Hej!
Är ny medlem här, men har varit inne och läst emellanåt sen några månader tillbaka.
Fick diagnos ADHD förra året, efter en utmatningsdepression och har kämpat ett bra tag med att komma tillbaks. Utredningen på mig visade på en hög begåvning, men extremt lättdistraherad etc.
Jag har 3 barn med "särskilda behov" varav 1 nu snart är klar med sin utredning, där man misstänkt något inom autism-spektrat, samt ADHD.

För att göra en lång historia kort; I samtal på öppenvården pratade min kurator med mig om det här med Autismspektrat, och menade på att jag tycktes ha sådana drag. Jag har själv insett det, de senaste månaderna, men har inte själv velat säga något...

Nu är det så att vissa saker i min vardag fungerar inte, hur jag än kämpar med det. Jag har gått i gruppterapi för ADHD, jag medicinerar med Concerta. Jag kämpar allt vad jag kan, har boendestöd osv. Men en av mina största tillgångar är också det som sätter käppar i hjulet för mig.
Mitt detaljseende. Jag har alltid haft ett otroligt detaljseende, men det är inte bara av godo. Det blir problem i vardagen, som jag inte kommer runt. Jag har ingen prioriteringsförmåga, men gillar att sortera. Problemet är ju att det blir ner på molekylnivå.
Jag vet inte riktigt hur jag ska ta mig vidare. Jag är medveten om hur trött jag blir av andra människor, men det som är det svåraste är just det här med organisera, planera och inte haka upp mig på detaljer. Jag känner mig som ett hopplöst fall. Jag är väldigt spetsinriktad, och har alltid varit det. När jag hittar ett ämne, eller något som intresserar mig, så är det det enda som existerar. Jag kan inte släppa det, och jag ser till att kunna allt det finns att kunna om det. Men, det är så jobbigt. Jag kan inte hålla ordning hemma. Jag vet inte vart jag ska börja om det är minsta röran (vilket det är hela tiden). Fläcken eller den där lilla grejen som stör mitt öga går före allt. Jag kan inte ens tänka hur man lagar mat till barnen om någon detalj stör mitt öga. Det blir en enorm stress även om jag medvetet inte gör något åt det. Jag ser allt i detalj. Kan inte komma ihåg ansikten, men detaljer i ansiktet eller lösa trådar på jackan personen hade. Förstår ni vad jag menar?

Vad vill jag med detta inlägget? Efter samtal med kuratorn igår, bad hon mig läsa på om AS/Autismsspektrat. Jag sa inte att jag redan läst i månader om just AS.
Frågan är väl egentligen; vad gör jag nu? Ska jag ta upp det med min läkare? Vad finns det för hjälp att få? Jag vill framåt, jag vill klara av livet lite bättre. Jag försöker komma på strategier, hitta verktyg för att lura min hjärna, men den här biten är så jobbig och även om jag kan skratta åt mina egenheter, så tycks jag inte kunna lösa problemet på egenhand.

Har ni några råd, tips, idéer kring detta? Är det en vidare utredning som gäller, eller ska jag reda ut det själv? Är det någon som känner igen sig? Det där med sociala relationer...ja, jag tycker det är fruktansvärt svårt att förstå människor. Jag är alltid uppe i huvudet, men har helt enkelt fått acceptera det. Sån är jag, jag kan inte ändra det hur mycket jag än vill. Men det måste finnas sätt att få livet och vardagen att fungera. Jag får aldrig ett flöde. Är helt beroende av andra och scheman, struktur, rutiner, påminnelser etc. Vad ska jag göra?

Tack på förhand
Jess

Jag förstår rätt bra hur det kan påverka din vardag då det du beskriver påminner väldigt mycket om en TV-deckare vid namn Monk.

Serien är tänkvärd, rolig och sevärd men kändes överdriven när det just gäller detaljseendet, men nu har jag just hittat en livs levande "Monk", dvs du.

Jag funderar på om det kan klassas som OCD, tvångsbeteende, men det borde gå att få professionell hjälp för att minska problemet i ditt liv.

Om du har en kontakt inom habiliteringen eller annan pålitlig kontakt inom sjukvården borde de kunna hjälpa dig vidare.