säkerhet men det är min spontana tanke.
Vi har även andra forumister som har asperger och har barn, vanligen har man minst normal intelligens och svårt att fungera socialt på det sätt som majoriteten av mänskligheten fungerar ur social synvinkel.
Man har ett annat sätt än de flesta, man märker på träffarna som vi själva anordnar att det oftast går mycket lättare att vara social med andra aspisar, kraven finns inte där på samma sätt.

Tack för ditt svar.

Finns det olika grader av asperger? Eller är det något jag har fått för mig?

Just det här att bli besviken är jätte jobbigt. Idag hade vi i familjen bestämt att vi skulle åka pulka efter fyrhjulingen.. Jag har längtat hela helgen och idag så blev det bestämt att mannen skulle måsta åka och jobba istället. Nu har jag haft jobbiga känslor i kroppen hela dagen och varit helt oförmögen att göra något alls. Legat på soffan och känt mig super lessen! Det är jobbigt som attan!

Jag vet inte hur jag ska beskriva detta med olika grader av asperger, egentligen fins det nog inget officiellt sådant system med olika grader av asperger, iaf inte som jag känner till men samtidigt vet jag att det pratas om olika grader lite här och var.

Det är rätt omvittnat att detta med att det sociala sättet att vara spelar en extremt stor roll i det samhälle vi lever i änfast det i sig inte gör att man är särskilt fiffig egentligen, bara riktigt bra på att förstå andras sätt att vara vill jag påstå.
Det är iofs rätt bra att kunna.

Jag personligen tror att olika människor vanligtvis har lika många hjärnceller men att de är distribuerade till olika funktioner i hjärnan av någon orsak och den fördelningen är varierande mellan olika människor.
Så merparten människor har mer hjärnceller som gör det möjligt att läsa av andra människor o vara sociala med dem o känna att de klarar av det med bravur, andra har fått de cellerna i andra områden i hjärnan så de kan se mönster som andra inte kan, vända o vrida på objekt i sin fantasivärld med rejäl precision (stavning på ordet precision?).

Jag tror inte att det är enbart dåligt med asperger men det är inte kul att ha men samtidigt ger det emellanåt färdigheter andra inte ens kan föreställa sig, eftersom hjärncellerna är omdistribuerade till andra saker än sociala färdigheter.
Klen tröst kanske men ändå en tröst.
Med socialt fiffiga personer ikring sig så kan man nog använda varandras färdigheter
Tänker just när det gäller jobb då, det verkar ju vara ett genomgående tema, klarar jobbet men inte nödvändigtvis fikarumssnacket.

Alexitymi (svårigheten att sätta ord på sina känslor) är rätt vanligt inom autismspektrumet. Läste någonstans att upp emot 40-50% av alla med Asperger har viss problematik med detta - men minns inte vart jag läste det så ta det med en nypa salt.

Om du är orolig över att inte bli taken seriöst av en läkare/psykolog så får du planera inför dina/ditt möte(n).

Idag var jag och träffade en läkare.
Vet inte om jag blev så mycket klokare.. Hon pratade först att jag skulle få komma till Uppsala (bor på Åland) och göra en utredning för ADHD! Men sedan mitt i allt ändrade hon sig så nu ska jag först prova terapi för min uppväxt. Sen får vi se!

Angående Asperger så kunde hon inte säga mycket alls faktiskt!
Känner mig hemskt kluven över allting just nu! Vill få raka, ärliga svar nu så jag vet sen och kan börja jobba utifrån det sen! Just nu svävar jag i en stor ovisshet som är fruktansvärt jobbig!

Hej pela23!
Ville bara säga att jag också väntade mig att bli utredd för ADHD när jag sökte. Blev paff när min kurator tog upp asperger som ett troligare alternativ - en diagnos jag visste väldigt lite om och som kändes rätt avlägsen. Det är ca 4 år sedan nu. Idag har jag lättare att identifiera mig med AS även om vissa ADHD-drag stämmer bättre. AS och ADHD påminner lite om varandra. Det du tar upp låter som asperger.
Lycka till med din utredning!

Deadly_Nightshade skrev:Alexitymi (svårigheten att sätta ord på sina känslor) är rätt vanligt inom autismspektrumet. Läste någonstans att upp emot 40-50% av alla med Asperger har viss problematik med detta - men minns inte vart jag läste det så ta det med en nypa salt.

Jag har diagnosen Asperger och är bättre en de flesta NT tom på att sätta ord på känslor. Är det inte bara logik?

Jag ränknar ut allt.