Jag har aldrig varit bra på att plugga. Bara svenska som jag tyckt om och lagt ned energi i.

MagnesiumOxid skrev:

Alyana skrev:Men att läsa själv hemme på sitans är SUPER för mig och nu när jag är äldre är det mycket lättare att hålla uppe motivationen ffa.

Vad menar du med lite äldre? Jag var motiverad på KomVux förut när jag var en ung vuxen i 20 års åldern. Det var länge sedan.

Jag är 31 nu och det är ju lite äldre än 20 iaf...
Jag var INTE motiverad då + mådde så j-a psykiskt dåligt.
Hur gammal är du nu då...?

Alyana skrev:

MagnesiumOxid skrev:

Alyana skrev:Men att läsa själv hemme på sitans är SUPER för mig och nu när jag är äldre är det mycket lättare att hålla uppe motivationen ffa.

Vad menar du med lite äldre? Jag var motiverad på KomVux förut när jag var en ung vuxen i 20 års åldern. Det var länge sedan.

Jag är 31 nu och det är ju lite äldre än 20 iaf...
Jag var INTE motiverad då + mådde så j-a psykiskt dåligt.
Hur gammal är du nu då...?

Jag är 25 år...

Det känns lite som om det är för sent. Alla andra på KomVux är yngre än jag. Om de inte nyss invandrat till Sverige, men det är en helt annan sak!

Men det är ju ofta blandade åldrar på komvux. Och det är det som är så kul tycker jag!

MagnesiumOxid skrev:Jag är 25 år...

Det känns lite som om det är för sent.

Det är absolut inte försent. Passa på nu när du har viljan. Fördelen med KomVux är att det finns folk i alla åldrar som verkligen vill klara studierna. En sådan miljö skapar struktur och fokus kring lärandet, vilket kan vara till en stor fördel för dig som har AS och/el. AD(H)D.

Jag tycker inte man skall stirra sig blind på skolor, vissa utbildningar, betyg o.s.v... . Jag vill slå ett slag för de självlärda, att vara autodidakt! Fördjupa er i det ni tycker om. Försök avancera inom era specialintressen genom självstudier hemma. Utvidga eran kunskap,.. redovisa era "resultat" på nätet, sök olika vägar att sprida er expertis! Ni vet, länka och länka er fram i rymden... Tillslut blir ni kanske nådd av en alternativ inkomst, "anställningen" kanske söker sig till dig i stället för du till den!!

MEN vissT, det är inte alls lätt... särskilt inte om man är deprimerad och smått apatisk, som jag själv för sunden är, men man får försöka försöka försöka göra något litet litet litet varje dag som bygger ett nätverk... "en sort väg framåt".. . eller hur? . ..Vill så gärna inbilla mig det i alla fall...

! !!>> J-a-g v-e-t <<!! !

Kanske jag är och förblir en evig >>>Gubben Dagdröm * . . . Men... ? .. . Varför tvingas in i det gamla utbildningssystemet, när man Hatar det?!?!

Då gäller det ju också att man har ett specialintresse och om man har det ett som man kan jobba med.

Det behöver inte vara så superavancerat, har sett folk som virkar vantar och mössor och säljer dem via sin blogg.. . Klart, inget man kan klara sig på, men som extra försörjning ändå.

Jo men har man som jag Star Trek, älvfolk och japansk populärkultur som specialintressen så är det inget man kan tjäna nått på.

Du KaosPrinsessan!.. . & ALLA... Här t.ex. en Älv-makerska...

http://alvskimmer.blogspot.com/

Vad tycker du om dem?... Lite väl erotiska ibland va. . . nja jaah,,. Men, bara ett exempel på hur det kan pysslas på! Å hon säljer dem där då, på bloggen, ja....

Jag skulle aldrig kunna göra nått sånt. Mitt intresse är dessutom informationsbaserad och att samla på de.
Sen föredrar jag mer Brian Frouds älvor framför hennes. Hans är mer äkta.

Jag håller med dig KaosPrinsessan, definitivt mera sting i Brian Frouds figurer!. Den där alvskimmerbloggen var bara för att visa på ett exempel på att sälja via blogg.

Ok, ha det så bra.. . nu måste jag ut och gå en kvällspromenad så att jag inte dör i förtid framför datorn.

Deadly_Nightshade skrev:

KaptenZoom skrev:Jag vet inte hur arbetsmarknaden ser ut för de med din utbildning, men spontant tycker jag att du borde ha ganska lätt att få jobb om du gav dig fan på det.

Har du skrivit en CV och ett personligt brev? Har du sökt många jobb? Har du några kontakter som kan hjälpa dig?

Jag har jobbat på 6 olika företag och för det har jag säkert skickat in 100 ansökningar. Mitt nuvarande jobb fick genom att ringa till företaget och presentera mig trots att de inte annonserade.

Jag jobbar med bygg som konsult och där tror jag att eventuellt BIM skulle passa dig. Känner du till BIM? Jag tror att många byggprojekt i framtiden kommer att använda BIM.

Ge inte upp utan kämpa på så tror jag att det ordnar sig.

Jag är så jävla trött på att höra det där att om man bara "kämpar" så kommer jobbet.
Jag har ett välformulerat CV, både engelsk och svensk version - DOC samt PDF -format. Jag skriver alltid unika jobbansökningar, använder inga mallar. Jag har en välgjord portfolio och har sökt jag vet inte hur många jobb sedan i Maj förra året - men det är tresiffrigt utan tvekan. Pga mycket arbete till ingen förtjänst så har jag gått in i ett tillstånd av inlärd hjälplöshet - söker inte alls lika mycket jobb nu som i somras, inte ens i närheten - orkar liksom inte när jag hela tiden blir ignorerad eller får något klippt-och-klistrat skit till svarsmeddelande. Sen att jag har en fördjävlig boendesituation (sedd ur ett aspergerperspektiv) och är väldigt deprimerad, vilket inte heller till hjälp. Jag är så förbannat trött på att många av mina fd klasskompisar har ett så jävla flyt, trots att jag var en av de bästa grafikerna i min klass, trots att jag har kämpat på. Kan ju säga att jag blivit smått deterministiskt troende dessutom. Folk får inte vad dom förtjänar - inte i denna värld iaf.

Jag ber om ursäkt för mitt antagande att du inte hade legat i. Sorry.

Ett problem är ju att det är lättare att få ett jobb om man redan har ett jobb.

Har du ingen gammal skolkompis som du kan fråga som har ett jobb som passar dig? Jag tänkte att han kunde rekommendera dig.

Deadly_nightshade

Jag ber om ursäkt för mitt antagande att du inte hade legat i. Sorry.

Ett problem är ju att det är lättare att få ett jobb om man redan har ett jobb.

Har du ingen gammal skolkompis som du kan fråga som har ett jobb som passar dig? Jag tänkte att han kunde rekommendera dig.

KaptenZoom skrev:Jag ber om ursäkt för mitt antagande att du inte hade legat i. Sorry.

Ett problem är ju att det är lättare att få ett jobb om man redan har ett jobb.

Har du ingen gammal skolkompis som du kan fråga som har ett jobb som passar dig? Jag tänkte att han kunde rekommendera dig.

Alla mina fd klasskompisar (från senaste skolan) vet att jag är arbetslös redan så där kan jag inte göra mer. Skrev jag tidigare att jag jobbade 6 månader (praktik - sista delen av min utbildning) på ett av sveriges största spelföretag och att jag har goda referenser därifrån??? Om inte så vet du om det nu också. Allt jag har gjort har liksom inte lett till ett jävla piss, fast min förra chef sa att jag "inte får några problem med att hitta jobb" och fast mina fd klasskompisar säger att jag har en bra portfolio, bra CV, skitbra tidigare erfarenheter m.m. Och då har jag ändå inte varit så kräsen att jag enbart söker jobb som spelutvecklare utan jag söker alla typer av grafiska jobb (designer, formgivare, layoutare) samt jobb inom webutveckling/IT. Har även sökt jobb som skribent, administratör på en NPF-skola, med mera med mera...

Så nu har jag slutat "ligga i". Har nog aldrig varit så passiv och apatisk som jag är nu: har gett upp helt enkelt eftersom inget hjälper. Jag är fast i en gråzon där jag är för överkvalificerad för ströjobb/låginkomstjobb så ingen vågar anställa mig för sånt. Samtidigt är jag för underkvalificerad för vissa jobb jag söker. Ofta efterfrågas 3-5 års erfarenhet, kandidatexamen, magisterexamen, osv. Jag går t.o.m. till en NPF-grupp hos arbetsförmedlingen som leds av en SIUS-konsulent, där tanken är att jag ska få "extra hjälp" med att hitta jobb. Det var ett stört jävla möte med kurator (hab), psykolog (hab) och min arbetsförmedlare +SIUS konsultent på arbetsförmedlingen och det var mycket snack om hur mycket "hjälp jag skulle få" att hitta jobb. Men även där har det inte hänt ett skit. Bara massa snack. Varje vecka går jag till den där NPF-gruppen och visst ibland är det intressant att höra andras tankar och kommentarer; men allt för ofta är det bara massa gnäll från de med ADD/ADHD eftersom dom verkar ha så himla större krav på arbetsplatsen än mig. "Arbetsrelaterad stress" är liksom främmande för mig, om det inte gäller väldigt sociala jobb (service eller supportyrken typ).

Och samtidigt som jag kämpar så har jag sett mängder med fd klasskompisar fixa jobb, lägenhet, praktik, m.m.
Jag var en av de bästa grafikerna i klassen, och blev t.o.m. rekommenderad av lärarna (var så jag fick praktiken på det där stora spelföretaget). Ser liksom ingen poäng i att kämpa mer eftersom det inte leder till något och verkar vara någon jävla ödesgrej att jag ska leva i misär och må dåligt. Oddsen är liksom på min sida men ändå HÄNDER INGET. I somras blev jag tillochmed uppringd av en rekryterare som ville anställa mig till ett nystartat spelföretag som skulle dra igång på höstkvisten. Även där hände inte ett skit. Så att efter dessa erfarenheter då se fd klasskompisar fixa jobb - som dels inte var lika duktiga som jag - dels inte har kämpat lika myciket som jag - det är sjukt frustrerande och demotiverande. Som här nu senast så fick en kompis till mig en praktikplats efter att han snackat med nån snubbe på krogen/någon fest. Jag blir så jävla LESS. Det är inget fel på min vilja, inget fel på min kompetens men uppenbarligen saknar jag NÅGOT pga detta jävla handikapp för annars hade jag haft jobb vid det här laget.

Tyävrr är det så j-a orättvisst det är här i världen...
Tro mig, jag har precis samma erfarenhet som dig tyvärr. Man fattar mer och är bättre än kurskamrater men bara pga praktiska och sociala tillkortakommanden + att man är så satans j-a ärlig och rak hela tiden så hjälper det inte ett skit!
Samhället styrs av NT.s och är anpassat för NT.s - inte för såna som oss.

Alyana skrev:Tyävrr är det så j-a orättvisst det är här i världen...
Tro mig, jag har precis samma erfarenhet som dig tyvärr. Man fattar mer och är bättre än kurskamrater men bara pga praktiska och sociala tillkortakommanden + att man är så satans j-a ärlig och rak hela tiden så hjälper det inte ett skit!
Samhället styrs av NT.s och är anpassat för NT.s - inte för såna som oss.

Jag känner att det sämsta hos mig är inte min sociala inkompetens i sig utan problemet är mera... indirekt: Jag är SJUKT dålig på att underhålla ett socialt kontaktnät, knyta nya kontakter och behålla kompisar helt enkelt. Resultatet av det är att jag inte får några jobb alls via kontakter. Och de flesta jobb förmedlas via just de sociala kanalerna.

Ett stort handikapp är det.

Vi skulle ha ett eget samhälle vi där vi får ha våra logiska lagar och allt sköts så som det ska skötas! = Rättvisst

Deadly_Nightshade skrev:

Alyana skrev:Tyävrr är det så j-a orättvisst det är här i världen...
Tro mig, jag har precis samma erfarenhet som dig tyvärr. Man fattar mer och är bättre än kurskamrater men bara pga praktiska och sociala tillkortakommanden + att man är så satans j-a ärlig och rak hela tiden så hjälper det inte ett skit!
Samhället styrs av NT.s och är anpassat för NT.s - inte för såna som oss.

Jag känner att det sämsta hos mig är inte min sociala inkompetens i sig utan problemet är mera... indirekt: Jag är SJUKT dålig på att underhålla ett socialt kontaktnät, knyta nya kontakter och behålla kompisar helt enkelt. Resultatet av det är att jag inte får några jobb alls via kontakter. Och de flesta jobb förmedlas via just de sociala kanalerna.

Ett stort handikapp är det.

Exactamento samma för mig...
Today är det ju mer via socialt mygel och rövslickande man får jobb än någonsin förr. Och det är verkligen inte de bästa som får jobben heller, utan de som är bästa på att gapa och ta plats...

Du är definitivt inte ensam om svårigheter med studier!

Men det är inte konstigt att vi har haft/har svårigheter när omvärlden (inklusive) skolan är anpassad efter neurotypiska personer och att förväntningarna på oss också ligger därefter.
Jag upplever det som att även om jag berättar om mitt funktionshinder så får jag oerhört lite förståelse.
Jag som så många andra inom autismspektrumet lever under konstant stress och hur kan man förvänta sig fantastiska perstationer från någon som är stressad?!
Oavsett neuropsykiatriskt funktionshinder eller inte så fungerar inte människan bra under stress!
Vi vet att stress, för alla människor, orsakar bl.a. försämrat: minne, kordination,tal,immunförsvar m.m. Man blir lättirriterad/kort stubin, får sömnsvårigheter, depression osv.
NT personer får dessa symptom i vissa specifika sammanhang medan jag och många andra AS personer lever med detta ständigt.
Många säger att vi är mer stresskänsliga än andra men det är vi inte eftersom NT peroner upplever precis samma symptom när de är stressade. Skillnaden är istället att vi aldrig slipper undan stressen!

Jag kämpade av all min kraft hela skolgången och hade tack och lov föräldrar som orkade hjälpa mig. Därför fick jag godkända betyg i skolan men det kostande oerhört mycket i form av självdestruktivitet och utmattning.
Mitt största problem (som jag har sett såhär i efterhand) förutom koncentrationsproblem, var att studierna är alldeles för abstrakta. Utan blider att aplicera kunskapen på hittar jag ingen verklighetsanknytning eller logik och klarar därför inte av att hålla det i minnet!

Mitt bästa tips till dig om du vill studera är att hitta en studievariant som passar dig!
Det är inte lätt men jag själv hittade en som passade mig!
Det var en interaktiv utbildning på distans via Xpectum.
Där kunde jag lägga upp studierna som det passade mig inom en viss tidsram och ta det i den takt jag klarade. Det var mycket bilder och filmer så att studierna blev tydliga för mig. Ibland var de lite tvetydiga tyvärr i olika frågeställningar men så är det ju i alla NT-utbildningar och tack vare upplägget i stort så fungerade det för mig ändå!
Jag hade också en handledare som jag kunde maila frågor om sådana saker till och hon svarade ganska snabbt!
Det var första gången i mitt liv som jag tyckte att det var roligt och intressant att plugga!!!!
Detta var inom ekonomi (som jag som vuxen har upptäckt är roligt) men det finns säkert inom andra ämnen också om man söker noga!

Till sist vill jag bara peppa dig till att kämpa vidare!
Visst är livet orättvist på många sätt för oss men det är bara så det ser ut just nu och det enda vi kan göra är att vara snälla mot oss själva och utkräva våra rättigheter! Klarar man inte det själv så har man rätt till ett ombud!!

Ta hand om dig!
Mvh
Emelie