Då jag uppmärksammat att många aspisar, liksom jag tidigare, mot sin vilja lever som singlar eller också lever i kaotiska relationer vill jag ge lite tips på hur man kan göra för att komma runt detta.

Då jag själv är heterosexuell man så kommer mina tips kanske mest vara för aspis-killar/män med den läggningen, men jag hoppas att även aspisar med andra könspreferenser och sexuella läggningar kan ha nytta av detta.

Mitt första tips är att helt och hållet skippa partners som själva har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psykiska funktionsnedsättningar/störningar/sjukdomar, missbruksproblem av något slag eller pågående familje/relationsproblem. Tanken att en partner som själv har asperger skulle vara perfekt kan kännas lockande, men då vi som bekant har svårare att kompromissa och förlorar mer energi på socialt samspel är det verkligen ingen bra idé.

Detsamma gäller människor som har nära anhöriga, speciellt om det är barn, med asperger. Dessa personer måste kanske i sin vardag anpassa sej till dessa anhöriga och vill med en partner kunna släppa det och bara ta det som det kommer.

Mitt andra tips är att konventionella förhållanden inte alltid är optimalt för oss aspisar. För mej, och säkert många andra, funkar det bättre med en relation inom det som kallas bdsm. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/BDSM för mer info om vad bdsm är och innebär. Om detta skulle vara något för någon här inne kan jag varmt rekommendera att ni registrerar er på communityt Darkside för att där fortsätta utforska denna värld. Deras hemsida är www.darkside.se

Mitt tredje tips är att det kanske inte är nödvändigt att låsa sej vid en partner. Att ha s.k "poly-relation" kan funka bra för många aspisar, då man lätt blir både förälskad och het på andra än sin partner och kanske inte kan eller vill hålla det hemligt samtidigt som konflikter kan göra att man för stunden totalt tappar tron på att en relation kan fortsätta över längre tid. Bra info och community finns på www.polyheart.se och även Darkside har en diskussionsgrupp som heter Poly.

Det sista tipset riktar sej främst till unga, heterosexuella aspis-killar. Skippa unga tjejer i er egen ålder, dom är ofta väldigt barnsliga och har sällan förståelse för oss och våra behov. Satsa på lite äldre kvinnor, dom är oftast både mer förstående och stabila, har mer livserfarenhet, är snyggare, mer attraktiva och är bättre i sängen.

Och till sist, glöm inte bort att en relation är ett ständigt arbete, man måste hela tiden bygga relationen och prata mycket med varandra för att se att man drar åt samma håll. Och om man inte gör det, prata om vad som känns fel. Går inte det är det bästa att lämna partnern i ett ganska tidigt skede, bättre att skiljas tidigt som vänner än att försöka förgäves in i det längsta och sluta som bittra fiender.

Nja. Tror inte dina råd är tillämpbara för speciellt många.

Det är möjligt, är trots allt ganska speciell för att va aspie. Men ville iaf dela med mej av mina erfarenheter...

Kostymhippie skrev:Och till sist, glöm inte bort att en relation är ett ständigt arbete, man måste hela tiden bygga relationen och prata mycket med varandra för att se att man drar åt samma håll. Och om man inte gör det, prata om vad som känns fel. Går inte det är det bästa att lämna partnern i ett ganska tidigt skede, bättre att skiljas tidigt som vänner än att försöka förgäves in i det längsta och sluta som bittra fiender.

Detdär är nog det enda jag kan hålla med om.

Resten du skrev får det att låta som att alla med AS är handikappade och inte kan göra vissa saker/inte kan anpassa sig till olika miljöer/situationer.

Känner inte igen mig i nånting av det du skrev, fast det kanske betyder att jag inte har Asperger efter allt?

Varför tror du att dina egna preferenser är generaliserbara?

För det första ser jag definitivt inte oss aspisar som "handikappade" eller "oförmögna att göra vissa saker". Tvärtom har vi många fördelar gentemot NT, men just detta med social förmåga, att direkt kunna läsa av en situation och veta vad man ska göra utan att först ha information om hur motparten fungerar, där strandar jag oundvikligen. Men jag kanske är extremt ovanlig där...

För det andra är jag fullt medveten om att smakpreferenserna är precis lika olika inom aspie-kretsar som inom nt-kretsar. Men efter att ha sett en del sorgliga inlägg här på forumet om aspies som lever i ensamhet mot sin vilja och totalt har tappat hoppet om att hitta en partner kände jag att jag ville dela med mej av min syn på det hela.

KrigarSjäl: jag vill mena att p.g.a min problematik inom asperger kan jag inte ha en konventionell relation med en tjej i min egen ålder. Detta ska på intet sätt ses som att jag tror alla aspies har samma problematik som jag. Jag bara konstaterar fakta som gäller för egen del.

@Kostymhippie, Varför gör du kopplingen mellan BDSM och Aspies?, försöker förstå varför just den kopplingen skulle finnas

Kostymhippie skrev: För mej, och säkert många andra, funkar det bättre med en relation inom det som kallas bdsm.

BDSM är ett paraplybegrepp.
Vilka delar inom BDSM har du fått för dig skulle passa "många andra" aspies? Och varför?

Om du är medlem på DS borde vara väl medveten om alla de frågetecken som finns gällande BDSM och funktionshindrade av alla slag.

Börjar månne DS lida brist på nytillskott och du känner dig manad att locka dit folk?

Kostymhippie skrev:... men just detta med social förmåga, att direkt kunna läsa av en situation och veta vad man ska göra utan att först ha information om hur motparten fungerar, där strandar jag oundvikligen.

Just den problematiken gör väl att BDSM kan bli väldigt problematisk för aspies?

I vanligt sex så måste man kunna avläsa i ansiktsuttryck och kroppspråk om partnern inte vill, medan man i bdsm har kommit överens om stoppord/stopptecken när det blir fel redan innan leken börjar.
I vanliga förhållanden måste man alltid kompromissa i rådande situation, medan man i en bdsm-relation där man kommit överens om vem som har mer "makt" än den andra har sina givna roller från början. Som undergiven följer man den dominanta parten och säger stoppordet/gör stopptecknet om det blir fel, är man dominant frågar man sin partner hur den reagerar på alla områden och tar sedan beslutet själv i den situation man hamnar i.
Ang. DS och funktionsnedsättningar så vet jag mycket väl att vissa idioter har svårt att acceptera att funktionsnedsatta ägnar sej åt detta, men samtidigt finns det många medlemmar där med både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar och på dom partyn och fika/restaurangmöten jag varit på har det aldrig varit något problem att jag varit synskadad aspie.
Och nej jag försöker definitivt inte ragga folk till hemsidan för att det ev. är dåligt med nytillskott, skulle aldrig falla mej in att ha ett sådant dolt syfte överhuvudtaget.

Kostymhippie skrev:I vanligt sex så måste man kunna avläsa i ansiktsuttryck och kroppspråk om partnern inte vill, medan man i bdsm har kommit överens om stoppord/stopptecken när det blir fel redan innan leken börjar.
I vanliga förhållanden måste man alltid kompromissa i rådande situation, medan man i en bdsm-relation där man kommit överens om vem som har mer "makt" än den andra har sina givna roller från början. Som undergiven följer man den dominanta parten och säger stoppordet/gör stopptecknet om det blir fel, är man dominant frågar man sin partner hur den reagerar på alla områden och tar sedan beslutet själv i den situation man hamnar i.
Ang. DS och funktionsnedsättningar så vet jag mycket väl att vissa idioter har svårt att acceptera att funktionsnedsatta ägnar sej åt detta, men samtidigt finns det många medlemmar där med både fysiska och psykiska funktionsnedsättningar och på dom partyn och fika/restaurangmöten jag varit på har det aldrig varit något problem att jag varit synskadad aspie.
Och nej jag försöker definitivt inte ragga folk till hemsidan för att det ev. är dåligt med nytillskott, skulle aldrig falla mej in att ha ett sådant dolt syfte överhuvudtaget.

Trivs du med att vara en gimp?

Kostymhippie skrev:Mitt första tips är att helt och hållet skippa partners som själva har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar

detta är ungefär lika logiskt som att säga att Neurotypiska inte borde söka sig till Neurotypiska. Det viktigaste är väl att man har personligheter som matchar varandra och försöker förstå, acceptera och hjälpa varandra med sina brister?
Det är lika viktigt i alla förhållanden anser jag.

@kostymhippie, Jag skulle nog säga att i den typ av aktivitet det rör sig om så är det av yttersta vikt att vara intuitivt lyhörd för vad den andre upplever och kommer att uppleva. Alltså inte bara om denne "tycker om det" som någon ren förhandling. Däremot förstår jag din poäng om struktur.

Corpse Bride skrev:Det viktigaste är väl att man har personligheter som matchar varandra och försöker förstå, acceptera och hjälpa varandra med sina brister?

Nej, nej det viktiga är att följa ett nationellt fastställt regelverk för vilka som ska tycka om varann. 6-8 gånger om dagen som de sa

Kostymhippie skrev: bdsm har kommit överens om stoppord/stopptecken när det blir fel redan innan leken börjar.

Kostymhippie skrev: medan man i en bdsm-relation där man kommit överens om vem som har mer "makt" än den andra har sina givna roller från början. Som undergiven följer man den dominanta parten och säger stoppordet/gör stopptecknet om det blir fel, är man dominant frågar man sin partner hur den reagerar på alla områden och tar sedan beslutet själv i den situation man hamnar i.

Du skriver alltså om en idealisk D/s-relation? Och hur många idealiska relationer har du stött på/levt i?
Om man är ute efter absolut struktur handlar det väl i princip om 24/7?

Och då är det faktiskt kommunikation, kommunikation och kommunikation som gäller. Plus, som Plåtmonster skriver, av "yttersta vikt att vara intuitivt lyhörd för vad den andre upplever och kommer att uppleva.". Framför allt som Dominant.

Kostymhippie skrev: avläsa i ansiktsuttryck och kroppspråk om partnern inte vill,

Är extremt viktigt i en session, vare sig det handlar om en tillfällig relation eller i ett förhållande. Den dominante måste kunna vara så lyhörd att hen märker när gränsen börjar närma sig. Väldigt många Dominanta ser det som ett misslyckande om de driver sin ug till stoppordet, de har ju då inte varit tillräckligt uppmärksamma.

Kostymhippie skrev:Ang. DS och funktionsnedsättningar så vet jag mycket väl att vissa idioter har svårt att acceptera att funktionsnedsatta ägnar sej åt detta,

Det var inte alls så jag menade!
Jag syftade på problematiken när det gäller kommunikation och svårigheterna med att avläsa ansiktsuttryck och kroppsspråk.

Du skriver om struktur, i förväg uppgjorda regler och att den Dominante tar alla beslut. Menar du då att en aspie är speciellt lämpad att vara undergiven?

Vad är en gimp?

Jag såg just ett program på någon av mina slaskkanaler (National Geographic kanske det var) i serien Taboo. Denna gång handlade det bl a om två män som hade relationer med sexdockor (såna där realistiska, vad de nu heter). Den yngre var väldigt monogam och ansåg sig gift med sin sedan 10 år, den äldre hade ett litet harem av dockor. Ingen hade haft framgång med riktiga kvinnor och båda fick göra ett AS-test. Den yngre verkade jätteaspig, undvek ögonkontakt med kameran och hade emofrilla. Om jag vore kille skulle jag nog se vissa fördelar med dockrelation: de babblar inte, får inga emotionella utbrott och ställer inga krav. Men för den som behöver mänsklig värme så kan de nog bli lite tråkiga i längden förstås.

Sen var det en tjej som tröttnat på osäkerheten i vanliga relationer och som därför infört förhandlingsbar otrohet i sin nya relation. Där båda kunde ha en tillfälliga sexpartner, men först efter att partnern fått träffa denne för att undvika att gå bakom ryggen på varandra. "Om man älskar någon så blir man ju bara glad för dennes skull om den får en trevlig kväll", menade hon, och roade sig lika mycket själv andra dagar. Så brukade jag tänka också, men har nog blivit lite hjärntvättad av monogaminormen med åren.

Iridia skrev:"Om man älskar någon så blir man ju bara glad för dennes skull om den får en trevlig kväll", menade hon, och roade sig lika mycket själv andra dagar. Så brukade jag tänka också, men har nog blivit lite hjärntvättad av monogaminormen med åren.

Polyamori var väldigt "inne" när jag var ung. Alla löpte runt och de flesta for illa.
Det var definitivt inte något som passade mig även om jag försökte vara som "alla andra".
Var, är och förblir fullständigt monogam.

Iridia skrev:Om jag vore kille skulle jag nog se vissa fördelar med dockrelation: de babblar inte, får inga emotionella utbrott och ställer inga krav.

De finns ju dockor manliga dockor också, tog de inte upp några kvinnor som hade dem?

Iridia skrev:Vad är en gimp?

Bring out the gimp!

Hmmm, det ligger mycket i det calima och en del andra här säger, får ta och snacka med mina kompisar inom bdsm-svängen om detta och återkomma när jag har fått lite mer input från dom.

OK nu har jag mailat ett par av mina närmaste vänner inom bdsm samt ansvariga för den introduktionskurs inom bdsm jag gick på förra året, inväntar svar från dom och återkommer så snart jag har mer "kött på benen".

Ang. personlighet så är det såklart det allra viktigaste, oavsett funktionsnedsättning eller personlighetstyp. Men vis av erfarenhet så måste jag ändå stå fast vid att kombinationen av två aspies inte är speciellt bra. Asperger gör ju onekligen att man stöter på vissa problem i livet, problem som kanske gör en både väldigt upprörd, förargad och dyster till sinnes. För mej har min partner, när jag haft sådana, alltid varit den första jag vänt mej till när jag inte mått bra och behövt prata. Det tror jag är ganska självklart för dom flesta att man gör. Om då ens partner har samma problem som en själv är risken stor att man inte orkar med när ens partner har problem. Vi aspies är ju lika olika sinsemellan som nt är, då kan det ju bli hur knepigt som helst om två aspies som lever ihop har helt olika problem och inte kan sätta sej in i den andras problem, eller i alla fall har svårare för det.

Kostymhippie skrev:Vi aspies är ju lika olika sinsemellan som nt är ...

Just det!
Vilket gör att man inte kategoriskt kan säga vilka som passar ihop eller inte.
Man kan dessutom hävda att aspies har större förståelse för varandras problem och kan acceptera de andres exv stora behov av ensamhet.
Här finns ett antal trådar som berättar om hur svårt det är för Nt'are att förstå sin aspiga partner.

Om man diskuterar vem som har svårt att förstå vem kanske man får hålla i åtanke att en NT'are också har behov av stöd, förståelse och empati emellanåt. Med ditt resonemang borde man då varna NT'are att ha en relation med aspies eftersom "vi" kan ha problem med att sätta oss in i den andres situation.

Jag hävdar bestämt att man skall söka sig till människor man trivs och fungerar med. Ibland hamnar man med andra aspies, ibland med NT'are.

Det är väl inte speciellt smart att dumpa någon för att personen råkar ha samma diagnos som en själv?
Brukar du fråga om den du blir kär i har As innan du går vidare i relationen?

Min erfarenhet är att det är lättare att hjälpa andra som har samma problem som en själv och därigenom skapa en distans till det egna problemet och därmed lättare hitta en lösning på det.

Iridia skrev:Vad är en gimp?

Det är ett annat ord för slav. Det är när man lämnar över kontrollen totalt till sin partner på frivillig basis.

Slave

Main article: Sexual slavery (BDSM)
Outside the BDSM community, the relationship of Master/slave is sometimes regarded as a form of consensual sexual slavery. In BDSM, a slave is a specific type of submissive. The master/slave relationship refers to the relationship between the individuals involved, and does not necessarily require any specific acts, sexual or otherwise, though sexual activity is usually an aspect of the relationship. The sexual aspect could be conventional, and not necessarily BDSM. A slave could also be a masochist or bottom, but this is not always the case.[1]
Some participants regard the relationship as sexual roleplay, while others enter into the relationship on the basis of a highly committed, long-term, submissive lifestyle.
Some practitioners feel the difference between submissive and slave is the degree of submission. However, many who are involved in Master/slave relationships see the difference as being conceptual. For example, some slaves may not have a naturally submissive personality, but choose to surrender their will and volition to another.
There is considerable debate over the exact definition of the word "slave" as it pertains to BDSM. Many people believe that a slave is someone who considers themselves to be one, whilst others believe one must be in the emotional state of total power exchange (TPE) for the term to apply.
There are differences of opinion about whether one needs to be currently in an M/s relationship to be identified as a slave. Many in the BDSM community do not feel that ownership is a requirement, viewing slavery as an identity rather than a condition.

http://en.wikipedia.org/wiki/Total_powe ... r_exchange

Hurvida man kan sätta sig in i den andres sätt att fungera är nog inviduellt. Men personer med AS upplever jag har större variation i sättet att vara.
Personligen skulle en docka aldrig ge någon tillfredsställelse. Människor har interaktion på flera nivåer och framförallt medveten personlig respons.
Gimp har jag uppfattat som ett sätt att leka där den ena blir objektifierad, oftast med atteraljer.

Angående stopord osv.. man kan inte räkna med att en partner som upplever en brakorgasm eller är rejält upphetsad kan ge någon strukturerad respons. Alltså måste man vara observant hela tiden oavsett sina egna känslor.