Fick reda på att jag har Asperger och Adhd September 2011.Det var skönt att få veta eftersom jag sedan jag var liten dolt mina bekymmer bakom en mask som alltid log.Sedan jag var sju år har jag haft självmordstankar.Jag berättade aldrig för någon.Ingen hade en aning inte ens mina föräldrar.De fick en liten chock när jag berättade det förra veckan.De har aldrig märkt att något varit fel.Men jag är väldigt bra på att spela lycklig.

Nu 2012 Januari har jag flyttat ifrån min man som tyckte det var pinsamt att jag och min son har funktionshinder.Nu när jag börjat leva mitt liv som jag vill mår jag så mycket bättre.Använder mej av alla tips som jag fått av arbetsterapeuten bla tapetserat mina lådor och hyllor med lappar på vad dom innehåller.

Har även berättat på jobbet och låtit dom läsa en bok om mitt funktionshinder.Idag på jobbet när jag stog och stekte Raggmiunkar till 50 personer så kände jag plötsligt en sådan lyckokänsla.Jag mår faktiskt otroligt bra just nu.

Varför dölja sin smärta med en falsk mask när man kan visa sitt inre på utsidan och må så mycket bättre?

Grattis till din demaskering! Jag förstår precis vad du menar!
Sorgligt bara att din man reagerade som han gjorde...
Jag är så glad för din skull. Njut av din frihet!

Hej grattis eller vad jag ska säga om din nya själv insikt och goda månde Kämpa på eller var dej själv.

Kan väll bara beklaga att du har mått så pass dåligt och har en oförstående man eller separerad man eller vad det kallas.

Men kan ärligt önska dej och sonen lycka till.

Tack för erat stöd kamrater har saknat alla här.Har inte orkat vara inne på ett tag har hänt alldeles för mycket sista månaden.

Pink78 skrev:[...] kände jag plötsligt en sådan lyckokänsla.Jag mår faktiskt otroligt bra just nu.

Häftigt, det är skönt när allt känns rätt för en gångs skull och man är lycklig.

Min bästa vecka på många år hade jag förra veckan, jag mår inte fullt lika bra nu, men är ändå väldigt nöjd nu med tillvaron.

Hur kan en man lämna en kvinna som steker livets absoluta gourmetiska höjdpunkt RAGGMUNK med lingonsylt. Han måste sakna både mentala och fysiska smaklökar.
Själv håller jag på att försöka övertyga min omgivning om min AS, och hoppas dom kan acceptera mig även om jag inte uppfyller deras önskningar.
Har man levt i 64 år och aldrig känt man har något människovärde, känns det skönt att kunna skita i alla bakvända förväntningar.

Alltid trevligt när iaf vissa får de som de förtjänar här i livet.