KrigarSjäl skrev:

Abbreviation skrev:Det bör noteras att forskningen Robert D. Hare gjort är gjord på fångar. Att bedriva forskning på en såpass exklusiv grupp personer - som dessutom har en massa extra anledningar och orsaker till att bete sig känslokallt och manipulativt, typ vanlig överlevnadsinstinkt när man sitter på kåken länge - och sedan grunda hela sin tes på det är missvisande. Psykopatichecklistan han utformat har fått massvis med kritik, och psykopati anses inte vara en psykisk störning som existerar enligt varken DSM eller ICD. Hares forskning är vida ifrågasatt och hela konceptet psykopati är generellt inte erkänt bland psykologer och psykiatrer, utan är populärt bland kriminologer och fängelsepersonal. Vilket Hare, som arbetat massvis på fängelse, klassas som.

-Mycket missvisande. För att göra en något sånär giltig bedömning av psykopater bör man studera/djupintervjua psykopater från alla nivåer i samhället. Det finns ingenting som säger att bara för att man är psykopat så hamnar man i finkan - vilket vore lika absurt som att påstå att alla som hamnat i finkan gjort det pga psykopati.

Dr Hare borde kika på Stanfordexperimentet, det verkar som att han inte känner till det...

I boken jag läser finns massa fallbeskrivningar på psykopater som inte har blivit dömda. Utan lever ute i samhället som företagsledare.

En annan bok om psykpater är "Lär känna psykopaten" av Görel Kristina Näslund
Hon har också intervjuat ett antal fångar, men ta även upp kvinliga psykopater.

Många psykopater har väldigt god förmåga att förstå andra människors psyke, kan mycket väl förstå om personer mår dåligt, men deras narcissism gör att dom inte bryr sig om dom skadar eller utnyttjar andra.

Abbreviation skrev:

slackern skrev:Jag blir så frustrerad så här skriver FASS. Ska det dom skriva vara fel? Vem ska man lita på?

Antisocial personlighetsstörning eller Psykopati är vanlig. Uppvisar oförmåga att anpassa sig till lagar och normer- trots förutsägbara konsekvenser. De visar bristande respekt gentemot andra och dålig inlevelse i andras villkor, frekventa lögner för att själv gynnas, visar ej ånger eller skuld, klarar dåligt att stå ut med enformighet, är ofta impulsiv med svag impulskontroll och hamnar ofta i bråk och konflikter. Kan däremellan vara socialt polerad och trevlig. Slutar ofta med kriminalitet och missbruk.

http://www.fass.se/LIF/lakarbok/artikel ... eID=114194

Det där stämmer inte, eftersom psykopati och ASPD inte är utbytbara diagnoser. FASS är inte en diagnosmanual, utan en farmakologimanual.

Det vet jag tack Men det står så på massa andra sidor som olika landsting har lagt ut.

Abbreviation skrev:Det där stämmer inte, eftersom psykopati och ASPD inte är utbytbara diagnoser. FASS är inte en diagnosmanual, utan en farmakologimanual.

Här är ganska intressant med massa utav referenser. Så det verkar finnas massa forskning om psykopater?
Och enligt den här artikeln har du rätt de är inte synonymer.

Psykopati finns inte som diagnos i DSM-IV [5, 6]; däremot finns diagnosen antisocial personlighetsstörning, vilken ofta förväxlas med begreppet psykopati. Diagnoserna har ett flertal gemensamma drag men är inte likvärdiga. Ett vanligt sätt att bedöma grad av psykopati är att använda sig av checklistan Psychopathy checklist-revised (PCL-R), utvecklad av den kanadensiske psykologen Robert Hare [8, 9].

PCL-R består av två dimensioner: en med fokus på interpersonellt agerande och känsloliv och en med fokus på beteende. Just det att personlighetsdrag och beteende blandas anses vara en svaghet med skalan. Det finns skäl att misstänka att det finns subgrupper av psykopater med avseende på störning i känslolivet och antisocialt utagerande beteende. Ett flertal forskare har gjort en distinktion mellan primär och sekundär psykopati [10-13]. Vid studier av hjärnans funktion och aktiveringsmönster hos psykopater har dessa eller andra undergrupper sällan beaktats, vilket möjligen är en av anledningarna till de motsägelsefulla resultat man ibland finner inom forskningsfältet.

http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=11294

Helt klart finns det forskning men forskningen är ofta dåligt gjord. När jag var mer intresserad av det här ämnet och läste Hares böcker och studier, såväl som studier av andra, var det påfallande ofta även jag som lekman hade starka invändningar mot hur studierna utförts. Det finns mängder med problem i hur diagnosticeringen går till, bland annat det faktum att det handlar om uppskattat och iakttaget beteende snarare än faktiska tester. Det räcker med att man tittar på diagnoskriterierna så inser man att inga av de här sakerna går att förklara med en enda diagnos och väldigt få av kriterierna alls går att mäta. Till exempel är det omöjligt att bevisa om någon har eller inte har empati. De mått som används för att mäta empati är nästan uteslutande självskattningsformulär, som är otroligt opålitliga. (Som du ser så har man mest fått motsägelsefulla resultat.)

Det största problemet med att använda sig av psykopati som stämpel är dock att man, helt utan belägg, hävdar att psykopati är medfött och obotligt. Det är en otroligt farlig inställning att ha till människor, att man stämplar dem som onda (för det är det man gör) och dessutom som permanent sådana. Människor med personlighetsstörningar anses kunna botas, människor med psykopati kan det inte. Då är det ju jävligt konstigt att man hellre sätter diagnosen psykopati på en människa vars problem täcks av ASPD, NPD och BPD, när det inte finns någon form av bevis för att personen har medfödda problem eller inte går att bota. Psykopati är en farlig stämpel som tillåter människor att förkasta vissa individer grundat på att de uppfattar dem som onda. Det är alltså häxprocesser i modern tid - dålig bevisning och väldigt vanskligt resultat.

Men mäta empati går ju genom hjärnmätningar, man kollar vilka delar av hjärnan som aktiveras.

Alien skrev:Men mäta empati går ju genom hjärnmätningar, man kollar vilka delar av hjärnan som aktiveras.

Det skulle man gärna vilja tro, men faktum är att det inte har gått att göra sådana mätningar som visat sig vara tillförlitliga. Vi vet fortfarande inte riktigt vilka delar av hjärnan som gör vad. Om du tänker på typ fMRI och liknande, alltså en hjärnscanning, så mäter det inte heller vilka delar som är aktiva, utan enbart förändring i aktivitet. En hjärnscanning är inte ett tillförlitligt mått på empati, eftersom det neurologiska kring empati inte är fastställt. Det som man hittills verkar tycka är mest tillförlitligt, är att se hur personer agerar i vissa situationer.

Abbreviation skrev:

Tintomara Ariadne skrev:Jag undrar om jag inte har hört att indelningen är olika i olika diagnosmanualer (eller vad det nu var - det kanske var någon annanstans än i diagnosmanualer) - att en del jämför antisocial personlighetsstörning med psykopati medan andra anser vad Abbreviation beskrev. Det är helt enkelt omdebatterat, och inget är mer rätt än det andra - förrän någon part segrar.

Såpass enkelt är det, att man kan kolla på Hares psykopatichecklista och själv se att dessa punkter inte täcks av antisocial personlighetsstörning enbart.

Nej, det vet jag, men det finns andra uppsättningar av kriterier gjorda av forskare som inte köper just Hares beskrivning. Tyvärr minns jag inte källan. Jag intressesurfade bara, och jag orkar inte vara forskare på fritiden också. Personligen är jag böjd att hålla med dig om att benämningen psykopat, om den nu skall användas, bör reserveras för dem som har mer grava svårigheter än enbart antisocial personlighetsstörning. Jag ville bara (på förekommen anledning) påtala att det inte råder enighet på området. Det brukar ju sällan göra det.

Forskare är i allmänhet ett individualistiskt släkte som inte köper andras modeller rakt av (åtminstone inte utan rejäla diskussioner först). Ibland innebär det att man uppfinner hjulet gång på gång, och ofta leder det till begreppsförvirring, men då och då för det också kunskapen framåt genom kritisk reflektion där de bästa argumenten vinner - tills vidare.

Abbreviation skrev:Det största problemet med att använda sig av psykopati som stämpel är dock att man, helt utan belägg, hävdar att psykopati är medfött och obotligt. Det är en otroligt farlig inställning att ha till människor, att man stämplar dem som onda (för det är det man gör) och dessutom som permanent sådana. Människor med personlighetsstörningar anses kunna botas, människor med psykopati kan det inte. Då är det ju jävligt konstigt att man hellre sätter diagnosen psykopati på en människa vars problem täcks av ASPD, NPD och BPD, när det inte finns någon form av bevis för att personen har medfödda problem eller inte går att bota. Psykopati är en farlig stämpel som tillåter människor att förkasta vissa individer grundat på att de uppfattar dem som onda. Det är alltså häxprocesser i modern tid - dålig bevisning och väldigt vanskligt resultat.

Det är en oerhört viktig poäng som du för fram. Jag tror inte att de som nu kallas psykopater nödvändigtvis är onda, men jag vet inte. Fenomenet skrämmer mig. Klart är (?) att de som dras in i en psykopats spel gör bäst i att bryta kontakten. Jag känner offer för vad som kanske kan föras till den här kategorin, eller något åt det hållet (fast någon diagnos var det inte tal om, det måste jag tillstå). De blev rejält nedbrutna innan de bröt sig loss. Samtidigt kanske det inte handlar om ondska, utan om desperata försök att känna vad man anar att man borde känna. Vad vet jag? Och kanske förhåller de sig amoraliskt snarare än omoraliskt till tillvaron; utan begrepp om och känsla för moral är det svårt att tillämpa den.

Jag tror nog att ingen föds bortom allt hopp om mänsklig hänsyn, även om det kan krävas en annan typ av pedagogik för att personer med vissa störningar (gräsligt ord) skall se vad det egentligen handlar om och vad som är poängen med det. Kraven på miljön blir då större för dessa barn som har den medfödda sårbarheten för att utveckla ett beteende som liknar Hares kriterier.

En annan aspekt är att allt "ont" skall kopplas till psykiska åkommor av något slag. Jag är hjärtligt trött på att alla riktigt grova brott skall mötas av att det måste handla om någon som är psykiskt sjuk. Visst, det kanske är så, men då kanske det kan finnas en poäng med att skilja ut den sortens´psykisk sjukdom från psykisk sjukdom i största allmänhet. Begreppet psykopat möjliggör det, men självklart är det inte oproblematiskt.

Jag vet faktiskt inte vad jag tycker här.

Att dokumentärfilma en psykopat (narcissist) har sina risker.

When filmmaker Ian Walker finished I, Psychopath, what he felt was closer to post-traumatic stress.
Even now, two years after being taunted by a self-professed psychopath to learn what such people are capable of, the emotional wounds are yet to fully heal.

Read more: http://www.smh.com.au/entertainment/tv- ... z1inm07zAa

Ian Walker ville filma "psykopaten i kostym" typ affärsmän som motvikt till alla seriemördande psykopater man ser i filmer.

His purpose in making the film was not to sensationalise the statistically rare psychopath who makes headlines through violence but to alert people to a more common variant – the successful "psychopath in a suit".
They may be a manipulative neighbour, a bullying family member or, more commonly, an ambitious, erratic boss. They are largely an undiagnosed, unstudied group.

Walker trodde att han var tillräckligt påläst för att inte bli manipulerad men han misstog sig:

Equipped with a camera, life experience and a wealth of research on the topic, Walker felt capable of fending off the mind games. He could hardly have been more wrong.
I, Psychopath recounts Walker's descent into the maelstrom of Vaknin's world. On camera, Vaknin is intriguingly self-aware and calmly boastful of his abilities to dissect the flaws of others to his advantage. Off camera, Vaknin disoriented Walker with an insidious dismantling of the filmmaker's confidence.

Psykopaten letar snabbt fram andras svagheter. Godhet är också en svaghet vad psykopaten beträffar.

The documentary depicts Vaknin as a man who uses an above-average IQ to identify and exploit any possible weakness for his own gain. Walker says he did his best to insulate his personal life from Vaknin.
"Everything that was dear to me was off limits to him," the filmmaker says.
---
"They have a biological advantage over mere mortals in that they spend all of their time looking for chinks in the armour," Walker says. "He's not superhuman or anything, it's just that they spend their whole time doing it."

Jag var det perfekta offret, hoppas jag, säger Walker. Goda människor är de bästa offren för psykopaten.

"I was a kind of perfect victim material – I hope," he says. Why hope? "The very best victims for psychopaths are good people," the filmmaker says, explaining that trust and openness are fodder for psychopaths. "I'm hoping I'm a good person."

Tack för uppföljningen, Alien.

Abbreviation skrev:Det bör noteras att forskningen Robert D. Hare gjort är gjord på fångar.

Jasså, det visste jag inte. Det kanske förklarar varför en viss medlem envisas med att psykopater är kriminella och saknar förmåga till långsiktighet och uthållighet. Det blir ju lika snett som när dr Asperger studerade AS enbart hos pojkar.

Abbreviation skrev:Helt klart finns det forskning men forskningen är ofta dåligt gjord. När jag var mer intresserad av det här ämnet och läste Hares böcker och studier, såväl som studier av andra, var det påfallande ofta även jag som lekman hade starka invändningar mot hur studierna utförts. Det finns mängder med problem i hur diagnosticeringen går till, bland annat det faktum att det handlar om uppskattat och iakttaget beteende snarare än faktiska tester.

På så vis.

Det räcker med att man tittar på diagnoskriterierna så inser man att inga av de här sakerna går att förklara med en enda diagnos och väldigt få av kriterierna alls går att mäta.

Men psykopati ÄR ju ingen diagnos, det är väl som jag förstått det ett samlingsbegrepp för drag från andra diagnoser som i kombination gör personen till en potentiell fara för sin omgivning?

Till exempel är det omöjligt att bevisa om någon har eller inte har empati. De mått som används för att mäta empati är nästan uteslutande självskattningsformulär, som är otroligt opålitliga. (Som du ser så har man mest fått motsägelsefulla resultat.)

Det låter inte så seriöst. Just empati vore väl inte så svårt att testa i experiment? Fast om personen är tillräckligt slipad så kan den säkert fejka empati. Det var väl därför man ville se om den delen av hjärnan ö h t aktiverades i testet som visades i programmet. Att påverka vilken del av hjärna som ska vara aktiv är svårare än att fejka kroppspråk (även om det lär gå om man lärt sig biofeedback).

Det största problemet med att använda sig av psykopati som stämpel är dock att man, helt utan belägg, hävdar att psykopati är medfött och obotligt. Det är en otroligt farlig inställning att ha till människor, att man stämplar dem som onda (för det är det man gör) och dessutom som permanent sådana. Människor med personlighetsstörningar anses kunna botas, människor med psykopati kan det inte. Då är det ju jävligt konstigt att man hellre sätter diagnosen psykopati på en människa vars problem täcks av ASPD, NPD och BPD, när det inte finns någon form av bevis för att personen har medfödda problem eller inte går att bota. Psykopati är en farlig stämpel som tillåter människor att förkasta vissa individer grundat på att de uppfattar dem som onda. Det är alltså häxprocesser i modern tid - dålig bevisning och väldigt vanskligt resultat.

Ja, det kan lätt bli häxprocesser av det hela.

Men det kan också vara farligt att inte vara medveten om att det kanske finns personer som inte drar sig för att helt beräknande charma byxorna av en och utnyttja en till sista droppen för att sedan dra vidare till nästa offer. (Om de nöjer sig med det och inte gör något värre.) Om detta beteendemönster är obotligt hos somliga, så är det väl bra att vara medveten om detta? Vissa menar ju att terapi i de fallen kan göra mer skada än nytta eftersom de bara ger personen fler verktyg så att den blir ännu bättre på att manipulera.

Problemet är väl att avgöra om beteendet är just beräknande och 'psykopatiskt', eftersom det som ser likadant ut på ytan kan ha vitt skilda orsaker.

Jag tror det finns många med psykologiska- eller subtila hjärnskador, NPF eller andra diagnoser och handikapp, som p g a sina begränsningar (som de kanske inte ens själva är riktigt medvetna om ifall de inte fått någon diagnos) inte klarar ett vanligt jobb, relationer etc och av omständigheterna tvingas leva på sina vänner och släktingar, eller på främlingar, kriminalitet eller på staten. Jag har träffat en hel del sådana (och är själv inte kapabel att arbeta längre). Eller som t ex är våldsamma, dricker sig redlösa eller gör av med alla pengar innan de betalar hyran, för att de har en skada på den delen av hjärnan som medger impulskontroll. Det är ett handikapp och inte ondska, även om det är ett beteende som ställer till det både för dem själva och omgivningen.

Skillnaden är väl just om man har samvete eller ej, och det är nog mycket svårt att mäta på något tillförlitligt sätt.

Jag vill dock inte avskriva att rent onda människor faktiskt finns. Jag har t ex svårt att komma på några som helst diagnoser som skulle kunna ursäkta, förklara (eller bota) handlingarna hos en man som f d vicepresident Cheney (för att bara ta ett exempel).

Iridia skrev:

Det största problemet med att använda sig av psykopati som stämpel är dock att man, helt utan belägg, hävdar att psykopati är medfött och obotligt. Det är en otroligt farlig inställning att ha till människor, att man stämplar dem som onda (för det är det man gör) och dessutom som permanent sådana. Människor med personlighetsstörningar anses kunna botas, människor med psykopati kan det inte. Då är det ju jävligt konstigt att man hellre sätter diagnosen psykopati på en människa vars problem täcks av ASPD, NPD och BPD, när det inte finns någon form av bevis för att personen har medfödda problem eller inte går att bota. Psykopati är en farlig stämpel som tillåter människor att förkasta vissa individer grundat på att de uppfattar dem som onda. Det är alltså häxprocesser i modern tid - dålig bevisning och väldigt vanskligt resultat.

Ja, det kan lätt bli häxprocesser av det hela.

Men det kan också vara farligt att inte vara medveten om att det kanske finns personer som inte drar sig för att helt beräknande charma byxorna av en och utnyttja en till sista droppen för att sedan dra vidare till nästa offer. (Om de nöjer sig med det och inte gör något värre.) Om detta beteendemönster är obotligt hos somliga, så är det väl bra att vara medveten om detta? Vissa menar ju att terapi i de fallen kan göra mer skada än nytta eftersom de bara ger personen fler verktyg så att den blir ännu bättre på att manipulera.

Problemet är väl att avgöra om beteendet är just beräknande och 'psykopatiskt', eftersom det som ser likadant ut på ytan kan ha vitt skilda orsaker.

Jag tror det finns många med psykologiska- eller subtila hjärnskador, NPF eller andra diagnoser och handikapp, som p g a sina begränsningar (som de kanske inte ens själva är riktigt medvetna om ifall de inte fått någon diagnos) inte klarar ett vanligt jobb, relationer etc och av omständigheterna tvingas leva på sina vänner och släktingar, eller på främlingar, kriminalitet eller på staten. Jag har träffat en hel del sådana (och är själv inte kapabel att arbeta längre). Eller som t ex är våldsamma, dricker sig redlösa eller gör av med alla pengar innan de betalar hyran, för att de har en skada på den delen av hjärnan som medger impulskontroll. Det är ett handikapp och inte ondska, även om det är ett beteende som ställer till det både för dem själva och omgivningen.

Skillnaden är väl just om man har samvete eller ej, och det är nog mycket svårt att mäta på något tillförlitligt sätt.

Jag vill dock inte avskriva att rent onda människor faktiskt finns. Jag har t ex svårt att komma på några som helst diagnoser som skulle kunna ursäkta, förklara (eller bota) handlingarna hos en man som f d vicepresident Cheney (för att bara ta ett exempel).

Fast i den boken jag har läst utav Hare så växer rätt många ur sin psykopati att hjärnan mognar. tror det var runt 40 års åldern eller något. Att de lugnar ner sej ganska så rejält.

OK. Jag har inte läst boken. Kanske man borde göra.

Jag känner också personer som haft lite psykopatdrag som yngre men som sedan har mognat och blivit underbara personer. Och även sådana som fortfarande i hög ålder inte är förmögna att tänka på någon annan än sig själva.