Ser att en hel del väldigt gärna vill ha en officiell diagnos på hurvida de har asperger eller inte. Det finns en hel del material som man kan stämma av med för att få en uppfattning ifall det är så. Samt om man känner att det stämmer in så kanske man kan få användning av diverse tips och råd på forumen osv. Och detta går att genomföra utan vårdens inblandning övh. Så min fundering blir då varför ev diagnos är så viktig?

Hjälpåtgärder?

För att af inte skall kunna tvinga in en på jobb man mår riktigt, riktigt dåligt av?

För att efter man upprepade gånger sprungit rakt in i väggen skall kunna få viss förståelse för att man faktiskt bara orkar/bör jobba deltid?

Finns nog en hel uppsjö av orsaker, jag fick en NPF-utredning för att sjukvården ville undesöka innan de föreslog behandling och de ville inte ge behandling innan de visste hur det låg till.
Kanske ganska klokt egentligen, fast jag har ingen nytta av diagnosen, den bara finns där.

För mig är det VÄLDIGT viktigt av mental skäl att få svart på vitt. Jag vill ha svar på frågor som jag haft sedan tonåren. Jag har vetat sedan dess att det är någonting i min hjärna som "är fel" (egentligen helt fel ordval men kommer inte på nåt annat just nu) och har gått runt sedan dess och sugit in mig så jävla mycket kunskap av psykologi och själv hjälp som jag bara ha kunnat. Varför? För att förstå vad är svaret på min ursprungliga frågan: vad är det här?

Nu har jag egentligen fattat som 44-årig att jag inte behöver lösa gåtan själv, det kan specialister göra i stället och kanske resultatet blir oxå mera pålitlig eller iaf visar rätt riktning vart någonstans svaret ligger undangömt.
Jag är ju väldigt självgående och envis så jag tror att jag skulle inte ha ens godkänt om andra skulle ha börjat rota frågan tidigare. Jag var inte mogen för det. Ville vara 100% normal och inte ens höra av olika tester. Jag vet att jag skulle inte ha samarbetat Om jag sätter mig tvär med saker o ting, då blir det helt enkelt ingenting av det.
Men nu är jag mogen och har själv tagit initiativet för jag tror att det hjälper mig bättre att förstå mig själv och jag vill ju på riktigt lära känna mig själv, utan förnekelse. Då tycker det är bäst att specialister testar mig och berättar vad de har kommit till Det betyder världen för mig
Det är inte så att det vad jag har är en svaghet för mig, tvärtom det är en jäkla styrka Men det innebär "lite" problem oxå dvs temperament, envishet, spontana raketåkningar till yttre rymden , ångest, nån typ av jävla OCD som gör mig besatt av både goda o onda saker, ständiga konflikter med vanlig folk, antisocial beteende på fritiden (I luv it !), anti-städning, anti-this, anti-that, PRO-städfirmor osv osv

Så jag vill ha svar ! Jag vill se om min egen diagnos motsvarar NP-utredning. Jag är 150% säker att jag är AS. Ganska så säker att jag har ADD oxå, lets say 100% säker. OCD 5% och världens ångestsyndrom som är kopplad till OCD. Panikångest kickar in när jag är under specifik stress, även att i stort sätt är jag immun för stress, anti-stress personlighet i vanliga lägen men om jag känner mig pressad på ett speciellt sätt då blir det panik i slutet och jävla elände som pågår dagar o till o med veckor

Så utredningen vill jag ha för min egen skull. Vad än de kommer fram till det kommer jag aldrig att avslöja för min arbetsgivare, de har inget att göra med det på jobbet. Jag sköter mitt och är visserligen kontraversiell typ men det är ingenting nytt för min arbetsgivare. De har väl också förstått i det här läge att hon har speciella kunskaper som driver utvecklingen fram. Så jag är förlåten. Tror jag. För det mesta

Så ja. Stor mening med diagnos för mig personligen. Ja.
Bting it ON !

Jag behövde permanent sjukskrivning. Då behövs en kick-ass diagnos. Jag fattade nada om vad AS och sjukskrivning var när det begav sig. Är glad att jag fick en riktig mongodiagnos. Men i slutänden är symptombeskrivningen och den dokumenterat obefintliga arbetsförmågan det viktigaste för sjukintygen.

Jag har troligtvis schizofreni också numera, eller kanske är det schizoaffektiv jag är och AS inkorrekt. Men någon sådan (psykosspektrum) diagnos behöver jag inte. Kan hända jag har en men läkarna kommer aldrig avslöja det för mig pga att patienter som får reda på att de är officiellt schizo ofta blir deprimerade och suicidrisken är stor.

För att man kan dra nytta av lite draghjälp ut på arbetsmarknaden via sociala företag typ NYA Left is Right, Conexi m fl (de är inte många men det kommer förhoppningsvis fler med tiden....).

För egen del har jag haft viss nytta av diagnosen just för att jag förstår mig själv lite, lite bättre. Drag och egenheter som jag tidigare försökte träna bort känns numer smartare att försöka acceptera.

Å andra sidan har diagnosen i mitt fall lett till stagnation. Det känns poänglöst att försöka ändra på saker som kanske ändå är hårdkodade. Det är svårt att skilja mellan acceptans och kapitulation.

Jag trodde att det skulle bli lättare att få extern hjälp vid diagnos, men så var det ju inte.

Nyttan av diagnos varierar nog fruktansvärt mycket från person till person. Har man problem inom "rätt" område kan man säkert få en hel del hjälp också.

sugrövmanövern skrev:Är glad att jag fick en riktig mongodiagnos.

Du är rolig
Älskar den här typen av humör

Det är väl trevligt att veta att man är ett hopplöst fall och kommer att ligga samhället till last i 40 år till. härligt.

Jag är rätt säker på att du kommer att kreera ett antal handgjorda alster.
Handgjorda alster verkar vara något som en del av mänskligheten tycker är bättre än maskingjort.
Personligen föredrar jag nästan alltid maskingjorda saker för dess exakthet, samtidigt har jag träffat männskor som tycker precis tvärt om och påstår att maskingjorda exakta saker är livlösa och eakta kopior av varandra, tydligen är samma kriterier efter traktade eller avskyvärda beroende på vem som svarar på frågan.

Det var min kurator som började fatta misstankar om att jag hade AS. Jag hade ingen aning om det. Började hos kurator för att prata om mina aggressioner som jag alltid haft men hade förvärrats. Utredningen visade att jag har AS. Då förstod jag varför jag alltid varit ett mobboffer även av lärare! Skönt med en förklaring men då blev jag kränkt av att få höra att jag var avvikande. Fick ingen diagnos förrän år 2010! Hade varit bättre med mycket tidigare diagnos för då kanske jag hade sluppit att mobbas. Vet inte, hade kanske accepterats då? Har även mobbats som vuxen. Är född och uppvuxen i insnöade Gällivare.