Jag har sedan länge accepterat att jag inte kan få en tjej. Men jag vill ändå ha en tjej. Jag är oskuld, men det är inte bara sex jag vill åt, vill ha en kvinnlig partner, någon att älska.

Blir man någonsin av med den där känslan eller sitter det programmerat i en? Det kanske är biologiskt och omöjligt att släppa?

Fortplantningsdriften är tyvärr extremt djupt förankrad i oss, det har evolutionen sett till. Önskan att hitta en partner lär inte försvinna.

Med ålder avklingar det påtagligt för de flesta, vågar jag påstå. Fast det kan varea fel. Kanske avklingar det först när man på på ett eller annat vis blivit minst aningen tillfredsställd i frågan.

Men själv skulle jag knappast ha resignerat före 50-årsstrecket, för att ge ett exempel på tidsperspektiv.

Och det är ju bra att ha längtan. T.o.m. när man lider svårt av den är det bättre än tomhet inombords. Skulle jag säga.

/ J

det som kan dämpa "hitta en flickvän/ha någon att tycka om" känslan kan ju vara så "enkelt" som att skaffa någon form av husdjur som man spenderar lite tid om dagen eller när man ligger sömnlös på natten

bara en tanke

Viljan finns alltid kvar men efter ett tag brinner hoppet bort och man accepterar att man är dömd att vara ensam i livet. Det känns lite lättare då, men ledsamheten försvinner aldrig riktigt.

Efter att mitt hopp om flickvän dog ut så tänkte jag att "det klara jag mig väl utan? bara jag har ett substitut - jobb/karriär får bli mitt substitut".
Men efter 6års studier på universitet, högskola och yrkeshögskola så har jag inte kommit nånstans där heller. Har kämpat som fan för att få ett jobb men efter 8 månaders arbetslöshet så är hoppet borta även det. Har helt enkelt accepterat att det inte finns någon plats för mig i samhället. Jag kan erkänna att jag inte har försökt hitta en partner allt för väl - men i nuläget ser jag ingen poäng i det. Det är ingen som vill ha en 26år gammal, bitter, deprimerad, smått autistisk loser till pojkvän som varken har jobb, pengar eller egen bostad. Finns inte tillräckligt med positiva egenskaper hos mig för att.väga upp för allt de negativa.

Nej hade jag fått bestämma så hade jag inte ens blivit till i denna värld. Hatar den här jävla skitdiagnosen och den patetiskt dåliga hjälp man får av samhället.

Finns många här av båda könen som letar partners. Hitta varandra, det är en ORDER!

Själv var jag 34 då jag hittade min första (och hittills enda) partner, men drygt 16 år var vi ihop och satte två underbara ungar till världen.

Det är aldrig försent, det finns de som hittat sin livskamrat på ålderdomshemmet...

Miche skrev:Själv var jag 34 då jag hittade min första (och hittills enda) partner, men drygt 16 år var vi ihop och satte två underbara ungar till världen.

Det är aldrig försent, det finns de som hittat sin livskamrat på ålderdomshemmet...

Och frågan då är om det är värt att vänta tills dess att man ej längre kan torka sig själv i arslet eller duscha utan hjälp. Jag tycker inte det är värt att gå och lida i över ett halvt sekel oavsett vad. Sen är det ju ingen garanti heller att de som förtjänar något verkligen får det dom förtjänar - brukar ju snarare vara tvärtom.

När jag var yngre drömde jag ofta om att hitta en flickvän men det hände aldrig. Jag har dejtat några gånger men det har varit katastrof.

Är 32 och som det känns nu så har jag gett upp. Egentligen försökte jag nog förut hitta en tjej mest för att man "skulle" ha en som alla andra. Jag har kommit till insikt att jag förmodligen passar bättre själv. Behöver mycket tid ensam för att återhämta mig efter jobb/skola och hade i alla fall i dagsläget inte klarat av en relation.

Jag har 2 katter och det passar mig utmärkt. Då har man någon att bry sig om och älska som inte är så komplicerat.

Har inget behov av sex heller, det verkar inte vara min grej. Har testat på det några gånger och det mest spännande var väl när tjejen klädde av sig, kändes som man var med i en porrfilm Men jag fastnade inte direkt för det och fattar inte varför så många ÄLSKAR sex. Jag tycker kvinnor är estetiskt vackra men jag blir inte direkt kåt av dom.

Skaffa barn har jag heller inga drömmar om. Jag är barnskötare och ska plugga till förskollärare och älskar barn men det räcker för mig att ta hand om dom 8 timmar om dagen, sen får jag gå hem till min lugna ensamma lilla värld, klappa mina katter och kolla på fotboll och engelska deckare.

Men man ska aldrig säga aldrig, skulle jag träffa någon tjej som jag blir kär i igen så händer det kanske, men jag hoppas ingen tjej dyker upp för jag trivs helt underbart för tillfället med att vara själv.

Jag har alltid haft målet flickvän, det var dock ett väl högt ställt mål tror jag. För ett tag sedan sänkte jag ambitionerna istället. Jag började med att bara lyckas hångla med tjejer. Det löste sig ganska enkelt till slut (åkte på festival, )

Sen var målet att bli av med oskulden, eller, well, hitta en tjej att ligga med helt enkelt. (gillar inte begreppet "bli av med oskulden" får det att låta som om det i sig är något magiskt och speciellt)

Det var inte så enkelt, men jag började prata med tjejer lite här och var som ett steg i utvecklingen mot att hitta ragg. (inspirerat av litteraturen på området) Till slut träffade jag tack vare det på en tjej som var intresserad av mig. När hon föreslog att vi skulle träffas dan efter så var jag först osäker, men så kom jag ihåg en viktig regel: Säg alltid ja! (Sett filmen yes man? Det fanns en tråd på flashback där folk emulerade det beteendet, många med goda resultat) Detta ledde till att jag träffade mig första tjej. Vi träffades ganska mycket, i slutändan ville hon inte så mycket mer, men det hade kunnat leda någonstans.

Så, sammanfattningsvis:
1. Sänk målen, har du inte kysst en tjej än, börja ha det som mål. Annars är att få ligga ett bra mål. När du haft ihop det med några tjejer, då kommer du säkert till slut hitta en som vill vara kvar med dig. (obs, jag menar absolut inte att du ska sänka kraven, ligg inte med någon du inte är attraherad av bara för att få det ur världen, du kommer ångra dig)

2. Get out there, Prata med så många tjejer som möjligt, det kan vara på stan, i en kassakö, på bussen, på jobbet/skolan osv. Det viktiga är att träffa många tjejer. Det är helt enkelt så att det är lite random vilka tjejer som kommer gilla dig, pratar man bara med fem tjejer om året, så är chanserna inte så stora helt enkelt.

3. Säg alltid ja, det är viktigt när man börja komma någon vart, om någon föreslår en fika eller dylikt, säg ja. Det behöver inte ens vara så att det är hon(eller han) som är intressant, men att göra saker gör att du får chansen att träffa nya människor. (självklart ska du inte gå full on yes man, men gå ändå utanför din bekvämlighetszon ibland)

4. Lär dig knepen, iom att du inte är så erfaren tror jag det kan vara bra att få en liten tjuvstart genom att läsa litteraturen på området. "Alla får ligga" är en ganska PK-mässig bok på området, den är en bra start. Det finns också tydligare, mer målinriktad litteratur på området som jag kan rekommendera, men den kan upplevas lite osympatisk ibland.

Sen är en lärdom jag gjort att, ja många tjejer gillar inte att ta initiativ, de vill hellre att killen gör det. Därmed kan du inte vänta på att tjejen kysser dig eller på något annat tydligt sätt visar att hon vill mer, det är du som får ta steget. När du är intresserad av en tjej och tror det finns minsta chans att hon är intresserad av dig, då bör du göra något, fysiskt. Ta på henne, eller gå för en kyss. Vill hon, då kommer hon svara, vill hon inte, då kommer hon visa det, då är det inte värre än att man respekterar det.

När jag hade sex första gången var jag 25, jag hade nästan helt gett upp mina chanser.

Savanten Svante skrev:Finns många här av båda könen som letar partners.

Vad jag sett är det mest frustrerade killar som letar... suxx.

nallen skrev:

Savanten Svante skrev:Finns många här av båda könen som letar partners.

Vad jag sett är det mest frustrerade killar som letar... suxx.

Vilket troligen beror på att det är fler killar än tjejer här, vilket kanske beror på att diagnosen Aspergers syndrom fortfarande ges till fler killar än tjejer.

En desperat tjej utsätts ju tyvärr ofta för en kränkande behandling så tjejer avstår nog oftast från att jaga killar på nätet.

Hey Captain Obvious! Det bevisar ju bara min tes.

Å andra sidan behöver ju inte alla AS-män ensidigt inrikta sig på just AS-kvinnor. Det finns faktiskt NT-kvinnor som gifter sig med AS-män (en del av dem kommer hit och ber om hjälp sedan).

Det är aldrig för sent klart att du hittar någon.Ut och leta eller flörta här.

Hur bär man sig åt då för att flörta?

Ämnet har diskuterats otaliga gånger i ett antal olika trådar och det har framkommit en massa saker, men inget entydigt.

Miche skrev:Hur bär man sig åt då för att flörta?

Ämnet har diskuterats otaliga gånger i ett antal olika trådar och det har framkommit en massa saker, men inget entydigt.

Den stereotypa bilden som dyker upp i min hjärna är ju någon som viftar ögonbrynen av sig...

Har ingen aning om hur man flirtar faktiskt... Är jag intresserad av någon så pratar jag med denne mycket och är jag tillräckligt intresserad samt uppfattar vad jag tror kan vara ett ömsesidigt intresse tillbaka så kan något åt detta håll dyka upp: "typ; hej, jag tycker du är trevlig och intressant, vill du dejta och se om det leder någonstans?"

Eller så *harkel, host, host* jagar jag rätt på offre...öh...menar killens telefonnummer via bekanta och sms:ar frågan till honom (för att ge honom en chans att säga nej, utan att det blir så intimt som ett samtal ändå kan vara).

Banzai skrev:

Miche skrev:Hur bär man sig åt då för att flörta?

Ämnet har diskuterats otaliga gånger i ett antal olika trådar och det har framkommit en massa saker, men inget entydigt.

Den stereotypa bilden som dyker upp i min hjärna är ju någon som viftar ögonbrynen av sig...

Har ingen aning om hur man flirtar faktiskt... Är jag intresserad av någon så pratar jag med denne mycket och är jag tillräckligt intresserad samt uppfattar vad jag tror kan vara ett ömsesidigt intresse tillbaka så kan något åt detta håll dyka upp: "typ; hej, jag tycker du är trevlig och intressant, vill du dejta och se om det leder någonstans?"

Eller så *harkel, host, host* jagar jag rätt på offre...öh...menar killens telefonnummer via bekanta och sms:ar frågan till honom (för att ge honom en chans att säga nej, utan att det blir så intimt som ett samtal ändå kan vara).

Haha underbart min son som precis har fyllt 9 år vet att man flörtar genom att vicka med ögonbrynen. Han har vetat det några år och kan se ganska så rolig ut.

Men det där med att prata med någon har jag fått höra är ett väldigt flörtigt beteende. Eller jag kan inte ha någon som helst baktanke om jag pratar med en tjej som är trevlig och samtalet flyter på upplevs jag som charmig flörtig. Skumt som fan inte min mening att flöra men upplevs som flörtig svårt att förklara.

Jag brukar ge komplimanger.Som vilken fin tröja du har eller vackra ögon osv.Men man måste ge ärliga komplimanger.Ska alltså verkligen tycka det man säger.Sedan kan man som av en händelse röra vid den man är intresserad av.Tex man ska ta saltkaret men "råkar# stöta till personens hand istället.Om man sedan provar lägga handen på axeln el så så märker man om personen inte är intresserad genom att den skruvar på sej eller flyttar sej åt sidan för att skapa avstånd.

Ja det brukar funka för mej i allafall!!!

Pink78 skrev:Jag brukar ge komplimanger.Som vilken fin tröja du har eller vackra ögon osv.Men man måste ge ärliga komplimanger.Ska alltså verkligen tycka det man säger.

Blä det där brukar jag göra med utan att vara inteserad. Snacka om att jag sänder ut fel signaler och upplevs som charmig och flörtig.

MagnesiumOxid
Vad är det som får dig att dra slutsatsen att du inte kan få en flickvän?

För egen del har jag släppt tanken på flickvän. Mest för att jag inte kan se mig bo med en annan människa. Jag tror att mycket av den längtan jag hade förut hade en del med att den av samhället förväntade tvåsamheten att göra. När väl den delen var bortkopplad var den rent biologiska betingelsen ganska liten. Inte så att jag förkastar idén som omöjlig, bara inte så sannolik. Träffar jag någon jag kan stå ut med så är det bara en bonus. Den enda förevändningen jag kan känna idag att ge mig in i någon sorts förhållande är att sätta ett barn till världen för att ge mina föräldrar ett barnbarn. Men det är ju knappast en speciellt lämplig orsak att skaffa partner och än mindre skaffa barn.

slackern skrev:

Pink78 skrev:Jag brukar ge komplimanger.Som vilken fin tröja du har eller vackra ögon osv.Men man måste ge ärliga komplimanger.Ska alltså verkligen tycka det man säger.

Blä det där brukar jag göra med utan att vara inteserad. Snacka om att jag sänder ut fel signaler och upplevs som charmig och flörtig.

Samma här. Jag har t.o.m. sagt till en kille att han ser väldigt bra ut, för han gör ju det. Saken är dock att jag har sagt samma till tjejer så för min del så betyder inte komplimanger att jag är intresserad annat än som vän.

Jag har ingen aning om vilken sorts signaler jag sänder ut.

Detta känns dock lite OT...

För dem som fortfarande vill ha flickvän så finns det redan många trådar med dejtingtips etc:

jag-kan-inte-lasa-kvinnor-dubbelhilfe-t4005.html
forstar-ni-kvinnors-signaler-t4515.html
flickvan-dejtingtips-t4909.html
tjejer-hur-vill-ni-dejta-omrostning-t12553.html
raggningstekniker-as-nt-t5279.html
bocker-om-flortning-kroppssprak-etc-t4683.html

Om man slutar leta så hittar man enligt min erfarenhet. Desperation är osexigt. Lättare sagt än gjort men.