Nyår, mindre än två veckor kvar... helvete.

Har inga planer, men vill ha planer. Vill inte vara ensam i år igen.

Har inga nära vänner. Känner en del folk via jobb och ex-jobb som jag kan ha trevlig afterwork med ibland. Men tror att dom tycker jag är väldigt jobbig under längre stunder.

Hur ska jag kunna höra mig för om det finns något jag kan få vara med på om jag tror att dom inte vill ha mig där?

Jag hoppas det är någon klubbkväll som jag kan gå på, som jag gjort några andra år. (Drum & Bass, Dubstep och liknande tycker jag om.) Annars lär det bli så att jag är hemma ensam, tittar ut på fyrverkerierna genom fönstret, och har en livsångest som knäcker all självkänsla som jag lyckats bygga upp under året.

Har under mina år betett mig på sådant sätt att mina bekanta nog inte tror jag tycker om att umgås med dom, och jag blir sedan länge tillbaka inte tillfrågad så ofta om jag vill vara med när folk gör saker. Men jag vill det, jag är bara så osäker och rädd att ses som en inkompetent individ.

Mina vänner vet inte vad det är med mig (och inte jag heller riktigt), men dom lär ju vara medvetna att det är något annorlunda. Jag gissar att om jag skrev detta på Facebook så skulle någon höra av sig och det skulle lösa sig, men hur fan ska jag våga det...

Hur kan jag visa intresse utan att gå rakt på sak?

Känner mig så jävla påträngande när jag kommer med mina problem och speciella sätt att vara.

Vad är det du gör som du tror andra tycker är jobbigt?

Moggy skrev:Vad är det du gör som du tror andra tycker är jobbigt?

Jag är ju inte så duktig på att prata som folk brukar, så det blir mycket tystnad vilket jag inte tycker om. Så jag brukar använda mig av min humor för att kunna delta. Men min humor kan vara ganska så rå, och det blir snabbt för mycket av den, och jag blir mer elak än rolig.

Och så sånt som att jag ständigt rättar folk (om jag inte bara håller käft istället), och är väldigt envis och tjurig ibland. Och annat med antagligen...

Jag känner igen mig, mesta dels förutom att fester kan jag strunta i.

Du fick ett dåligt rykte i barndomen och ingen ville vara vän med dig pga av detta, vilket gav dig "sociala problem" och du fick diagnosen asperger pga dina "problem" och när folk fått reda på "din sjukdom" vill inga coola personer umgås med dig på grund av ditt rykte.

Lösning: Flytta någonstans där du inte har ett rykte

Jag känner igen mig i det mesta också.

Har du fått en asperger-diagnos? I så fall är det mycket möjligt att den är felaktig. Läkarna här i Sverige verkar ha fått sina licenser i Kellogs-paket så du kan nog inte lita på att de är kompetenta att bedöma det.

Jag har bara en sak att säga, ge aldrig upp!

DrEvil skrev:Har du fått en asperger-diagnos? I så fall är det mycket möjligt att den är felaktig. Läkarna här i Sverige verkar ha fått sina licenser i Kellogs-paket så du kan nog inte lita på att de är kompetenta att bedöma det.

Jag har bara en sak att säga, ge aldrig upp!

Då har hela forumet fått fel diagnoser. Det är ju ren förolämpning.

Klart det är en förolämpning att förnedra människor som inte förtjänar det! Jag slår vad om att de flesta här inne på forumet har felaktiga diagnoser som kan bättre beskrivas i andra termer, eller kanske inte har problem. Vad är tex problemet med att vara bra på datorer?

Vem är du? Vad gör dig till en Expert på Asperger Syndrom? Du har ingen rätt att ifrågasätta någons diagnos.

Jag avskyr att se oskyldiga människor lida av en diagnos de inte förtjänar, det ger mig rätten! Sen har jag läst tillräckligt mycket psykologi för att inse att det mesta som skrivas om asperger är rena myter