Se på detta korr. och döm därav vilket oändligt luder, vilket förbannat sprutluder Almén är!


Bed Herr Sahlin dra åt helvete eller gå till Bollhusgränd och låta besiktiga sig om han har hjärnsyfilis!


A propos horboken är färdig! Med ett företal på 3 ark. Ren socialism med det radikalaste kvinnoprogram man sett! Men jag skäller på Ibsen för hans satans idealism i ett Dockhem. Björnsons Handske likaså. Fånig kurtis, gammaldags galanteri. Ska inte pojkar nu heller få knulla, när man vill skaffa flickorna frihet till det!


Läs min bok! Den är det värsta, men det vackraste, kvickaste, svinaktigaste jag skrivit.


Jag har mot vanan just läst min bok ; på mig verkar den 'Säd', och är som ett ärligt och gott samlag mot Ibsens hysteriska runkningar.


Om mannen utvecklat sig från Gorillan, så har bestämt Gorillahonorna gått under och Gorillahanarna kopulerat med honor från en Chimpansart. Man och kvinna äro icke samma djurart!


Jag kan icke ha roligt utan i fruntimmerssällskap. Så pass kvinnohatare är jag.


Ja du min gubbe, här är maktfrågan, och tro mig, få kvinnorna hand om kapitalet och makten så får vi inte trissa sen. Utan vi kommer att bli horor som de kan kasta några slantar åt! Alltså slut med diskussionen! Låt resa en penis av röd sandsten på min grav och rita dit: Hic jacet! = Här ligger han!


Idealisterna har gett oss kvinno-emancipationen i arv. Jag har gjort mig urarva som du vet, men inte Ni! Antag att kvinnans ställning i äktenskapet är 'skamlig' enligt idealisternas mening, efter som hon försörjer sig med köns-drift, så skulle väl ej materialister gruva sig över det, och ert kelande med hororna finner jag ytterst romantiskt. De gör samma sak som fruarna, men äro polyandrister!
Låt dem roa sig, vad rör det Er! Ni gör hororna till osedliga genom att beklaga dem och vilja 'rädda dem'. Jag tycker det är 'modernare' behandla dem som andra medborgare, indifferent, och icke stämpla deras näring som olycklig eller osedlig.


/----/ Jesus! Denna usling! Han var icke ensam, ty det kunde han ej vara, som Johannes Döparen kunde. Han skulle ha sällskap, men vilket? Icke en enda talang bland alla dessa sluskar; endast Paulus, och han ville icke umgås med Jesus, och Jesus flydde honom.
Jesus = Underklass; de obegåvades vän; de andligen fattiges, idioternas vän.
Nej! Nietzsche! Ich! Die Welt für mich!
/----/
/----/ jag har en helvetes fördom mot kristianism. Jag är Antikrist!
Men Jehova - hej! - det är min Gud! Öga för Öga, och öra för öra! Hugg ner dem alla, Herren känner de sina.


Paulus levde samtidigt med Jösus [sic], och gick länge och lurade på honom, undrande om han skulle knäppa honom eller ej. Sket i honom, fastän Farisée /---/; men när efter uppståndelsehumbugen det blev fart i lorten, slog Paulus in. Måste dock ha åtrat sig och vädrat konjunktur, och så hitta han på askvädret. Emellertid har han inte skrivit den där smörjan som går under hans namn, oaktat han väl var den enda som kunde skriva sitt namn av hela slöddret.
Förresten skiter jag i Paulus liksom i hela den Heliga Skrift och dess stölder från Buddha, som då hade en egen statsreligion i Östern.


Såg Sarah Bernhardt i Froufrou! Fy fan! Bara manér och knep! Jag har bara en måttstock för konst - naturen! Ibland hade hon studerat på den och då var hon överraskande. Skiter i aset för resten!


För övrigt jollrar gubben Ibsen! Vad är det för en begåvning som icke tål vid en natt hos horor och litet slagsmål med polisen! Kan en solid talang ödeläggas av så litet? Jag för min del har alltid känt mig uppbyggd och suggererad av ett gott ruckel!


Det är /---/ ett förbannat oskick att författaren skall utstyras efter pappersbruksväxlar, tryckeriaktier och sådana hänsyn; och att omslagen skola se ut som boulevard-pissoarer med annonser utanpå.


Det är en lycka, denna maktkänsla, att sitta i en stuga vid Donau bland sex kvinnor som anse mig vara halvidiot, och veta att just nu, i Paris, i andarnes huvudkvarter, 500 människor sitta moltysta i en sal och äro nog dumma utsätta sina hjärnor för mina suggestioner. Några revoltera, men många gå därifrån med mina mögelfrön i gråa barken; de gå hem dräktiga av min andes säd, och så yngla de mitt yngel.


/----/ min eld är den största i Sverige och jag skall om ni vill sätta eld på hela detta usla nästet!


Med Svarta Fanor står jag ensam på en sten i havet, med stjärnhimlen över mig och samvetet inom. Jag har inga vänner mer, ingen hustru, och mitt sista barn har man stulit från mig, det också.

Det är synd om människorna, särskilt synd var det om Strindberg.

Rätt!

Strindberg är bra men inte de borgare som idag hyllar honom. Det gör de bara för att det råkar vara comme il faut och hade de levt på Strindbergs tid hade de skytt honom som pesten ty då var han farlig och obekväm.
Se där borgarnas sanna natur.

Det kommer alltid att finnas ett enormt hyckleri kring Strindberg. Debattörer idag använder honom som slagträ för egna agendor.

Savanten Svante skrev:Se på detta korr. och döm därav vilket oändligt luder, vilket förbannat sprutluder Almén är!


Bed Herr Sahlin dra åt helvete eller gå till Bollhusgränd och låta besiktiga sig om han har hjärnsyfilis!


A propos horboken är färdig! Med ett företal på 3 ark. Ren socialism med det radikalaste kvinnoprogram man sett! Men jag skäller på Ibsen för hans satans idealism i ett Dockhem. Björnsons Handske likaså. Fånig kurtis, gammaldags galanteri. Ska inte pojkar nu heller få knulla, när man vill skaffa flickorna frihet till det!


Läs min bok! Den är det värsta, men det vackraste, kvickaste, svinaktigaste jag skrivit.


Jag har mot vanan just läst min bok ; på mig verkar den 'Säd', och är som ett ärligt och gott samlag mot Ibsens hysteriska runkningar.


Om mannen utvecklat sig från Gorillan, så har bestämt Gorillahonorna gått under och Gorillahanarna kopulerat med honor från en Chimpansart. Man och kvinna äro icke samma djurart!


Jag kan icke ha roligt utan i fruntimmerssällskap. Så pass kvinnohatare är jag.


Ja du min gubbe, här är maktfrågan, och tro mig, få kvinnorna hand om kapitalet och makten så får vi inte trissa sen. Utan vi kommer att bli horor som de kan kasta några slantar åt! Alltså slut med diskussionen! Låt resa en penis av röd sandsten på min grav och rita dit: Hic jacet! = Här ligger han!


Idealisterna har gett oss kvinno-emancipationen i arv. Jag har gjort mig urarva som du vet, men inte Ni! Antag att kvinnans ställning i äktenskapet är 'skamlig' enligt idealisternas mening, efter som hon försörjer sig med köns-drift, så skulle väl ej materialister gruva sig över det, och ert kelande med hororna finner jag ytterst romantiskt. De gör samma sak som fruarna, men äro polyandrister!
Låt dem roa sig, vad rör det Er! Ni gör hororna till osedliga genom att beklaga dem och vilja 'rädda dem'. Jag tycker det är 'modernare' behandla dem som andra medborgare, indifferent, och icke stämpla deras näring som olycklig eller osedlig.


/----/ Jesus! Denna usling! Han var icke ensam, ty det kunde han ej vara, som Johannes Döparen kunde. Han skulle ha sällskap, men vilket? Icke en enda talang bland alla dessa sluskar; endast Paulus, och han ville icke umgås med Jesus, och Jesus flydde honom.
Jesus = Underklass; de obegåvades vän; de andligen fattiges, idioternas vän.
Nej! Nietzsche! Ich! Die Welt für mich!
/----/
/----/ jag har en helvetes fördom mot kristianism. Jag är Antikrist!
Men Jehova - hej! - det är min Gud! Öga för Öga, och öra för öra! Hugg ner dem alla, Herren känner de sina.


Paulus levde samtidigt med Jösus [sic], och gick länge och lurade på honom, undrande om han skulle knäppa honom eller ej. Sket i honom, fastän Farisée /---/; men när efter uppståndelsehumbugen det blev fart i lorten, slog Paulus in. Måste dock ha åtrat sig och vädrat konjunktur, och så hitta han på askvädret. Emellertid har han inte skrivit den där smörjan som går under hans namn, oaktat han väl var den enda som kunde skriva sitt namn av hela slöddret.
Förresten skiter jag i Paulus liksom i hela den Heliga Skrift och dess stölder från Buddha, som då hade en egen statsreligion i Östern.


Såg Sarah Bernhardt i Froufrou! Fy fan! Bara manér och knep! Jag har bara en måttstock för konst - naturen! Ibland hade hon studerat på den och då var hon överraskande. Skiter i aset för resten!


För övrigt jollrar gubben Ibsen! Vad är det för en begåvning som icke tål vid en natt hos horor och litet slagsmål med polisen! Kan en solid talang ödeläggas av så litet? Jag för min del har alltid känt mig uppbyggd och suggererad av ett gott ruckel!


Det är /---/ ett förbannat oskick att författaren skall utstyras efter pappersbruksväxlar, tryckeriaktier och sådana hänsyn; och att omslagen skola se ut som boulevard-pissoarer med annonser utanpå.


Det är en lycka, denna maktkänsla, att sitta i en stuga vid Donau bland sex kvinnor som anse mig vara halvidiot, och veta att just nu, i Paris, i andarnes huvudkvarter, 500 människor sitta moltysta i en sal och äro nog dumma utsätta sina hjärnor för mina suggestioner. Några revoltera, men många gå därifrån med mina mögelfrön i gråa barken; de gå hem dräktiga av min andes säd, och så yngla de mitt yngel.


/----/ min eld är den största i Sverige och jag skall om ni vill sätta eld på hela detta usla nästet!


Med Svarta Fanor står jag ensam på en sten i havet, med stjärnhimlen över mig och samvetet inom. Jag har inga vänner mer, ingen hustru, och mitt sista barn har man stulit från mig, det också.

Man kan inte rycka valda texter ur sitt sammanhang på det här viset men visst är det kaxigt. Strindberg var jävligt kaxig. Det var ju han mot hela klabbet på den tid det begav sig.

Om han skrivit här hade han varit bannad i omgångar, den saken är klar.

lasseivägen skrev:Det är synd om människorna, särskilt synd var det om Strindberg.

Hur menar du?

Har inte läst Strindberg men fattade efter några citat att det måste vara han.

Eventuellt hade han ännu mer osympatiska åsikter:
http://groups.google.com/group/swnet.fi ... f0ec?pli=1

Bemödar mig inte ens om att läsa när folk skriver att Strindberg var nazist!

Varför inte läsa och bemöta påståendena om de är felaktiga? Dina synpunkter på detta skulle jag vara intresserad av eftersom det är ett nytt ämne.

Nja, har annat att läsa.
Det är ingenting nytt för mig att antisemitismen var väldigt utbredd och allmänt förekommande före andra världskriget.
Visst var Strindberg kanske antisemit, det tillstår till och med Jan Myrdal, men det i sig är ingenting jag finner särskilt häpnadsväckande.

Savanten Svante skrev:Om mannen utvecklat sig från Gorillan, så har bestämt Gorillahonorna gått under och Gorillahanarna kopulerat med honor från en Chimpansart. Man och kvinna äro icke samma djurart!

Savanten Svante skrev:Ja du min gubbe, här är maktfrågan, och tro mig, få kvinnorna hand om kapitalet och makten så får vi inte trissa sen. Utan vi kommer att bli horor som de kan kasta några slantar åt!

Savanten Svante skrev:Idealisterna har gett oss kvinno-emancipationen i arv.

Savanten Svante skrev:De gör samma sak som fruarna, men äro polyandrister!

Ja, så här skriver Elias Wessén när han i Svensk språkhistoria (del 1, s. 254) redogör för numerusböjningen av verb i nysvenskan:

Strindberg använde däremot principiellt pluralformerna, både i berättelser och i dramer, men singularformer förekommer icke sällan, ehuru helt nyckfullt, särskilt i hans senare verk (t.ex. "Alla som kommo i huset fick se på henne", Svarta fanor).

KrigarSjäl skrev:

lasseivägen skrev:Det är synd om människorna, särskilt synd var det om Strindberg.

Hur menar du?

"Det är synd om människorna", ett citat ur pjäsen Ett_drömspel av August.

Han uttryckte ju väldigt ofta sin ovilja till omvärlden, Ansåg sig oftast illa behandlad.

HGJ skrev:

Savanten Svante skrev:Om mannen utvecklat sig från Gorillan, så har bestämt Gorillahonorna gått under och Gorillahanarna kopulerat med honor från en Chimpansart. Man och kvinna äro icke samma djurart!

Savanten Svante skrev:Ja du min gubbe, här är maktfrågan, och tro mig, få kvinnorna hand om kapitalet och makten så får vi inte trissa sen. Utan vi kommer att bli horor som de kan kasta några slantar åt!

Savanten Svante skrev:Idealisterna har gett oss kvinno-emancipationen i arv.

Savanten Svante skrev:De gör samma sak som fruarna, men äro polyandrister!

Ja, så här skriver Elias Wessén när han i Svensk språkhistoria (del 1, s. 254) redogör för numerusböjningen av verb i nysvenskan:

Strindberg använde däremot principiellt pluralformerna, både i berättelser och i dramer, men singularformer förekommer icke sällan, ehuru helt nyckfullt, särskilt i hans senare verk (t.ex. "Alla som kommo i huset fick se på henne", Svarta fanor).

Det är väl det jag alltid hava tyckt, Ågust äro övferskattad. Fast han skrifva ju bettre en folk gör nu när dem skall verka old-fashioned.

Det är synd om Strindberg
- En människa

(Sett på toavägg på bibblan)

Ju sämre människa, desto bättre författare?

Jo, han
var nämligen aktiv medlem i Nya Tempelriddarorden och han arbetade aktivt
för att sprida deras ideer! Strindberg brevväxlade med Lanz von Liebenfels
från ungefär år 1900 fram till sin död 1912. Han prenumererade också på
Ostara, som var organisationens medlemsblad. Adolf Hitler och August
Strindberg var medlemmar i Tempelriddarorden samtidigt, ca 1910!
---
Jag sträckläste er bok och är förvånad. Om detta inte är Ijuset självt, så
förblir det dock en Ijuskälla. Jag har inte hört en sådan profetstämma sedan
'Rembrandt als Erzieher'. Var hälsad! / August Strindberg den 10 juli 1906."
Den bok som Strindberg uttryckte sig så beundrande om hette "Theozoologie"
och utgavs 1904. I de s k "Blå böckerna", som Strindberg skrev några år
efteråt, citeras verket ofta. Enligt "Theozoologie" fanns det ett paradis en
gång i tiden, där arierna, de blonda gudarna, härskade. Syndafallet kom
sedan att förstöra paradiset. Lanz von Liebenfels idé var att det var
kvinnona som förstörde paradiset genom att syssla med sodomi, d v s genom
att beblanda sig med djur (apor!). Resultatet blev att Tschandala,
djurmänniskorna, kom till. Djurmänniskor var enligt boken framför allt
judar, zigenare och de svarta. Kristus var enligt dessa ideer en förkunnare
av rashygien, men efter Kristus död kom kyrkan att "förjudas", av
undermänniskorna. Mot slutet av boken, under parollen "Rasen är Gud, Gud den
renade rasen", föreslår författaren att sterilisering, utsvältning,
fångläger samt likvidering skall användas mot ''undermänniskorna" . Det är
alltså dessa vanvettiga ideer som Strindber beundrade så mycket att han
flitigt citerar från Lanz von Liebenfels bok i sina "Blå böcker"!

http://groups.google.com/group/swnet.fi ... 21ae7729f0

Jag har aldrig haft någon högre tanke om Strindbergs tänkande (han var ju också rabiat antifeminist!). Nationalskald betyder inte ofelbar.

Men eftersom moralen för mig är det högsta, så har jag en slags motvilja mot att läsa böcker av männisor som har för mig motbjudande idéer. Antisemitism låg i tiden, men jag vet inte med mig att Hjalmar Söderberg el Selma Lagerlöf uttryckt sådana idéer?

Nya Tempelriddarorden får mig förresten att tänka på Breivik.

Så här skriver Björn Wiman apropå Strindberg:

en av litteraturens stora paradoxer: förhållandet mellan den fysiska författarens monumentala självupptagenhet och textens förmåga att skapa inlevelse och empati hos läsaren. Förmodligen står det senare fenomenet i direkt relation till det första – de mest odrägliga personerna är också de bästa författarna.

http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wima ... orfattarna

Zombie skrev:

HGJ skrev:

Savanten Svante skrev:Om mannen utvecklat sig från Gorillan, så har bestämt Gorillahonorna gått under och Gorillahanarna kopulerat med honor från en Chimpansart. Man och kvinna äro icke samma djurart!

Savanten Svante skrev:Ja du min gubbe, här är maktfrågan, och tro mig, få kvinnorna hand om kapitalet och makten så får vi inte trissa sen. Utan vi kommer att bli horor som de kan kasta några slantar åt!

Savanten Svante skrev:Idealisterna har gett oss kvinno-emancipationen i arv.

Savanten Svante skrev:De gör samma sak som fruarna, men äro polyandrister!

Ja, så här skriver Elias Wessén när han i Svensk språkhistoria (del 1, s. 254) redogör för numerusböjningen av verb i nysvenskan:

Strindberg använde däremot principiellt pluralformerna, både i berättelser och i dramer, men singularformer förekommer icke sällan, ehuru helt nyckfullt, särskilt i hans senare verk (t.ex. "Alla som kommo i huset fick se på henne", Svarta fanor).

Det är väl det jag alltid hava tyckt, Ågust äro övferskattad. Fast han skrifva ju bettre en folk gör nu när dem skall verka old-fashioned.

Ja, visserligen höll sig Strindberg inte alltid till pluralformerna vid pluralt subjekt, men vid singulart subjekt använde han väl knappast något annat än singularformer.

Alien skrev:Så här skriver Björn Wiman apropå Strindberg:

en av litteraturens stora paradoxer: förhållandet mellan den fysiska författarens monumentala självupptagenhet och textens förmåga att skapa inlevelse och empati hos läsaren. Förmodligen står det senare fenomenet i direkt relation till det första – de mest odrägliga personerna är också de bästa författarna.

http://www.dn.se/kultur-noje/bjorn-wima ... orfattarna

Och vem fällde följande omdöme om Strindberg?

Däremot torde man i världslitteraturen förgäves leta efter en annan författare av rang som så fruktansvärt hårt, så obarmhärtigt grymt kränkt, misshandlat, förödmjukat och i vissa fall tillintetgjort ett så stort antal ganska beskedliga och allt annat än illasinnade personer.

Strindberg skrev ju en bok om att han inte kunde veta om han var far till ett barn. Fadern. Intressant koncept men själv tycker jag att det vittnar mer om brister i verklighetsprövning än något annat, kombinerat med kreativitet.