blue30:

Det verkar som att det bästa du kan göra är att i klartext säga till din svärmor att du inte tänker ha kontakt med henne, genom det elaka beräknande sätt hon visat mot dig. Och det är tecken på ren falskhet från hennes sida att hon kör med dig när du är med din killes familj och firar födelsedagar istället för att säga sådana där saker till dig.

Det är också viktigt för din och din killes relation att ni både är överens om att inte acceptera hennes uppträdande hon använder mot dig när du träffar henne, och dessutom att också han säger ifrån när hon på sina olika sätt uttrycker sina elakheter. Gärna vid ett och samma tillfälle.

Alien skrev:Om din killes mor säger sådana saker till dig på skämt, har hon väldigt konstigt skämtlynne.

Jag tycker det låter som att det skulle kunna vara alldeles normala skämt. "Rå men hjärtlig ton" brukar det kallas.

Därmed inte sagt annat än att det mycket väl kan vara ogillande, kanske är det troligare - en sådan ton på skämt är nog vanligare män emellan.

Hej i gen!

Jag har ju pratat med min kille flera gånger angående att jag inte tycker om när hans mamma säger dumma saker till mig.
Han har då sagt till mig att han har försökt prata med henne om det men att hon glömmer bort sig.

Personligen så tycker jag inte det är kul alls de saker hon har sagt till mig utan det sårar mig.

Det jag är lite rädd för är att jag ska hamna utanför deras familj på grund av henne.
Vet ju inte om hon medvetet försöker få bort mig från deras familj?

Som jag har skrivit tidigare har ju min kille gjort valet att han vill vara tillsammans med mig i gen trots de saker jag gjorde mot honom för länge sen nu.

Jag tycker om min kille väldigt mycket om vill inom en viss framtid flytta i hop med honom till en gemensam lägenhet.

Tack på för hand!

Jag får intrycket att du inte läser de svar du får av oss ?

Oavsett så är det bara du som kan bestämma hur du ska göra när det gäller din svärmor.

Hej i gen!

Jag har läst av alla de svar som jag har fått av er och verkar som att ni håller med mig!

Men jag står ju i valet att antingen bita i hop och följa med och träffa henne eller att framföra som det är att jag aldrig vill träffa henne mer?

Jag är väldigt mån om min kille och försöker så gott jag kan respektera att han tycker om sin mamma!

Om det hade gällt någon annan person än min killes mamma hade jag bara varit tuff och visat att jag aldrig vill träffa henne mer!
(vet inte hur många personer som jag brutit kontakten med)

Tack för alla svar!

blue30 skrev:Men jag står ju i valet att antingen bita i hop och följa med och träffa henne eller att framföra som det är att jag aldrig vill träffa henne mer?

Om du känner att du kan ta all psykisk skit från henne så bit ihop och le varje gång hon säger nånting bara.

Om det inte funkar: Säg åt henne rakt ut att du inte vill träffa henne nå mer.

väldigt enkelt.

Hej i gen!

Känns som att jag snart måste fatta mitt beslut!

Jag känner att jag mår väldigt dåligt av detta.

Är väldigt mån om min kille och det är därför som det blir så svårt för mig!

Hallå blue30!

Jag tycker du ska säga ifrån till din killes mamma snarast möjligt. I annat fall lär hon ju tro att du tillåter henne att fortsätta vara elak mot dig.

Självklart förstår jag att du tycker om din kille väldigt mycket, och mitt tips är att du bara meddelar din svärmor om vad du tycker om henne, och sedan "klipper av". Om det sedan skulle bli så att hon kanske "tar ut" sin eventuella reaktion på din kille (eller kanske rent av på dig) så är det trots allt inte ditt ansvar att "klä skott" för det. Eller, om du får möjlighet att prata med henne per telefon och berätta, så kan du ju sedan helt enkelt bara lägga på luren utan att säga mera.

Jag önskar dig jättemycket lycka till för dig och din kille.

Hej i gen!

Jag har faktiskt tänkt tanken flera gånger att bara ringa upp henne och säga att jag inte gillar henne och att vi inte ska träffas mer i fortsättningen.

Men vad tror du jag får för reaktion från min killes sida då?

Finns det flera sätt annars som jag kan framföra mitt budskap till henne?

Tack på för hand!

Har du pratat med din kille om problemet?

Hej!
ja, jag har pratat med honom flera gånger.
Han har sagt till mig att han sagt åt sin mamma men att det är så att "hon glömmer bort sig"

Ska jag säga rakt ut till henne hur jag känner eller ta hjälp?

Tack!

Nu har du (TS) väl fått ett antal bra tips?

Beslutet är ditt.

blue30 skrev:Men vad tror du jag får för reaktion från min killes sida då?

Det kan ingen svara på som inte känner din kille.

Hej i gen!

Ja det har jag!

Har bestämt mig för att fatta mod och säga som det är till min killes mamma dvs att hon gjort bort sig och att jag inte vill träffa henne!

blue30 skrev:Men vad tror du jag får för reaktion från min killes sida då?

Enklast är ju att fråga honom. Möjligen håller han med dig i din inställning till din svärmor. Sedan vet man ju inte hurdan relationen mellan din kille och hans mamma är.

blue30 skrev:Finns det flera sätt annars som jag kan framföra mitt budskap till henne

Brev, SMS-meddelande, meddelande genom din kille går ju alltid att använda. Men jag rekommenderar att du "kastar sanningen i ansiktet" på henne. Låt henne sedan förstå att du bryter kontakten med henne. Hon har uppenbarligen redan passerat en social och till och med juridisk gräns gentemot dig. Jag tycker du ska komma ihåg att det är din killes mamma som har problem med dig, inte din kille, trots allt.

Känner att det kommer bli tufft att framföra det till min killes mamma men vill samtidigt inte behöva må dåligt.


Det jag funderar över är om hon påverkar honom till att ta lite avstånd i från mig?

Känner mig lite utanför de 2 nätter i veckan han sover borta!

Tack på förhand!

blue30 skrev:Känner att det kommer bli tufft att framföra det till min killes mamma men vill samtidigt inte behöva må dåligt.

Det som väntar är inte bråkdelen så tufft för dig som det är/kommer att bli för din killes mamma. Garanterat.

blue30 skrev:Det jag funderar över är om hon påverkar honom till att ta lite avstånd i från mig?

Det verkar mindre troligt, tycker jag. Istället handlar det nog mera om att han har en sorts "kluven lojalitet", "i kläm" som han ju på ett sätt är, mellan dig och sin mamma.

blue30 skrev:Känner mig lite utanför de 2 nätter i veckan han sover borta!

Kan du se några likheter/skillnader mellan hur han mår när han åker hem till sin mamma och hur han är när han kommer tillbaka hem till dig?

hej!

Har lite svårt att bedöma det!

Men märker när han är hemma hos mig att han ofta är på bra humör!

Ska jag ta tag i detta snarast eller vänta till ett bra tillfälle?

Han har det nog tufft hemma, jag gissar på att hans mamma inte är direkt snäll mot honom heller.

Antingen blir det förjävligt mellan honom och hans mamma när du berättar om dina känslor för henne (och han kanske slutar att åka hem till mamma) eller så får hon sig en tankeställare och faktiskt skärper sig.

För oss utomstående är det fullständigt omöjligt att avgöra vad som kommer att hända.

blue30 skrev:hej!

Har lite svårt att bedöma det!

Men märker när han är hemma hos mig att han ofta är på bra humör!

Ska jag ta tag i detta snarast eller vänta till ett bra tillfälle?

Snarast, tycker jag. Något "bra" tillfälle att berätta för henne kommer inte automatiskt. Hon lär ju säkert inte kontakta dig. Ju förr du tar tag i detta, ju fortare har du det ju "bakom dig".

blue30 skrev:Ska jag ta tag i detta snarast eller vänta till ett bra tillfälle?

Aldrig bra att vänta med sånnahär saker, då skjuter man bara på det.

Jag för min del skulle inte ta det i telefon, men jag är kanske en fegis.

Kan du inte helt enkelt berätta för din kille att du inte vill träffa hans mor mer. Så åker du aldrig hem till henne el till ställen där du vet att hon är. Givetvis får då din kille svara på frågan om varför och då kan han antingen säga som det är el "du får fråga henne själv".

Att bara ringa henne misstänker jag leder till att hon frågar varför, spelar oskyldig, anklagar dig för att överreagera etc, och så blir det gräl i telefonen. Sedan säger hon att du ringde henne bara för att bråka med henne, och så spelar hon martyr.

När man pratar med andra vet man aldrig hur de reagerar och inte alltid hur man gör det själv heller.

Men först tycker jag du ska berätta om ditt beslut för din kille och se vad han säger. Få honom att förstå hur viktigt det är för dig, så han kan stötta dig i ditt beslut (han vill väl inte att du ska må dåligt).

I såadna här konflikter hamnar ofta killen/mannen mitt emellan och fårsöker behaga båda sidor. Men det går inte, och eftersom det faktiskt är dig han ska leva med i framtiden och inte sin mor, så är det viktigast att det funkar med dig.

blue30:

Jag skulle vilja tipsa dig om att ringa din svärmor, sakligt berätta att du inte vill umgås med henne på grund av hennes sätt att vara mot dig, säga att du inte heller vill ha någon diskussion med henne, säga "hejdå" och lägga på luren, stillsamt, så hon inte kan få för sig att du är arg (även om du, med all rätt, ändå är det inuti). Eventuella reaktioner på samtalet, oavsett från vem de kommer, är inte din sak att "ta på dig". Varken du eller din kille har ju önskat att hon ska vara uppföra sig på det där sättet mot dig.

Jag tänker på dig.

/geocache

Vems är egentligen problemet? För länge sedan (hur länge är det?) gjorde du något dumt som gjorde så att relationen med din kille tog slut. Oavsett vad det var så verkar ju han ha förlåtit dig, eftersom ni nu är ihop igen.

Hans mamma har däremot inte förlåtit dig för att du gjorde illa hennes son och tolkar troligen det mesta du gör med misstänksamhet. Men som jag ser det så är det egentligen ett problem mellan henne och sonen. Hon är arg och besviken på att HAN har förlåtit dig och blivit ihop med dig igen. Där tycker hon att han gjort fel. Men eftersom du felade först när du gjorde något dumt, så är det du som blivit skurken i det hela, från hennes synvinkel. Hon är egentligen arg på sonen, men överför det på dig, kan man säga.

Hon är troligen också rädd för att historien ska upprepa sig, att du på nytt ska göra det där dumma. Det är en annan del av vad jag tror ligger under det hon sagt till dig. Inte för att det ursäktar det hon sagt, man hotar inte att strypa andra människor!

Det är lätt att tolka det till att hon försöker få bort dig. Risken är att ju mer du klämmer pojkvännen emellan er, genom att ställa krav på att han ska ordna detta, desto större chans har hon att lyckas.

Hej!
Det dumma som jag gjorde mot min pojkvän hände 2006 och ledde till att förhållandet tog slut.
Nu är han och jag tillsammans i gen och jag vill dela resten av livet med honom.

Har fått höra av min pojkvän att hans mamma har svårt att acceptera mig just för det där som hände år 2006

Sen han och jag blev tillsammans i gen tycker jag att relationen mellan mig och hans mamma fungerar dåligt.

Tycker inte att hon beter sig snällt mot mig genom att säga dumma saker,köra med mig osv

Men som jag ser det behöver jag hitta något sätt så hon inte kan hindra mig från att tillhöra deras familj?

Dom övriga i hans familj verkar inte ha svårt att acceptera mig.


Så ska jag säga som det är till henne eller bita ihop de få gånger vi träffas?

Tack!