Jag har panik inför ett möte med FK i veckan, mina sjukpenningdagar är snart slut och de vill att jag ska börja jobba. Jag har aldrig fixat arbetslivet det var därför jag begärde en NPF-utredning. Jobbar jag en dag har jag huvudvärk och blir i det närmaste helt autistisk, dvs jag kan knappt prata och vill bara ligga i sängen. Men vid ett möte syns ju inte detta då framstår jag som NT? Säger jag detta verkar det som om jag har psykiska problem snarare. Som om jag överdriver. Vid utredningen poängterade de att jag har kapacitet. Min kapacitet är att göra punktinsatser och läsa böcker. Kapacitet att klara av arbetslivet har jag aldrig haft. Hur fick ni andra i liknande situation dem att förstå? Det handlar inte om att jag vill ha tips för att försöka fuska utan bara få dem att förstå att jag saknar arbetsförmåga. Jag misstänker att de inte vet så mycket om AS på FK.

Ugglan skrev:Jag misstänker att de inte vet så mycket om AS på FK.

Det finns personer på AF som ska kunna AS, du ska poängtera att du vill ha kontakt med en av dem (eventuellt är det de som är SIUS-konsulenter).

Jag hade väl tur att rätt folk skrev intyg på rätt sätt så att FK inte kunde neka mig sjukersättning. det var en läkare,psykolog och en från AF som gjorde samma bedömning. Jag hade i princip ingen arbetsförmåga.

Tack för svaren Miche och Kullan! Det är första gången jag ska träffa denna handläggare men verkar hon inte förstå så kräver jag ett byte. Jag har min läkare på min sida hon är rätt ung och vet vilka krav som ställs idag och det är bra, men FK de har ju sina egna läkare också. Men samtidigt tänker jag att AS är en rätt "tung" diagnos (jag syftar på LSS), de måste väl förstå vad jag menar och inte tro att jag överdriver för att slippa jobba. Det är ju inte så det är.

Jag läste nu en gång till och ser att dessa AS handläggare sitter på AF ja de ska ju också kopplas in. Men hur tusan går en arbetsförmågeutredning till. Hoppas det räcker med att svara på frågor och inte att det ska kollas på en arbetsplats. Jag kan kompensera en dag sen är jag slut. Ja de lär väl fatta, men det är detta med min utbildning (dock utan att ta ut någon examen) som jag nu känner riskerar att ge en falsk bild.

Mycket knepigt problem du har Ugglan. Det är lätt för dem att tro att man överdriver eller t o m fejkar just för att de inte ser en dagen efter, och man kan inte ens klandra dem för att de tror det.

Jag kan också verka hur normal och kapabel som helst när jag träffar folk några timmar varannan vecka eller så. Men ingen ser mig efteråt när jag är helt zombifierad av trötthet och inte kan pipa ett enda ord, än mindre något oöverstigligt som att diska eller laga mat.

Just den där ojämnheten är så typisk hos många med NPF.

För mig är det samma sak mentalt. Ena dagen är hjärnan klarvaken och man riktigt känner hur neuronerna jobbar för full maskin. Nästa är det som snömos i bollen och IQ 50 typ.

Iridia skrev:Mycket knepigt problem du har Ugglan. Det är lätt för dem att tro att man överdriver eller t o m fejkar just för att de inte ser en dagen efter, och man kan inte ens klandra dem för att de tror det.

Jag kan också verka hur normal och kapabel som helst när jag träffar folk några timmar varannan vecka eller så. Men ingen ser mig efteråt när jag är helt zombifierad av trötthet och inte kan pipa ett enda ord, än mindre något oöverstigligt som att diska eller laga mat.

Just den där ojämnheten är så typisk hos många med NPF.

För mig är det samma sak mentalt. Ena dagen är hjärnan klarvaken och man riktigt känner hur neuronerna jobbar för full maskin. Nästa är det som snömos i bollen och IQ 50 typ.

Japp! Tack Iridia för svaret! Precis sån är jag också. Dessutom har jag nu familj så den lilla arbetskvot jag haft är liksom upptagen. Men hur tusan ska jag nu få dem att fatta att man kan vara sådan. Det känns helt galet...nå mötet är snart så jag har inte så mycket tid att fundera och det är lika bra det för detta ger mig migrän. Det kan jag i alla fall säga. Att jag vid ansträngning får huviudvärk och migrän. Men jag träffade en allmänläkare helt nyligt (pga lite högt blodtryck) och när jag sa att jag blir överstimulerad och trött bara av att gå i en affär frågade han om jag går mycket i affärer och bara tittade på mig. Jag sa att jag går aldrig i affärer och särskilt inte i stora affärer där de spelar musik. Han tittade fortfarande bara på mig och sa att om man går i affärer så blir man överstimulerad och av det blir man trött. Jag sa att det handlar om att gå i en mataffär. Jag måste ju handla mat. Jag är inte manisk och går i affärer hela dagarna. Det är ju det värsta jag vet. Sen bytte vi ämne.

Ugglan skrev:Att jag vid ansträngning får huviudvärk och migrän.

Du måste vara väldigt tydlig med vad en ansträngning är för dig för det är ganska normalt att bli trött efter en ansträngning, men i ditt fall är väldigt vardagliga saker som att handla mat, prata med människor osv en ansträngning som är minst lika tufft för dig som ett hårt kroppsarbete är för en kroppsarbetare!

Miche skrev:Du måste vara väldigt tydlig med vad en ansträngning är för dig

Ja tack för detta svar. Det är sant. Jag har så svårt att förstå de som bara kan fara mellan olika instanser och aldrig vila. Trots att det är helt normalt. Det är klart att det är svårt att fatta att det kan vara precis motsatt också. Ja i princip allt är en ansträngning för mig. Allt kräver återhämtning. Med åren mer och mer. Sist jag jobbade kunde jag efter en dags arbete om jag sedan handlade glömma att ta med varorna. Jag går mellan lägen då jag kan vara extremt kompetent till att vara helt borta.

Iridia skrev:Mycket knepigt problem du har Ugglan. Det är lätt för dem att tro att man överdriver eller t o m fejkar just för att de inte ser en dagen efter, och man kan inte ens klandra dem för att de tror det.

Jag kan också verka hur normal och kapabel som helst när jag träffar folk några timmar varannan vecka eller så. Men ingen ser mig efteråt när jag är helt zombifierad av trötthet och inte kan pipa ett enda ord, än mindre något oöverstigligt som att diska eller laga mat.

Just den där ojämnheten är så typisk hos många med NPF.

För mig är det samma sak mentalt. Ena dagen är hjärnan klarvaken och man riktigt känner hur neuronerna jobbar för full maskin. Nästa är det som snömos i bollen och IQ 50 typ.

Om det kan vara till något stöd så är det ungefär så för mig också. Fast snarare IQ 50 jämt, efter ett halvt liv av att stånga mig blodig mot hinder som inte fanns på någons karta och söka fel väg tvärs igenom dem i stället för runt.

Ugglan skrev:Men jag träffade en allmänläkare helt nyligt (pga lite högt blodtryck) och när jag sa att jag blir överstimulerad och trött bara av att gå i en affär frågade han om jag går mycket i affärer och bara tittade på mig. Jag sa att jag går aldrig i affärer och särskilt inte i stora affärer där de spelar musik. Han tittade fortfarande bara på mig och sa att om man går i affärer så blir man överstimulerad och av det blir man trött. Jag sa att det handlar om att gå i en mataffär. Jag måste ju handla mat. Jag är inte manisk och går i affärer hela dagarna. Det är ju det värsta jag vet. Sen bytte vi ämne.

Typisk situation. Sådana personer måste man antingen ta på sig att fortbilda – om de verkar öppna för det – eller byta från. Och som Miche säger, man måste vara benhård med att inför sig själv hålla fast vid sin egen vetskap om sig själv, för i fråga om AS har man väl rena turen om man får ens den minsta förståelse från myndighetspersonen. Det är okänt eller felkarterat land för de flesta även inom vården.

Kanske kan det vara bra om man har någon närstående med sig som har sett och kan förstå en. Eller någon från Vuxenhab eller via LSS, om man har tur?

Zombie skrev:Om det kan vara till något stöd så är det ungefär så för mig också. Fast snarare IQ 50 jämt, efter ett halvt liv av att stånga mig blodig mot hinder som inte fanns på någons karta och söka fel väg tvärs igenom dem i stället för runt.

Tack Zombie! IQ på 50 jämt! Du? Nej men jag håller med om att det var träffande beskrivning av hur det känns som Iridia gjorde. Det är så man känner sig och det är så man uppfattas när man försöker beskriva hur man fungerar och jag vet inte vad som är värst? Och så detta med att man inte fattat vad det handlar om. Jag trodde att om jag bara skärpte mig mer.

Zombie skrev:Typisk situation. Sådana personer måste man antingen ta på sig att fortbilda – om de verkar öppna för det – eller byta från. Och som Miche säger, man måste vara benhård med att inför sig själv hålla fast vid sin egen vetskap om sig själv, för i fråga om AS har man väl rena turen om man får ens den minsta förståelse från myndighetspersonen. Det är okänt eller felkarterat land för de flesta även inom vården.

Ja Miche har helt rätt, jag fattar att det gäller att försöka vara extremt tydlig men hur just jag fungerar. Den där schablonbilden som alla människor även de i vården verkar ha. Lite känner jag att jag har ett mission.

Zombie skrev:Kanske kan det vara bra om man har någon närstående med sig som har sett och kan förstå en. Eller någon från Vuxenhab eller via LSS, om man har tur?

Ja det är en god tanke. Jag ska även ha en träff med min vårdkontaktperson närvarande som var den som fattade att jag nog har AS. Den där broschyren från habiliteringen kastade jag för jag blev så irriterad över att de riktade sig till utvecklingsstörda. Varför har man utvecklingsstörda på en bild som riktar sig till de med AS. Jag blev förbannad. Men visst, jag ska bita i gräset lite och skriva in mig där med, så de ser att jag kan samarbeta annars blir man väl avstängd bara av den anledningen.

Tack alla för de bra synpunkter jag har fått. Det ska ärligt talat bli lite spännande också (om det inte vore för den ekonomiska biten som stressar mig). Lite som att vara en antropolog med sig själv som studieobjekt! Vem tror de att jag är?

Intressant det där med en själv som studieobjekt, vanligen är det just mig själv jag använder och andras utsagor om sig själva för att komma fram till någon form av slutsats eller sannolikhet för att en viss ide är mer eller mindre sannolik.

Ugglan skrev:Det ska ärligt talat bli lite spännande också (om det inte vore för den ekonomiska biten som stressar mig). Lite som att vara en antropolog med sig själv som studieobjekt! Vem tror de att jag är?

Det fick jag ett gott skratt av. Och igenkännande. Hoppas det lättar upp dina egna andar på samma sätt. (Lätt att bli missförstådd när man säger det, men det kan ju också underlätta att inte ta saker eller människor på för stort allvar...)

nano: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anekdotisk_bevisföring

nano skrev:Intressant det där med en själv som studieobjekt, vanligen är det just mig själv jag använder och andras utsagor om sig själva för att komma fram till någon form av slutsats eller sannolikhet för att en viss ide är mer eller mindre sannolik.

Ja, mycket teorier finns det och då är det lite intressant att skapa egna också. Men visst Parvlon, man kan dra allt för långt det har du rätt i också!

Zombie skrev:Det fick jag ett gott skratt av. Och igenkännande. Hoppas det lättar upp dina egna andar på samma sätt. (Lätt att bli missförstådd när man säger det, men det kan ju också underlätta att inte ta saker eller människor på för stort allvar...)

Ja lite får man inta ett helikopterperspektiv eller lite så där som Issa Jesus gör. Vare sig man nu tror på nåt eller inte.

Hur som helst jag känner mig helt urblåst men faktiskt helt ok (även om IQ just nu knappt når upp till 10 och huvudvärken ligger och tangerar) men FKhandläggaren var en riktig människa inte en FKrobot (ja vem är det egentligen som har fördomar, mest jag själv skulle jag tro). Hon var helt ok så nu väntar fler möten med läkaren som är en ung tjej som har koll på arbetsmarknaden och vilka krav som ställs (inte någon läkare som bara har koll på hur det var förr, om det nu finns såna?) Återstår också att förhålla sig det lite osäkra kortet AF.

Hur som, TACK för allas engagemang!

Parvlon skrev:nano: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anekdotisk_bevisföring

Erkänner att det är rätt dåligt underbyggt vanligen när man bara har sig själv eller kanske ett fåtal andra som exempel, men det man får fram ur dessa exempel ger något att undersöka närmare.

Någon sade "det är svårt att göra statistik på ett exempel av ett" eller något liknande, stämmer tex i detta fall
Du har rätt Parvlon, iaf om du menar det jag tror du menar.