Har själv svårt att gråta, men att tänka på hur maktlös man är mot omgivningen, alla misstag man begått, alla ens nära och kära som gått bort, samt se Gattaca, The Fountain, och Atonement. Om man gör allt detta samtidigt så kanske man gråter. Vet själv att jag fick tårar i ögonen av att tänka på dessa saker och se dessa filmer, men jag grät inte på riktigt. Om man kombinerar dem kanske man kan locka fram tårar.

Jag tror poängen för patienten ifråga var att träna sig i att gråta för att inte bli blockerad när han/hon behövde släppa ut känslor. Jag rekommenderar följande om man inte hatar barn. Klarar inte av att se den fler gånger själv:



Med risk för magont också.

Det här med att leva ut känslor är överreklamerat. Jag har gråtit alldeles för mycket i mitt liv, under många år varje dag. Och det har inte gjort att jag mått ett dugg bättre, tvärtom så har det bara dragit ner mig mer och mer. Ju mer man rotar runt där inne, desto värre blir det. Jag har slutligen insett att man faktiskt mår bättre om man försöker hålla känslorna i schack och försöka fungera så gott man kan, göra det bästa möjliga av livet.

Livet är orättvist, krasst sett är det meningslöst om man inte har nån tro som ger det mening. Och det spelar ingen roll hur mycket man gråter, livet blir inte snällare mot en ändå. Man kan gråta dagligen och ändå få panikångestattacker.

Skrivet som ett rent konstaterande, utan att lägga nån värdering i det. Jag har slösat bort alldeles för mycket av mitt liv på att 'jobba med mig själv' till ingen nytta, den del av livet jag har kvar tänker jag ta vara på och försöka ha så kul jag kan.

Bra skrivet, Kimmelie!

Kimmelie skrev:Det här med att leva ut känslor är överreklamerat. Jag har gråtit alldeles för mycket i mitt liv, under många år varje dag. Och det har inte gjort att jag mått ett dugg bättre, tvärtom så har det bara dragit ner mig mer och mer.

Vem vet vad som hadde hänt om du inte gråtit?
Jag tror det finns en orsak till att vi gråter och en bra sådan oxå.

Kimmelie skrev:Ju mer man rotar runt där inne, desto värre blir det. Jag har slutligen insett att man faktiskt mår bättre om man försöker hålla känslorna i schack och försöka fungera så gott man kan, göra det bästa möjliga av livet.

Det tror jag med och det var väll dessutom målet med att lära sig gråta, eftersom känslorna INTE är i schack om man aldrig blir ledsen/sårad/gråter.

Jagers skrev:Jag tror det finns en orsak till att vi gråter och en bra sådan oxå.

Enligt min erfarenhet beror det på att vi har för höga förväntningar. Jag har som sagt hållit på och analyserat sönder mig själv, och en sak jag efter många år blev medveten om var att jag behandlade mina 'ovänner' bättre än mina vänner... Pga att jag inte väntade mig mer av 'ovännerna' blev jag heller inte besviken, och kunde därför hålla en ytlig och trevlig relation till dem. Men däremot mina vänner hade jag större förväntningar på, och när de inte levde upp till mina förväntningar gjorde det så jävla ont - mycket värre än om en 'ovän' gjorde samma sak, och det pga förväntningarna. Jag märker det hela tiden om jag är uppmärksam. De gånger det hänt nåt som jag reagerar känslomässigt på är det alltid pga mina förväntningar, och det gäller oavsett om det som ställer till det för mig är en person eller 'naturen'. Och det är mina känslor som i de lägena fått mig att må dåligt.

Jag tror mer på ett logiskt förhållningssätt till livet. Inse hur livet faktiskt är, acceptera det och hitta på olika strategier för att klara sig så bra som möjligt.

Fråga inte mig har inte gråtit under andra halvan av mitt liv det vill säga under 11 års tid, förtryckta känslor? Javisst! men vem har inte det? Äkta män gråter inte!

Har väldigt svårt att gråta.Jag tycker det är jobbigt att inte kunna.Det blir så skönt efteråt.Har någon spärr tror jag.Kan ha så mycket tårar inuti så det gör ont i bröstet.Ibland kommer det en eller två tårar sedan är det slut.
Skulle önska jag kunde.

Pink78 skrev:Har väldigt svårt att gråta.Jag tycker det är jobbigt att inte kunna.Det blir så skönt efteråt.Har någon spärr tror jag.Kan ha så mycket tårar inuti så det gör ont i bröstet.Ibland kommer det en eller två tårar sedan är det slut.
Skulle önska jag kunde.

Därför vi ska lära varandra

Jag har närmare till skratt än gråt, även då jag är ledsen. Vilket brukar få obekväma konsekvenser.

Det blir ju ganska jobbigt att inte kunna gråta i situationer då man borde börja gråta.
Då får jag också ont i bröstet som Pink78 nämnde.

Men konstigt nog så börja jag gråta idag när jag skickade iväg min lilla skrutt till skroten.

Jagers skrev:

Pink78 skrev:Har väldigt svårt att gråta.Jag tycker det är jobbigt att inte kunna.Det blir så skönt efteråt.Har någon spärr tror jag.Kan ha så mycket tårar inuti så det gör ont i bröstet.Ibland kommer det en eller två tårar sedan är det slut.
Skulle önska jag kunde.

Därför vi ska lära varandra

mycket bra tänkt av dej Jagers.


Moderator atoms - lagade ett trasigt citat.

Jagers skrev:

snyft skrev:Japanska Studio Ghibli filmen: Grave Of Fireflies fick mig att gråta och då gråter jag nästan aldrig. Så den filmen är väl ett tips jag kan ge.

Finns på Youtube (English dubbed) originalet kanske är bättre?

http://www.youtube.com/watch?v=2aB40f9GAN4

http://www.youtube.com/watch?v=BaXj92iOrJ4

Det är väl en preferens.
Själv föredrar jag alltid original med undertexter för då blir det oftast så som skaparen ville få till det.

Kan ej gråta utan rimligt skäl.

När en vän tog sitt liv var andra gången jag grät direkt efter beskedet. Första gången var när en av våra katter fick avlivas. Annars har jag svårt att gråta på en gång, det kan komma när jag minsta anar det och då kommer allt.

Det är riktigt svårt att tvinga fram reaktioner ur känslor man redan bearbetat.

Fenren skrev:det är ju bara att börja. precis som nästan alla ungar så kan även de vuxna lära sig att gråta på kommando.

Du kan jobba extra på begravningar då. Som gråtare. Soft.

OT:
Själv gråter jag aldrig för jag gråter alltid, fast det syns inte.