Tack Amari för att du delade med dig av din upplevelse av cannabis! Det stärker mig i mitt beslut att inte prova. Jag misstänker att jag skulle reagera som du eller värre. Ibland när folk talar om det på ett positivt sätt kan jag få för mig att det bara handlar om samhälleliga konventioner, men mycket tyder ju på att det är helt andra risker, åtminstone för en som redan är "psykosskör" som jag eventuellt är och tror sig ha lätt att utveckla olika former av beroende.

Tintomara Ariadne skrev:Tack Amari för att du delade med dig av din upplevelse av cannabis! Det stärker mig i mitt beslut att inte prova. Jag misstänker att jag skulle reagera som du eller värre. Ibland när folk talar om det på ett positivt sätt kan jag få för mig att det bara handlar om samhälleliga konventioner, men mycket tyder ju på att det är helt andra risker, åtminstone för en som redan är "psykosskör" som jag eventuellt är och tror sig ha lätt att utveckla olika former av beroende.

Jag tror nog att du fattar helt rätt beslut eftersom du precis som jag är "psykosskör". Har man dessutom lätt att utveckla olika beroenden så ska man nog passa sig för narkotikadroger. Självklart är även alkohol en stor risk när man har lätt att bli beroende, men jag inbillar mig iallafall att jag har gått igenom denna fas genom åren och tagit hand om det som eventuellt skulle leda mig till att bli beroende.

Jag har nu tagit det säkra före det osäkra och diskuterat detta med min terapeut. Han förstod verkligen mina argument och kunde se en fördel i att jag skulle prova mig fram och ta det försiktigt om jag nu kommer att dricka. Men det som han var mycket noga att poängtera var att jag ska kolla med min psykiatriker om mina mediciner är kompatibla med alkohol och vad hennes synpunkt är i frågan. Om jag helt blir avrådd av henne och om mina mediciner inte fungerar med alkohol, ja då kommer jag absolut inte att ens prova. Då får jag acceptera min situation som den är och att jag får lov att leva så här så länge jag nu äter mediciner. Det kan ju faktiskt bli resten av livet och då blir det ingen mer alkohol för min del.

Förhållandet aspergare och alkohol har diskuterats flitigt förut:

asperger-och-fylla-t11230.html

asperger-alkohol-sjalvmedicinering-diagnos-t11934.html

alkohol-droger-och-as-t7226.html

as-och-alkohol-och-ett-socialt-liv-t4159.html

mer-social-av-alkohol-t14018.html

super-skallen-av-mig-t15808.html

din-installning-till-alkohol-omrostning-t18534.html

hur-paverkas-du-din-personlighet-av-alkohol-t18575.html

hur-blir-du-pa-alkohol-t18106.html

blir-man-akta-nar-man-dricker-alkohol-t19696.html

krogrond-eller-myspys-t18828.html

nar-det-blev-lite-mycket-dagen-innan-tips-t19281.html

detta-med-alkohol-och-overbeskyddande-foraldrar-t4178.html

mer-skambelagt-att-saga-nej-an-ja-till-alkohol-omrostning-t14331.html

vad-menas-med-fest-omrostning-t15378.html

dricker-ni-alkohol-t110.html

impulsiva-loper-storre-risk-att-bli-alkoholister-t9712.html

En gammal regel beträffande alkohol säger att sprit förstärker den för tillfället rådande känslan.

Den som är glad blir gladare.

Den som är ledsen blir ledsnare.

Det neurofysiologiska underlaget för detta är - har det visat sig senare - att alkohol slår ut den kontrollerande funktion som finns i de frontotemporala loberna.

Dvs. befinliga känslor slår sig fram, ohämmade.

Finns det något skäl att aspergare skulle skilja sig från resten av befolkningen på den punkten?

Man kan tillägga en sak till, nämligen den till alkoholen kopplade mytbildningen.

Detta visades av Källmén, H. (1995) ”Alcohol and disinhibition - a psychoanalytical interpretation.” Acta Universitas Uppsaliensis, Uppsala.

Sigvard Lingh skrev:En gammal regel beträffande alkohol säger att sprit förstärker den för tillfället rådande känslan.
Den som är glad blir gladare.
Den som är ledsen blir ledsnare.
Det neurofysiologiska underlaget för detta är - har det visat sig senare - att alkohol slår ut den kontrollerande funktion som finns i de frontotemporala loberna.

Detta var verkligen värdefull information som jag ska ta med i beräkningen och beslutet. Då är det viktigt att känna efter redan innan man dricker hur man egentligen mår och om man vet med sig att det inte är så bra, så är det bästa att då avstå att dricka.

Sigvard Lingh skrev:Dvs. befinliga känslor slår sig fram, ohämmade.

Det kan ju bli en obehaglig upplevelse om man inte är förberedd på det. Jag vet inte om jag är beredd att mina känslor ska slå sig fram, ohämmade eftersom jag har en tendens att redan i nyktert tillstånd ha väldigt starka känslor.

Tack för den intressanta kommentaren!!
Amari

Sigvard Lingh skrev:En gammal regel beträffande alkohol säger att sprit förstärker den för tillfället rådande känslan.

Den som är glad blir gladare.

Den som är ledsen blir ledsnare.

Det neurofysiologiska underlaget för detta är - har det visat sig senare - att alkohol slår ut den kontrollerande funktion som finns i de frontotemporala loberna.

Dvs. befinliga känslor slår sig fram, ohämmade.

Finns det något skäl att aspergare skulle skilja sig från resten av befolkningen på den punkten?

Man kan tillägga en sak till, nämligen den till alkoholen kopplade mytbildningen.

Detta visades av Källmén, H. (1995) ”Alcohol and disinhibition - a psychoanalytical interpretation.” Acta Universitas Uppsaliensis, Uppsala.

Något skäl till att aspergare skulle vara annorlunda på denna (dessa) punkt(er) känner jag inte till, men det där stämmer åtminstone inte in på mig...

Mitt förhållande till alkohol?
Gärna och mycket vid rätt tillfälle, annars är jag helvit. Bättre att dra på ett rejält sjöslag några gånger om året än att gå runt och vara småmarinerad dagligen. Jag är nog den siste man på vår jord att bli lådvinsalkis.

Hur påverkas jag av alkohol?
Jag mår bra av det.

Så i den här delen är jag som vem som helst.

Jag har bestämt mig att ta avstånd från alkohol
Har 'vuxit ut' från det. Vill vara nykter. Det var inte ens svårt.
Det var roligt att festa när jag var yngre men nu får det vara nog. Jag vill vara mig själv och vill absolut inte vara bakis.
Finns massor med fördelar: kan köra bil vilken tid av dygnet som helst. Är ordentligt utvilad efter helger osv.
Jag har sett hur min far har självmedicinerat sin odiagnoserad AS och vill inte gå samma väg.

Hur jag påverkas? Ja inte är det något särskilt positivt eller negativt. Blir full precis som alla andra.

förvånande hur många nykterister det var här. Personligen så känner jag inte igen något utav det du skriver. Har druckit en del och spårat ut några gånger precis som majoriteten av neurotypiska i min ålder. Har dock slutat nästan helt med alkohol eftersom att det är alldeles för dyrt för det där dåliga ruset. Jag som drogbrukare har mycket bättre och inte sällan mindre farliga alternativ. Inte för att jag brukar andra droger ofta heller, det blir i 1-2 perioder om året jag brukar droger sedan är jag nästan helt ren i många månader.

Tjaa, inte glömma att det är mycket mera allmänt accepterad att använda alkohol än att vara nykterist eller nästan det.
Om du har valt att tacka nej till alkohol så då e du riktig jävla alien o konstig bland 'normal folk'.
Om du börjar att förklara det till alla som undrar över det så tar det liksom aldrig slut.
Jag har valt att inte förklara det. Non of your fucking business-typ.

Det riktig lustiga är hur fin folket maskerar sin" självmedicinering av ångest o andra diverse psykiska besvär som absolut INTE få komma till ytan", med mycket mera accepterad snack om sin förkärlek för 'goda viner o champagne' osv.
Men e det inte samma flykt från verklighet det är frågan om?

Den som inte ha någon problem med alkohol eller mår inte värre av det, så why not?
Men en del av oss reagerar inte positivt till alkohol o då e det bättre att avstå, om man nu kan.

Vill bara tona att jag är inte moralist vad gäller alkohol, det är högst personlig val o alla har väl sina orsaker.
Det samma gäller rökning, rök allt du vill men kom inte o tryck siggen på mitt ansiktet. Jag tål inte lukten

Jag behöver alkohol för att varva ner. Oftast upplever jag vardagen som stressfull, alltid är det nåt jag har missat att göra.Så när varannan helg kommer.....Frihet!
Självklart är det inte nåt att rekommendera,men vad är alternativen?
Plus,jag blir oftast (99 gånger av 100) bara gladare av alkohol. Jag har mina yttersta spärrar kvar,måste såklart ha kvar kontrollen.
Jag har definitivt inget dåligt ölsinne (visserligen dricker jag inte öl,men det hör inte hit),utan jag blir mer social och "uppåt".
Vissa NT har uttryckt att "du är rätt kul när vi dricker".Så jag vill nog sätta mer plus än minus på alkohol.Men som sagt,vi är alla olika.

Tål inte alkohol.

är lite kluven på alkohol fronten själv dricker för att det är gott. o blir ju tyvärr full väldigt full i bland, alkoholfritt smakar inte samma.
måste ha en viss mängd som jag ska dricka färdigställd av mig själv o den sätter jag med flit ganska lågt för att klara o hålla den (ett gäng års erfarenhet där)
upp till en viss mängd öl som oftast dricks så blir jag glad när det överstigs börjar ofta hjärnan arbeta för högvarv utan att jag har mina säkerhets spärrar under kontroll så kan gå lite hur som helst.


men ska du prova hitta nån du litar på o testa med en cider med låg % alkohol i först o bara en för att vi nästa test tillfälle om det blir nått mer testa en lite starkare eller 2 så du går långsamt fram. inte så bra om du märker en 2,8% cider funka ju bra o sen dricker 4-5st 5%+ cider i nått mer socialt sammanhang o det går helt fel.