Henkkalexi skrev:En städfirma tar dessutom oftast inte hand om smutstvätt, disk, handling och sådant. Man dammar, dammsuger, torkar golv, putsar fönster och städar badrum/toaletter.

Riktigt!

Och många firmor uppmanar sina kunder att plocka undan innan de kommer.

Min utredning gick fort. Inte behövde jag vänta så länge på dess start heller. Ett halvår behövdes inte ens. Alltså jag är 41 år och tycker att listor behövs. Prova det. Man kan ha listor över allt möjligt. Även scheman för vad som händer under dagen. Jag ska få använda en Handi. Verkar bra. Tydlig information är något som också är viktigt. Kan vara värt att tänka på. Delade ansvarsområden kan vara bra. Bra att veta vad som förväntas av en. Jag är också glad över hjälpen från hab. Det kan kanske vara bra för er med parterapi. Plus att gå på nån föreläsning om AS. Hoppas det går bra för er. Ett tips från mig är att inte analysera för mycket. Och inte förvänta sig en massa saker utan att tala om det. Info är bra.

Oj, jag läste typ första sidan, sen skrev jag ett inlägg utan att först läsa tvilka bra svar som redan getts. Jag blev nog en aning överflödig. Hav överseende..

Henkkalexi skrev:Ah!

Vet du, du kan göra en detaljerad lista, ex:

1. Skölj av smutsig disk.
2. Om det finns ren disk i diskstället, så ställ in den i skåpen.
3. Diska glasen.
4. Diska tallrikarna.
5. Diska besticken.
6. Torka av köksbordet.
7. Torka av spisen.
8. Torka av diskbänken.

Kommer ihåg när jag skulle diska när jag var tonåring och bodde hemma. Då diskade jag men min mor tyckte också att jag skulle torka av bordet, spisen och sopa köksgolvet. Men jag glömde alltid att sopa köksgolvet och tyckte det inte hade med disken att göra. Jag hade diskat och t o m torkat av bord och spis (fast ibland glömde jag det). Och ändå skällde hon på mig. Orättvist tyckte jag, man hjälper till men får bara skäll. Jag hade aldrig lovat att sopa. Ingen idé att göra något, hon blev ju aldrig nöjd ändå. Det var som det jag gjorde inte räknades, bara det jag inte gjorde.

Soyagumman skrev:Jag ska få använda en Handi. Verkar bra.

Jag älskar min Handi. Den är ovärderlig för mig och jag har ett eget kvarturssystem på den, eftersom jag har svårt att komma igång.

Om jag ex. har tvättid klockan 12:00, så piper ett "Sortera smutstvätt-alarm" klockan 11:00, sedan piper det påminnelser om tvättiden 11:15, 11:30, 11:45 och sista klockan 12:00, för att jag inte ska glömma bort tvättiden, och/eller distraheras så mycket av något annat, att jag inte har sorterat smutstvätten när tvättiden börjar.

Sedan har jag timers för själva tvättprogrammen, och även en aktivitet för "Torr tvätt", när jag ska hämta upp tvätten ur torkskåp, torktumlare och göra rent efter mig i tvättstugan.

En rolig grej är att jag inte hade en aning om att man bokar en ny tvättid innan man går upp från tvättstugan. Det berättade min far för mig i telefon och jag blev helt ställd inför denna underliga, men lysande idé.

Soyagumman skrev:Oj, jag läste typ första sidan, sen skrev jag ett inlägg utan att först läsa tvilka bra svar som redan getts. Jag blev nog en aning överflödig. Hav överseende..

Vad jag ser var ditt inlägg ett gott tillägg - Inte alls överflödig.

Nej, inga inlägg är överflödiga.

Har så smått försökt lobba för listor men se det gick inte! Det ville han inte alls höra talas om, för han ser allt han ska göra, han bara väljer att inte göra det....

Villemo skrev:Nej, inga inlägg är överflödiga.

Har så smått försökt lobba för listor men se det gick inte! Det ville han inte alls höra talas om, för han ser allt han ska göra, han bara väljer att inte göra det....

(har inte läst hela tråden)
Jag blir nästan trött av vad jag ser behöver göras för det känns oöverstigligt, kanske så för han också

Villemo skrev:Nej, inga inlägg är överflödiga.

Har så smått försökt lobba för listor men se det gick inte! Det ville han inte alls höra talas om, för han ser allt han ska göra, han bara väljer att inte göra det....

Väljer att inte göra? Skämtar du med mig?

Något stämmer Ej:
Antigen ett stort kommunikationsproblem eller synnerligen bortskämd!
Är han så egotrippad?
En sån inställning låter oacceptabelt!

Ja, jag förstår inte hur han resonerar/fungerar. Han sa så, att han väljer att inte göra vissa saker för att han prioriterar att få disken in och ut ur maskinen. Jag försökte på olika sätt få honom att vilja skriva detaljerade listor, jag talade om vad jag anser ska göras om man har ansvar för köket.

Det roliga var att efter vår diskussion och efter att jag skrev inlägget, "sparkade jag igång" honom och han gick in och tog hand om ALLT jag kommenterat att han inte gjort tidigare!

Villemo skrev:Det roliga var att efter vår diskussion och efter att jag skrev inlägget, "sparkade jag igång" honom och han gick in och tog hand om ALLT jag kommenterat att han inte gjort tidigare!

Får jag rätt spark i röven så kan jag bli väldigt effektiv och tycka att det är roligt (trots att det jag gör är fruktansvärt tråkigt, men det är trevligt när resultatet blir bra).

Tydligen lyckades du ge honom en sådan spark!

Villemo skrev:Ja, jag förstår inte hur han resonerar/fungerar. Han sa så, att han väljer att inte göra vissa saker för att han prioriterar att få disken in och ut ur maskinen. Jag försökte på olika sätt få honom att vilja skriva detaljerade listor, jag talade om vad jag anser ska göras om man har ansvar för köket.

Det roliga var att efter vår diskussion och efter att jag skrev inlägget, "sparkade jag igång" honom och han gick in och tog hand om ALLT jag kommenterat att han inte gjort tidigare!

när jag är trött men inte trött nog att göra absolut ingenting brukar ja priorotera nått på samma sätt som han verkar göra (fast jag brukar priorotera tvätt)
så han behöver inte vara egoistisk för det
(jag brukar också kunna ha perioder då jag gör mer/"allt" men jag brukar bli helt slut efter såna perioder också och inte orka nått sen )

TS, jag tänker på något jag själv ställts inför som andra retat sig på, att jag helt enkelt inte vet vad som ska göras med en viss sak, det lämnar jag vanligen.
Tex tog det en massa år efter att jag flyttat hemifrån innan jag gjorde rent kalkfläckar som blir på en del ställen för jag visste helt enkelt inte vad för medel som biter på kalkfläckar, jag hade provat diskmedel, klorin, såpa....inget fungerade, men så fick jag tag på något som iaf numera heter kalkosan.

Liknande bekymmer har jag vid diskbänkar, vet jag inte vad som är rätt att göra så blir det väldigt jobbigt att göra det.
Jag behöver dessutom tycka att det är vettigt att göra det, att någon säger att man aka göra det funkar inte om jag inte håller med eller förstår varför.

Intressant inlägg!
Mitt tips är att träna honom i hur man uttrycker och förmedlar sina tankar och känslor. Han kan inte föreställa sig hur du skulle vilja att han reagerar på det du säger till honom så det enklaste för honom är att spela oberörd, fast det är han säkert INTE! Det bästa är att du börjar med ROLLSPEL. Alltså du förklarar och visar för honom hur man kan prata med andra människor och hur man kan gensvara på andras önskningar och hur man kan förmedla sina egna känslor och tankar rent konkret och praktiskt. (den funktionen som funkar helt automatiskt för andra måste han lära sig och öva sig på för att kunna ha en fungerande bra relation med dig)

Spela lite lätta rollspel ihop som inte är förknippat till ert gemensamma liv just för tillfället, så att det inte blir att någon som går igång utan helt neutrala ämnen i början av träningen.
Prata först igenom vad det ska handla om och vad som passar bra att säga i en sån situation. (lär honom i början vad man skulle kunna säga eller hur du skulle säga i hans repliker)
När ni har gjort upp det kan ni börja spela, det tar lite tid att komma in i spelet men när man har kommit över den spärren går det går det väldigt fort att få positiva resultat.
Ta en situation ur det vardagliga livet, tex...
Hur man kan lära sig att träffas efter en arbetsdag ifrån varandra.
Han säger: Hej älskling, hur har du haft det idag?
Du säger: Idag har det varit lite tungt på jobbet, hur har du haft det?
Han säger: Jo det har varit en bra dag för mej men vad är det som har varit så tungt idag för dig?
Du säger: Det var flera som var sjuka idag så det blev lite stressigt.
Han säger: Lägg dig och vila lite så fixar jag lite mat åt oss så länge.
Du säger: Det gör jag gärna så blir jag piggare sedan och kan ta disken.

Ja det är ett exempel bara, man kan ta vilken vardaglig händelse som helst men ta något som får honom att ta initiativ till att göra något för ert gemensamma samspel.

Spela sedan på samma rollspel hur många gånger som helst. Han kanske behöver spela det 50 gånger för att han spontant ska kunna använda sig utav denna händelse.

Ni kommer garanterat ha hur jobbigt och kul som helst men ge inte upp bara, för det ger sådana jätte goda resultat. Jag vet!

När ni sedan har kommit in i att spela rollspel kan ni ju börja ta upp känsliga ämnen också, jag tror att han är jätte intresserad av att göra dig lycklig och glad men han är osäker på sig själv. Hjälp honom att bli den man han vill vara för dig.....Det kommer han att bli när han får självförtroende!

Hej!

Min man är lite över trettio år och fick sin diagnos för ett år sedan. Åtta år av annorlunda beteenden och mycket bråk har fått en förklaring. Men vi har inte fått någon hjälp hur vi ska hantera detta.

Han är en högintelligent man med bra jobb och som lyckas hålla uppe mycket av sitt liv pga mig. Hans Asperger går i perioder, då det är som bäst är han hyfsat kommunikativ och fungerande. Men när det är som värst (speciellt när livet är stressigt, kravfyllt eller svårt) så fungerar han inte alls. Han kan inte svara på tilltal eller ens formulera egna meningar. Då bråkar vi mycket.

Just nu står vi inför en livskris, då jag är gravid i v 13 men det är stor risk att barnet är sjukt och det får vi veta om några veckor som först och då ska vi göra abort i så fall. Jag får inget som helst stöd i denna svåra tid och han är som en jättebebis som kräver all min uppmärksamhet och omvårdnad och jag orkar inte mera! All vaken tid går åt till gräl och bråk pga hans märkliga beteenden. Mycket bitterhet finns från förr eftersom jag fått flera svåra missfall och han har då aldrig funnits där för mig. Han kunde tom inte hålla sig vaken den natten jag hade det svåraste missfallet, då jag låg på toaletten i fem timmar med störtblödningar!

Nu har jag kommit till den punkten att jag inte orkar mera. Jag har fullt upp med alla svåra frågor, illamående och extrem trötthet. Gubben måste komma till någon form av insikt om sig själv och ta tag i att få hjälp!!

Vi bor på Gotland och här verkar det inte finnas mycket hjälp och stöd. De har en Habilitering här, där han fått träna motorik (han har inga problem med motoriken) och nivån verkar ligga väldigt lågt och är inriktad på dem som inte klarar av att ha ett jobb. Nu har han försökt få tag på dem i evigheter utan att lyckas. Sist vi hörde av dem var i juni och då skulle vi ha täta kontakter sa de..

Det verkar inte finnas någon privat psykolog som är inriktad på aspisar här och vi vill inte att han ska gå till någon som inte är kunnig om hans funktionshinder.

Så min fråga är; vad finns det över huvud taget för vård att få? Finns det någon form av medicinering? Hjälp att lära sig kommunicera med varandra?

Jag orkar inte mera!

***************

Rent spontant:

Ta själv kontakt med hab eller det psykteam som gjorde utredningen. Tala om hur det ligger till och hur du själv mår. Åk till dem i nödfall och sitt i väntrummet tills du får prata med någon. Det skall finnas anhörigstöd.

Alt prata med mödravården och berätta hur du mår, vårdcentralen eller psykvården för din egen del.

Du har rättigheter du också! Även om du råkar leva med en med As!!!

Han har ingen som helst rätt att bete sig som en jättebebis även om han har diagnos.

Hjälp att lära sig att kommunisera skall ni kunna få på antingen hab eller psyk.

Tack för svar. Jag har länge dragit mig för att ringa åt honom, för då blir han en ännu större jättebebis i mina ögon, men jag är beredd på att göra ett försök.

Problemet med habiliteringen här är att det inte verkar finnas någon hjälp att få. Känns som vi kan mer än dem. Några enstaka kurser i grupp per år om att lära sig leva i nuet mm. Ingen individuell handledning alls..finns det alltså det i övriga Sverige?

Hej och välkommen, Habibi!

Jag förstår din förtvivlan.

Tyvärr finns inget som kommer fixa din man i brådrasket i alla fall. AS är ett funktionshinder, inte en sjukdom som går att bota.

Diagnosen kännetecknas bl a av att man rent neurologiskt kan ha extremt svårt att anpassa sig efter andra.

• Hos vissa yttrar sig denna rigiditet i att man är mentalt oflexibel och alltid måste ha rätt.

• Hos andra kan den vara emotionell eller social: att man alltid måste ha det på sitt sätt i relationer och har svårt för ömsesidighet. Många med AS är sent utvecklade emotionellt även om man kan vara hyperintelligent och t o m tidigt utvecklad på andra områden. Vissa med AS är överempatiska medan andra kan ha mycket svårt att förstå hur en annan människa känner eller visa empati på ett sätt som motsvarar ens behov.

• Och hos en del är inflexibiliteten främst fysisk eller sensorisk: man måste ha mat genast när man är hungrig, sova när man är trött, slippa ljud när man är överkänslig och kan man inte kommunicera så kan man inte. (Jag tillhör denna typ. Jag är väldigt flexibel mentalt, men när t ex hjärnkontoret stängt för natten så är det närmast omöjligt att kämpa emot.)

Man kan även ha en kombination av dessa. Extrem stresskänslighet är också vanligt.

Att leva med en person som har ett neuropsykiatriskt funktionshinder kan vara lika jobbigt, eller jobbigare ibland, som att leva med någon som har ett fysiskt funktionshinder. Man kan helt enkelt inte räkna med samma grad av ömsesidighet på de områden där den andre är begränsad.

Det betyder inte att man ska behöva stå ut med vad som helst. Du behöver uppenbart stöd. Jag tycker du ska söka en samtalskontakt för dig själv i första hand, som du kan diskutera din situation med och få det stöd din man inte kan ge. För de kommer ändå inte kunna fixa din man.

Man kan förstås utvecklas som människa även om man har ett funktionshinder, men det kan ta årtionden och det låter som om du behöver hjälp NU.

Du kan inte tvinga förändring på en annan människas personlighet. Jag rekommenderar att du ändrar ditt sätt att se på denna istället, mycket effektivare.

Vad säger han om de kurser som går ut på "att leva i nuet" och är det meditationsövningar man lär sig där?

Habibi skrev:Jag har länge dragit mig för att ringa åt honom, för då blir han en ännu större jättebebis i mina ögon, men jag är beredd på att göra ett försök.

Som jag ser det handlar det just nu om dig och hur han påverkar er relation. Du har egentligen samma rätt som honom att få stöd och hjälp.

Där jag bor kan man begära individuell handledning. Efter utredningen erbjöds jag psykologsamtal och tackade ja.
Om jag förstått rätt skall det finnas psykologer på alla habiliteringar, fråga. Ni kan med all säkerhet också begära "parsamtal" så ni når fram till varandra och får en plattform för kommunikation. Och kontinuerligt stöd för att hålla er kommunikation/relation vid liv. För stöd kan det behövas.
Jag vet flera familjer här som gemensamt haft stöd på hab, framför allt när det krisat i familjen.

Problemet med hab tror jag är att de är så överlastade med "fall" att man måste vara lite högljudd för att få uppmärksamhet och hjälp.
Om de inget hör tror de att allt är ok, de söker inte upp folk. Ansvaret är ert.

Tänk på dig själv och hur du mår!
Ditt inlägg tycker jag viar på att det just nu är du som är i behov av stöd, och det har du all rätt till!

Parvlon skrev:Du kan inte tvinga förändring på en annan människas personlighet. Jag rekommenderar att du ändrar ditt sätt att se på denna istället, mycket effektivare.

Parvlon, snälla... Inte börja med dina personliga käpphästar nu. Det här låter lite mer akut än så.

Parvlon skrev:Du kan inte tvinga förändring på en annan människas personlighet.

Sant. Men man kan ändra beteendet.

Man kan lära nästintill vilken apa som helst vad som är socialt och relationellt acceptabelt.

Om man orkar ja...