Hej. Jag studerar till socionom och har nu fått i uppgift att starta en fiktiv verksamhet med inriktning om vård till personer med aspergers syndrom. Jag tänkte att det förhoppningsvis finns personer här på forumet som kan hjälpa mig med tips till vad personer med asperger är i behov av för hjälp och gärna hjälp som man anser att det finns för lite eller inget alls av i dagsläget. Tanken är någon form av satellitboende. Vad fungerar bäst på ett satellitboende och vad önskas finnas som inte existerar idag?

Tackar för eventuella svar!
Mvh // Tagge

Vi som är tämligen välfungerande klarar vårt boende själva. Desto värre är det med arbetsmarknaden, där det ställs höga krav på flexibilitet, stresstålighet och anpassningsförmåga. Svårt att få jobb som ensam person utan kontakter osv. Att gå 3 år på högskolan och sen hamna i FAS 3 är ingen höjdare.

Vet inte vad man kan göra åt det som socionom, många problem är ju strukturella/organisatoriska.

Vildsvin skrev:Desto värre är det med arbetsmarknaden, där det ställs höga krav på flexibilitet, stresstålighet och anpassningsförmåga. Svårt att få jobb som ensam person utan kontakter osv. Att gå 3 år på högskolan och sen hamna i FAS 3 är ingen höjdare.

Vet inte vad man kan göra åt det som socionom, många problem är ju strukturella/organisatoriska.

Så är det tyvärr.

Min förra arbetsgivare skulle ha behövt någon slags NPF-konsulttjänst att vända sig till när de försökte anpassa arbetsplatsen så att den skulle passa mig bättre. Jag kan ju bara hjälpa till med mina egna erfarenheter och inte med praktiska, långsiktiga lösningar. Så en slags konsult som riktar sig till arbetsgivare som vill (eller skall) NPF-anpassa en arbetsplats eller en del av en arbetsplats vore en god idé.

Vildsvin skrev:Vi som är tämligen välfungerande klarar vårt boende själva. Desto värre är det med arbetsmarknaden, där det ställs höga krav på flexibilitet, stresstålighet och anpassningsförmåga. Svårt att få jobb som ensam person utan kontakter osv. Att gå 3 år på högskolan och sen hamna i FAS 3 är ingen höjdare.

Vet inte vad man kan göra åt det som socionom, många problem är ju strukturella/organisatoriska.

Tycker inte alls att det känns intressant att diskutera asperger ur ett vårdperspektiv. Jag har en lång utbildning och har själv sysslat med forskning och har AS. Nu är jag sedan länge sjukskriven och ska utredas för sjukersättning. Tycker det vore långt mer intressant om du som socionom gick in för att nyansera bilden av vad asperger kan vara. Fördomarna kring det är det värsta.

Ugglan skrev:Tycker inte alls att det känns intressant att diskutera asperger ur ett vårdperspektiv. Jag har en lång utbildning och har själv sysslat med forskning och har AS. Nu är jag sedan länge sjukskriven och ska utredas för sjukersättning. Tycker det vore långt mer intressant om du som socionom gick in för att nyansera bilden av vad asperger kan vara. Fördomarna kring det är det värsta.

Håller med om vårdperspektivdelen. Men i mitt fall (också forskare) var det stora problemet att det inte fanns någon kunnig person att fråga när institutionen skulle försöka anpassa sig en smula till mig. De hade frågor och funderingar som jag inte kunde besvara eftersom jag inte har någon övergripande kunskap om personer med AS och arbetslivet.

Fördomar hanteras bl.a. genom den här typen av verksamhet, där det hela avdramatiseras när arbetsgivaren och medarbetarna ser att jag inte är särskilt annorlunda jämfört med "normala" anställda.

Tagge123 skrev:Jag studerar till socionom och har nu fått i uppgift att starta en fiktiv verksamhet med inriktning om vård till personer med aspergers syndrom

Deprimerade och cancersjuka behöver "vård", en aspergare behöver mer strategier och verktyg för att bli framgångsrikare i vardags och arbetslivet.

Vildsvin skrev:Att gå 3 år på högskolan och sen hamna i FAS 3 är ingen höjdare.

Kan kan vara något att bita i.

Fokusera på något som ger eller kommer ge resultat i praktiken.

Man klipper en gräsmatta med en gräsklippare sedan kan man njuta åt att gräset är nyklippt och vackert istället för att ha massa ideer och teorier om hur vackert det vore om man klippte si eller så eller klippte som grannen.
Gräsklipparen är också onödig att återuppfinna på nytt så länge du inte uppfinner en självklippande gräsklippare.

Jag vet att du bara studerar och jag svävade iväg lite men kan inte låta bli att tycka att socionomer är ganska ineffektiva

Lyckat till.

Tanken på en verksamhet som arbetar med att hjälpa personer med asperger in på arbetsmarknaden samt fungera som rådgivare åt företag med redan anställda låter intressant. Vad tycker ni rent konkret att en sådan verksamhet kan göra för att ge stöd? Vad är de som behövs?

Ser nu att jag tidigare använde ordet "vård". Menar givetvis stöd. Sry för de.

Tagge123 skrev:fungera som rådgivare åt företag med redan anställda låter intressant.

Får godkänt från mig, VG om du lyckas påverka fler än ett företag i rätt riktning.
MVG hade varit om du hade valt en annan utbildning, startat eget och anställt en aspergare

Lowas skrev:MVG hade varit om du hade valt en annan utbildning, startat eget och anställt en aspergare

Man kan ju alltid inkludera arbeten i sitt eget kommande fack bland dem man tittar på hur de kan anpassas.

Det finns företag som gör det som är tänkt i den fiktiva uppgiften, bl.a. ett i Danmark (som jag inte kommer på namnet på, men någon här kommer säkert ihåg vad det heter och kan länka till deras webbsida).

"Specialisterne" i Danmark, kanske. Är ej insatt i deras verksamhet. Jag vet inte riktigt annars. Problemet med arbetsmarknaden är att tumskruvarna hela tiden dras åt. Fler och fler sållas bort. Det är saker som sker på det strukturella planet. Problemet är att man diskuterar individuella lösningar. Jo jag fattar att som det nu är kan det behövas individuella aspergerlösningar tex är ett kontorslandskap ingen bra arbetsmiljö för någon med AS. Men det stora problemet är att människor ska anpassa sig till arbetsmarknadens förutsättningar när det egentligen ska vara precis motsatt. Arbetslivet ska utgå från mänskliga förutsättningar, först då kan man få ett arbetsliv som faktiskt fungerar och inte leder till utbrändhet och allmänt trassel med hälsan. Vi med AS är lite att betrakta som en form av whistleblowers i vidare bemärkelse. Dra åt tumskruvarna ännu ett varv, då behöver de flesta individanpassade lösningar, eller är det inte så att vi egentligen redan är där. Folk orkar ju inte längre, barn och matlagning ska skötas med vänsterhanden och så coolar man ned med lite legitim rusdryck under helgen. Nej, frågan om arbetslivets förutsättningar måste föras mycket bredare än vad som görs idag.

Okej, jag ska försöka skärpa mig och ge lite konkreta tips i alla fall! Detta är mina personliga åsikter och man får komma ihåg att det som är gemensamt för aspergare är att vi alla är (ofta extrema) individualister.

Utgå från den sensoriska känsligheten. Arbetet som ska utföras ska ske i eget arbetsrum med möjlighet att jobba hemifrån, för vissa dagar orkar man inte ta sig till ett arbete med allt vad det innebär. Arbetet ska erbjuda en utmaning samtidigt som det inte ska vara stressigt. Sinnet för detaljer och nogrannhet ska också vara en utgångspunkt (som hos Specialisterne). En lugn och kravlös miljö där man kan klä sig lite som man vill. Alltså ingen känsla av att man måste klä upp sig och konversera trista stela personer. Detta var vad jag för stunden kom att tänka på. Skulle önska att de fördelar som finns med AS plockades upp direkt i skolan och att man där kunde utgå från den begåvning som finns istället för att peka på de problem (ofta grundat på den sensoriska överbelastningen) som tydliggörs i stimmiga miljöer och stora stökiga klasser.

Håller med Ugglan.
Tror att det är svårt att uppfylla alla kraven på samma gång men om man uppnår en del
utav dem så har man kommit en bit på vägen.
Vad som är en utmaning kan ju t.ex skilja sig lite individuellt, själv föredrar jag lite lagom utmaning.

Tack Ugglan, där är de: Specialisterne