Är er hypersensitivitet ojämn från dag till dag, vid olika sinnesstämningar, väder... etc.?


För mig är det inte så farligt vissa dagar och jag kan nästan gå en dag i skolan utan att få en massa huvudvärk, andra dagar är jag helt "överhyper" och tycker att temperatur, ljud, ljus, folk, mina kläder... i princip allt är jobbigt, ibland till den grad att jag får meltdowns.

När det är lågtryck så ökar min hypersensitivitet medan hög luftfuktighet mest ökar känseln för fysisk kontakt (väldigt mycket) och ger mig ångest och andningssvårigheter.

Är alltid hypersensitiv på alla plan när jag är trött och allra mest i samband med att jag nyligen sovit. Vet dock att NT också kan vara lättirriterade när de är trötta, vet någon detta gäller detsamma i deras fall när de är trötta?

För mig fluktuerar känsligheten hela tiden, dels på ett ganska förutsägbart sätt med menscykeln. Diet, blodsockernivå, för lite sömn, stress, allergier mm påverkar också. Men också sådant jag inte kan förutse såsom sjukdom och väder.

Jag undrade just häromdagen om jag var den enda på den här planeten som påverkas så dramatiskt av årstidsväxlingar och lågtryck resp högtryck. Särskilt om det är nederbörd så blir jag mycket känsligare och hela matsmältningen påverkas så att det känns som om det är nedebörd i kroppen också, medan om det bara är jämngrått känns allt bara allmänt blähä. När det är högtryck och sol blir jag känslig på ett annat sätt. Och när en årstid övergår i en annan, då klarar jag knappt att ha någon kontakt med omvärlden alls.

Blir även fysiskt känsligare av starka känslor, vilket gör att jag försöker undvika sådana. Råkade ut för en liten olycka precis före jul vilket gjorde mig överkänslig både fysiskt och känslomässigt i flera veckor.

Hur det är för andra kan jag inte uttala mig om. Jo, jag har märkt att vissa blir mer irritabla när de är trötta eller hungriga, det är helt naturligt, men om de blir mer känsliga på andra sätt har jag ingen aning om.

... Sedan beror det ju på vilken grundkänslighet man har, hur djupt man dyker och vilken grundstyrka eller vilka kraftreserver man har att hantera det hela. Vilket i sin tur beror på både grundkonstitution och hur man har slitits i livet. Goda sociala färdigheter och att fungera ungefär som folk mest, så att man slipper ta reda på så mycket om det på egen hand och kanske i konflikt med en oförstående omgivning, kan ju också hjälpa.

Och i allt det har väl folk i allmänhet det bättre förspänt än aspergare i allmänhet, även om vi måste komma ihåg att det finns mer än en "aspergerkonstitution" som kan försvaga folk.