Högfungerande autism vs Aspergers syndrom?
Micke skrev:sommar skrev: AS. är autism i pastellfärger. Generellt sett.
Utveckla gärna detta resonemanget.
(Jag ser inte logiken med det).
Jag tolkar det som att man menar att AS. är en lindrig variant av autism. Dock får man se det generellt.
Senast redigerad av sommar 2011-05-04 11:38:33, redigerad totalt 1 gång.
högfungerande autism finns väl inte i varken DSM-IV eller ICD-10?
Jag läste någonstans att många som är emot att de är samma sak, tycker så för att Hans Asperger inte tog upp språkförsening samt problem med grov motorik hos de barn han utredde.
Jag läste någonstans att många som är emot att de är samma sak, tycker så för att Hans Asperger inte tog upp språkförsening samt problem med grov motorik hos de barn han utredde.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 11:38:33, redigerad totalt 1 gång.
sommar skrev:Jag tolkar det som att man menar att AS. är en lindrig variant av autism. Dock får man se det generellt.
Jag håller med om det. Blandade ihop pastellfärger med något annat därför jag först inte kopplade...
Senast redigerad av Micke 2011-05-04 11:38:33, redigerad totalt 1 gång.
Jag vet inte heller, spekulerar precis som du verkar göra. Inget fel med det tror jag.
Hittade några bilder: (vart (allvarlig)autism, resp AS är någonstans verkar man få komma på själv)
Länke
[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/kunsk_7_text.gif[/img]
[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/triangel_text2.gif[/img]
[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/fyrkant_text.gif[/img]
Hittade några bilder: (vart (allvarlig)autism, resp AS är någonstans verkar man få komma på själv)
Länke
[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/kunsk_7_text.gif[/img]
[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/triangel_text2.gif[/img]
[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/fyrkant_text.gif[/img]
fakta som jag tycker verkar vettig skrev:Autismteorier som för närvarande är gångbara.
[x] autismen är en medfödd kontaktstörning
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
Min fantasi och kreativitet går åt andra hållet, inga jävla begränsningar här inte!
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Skillnaden mellan diagnoser som sätts baseras mestadels på IQ. Det visar sig oxå genom att IQ-testen jag hade i en tidig version har allra högst signifikans för autism-diagnos (låg IQ, alltså). Sedan finns det iofs även andra skillnader, och en del av dessa är, precis som påpekas, relaterade till tal och verbal förmåga (och även till viss del dyslexi).
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
Så om man EGENTLIGEN är asp, men stavar som en kratta och inte kan uttrycka sig så blir man klassad som autist? *gapar*
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Savanten Svante skrev:Så om man EGENTLIGEN är asp, men stavar som en kratta och inte kan uttrycka sig så blir man klassad som autist? *gapar*
Jag ser den möjligheten som överhängande. Dagens IQ-tester (då framförallt WISC), är dels på tid och dels verbala. Om man då inte är så snabb i verbala sammanhang så finns en överhängande risk för att man får låga poäng på IQ-test. Dessutom blir resultaten väldigt ojämna, och gör man då bara enkel medelvärdesbildning så blir slutresultatet låg IQ. Jag vet själv att jag får kring 100 på verbala IQ-test, men 115 eller mer på ickeverbala, och jag skulle sannolikt kunna få diagnos dyslexi.
Alltså, den verbala kopplingen till autism beror sannolikt inte på att detta ingår i diagnoskriterierna, utan att de som har verbala problem presterar sämre på IQ-test.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
Savanten Svante skrev:Min fantasi och kreativitet går åt andra hållet, inga jävla begränsningar här inte!
Det var väl bara de negativa symptomen social kontakt,social kommunikation och planeringsförmåga som beskrevs där så menar du att du har höga 'poäng' på dessa?
Lägger man ihop bilderna och tar bort de onödiga vertikala linjerna så blir det nästan som ett hexogram. Konspiration?
Jag tycker rdo's cirkelformel ger en klarare bild rent intellektuellt. (alltså själva utseendet, kanske inte i % om det menar att om man är längst ut på en linje så har man max som går utav det )
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
Liten beteendereportoar, begränsad fantasi fanns med längst ner åxå!
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:38:34, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Parvlon skrev:[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/triangel_text2.gif[/img]
*pekar uppåt*
Jag tycker mig ha stött på mer än en kreativ själ här..
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:38:36, redigerad totalt 2 gånger.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
Aj den glömde jag..
Lite konstigt ja, tycker annorlunda är bättre ordval
Bristande föreställningsförmåga/annorlunda beteenderepertoar
Symptom:
blahablaha
Konsekvenser:
blahaha
[url]http://www2.pedc.se/dv/autism.htm#Bristande föreställningsförmåga[/url]
Lite konstigt ja, tycker annorlunda är bättre ordval
Bristande föreställningsförmåga/annorlunda beteenderepertoar
Symptom:
blahablaha
Konsekvenser:
blahaha
[url]http://www2.pedc.se/dv/autism.htm#Bristande föreställningsförmåga[/url]
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 11:38:36, redigerad totalt 1 gång.
Savanten Svante skrev:Parvlon skrev:[img]http://www.certec.lth.se/autism/images/triangel_text2.gif[/img]
*pekar uppåt*
Jag tycker mig ha stött på mer än en kreativ själ här..
Jag tror att man glömt bort en text i diagrammet. Längst ned borde man skrivit "neurotypisk"
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
Parvlon skrev:Aj den glömde jag..
Lite konstigt ja, tycker annorlunda är bättre ordval
Bristande föreställningsförmåga/annorlunda beteenderepertoar
Symptom:
blahablaha
Konsekvenser:
blahaha
Du får nog byta ut "bristande föreställningsförmåga" emot "annorlunda föreställningsförmåga" oxå.
Senast redigerad av rdos 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
Bristande föreställingsförmåga och begränsad fantasi ang förmågan att förstå autister
Senast redigerad av Savanten Svante 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
- Savanten Svante
- Frivilligt inaktiverad
- Inlägg: 10005
- Anslöt: 2007-03-13
- Ort: Utility muffin research kitchen
rdos skrev:Du får nog byta ut "bristande föreställningsförmåga" emot "annorlunda föreställningsförmåga" oxå.
Skulle gärna gjort, men det är inte min sida. Jag kopierade rakt av ifrån en sida när jag sökte på beteenderepertoar, men tog bort symptomen.
Blev lite förhastat.
Senast redigerad av Parvlon 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
Varför inte ta med diagnoskriterierna också? (Från Vägledningsdokumentet)
Autistiskt syndrom
Beskrivning av hur kriterierna kan komma till uttryck hos vuxna
1. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:
a) påtagligt bristande förmåga att använda varierade icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
Man använder själv få eller inga icke-verbala uttryck som kommunikationsmedel, eller använder stereotypt, upprepat kroppsspråk (ofta som en följd av inlärning) som av andra kan tyckas egendomligt eller opassande i situationen. Man har också svårt att uppfatta och att tolka andras kroppsspråk, gester och minspel varför man ofta misstolkar andras intentioner. Bristerna i kroppsspråk eller ögonkontakt beror inte på ovilja eller rädsla, utan på bristande förmåga och oförståelse. Bristen är och har varit påtaglig, det vill säga tydlig i så gott som alla sociala situationer och avviker från vad som förväntas i personens kulturella miljö.
b) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån.
Man har sällan lyckats få vänner, beroende på att man inte förstår innebörden i begreppet vänskap med dess starka betoning på ömsesidighet. Man kanske skulle vilja ha en vän, därför att de flesta har det, men vet inte hur man närmar sig och knyter kontakt med andra. En del personer med autismspektrumtillstånd kan kanske utföra aktiviteter eller arbeta parallellt med andra, eller göra sådant som man blir tillsagd, men inte delta i det ömsesidigt givande samspel som ingår i vänskaps- och kamratrelationer.
Relationerna till personer i närmiljön präglas ofta av oförståelse och utanförskap, ibland utan att man bryr sig så mycket om det eftersom man inte har förmåga att föreställa sig vad vänskap egentligen är. Normalbegåvade vuxna kan ha relationer som är inadekvata för utvecklingsnivån, de kan t ex mer likna relationer till lekkamrater eller vårdare.
c) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
Man delar inte spontant med sig av upplevelser, åsikter eller materiella ting och man är inte heller nyfiken på att få veta något om andras tankar och känslor. Det handlar mindre om ovilja eller snålhet än om oförmåga att förstå att andra har upplevelser, känslor och åsikter som det kan vara intressant att ta del av. En del kan dela med sig eller ställa artiga frågor på ett sätt som är inlärt, men det sker då oftast mekaniskt och utan att man egentligen förstår innebörd och svar.
d) brist på social eller emotionell ömsesidighet
För omgivningen verkar personen ensidig i sina kontakter. Andra ”får inget tillbaka”, samtalstrådar tas inte upp och man tycker sig inte få det vanliga eller förväntade känslomässiga gensvaret och upplever inte någon nyfikenhet från personens sida. En del personer med autismspektrumtillstånd talar gärna om sina egna intressen eller angelägenheter på ett sätt som blir påfrestande för omgivningen då man inte stämmer av mot lyssnaren och inte lägger märke till dennes reaktioner. Personens yttranden verkar inte vara riktade till andra personer utan snarare rakt ut i luften. En del reagerar egendomligt på andras känsloyttringar, t ex skrattar när de återger en olustig händelse eller fäller olämpliga och sårande kommentarer utan att förstå att andra tar illa upp. Skratt utan begriplig anledning är också vanligt.
2. Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
a) försenad talutveckling eller talar inte alls (gör inga försök att kompensera för detta via andra kommunikationssätt, t ex gester eller pantomim)
Med försenad talutveckling avses att barnet inte sagt några ord före 2 års ålder eller meningar före 3 års ålder utan att det förklaras av en hörselnedsättning eller sjukdom/skada i talorganen. Ofta har oro för talutvecklingen föranlett kontakt med hälso- och sjukvården, och kanske har en generell utvecklingsstörning diagnostiserats i förskoleåldern. Vid utvecklingsstörning utan autism och hos personer med t ex hörselskada är det tydligt att personen försöker kompensera med icke-verbala metoder och att personen har en kommunikativ intention.
Vissa vuxna med autism talar så gott som inte alls, medan andra kan ha ett stort ordförråd men kan ändå sällan eller aldrig använda talet i kommunikativt syfte.
b) hos personer med adekvat utvecklad talförmåga en påtagligt nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
Om talutvecklingen inte varit allvarligt försenad eller uteblivit, är det ändå mycket tydligt att personen inte förstår och kan använda sig av talet i ett kommunikativt, socialt syfte. Förmågan till socialt småprat, med utbyte av iakttagelser, upplevelser och åsikter, saknas eller är påtagligt bristfällig. Personen frågar inte om sådant som hon inte vet. De svarar ofta enstavigt på frågor men tar sällan initiativ till att fortsätta och fördjupa ett samtal. Det är sällan de visar nyfikenhet på andra människors tankar eller uppfattningar. De kan bli mycket förvånade och kanske till och med störda om de uppfattar att någon har en avvikande åsikt eller känner till något som inte är bekant för dem själva. Det handlar om en oförmåga baserad på oförståelse (såsom brister i mentalisering) och inte om ovilja, avoghet eller rädsla.
c) stereotypt tal med många upprepningar eller idiosynkratiskt språk
Personen kan verka tjatig och enformig i sina uttryckssättet. Ekotal är ganska vanligt, såväl direkt som fördröjt. Talet är ofta monotont, utan normala variationer i tonfall och röstläge och kan t ex ha en metallisk, robotliknande kvalitet. Ibland har man lärt in ord, meningar eller längre sekvenser som används utan relation till sammanhanget. Egna ord med eller till synes utan särskild betydelse kanske används i stor omfattning.
d) brist på varierad, spontan låtsaslek eller socialt imitativt lekbeteende som är adekvat för utvecklingsåldern
Att leka låtsaslekar, ensam och framför allt tillsammans med andra, förutsätter mentalisering. Personer med autism brukar inte ha lekt låtsaslekar i samspel, som vanliga barn brukar göra. Om låtsaslek har förekommit så har det varit i ensamhet och ofta på ett stereotypt upprepande sätt där man kanske ”fastnat” i en roll som fantasifigur på ett sätt som omgivningen ibland tyckt varit överdrivet. Barn med autism brukar inte heller försöka göra eller efterlikna de sysslor de vuxna håller på med – man imiterar inte, vilket för andra barn är en viktig inlärningsväg. Hos den vuxne finns inte den spontana anpassningen till omgivningen och situationen.
3. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
En person med autismspektrumtillstånd kan tycka om att under långa tidrymder titta på t ex saker som snurrar, starka lampor eller glittrande saker, andra kan vara fascinerade av vissa ljud eller andra sinnesupplevelser. En del samlar på stora mängder likadana föremål eller bär ständigt med sig värdelösa eller oanvändbara saker som snörstumpar, kapsyler eller tygbitar och blir upprörda om dessa föremål försvinner.
b) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
Man har ett starkt motstånd mot förändring och kan bli upprörd över att små detaljer ändras i omgivningen. Överraskningar och rutinbrott utlöser starka negativa reaktioner och man trivs bäst om samma rutiner upprepas och om miljön bevaras oförändrad. Man vill ha saker på bestämda platser och i viss ordning och blir orolig om något går sönder. Dagliga sysslor måste utföras på ständigt samma, ibland omständliga och onödigt tidskrävande, sätt.
c) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
Vanliga upprepningsrörelser eller rörelsestereotypier är att klappa händerna, röra vid vissa saker eller kroppsdelar, vifta med fingrarna eller med vissa typer av föremål, vrida händer och fingrar nära ögonen, hoppa, vifta med armarna, grimasera. Det kan vara svårt, om ens möjligt, att avgränsa stereotypier från enkla eller komplexa tics eller från katatona symtom.
d) enträgen fascination inför delar av saker
Exempel kan vara starkt intresse för vindrutetorkare, människors öron, kyrktorn, klockarmband, hjul på vagnar etc. Ibland vill man titta på dessa företeelser under långa stunder, ibland se dem på bilder och ibland röra vid dem.
Autistiskt syndrom
Beskrivning av hur kriterierna kan komma till uttryck hos vuxna
1. Kvalitativt nedsatt förmåga att interagera socialt, vilket tar sig minst två av följande uttryck:
a) påtagligt bristande förmåga att använda varierade icke-verbala beteenden såsom ögonkontakt, ansiktsuttryck, kroppshållning och gester som ett led i den sociala interaktionen
Man använder själv få eller inga icke-verbala uttryck som kommunikationsmedel, eller använder stereotypt, upprepat kroppsspråk (ofta som en följd av inlärning) som av andra kan tyckas egendomligt eller opassande i situationen. Man har också svårt att uppfatta och att tolka andras kroppsspråk, gester och minspel varför man ofta misstolkar andras intentioner. Bristerna i kroppsspråk eller ögonkontakt beror inte på ovilja eller rädsla, utan på bristande förmåga och oförståelse. Bristen är och har varit påtaglig, det vill säga tydlig i så gott som alla sociala situationer och avviker från vad som förväntas i personens kulturella miljö.
b) oförmåga att etablera kamratrelationer som är adekvata för utvecklingsnivån.
Man har sällan lyckats få vänner, beroende på att man inte förstår innebörden i begreppet vänskap med dess starka betoning på ömsesidighet. Man kanske skulle vilja ha en vän, därför att de flesta har det, men vet inte hur man närmar sig och knyter kontakt med andra. En del personer med autismspektrumtillstånd kan kanske utföra aktiviteter eller arbeta parallellt med andra, eller göra sådant som man blir tillsagd, men inte delta i det ömsesidigt givande samspel som ingår i vänskaps- och kamratrelationer.
Relationerna till personer i närmiljön präglas ofta av oförståelse och utanförskap, ibland utan att man bryr sig så mycket om det eftersom man inte har förmåga att föreställa sig vad vänskap egentligen är. Normalbegåvade vuxna kan ha relationer som är inadekvata för utvecklingsnivån, de kan t ex mer likna relationer till lekkamrater eller vårdare.
c) brist på spontan vilja att dela glädje, intressen eller aktiviteter med andra (t ex visar inte, tar inte med sig eller uppmärksammar inte andra på sådant som är av intresse)
Man delar inte spontant med sig av upplevelser, åsikter eller materiella ting och man är inte heller nyfiken på att få veta något om andras tankar och känslor. Det handlar mindre om ovilja eller snålhet än om oförmåga att förstå att andra har upplevelser, känslor och åsikter som det kan vara intressant att ta del av. En del kan dela med sig eller ställa artiga frågor på ett sätt som är inlärt, men det sker då oftast mekaniskt och utan att man egentligen förstår innebörd och svar.
d) brist på social eller emotionell ömsesidighet
För omgivningen verkar personen ensidig i sina kontakter. Andra ”får inget tillbaka”, samtalstrådar tas inte upp och man tycker sig inte få det vanliga eller förväntade känslomässiga gensvaret och upplever inte någon nyfikenhet från personens sida. En del personer med autismspektrumtillstånd talar gärna om sina egna intressen eller angelägenheter på ett sätt som blir påfrestande för omgivningen då man inte stämmer av mot lyssnaren och inte lägger märke till dennes reaktioner. Personens yttranden verkar inte vara riktade till andra personer utan snarare rakt ut i luften. En del reagerar egendomligt på andras känsloyttringar, t ex skrattar när de återger en olustig händelse eller fäller olämpliga och sårande kommentarer utan att förstå att andra tar illa upp. Skratt utan begriplig anledning är också vanligt.
2. Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
a) försenad talutveckling eller talar inte alls (gör inga försök att kompensera för detta via andra kommunikationssätt, t ex gester eller pantomim)
Med försenad talutveckling avses att barnet inte sagt några ord före 2 års ålder eller meningar före 3 års ålder utan att det förklaras av en hörselnedsättning eller sjukdom/skada i talorganen. Ofta har oro för talutvecklingen föranlett kontakt med hälso- och sjukvården, och kanske har en generell utvecklingsstörning diagnostiserats i förskoleåldern. Vid utvecklingsstörning utan autism och hos personer med t ex hörselskada är det tydligt att personen försöker kompensera med icke-verbala metoder och att personen har en kommunikativ intention.
Vissa vuxna med autism talar så gott som inte alls, medan andra kan ha ett stort ordförråd men kan ändå sällan eller aldrig använda talet i kommunikativt syfte.
b) hos personer med adekvat utvecklad talförmåga en påtagligt nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
Om talutvecklingen inte varit allvarligt försenad eller uteblivit, är det ändå mycket tydligt att personen inte förstår och kan använda sig av talet i ett kommunikativt, socialt syfte. Förmågan till socialt småprat, med utbyte av iakttagelser, upplevelser och åsikter, saknas eller är påtagligt bristfällig. Personen frågar inte om sådant som hon inte vet. De svarar ofta enstavigt på frågor men tar sällan initiativ till att fortsätta och fördjupa ett samtal. Det är sällan de visar nyfikenhet på andra människors tankar eller uppfattningar. De kan bli mycket förvånade och kanske till och med störda om de uppfattar att någon har en avvikande åsikt eller känner till något som inte är bekant för dem själva. Det handlar om en oförmåga baserad på oförståelse (såsom brister i mentalisering) och inte om ovilja, avoghet eller rädsla.
c) stereotypt tal med många upprepningar eller idiosynkratiskt språk
Personen kan verka tjatig och enformig i sina uttryckssättet. Ekotal är ganska vanligt, såväl direkt som fördröjt. Talet är ofta monotont, utan normala variationer i tonfall och röstläge och kan t ex ha en metallisk, robotliknande kvalitet. Ibland har man lärt in ord, meningar eller längre sekvenser som används utan relation till sammanhanget. Egna ord med eller till synes utan särskild betydelse kanske används i stor omfattning.
d) brist på varierad, spontan låtsaslek eller socialt imitativt lekbeteende som är adekvat för utvecklingsåldern
Att leka låtsaslekar, ensam och framför allt tillsammans med andra, förutsätter mentalisering. Personer med autism brukar inte ha lekt låtsaslekar i samspel, som vanliga barn brukar göra. Om låtsaslek har förekommit så har det varit i ensamhet och ofta på ett stereotypt upprepande sätt där man kanske ”fastnat” i en roll som fantasifigur på ett sätt som omgivningen ibland tyckt varit överdrivet. Barn med autism brukar inte heller försöka göra eller efterlikna de sysslor de vuxna håller på med – man imiterar inte, vilket för andra barn är en viktig inlärningsväg. Hos den vuxne finns inte den spontana anpassningen till omgivningen och situationen.
3. Begränsade, repetitiva och stereotypa mönster i beteende, intressen och aktiviteter vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
a) omfattande fixering vid ett eller flera stereotypa och begränsade intressen som är abnorma i intensitet eller fokusering
En person med autismspektrumtillstånd kan tycka om att under långa tidrymder titta på t ex saker som snurrar, starka lampor eller glittrande saker, andra kan vara fascinerade av vissa ljud eller andra sinnesupplevelser. En del samlar på stora mängder likadana föremål eller bär ständigt med sig värdelösa eller oanvändbara saker som snörstumpar, kapsyler eller tygbitar och blir upprörda om dessa föremål försvinner.
b) oflexibel fixering vid specifika, oändamålsenliga rutiner eller ritualer
Man har ett starkt motstånd mot förändring och kan bli upprörd över att små detaljer ändras i omgivningen. Överraskningar och rutinbrott utlöser starka negativa reaktioner och man trivs bäst om samma rutiner upprepas och om miljön bevaras oförändrad. Man vill ha saker på bestämda platser och i viss ordning och blir orolig om något går sönder. Dagliga sysslor måste utföras på ständigt samma, ibland omständliga och onödigt tidskrävande, sätt.
c) stereotypa och upprepade motoriska manér (t ex vifta eller vrida händerna eller fingrarna, komplicerade rörelser med hela kroppen)
Vanliga upprepningsrörelser eller rörelsestereotypier är att klappa händerna, röra vid vissa saker eller kroppsdelar, vifta med fingrarna eller med vissa typer av föremål, vrida händer och fingrar nära ögonen, hoppa, vifta med armarna, grimasera. Det kan vara svårt, om ens möjligt, att avgränsa stereotypier från enkla eller komplexa tics eller från katatona symtom.
d) enträgen fascination inför delar av saker
Exempel kan vara starkt intresse för vindrutetorkare, människors öron, kyrktorn, klockarmband, hjul på vagnar etc. Ibland vill man titta på dessa företeelser under långa stunder, ibland se dem på bilder och ibland röra vid dem.
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
- Ensamflickan
- Inaktiv
- Inlägg: 1491
- Anslöt: 2007-03-16
Kriterier för Aspergers syndrom
Kriterier för Aspergers syndrom enligt den svenska översättningen av DSM-IV:
A. Diagnoskriterierna i DSM-IV och ICD-10 för Aspergers syndrom är desamma som för det autistiska syndromet vad gäller (1) nedsatt förmåga till social interaktion respektive (2) begränsningar i beteende, intressen och aktiviteter. Däremot kräver man inte området kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera.
B. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
C. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).
D. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.
E. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.
Diagnoskriterierna i DSM-IV och ICD-10 för Aspergers syndrom är således desamma som för det autistiska syndromet vad gäller nedsatt förmåga till social interaktion respektive begränsningar i beteende, intressen och aktiviteter. Däremot har man inte med kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket i dessa diagnosförteckningar tillsammans med kravet på frånvaro av utvecklingsförsening språkligt och kognitivt alltså utgör skillnaden mellan Aspergers syndrom och autistiskt syndrom.
Flera kliniker och forskare har ifrågasatt kravet på normal tidig utveckling för att ställa diagnosen Aspergers syndrom då det förefaller vara mycket ovanligt att personer uppfyller samtliga dessa kriterier.
När det gäller bedömning av diagnoskriterierna under A och B måste naturligtvis hänsyn tas till personens allmänna utvecklings- och begåvningsnivå påverkar symtomens uttryckssätt. En normal- eller välbegåvad person har till exempel oftast intellektuella, faktainriktade intressen snarare än enkla sensoriska upplevelser.
Kriterier för Aspergers syndrom enligt den svenska översättningen av DSM-IV:
A. Diagnoskriterierna i DSM-IV och ICD-10 för Aspergers syndrom är desamma som för det autistiska syndromet vad gäller (1) nedsatt förmåga till social interaktion respektive (2) begränsningar i beteende, intressen och aktiviteter. Däremot kräver man inte området kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera.
B. Störningen orsakar kliniskt signifikant nedsättning av funktionsförmågan i arbete, socialt eller i andra viktiga avseenden.
C. Ingen kliniskt signifikant försening av den allmänna språkutvecklingen (t ex enstaka ord vid två års ålder, kommunikativa fraser vid tre års ålder).
D. Ingen kliniskt signifikant försening av den kognitiva utvecklingen eller i utvecklingen av åldersadekvata färdigheter, adaptivt beteende (utöver social interaktion) och nyfikenhet på omgivningen i barndomen.
E. Kriterierna för någon annan specifik genomgripande störning i utvecklingen eller för schizofreni är inte uppfyllda.
Diagnoskriterierna i DSM-IV och ICD-10 för Aspergers syndrom är således desamma som för det autistiska syndromet vad gäller nedsatt förmåga till social interaktion respektive begränsningar i beteende, intressen och aktiviteter. Däremot har man inte med kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket i dessa diagnosförteckningar tillsammans med kravet på frånvaro av utvecklingsförsening språkligt och kognitivt alltså utgör skillnaden mellan Aspergers syndrom och autistiskt syndrom.
Flera kliniker och forskare har ifrågasatt kravet på normal tidig utveckling för att ställa diagnosen Aspergers syndrom då det förefaller vara mycket ovanligt att personer uppfyller samtliga dessa kriterier.
När det gäller bedömning av diagnoskriterierna under A och B måste naturligtvis hänsyn tas till personens allmänna utvecklings- och begåvningsnivå påverkar symtomens uttryckssätt. En normal- eller välbegåvad person har till exempel oftast intellektuella, faktainriktade intressen snarare än enkla sensoriska upplevelser.
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
- Ensamflickan
- Inaktiv
- Inlägg: 1491
- Anslöt: 2007-03-16
Om det är de här diagnoskriterierna som gäller, så ligger jag nästan på gränsen...
Autistiskt syndrom
2. Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
b) hos personer med adekvat utvecklad talförmåga en påtagligt nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
*Om talutvecklingen inte varit allvarligt försenad eller uteblivit, är det ändå mycket tydligt att personen inte förstår och kan använda sig av talet i ett kommunikativt, socialt syfte.
De som har träffat mig kanske har svårt att tro det, men när jag pratar med andra - och kan verka hur social som helst - så pratar jag oftast inte med närvarande personer, utan jag pratar till situationen! Jag relaterar till personer utifrån de roller jag uppfattar att de har, inte till dem som personer. Det är därför jag kan ha suttit och pratat en hel eftermiddag med en eller ett par personer, och nästa dag inte känner dem alls, och inte kan säga nånting (förutom direkt svar på tilltal) - för jag pratade inte med dem, utan till de samtalsämnen som kom upp! (Även om jag ser ut att titta folk i ögonen ibland...)
*Förmågan till socialt småprat, med utbyte av iakttagelser, upplevelser och åsikter, saknas eller är påtagligt bristfällig.
Jag har ursvårt för socialt småprat, och svarar mest på det andra säger. Upprepar sånt jag hört, så det verkar som att jag kan småprata - men det är inte precis "kommunikativt umgänge" det handlar om, utan jag bara "parerar" för vad den andra säger, eftersom jag känner mig tvingad att prata... (De där "robotarna" kunde ju vara farliga, fick jag lära mig tidigt!)
*Personen frågar inte om sådant som hon inte vet.
Eftersom jag trott att andra människor var som "förprogrammerade robotar", som visste allt, medan jag inte visste nånting, så är det klart att jag frågade!!! (När jag väl lyckades säga nånting, alltså...) Det är nästan det enda sätt jag kunnat "umgås" med folk på. (Inte så populärt, för det mesta...)
*De svarar ofta enstavigt på frågor men tar sällan initiativ till att fortsätta och fördjupa ett samtal.
Jag säger mest A-a och M-m medan andra pratar... Förutom när spärrarna släpper, och jag kan säga vad som helst - till situationen jag befinner mig i!!!
*Det är sällan de visar nyfikenhet på andra människors tankar eller uppfattningar.
Nog 17 har jag undrat hur man borde tänka och tycka, för att vara en riktig människa!!! -Men därmed inte sagt att jag visar det...
*De kan bli mycket förvånade och kanske till och med störda om de uppfattar att någon har en avvikande åsikt eller känner till något som inte är bekant för dem själva. Det handlar om en oförmåga baserad på oförståelse (såsom brister i mentalisering) och inte om ovilja, avoghet eller rädsla.
Som sagt - "de förprogrammerade robotarna" vet ju allt, så vad finns kvar att förvåna sig över?
(Men jag har väl övat upp en del förmågor - eller strategier att kompensera med - det senaste halvåret, så snart skulle jag väl inte uppfylla dessa "diagnoskriterier" längre... Och jag vet åtminstone nu att andra människor inte är "förprogrammerade robotar" - toeretiskt, i alla fall - men praktiskt kan jag inte agera på den "vetskapen"...)
c) stereotypt tal med många upprepningar eller idiosynkratiskt språk
*Personen kan verka tjatig och enformig i sina uttryckssättet. Ekotal är ganska vanligt, såväl direkt som fördröjt. Talet är ofta monotont, utan normala variationer i tonfall och röstläge
- i alla fall enligt psykologen, när jag gjorde utredningen...
***
Jag har alltid föredragit termen Autism, framför Asperger. Jag tycker den säger mer om vad det faktiskt handlar om! Men jag är fortfarande förvirrad, och kan inte riktigt avgöra hur min "autism" påverkar mig, på olika sätt, i olika situationer...
Som tex när man plötsligt inte känner igen den person som har betytt mest för mig de senaste 2 månaderna, och som jag träffat flera gånger i veckan för stödsamtal - bara för att hon hade en lite annorlunda stil på kläderna än vad hon brukade ha... Jag fick använda uteslutningsmetoden för att komma fram till att det måste vara hon! Och jag fick ingen känsla av att det var hon, på hela den timmen... Obehagligt! (Men hon var väl ingen "person" för mig då, utan bara en "robot" i en situation jag behärskade...? )
***
Ang. diagnoskriterierna:
Jag är förvånad att inte svårigheterna med kommunikation finns med i AS-diagnosen också, fast inte uttryckt så här, utan med alla dessa ickeverbala budskap man inte förstår, osv. Är inte det en brist i kommunikationsförmåga?
Autistiskt syndrom
2. Kvalitativt nedsatt förmåga att kommunicera, vilket tar sig minst ett av följande uttryck:
b) hos personer med adekvat utvecklad talförmåga en påtagligt nedsatt förmåga att inleda eller upprätthålla samtal med andra
*Om talutvecklingen inte varit allvarligt försenad eller uteblivit, är det ändå mycket tydligt att personen inte förstår och kan använda sig av talet i ett kommunikativt, socialt syfte.
De som har träffat mig kanske har svårt att tro det, men när jag pratar med andra - och kan verka hur social som helst - så pratar jag oftast inte med närvarande personer, utan jag pratar till situationen! Jag relaterar till personer utifrån de roller jag uppfattar att de har, inte till dem som personer. Det är därför jag kan ha suttit och pratat en hel eftermiddag med en eller ett par personer, och nästa dag inte känner dem alls, och inte kan säga nånting (förutom direkt svar på tilltal) - för jag pratade inte med dem, utan till de samtalsämnen som kom upp! (Även om jag ser ut att titta folk i ögonen ibland...)
*Förmågan till socialt småprat, med utbyte av iakttagelser, upplevelser och åsikter, saknas eller är påtagligt bristfällig.
Jag har ursvårt för socialt småprat, och svarar mest på det andra säger. Upprepar sånt jag hört, så det verkar som att jag kan småprata - men det är inte precis "kommunikativt umgänge" det handlar om, utan jag bara "parerar" för vad den andra säger, eftersom jag känner mig tvingad att prata... (De där "robotarna" kunde ju vara farliga, fick jag lära mig tidigt!)
*Personen frågar inte om sådant som hon inte vet.
Eftersom jag trott att andra människor var som "förprogrammerade robotar", som visste allt, medan jag inte visste nånting, så är det klart att jag frågade!!! (När jag väl lyckades säga nånting, alltså...) Det är nästan det enda sätt jag kunnat "umgås" med folk på. (Inte så populärt, för det mesta...)
*De svarar ofta enstavigt på frågor men tar sällan initiativ till att fortsätta och fördjupa ett samtal.
Jag säger mest A-a och M-m medan andra pratar... Förutom när spärrarna släpper, och jag kan säga vad som helst - till situationen jag befinner mig i!!!
*Det är sällan de visar nyfikenhet på andra människors tankar eller uppfattningar.
Nog 17 har jag undrat hur man borde tänka och tycka, för att vara en riktig människa!!! -Men därmed inte sagt att jag visar det...
*De kan bli mycket förvånade och kanske till och med störda om de uppfattar att någon har en avvikande åsikt eller känner till något som inte är bekant för dem själva. Det handlar om en oförmåga baserad på oförståelse (såsom brister i mentalisering) och inte om ovilja, avoghet eller rädsla.
Som sagt - "de förprogrammerade robotarna" vet ju allt, så vad finns kvar att förvåna sig över?
(Men jag har väl övat upp en del förmågor - eller strategier att kompensera med - det senaste halvåret, så snart skulle jag väl inte uppfylla dessa "diagnoskriterier" längre... Och jag vet åtminstone nu att andra människor inte är "förprogrammerade robotar" - toeretiskt, i alla fall - men praktiskt kan jag inte agera på den "vetskapen"...)
c) stereotypt tal med många upprepningar eller idiosynkratiskt språk
*Personen kan verka tjatig och enformig i sina uttryckssättet. Ekotal är ganska vanligt, såväl direkt som fördröjt. Talet är ofta monotont, utan normala variationer i tonfall och röstläge
- i alla fall enligt psykologen, när jag gjorde utredningen...
***
Jag har alltid föredragit termen Autism, framför Asperger. Jag tycker den säger mer om vad det faktiskt handlar om! Men jag är fortfarande förvirrad, och kan inte riktigt avgöra hur min "autism" påverkar mig, på olika sätt, i olika situationer...
Som tex när man plötsligt inte känner igen den person som har betytt mest för mig de senaste 2 månaderna, och som jag träffat flera gånger i veckan för stödsamtal - bara för att hon hade en lite annorlunda stil på kläderna än vad hon brukade ha... Jag fick använda uteslutningsmetoden för att komma fram till att det måste vara hon! Och jag fick ingen känsla av att det var hon, på hela den timmen... Obehagligt! (Men hon var väl ingen "person" för mig då, utan bara en "robot" i en situation jag behärskade...? )
***
Ang. diagnoskriterierna:
Jag är förvånad att inte svårigheterna med kommunikation finns med i AS-diagnosen också, fast inte uttryckt så här, utan med alla dessa ickeverbala budskap man inte förstår, osv. Är inte det en brist i kommunikationsförmåga?
Senast redigerad av Ensamflickan 2011-05-04 11:38:37, redigerad totalt 1 gång.
- Ensamflickan
- Inaktiv
- Inlägg: 1491
- Anslöt: 2007-03-16
Återgå till Aspergare och vården