Hej!

Jag är en tjej på 31 år och fick min diagnos asperger/ADHD när jag har cirka 16 år

Jag känner med åren som har gått att jag har blivit mer tryggare i mig själv och har mognat som person.

Men det jag kämpar dagligen med är att få min omgivning att respektera att jag vill vara självständig.

Det känns lite som att folk i min omgivning vill styra mig för mycket och vägrar lite att släppa taget om mig.

Jag har God man sedan 2006 men har skrivit till Tingsrätten att jag vill att mitt God manskap ska avslutats helt och att jag i stället på frivillig väg tar hjälp av min familj med min ekonomi.

Jag har en pojkvän som jag tycker mycket om.

Behöver tips på hur jag får folk min min omgivning att respektera att jag vill vara självständig dvs att jag ber om hjälp när det behövs?

Sen vill jag ha lite tips på hur jag visar min kille att jag tycker mycket om honom?

dvs vad jag kan göra för honom? hjälpa?

Tack på förhand!

Är det din familj som ska förstå att du vill vara mer självständig? Men blir det inte lite dubbla budskap om du samtidigt behöver hjälp från dem med ekonomin? Menar du att de ska hjälpa dig betala räkningar el betala dina skulder?

Enklast är att ordna med autogiro så slipper du el någon annan tänka på att betala de regelbundet återkommande räkningarna. Övriga räkningar är enkelt att betala via internet.

Hur visar man att man tycker om någon? Tja, genom att säga det och gärna krama honom. Sen kan du säga att du vill att han säger till om han tycker att du ska göra mer i hushållet, eftersom du inte alltid ser vad som behöver göras (om du är helt inne i någon hobbyIintress).

hej i gen!
Det där med autogiro har jag funderat över.
Då slipper jag be om hjälp med räkningar.
Allmänt så känner jag frustration då folk i min omgivning har svårt att acceptera att jag vill vara självständig.
Hoppas att tingsrätten går med på mitt önskemål?
Jag försöker krama min kille men i bland känns han lite motstridig.
Nån teori?
Han och jag disskuterar ofta vardagsproblem.
Ofta blir vi lite oense då.

Hej

Att vilja vara självständig och att faktiskt vara det är tyvär olika saker, och det finns också gråsoner. Om du vill att folk ska tycka att du är självständig så måste du vara det, om du bara säger att du vill vara det och väntar på att dom ska låta dig vara det kan det lätt uppfattas som att du är naiv. Att skaffa egen lägenhet, och att kunna betala räkningar själv är ett bra steg, jag själv är ganska självgående i vardagliga saker och om det är något särskilt räcker det att jag ber om hjälp från mamma eller lss, däremot bör du tänka på hur ansträngande det skulle vara för din familj att behöva betala dina räkningar varje månad. (Skummade bara igenom dina andra inlägg). Det jag tror kan vara bäst för dig är att försöka ligga steget före, att göra så mycket du kan innan någon hinner hjälpa dig, eller att hinna be om hjälp när du behöver den innan någon hinner hjälpa dig. Vet inte exakt vad som hände med din pojkväns mamma, men eftersom du sa att hon kanske inte vet att du inte tycker om henne kan du till exempel, när ni träffas och hon säger något som du inte tycker om, bara förklara att du tycker om när hon säger sånt, du behöver inte förklara att du har asperger och att du kanske inte förstår om det är på skämt eller inte. Och jag tycker du kan göra samma sak med din pojkvän, varje gång han gör dig glad på något sätt eller vis, berätta det för han direkt Och om du undrar om något din pojkvän gör fråga honom om det, om man är i ett förhållande tycker jag man ska kunna prata om vad som helst med varandra, och i vilket fall som helst så tror jag nog folk tycker man är mer självständig om man står upp för sig och är mer aktiv i sitt förhållande till andra

Hej i gen!

Har precis läst i genom ditt svar!

Som jag ser det själv så har jag kommit en bra bit på väg med att vara självständig.

Jag bor i lägenhet med eget hyreskontrakt och har nu ansvaret att betala mina räkningar varje månad.

Mina föräldrar har sagt till mig att jag klarar att sköta min lägenhet på ett bra sätt(har alltid välstädat hemma)

Det som gnager mig mycket är känslan av att folk i min omgivning inte riktigt låter mig vara självständig.

Jag känner mig trängd när folk i min omgivning försöker ibland tvinga mig till att ta emot hjälp i sånt jag egentligen vill klara själv.

Jag tycker mycket om min familj och min dröm är att dom ska se att jag verkligen kan lyckas att vara självständig dvs klarar av saker.

Så vad ska jag göra?

Tack på för hand!

Om dom säger att du sköter din lägenhet så kanske dom ser att kan vara iaf lite självständig?

Svårt att se av din formulering om du är självständig och vill att folk ska se dig eller om du vill kunna vara självständig så att folk ska behandla dig så?

Men oavsett måste du nog bara stå på dig, dom kanske bara är vana att det är på ett visst sätt och inte hinner förstå om du bara förklarar... om någon tvingar på dig något du inte vill måste du säga nej. Och när du ber om hjälp så säg; HUR ska JAG göra dethär (och vara beredd att göra det)? Och inte låta dom bara göra det åt dig, att göra så borde låta dig bli mer självständig och undertrycka för andra att du önskar vara mer självständig.

Vaszego ^^