Européerna är världens idisslare nuförtiden. I genomsnitt arbetar en genomsnittlig europé mindre än en genomsnittlig amerikan och mycket mindre än en asiat. Dessutom är färre européer i arbetskraften på grund av sen ankomst och tidigt utträde från arbetsmarknaden, samt den i medeltal högre arbetslösheten i Europa. Vilket sammantaget gör att vi är ”take it easy”-folken i världen.

Européerna har blivit världens idisslare, men de vill fortfarande ha all den välfärd som bland andra Sjöstedt gör anspråk på. Med andra ord konsumerar européer välfärden i större utsträckning än de skapar resurser för den. Vilket resulterar i mer och mer skulder och slutligen att kredit-ratinginstitutioner degraderar länder, vilket höjer priset på räntan och gör det ännu svårare att betala av dessa skulder.

Så visst är det ingen slump att dessa saker händer samtidigt: att kräva en förkortad arbetstid med bibehållen lön, att degraderas av kreditinstitut och att samtidigt be Kina och andra asiatiska länder rädda oss genom att köpa bland annat våra fabriker.

KrigarSjäl skrev:Bullshit. Finanskrisen beror på finanshajarnas härjningar.

Att uppleva Semestersverige efter att ha varit i Kina leder till en tanke: Det här går åt helvete.

I Kina har anställda bara rätt till minst fem dagars betald ledighet per år, men för de flesta vore det en lyx. I en undersökning av sajten sina.com med mer än 74000 deltagare uppgav nästan 70 procent att de inte vågade begära ut sin betalda semester av chefen.

De längsta ledigheterna är en vecka runt kinesiskt nyår och en vecka vid nationaldagen i oktober. Men själva helgdagarna är bara tre dagar, resten uppnås ofta genom att sätta den i anslutning till weekend och jobba in lördag/söndag. Totalt har kineserna numera 11 nationella helgdagar. Det låter snålt men är en förbättring (och gäller i praktiken bara medelklassen).

DN Ekonomi skrev:När den sista passageraren lämnat tåg 142 B med 17 vagnar störtar ett lag med 44 städare in i dem. Vad som följer är en uppvisning i japansk arbetsmoral och den senaste symbolen för den japanska metodiken och jakten på ständiga förbättringar. Varje moment är indelat i på sekunden.

När jag ställer mig i ett hörn av en vagn för att registrera vad som sker börjar det med att två städare rusar in och vänder sätena i den kommande färdriktningen. Hatthyllorna kontrolleras. Sopor sopas till mittgången. Bord torkas och huvudskydd byts ut om de är smutsiga.

Det blir svårt att hänga med. Städarna tar en vända till genom vagnen, småspringande från fönster till fönster på varje rad. Någon kommer med en borste och tar hand om skräpet på golvet. En särskild städare är avdelad för toaletterna.

I många andra länder utförs städjobb av studenter och invandrare. Eftersom Japan inte tar emot invandrare som andra länder och eftersom studenter förväntas ägna sig helhjärtat åt studierna har städjobb i Japan fyllts av pensionärer och medelklassens hemmafruar, oftast på deltid.
---
De osjälviska och hängivna städarna på snabbtågen framhålls som nygamla förebilder för japansk arbetsmoral.

De visar också hur äldre och kvinnor kan spela en större roll i den japanska ekonomin när landets befolkning minskar.

Om japanska företag vinner budgivningen i kamp med kinesiska bolag att få bygga ut snabbjärnvägen i Kalifornien vill amerikanerna anlita Teruo Yabes företag för att utbilda den amerikanska städpersonalen.

– Vi kan träna amerikanerna, säger han allvarligt.

– Vi är stolta över vad vi gör, säger Teruo Yabe. När den franska järnvägschefen var här på besök undrade han hur vi lyckas motivera våra arbetare. Han sa att de i Frankrike har samma hastighet på tågen som vi. De har samma teknik. Enda skillnaden är snabbheten med vilken städarna arbetar.

Jasenko Selimović i Aftonbladet skrev:Sedan 1970-talet har vänsterpartiet, socialdemokratiska kvinnor och miljöpartiet menat att förkortad arbetstid - med målet sex timmars arbetsdag med bibehållen lön – är att sträva efter. Frågan har mest legat i partiprogram-påsen men med den nya ledaren för vänsterpartiet, Jonas Sjöstedt, ska frågan dammas av och konkreta förslag tas fram. Vilket också veckans partiledardebatt vittnade om.
Intressant nog beslutades det om detta en vecka innan nio europeiska länder nedgraderades i sina kreditbetyg på grund av att experter inte längre trodde att de kunde betala sina skulder.

Vad har dessa två saker med varandra att göra? Mycket. Faktum är att Sjöstedt och co redan har fått som de vill. Européerna är världens idisslare nuförtiden. I genomsnitt arbetar en genomsnittlig europé mindre än en genomsnittlig amerikan och mycket mindre än en asiat.

Zombie skrev:Men det går ju inte att diskutera utan att man tittar på vad som ligger i "arbeta" också. Vilket kräver långa utläggningar om komplicerade ting som hotar den bestående maktstrukturen, och då är det mycket lättare för en reaktionär överklassare, eller vad nu just den här jeppen är, att skälla folk för lata.

Zombie skrev:Det är väl inrotat, och en sak som är sann är att svenskarna inte längre är vana vid att ha en så här fientlig överhet emot sig, så vi låter den bara hållas.

Vildsvin skrev:Jasenko Selimovic kom hit som flykting från Jugoslavienkriget och har jobbat sig upp till maktens korridorer, så att kalla honom reaktionär överklass visar bara att han har helt rätt i att svensken inte jobbar lika hårt som vissa andra folk.

kiddie skrev:
När det är dags att minska arbetstiden för att skapa fler arbetstillfällen (vi har haft 8 timmars arbetsdag i evigheter nu), så kommer någon alltid och tycker att vi jobbar för lite. Ingen av de jag har kontakt med i USA som arbetar jobbar bara 8 timmar, de tycker vi är lata. De jobbar ca 12 timmar om dagen.

Huggorm skrev:Det är asiaternas höga arbetsmoral som gör att de är så farliga. Det går helt enkelt inte att konkurrera med dem. Och jag vill inte ha den arbetskulturen hit till Sverige. Visserligen kunde väll vissa jobba lite hårdare, men jag tror inte det är sunt med den arbetsdisciplinen som kineserna har.

Sverige kommer inte kunna behålla den välfärd vi har, och särskilt inte för den som inte kan eller vill jobba sina 40 timmar + övertid. Vi kommer få välja, antingen jobbar vi mer eller så lever vi mer spartanskt. Själv har jag redan dragit ner på lyxen och den materiella välfärden, jag prioriterar att vara ledig och ha det bra.