calima skrev:Själv skulle jag blivit ett "kolli" utan utmaningar.

+10

Jag är mindre sliten nu, blir inte lika trött lika snabbt. Boendestödet, som jag började med för bara några månader, har inneburit en enorm förbättring av min livskvalitet.
På det stora hela så är/var det nog värt det. Att ha blivit så sliten. Jag blir aldrig vad jag var tidigare men jag är väldigt glad över att jag tog alla chanser när det begav sig.
Jag vill resa igen. Då, när jag reste som mest intensivt, då var jag, bland annat, i Indien. Och det var kaos. Jag kunde inte sortera några intryck bland den fullständiga overload som inträffade. Nu vet jag varför det blev så och skulle vilja återvända med den vetskapen i bakhuvudet.

Nackdelar? Kom inte på någonting spontant. Fick tänka länge.
Däremot skulle jag kunna skriva en bok enbart om fördelar. AS är min drivkraft. Det är guld värt personligen.

Kan bara enbart prata för min egen del för jag har lyckats prima i livet oavsett eller kanske just på grund av mitt AS och oavsett att jag kommer från en tung missbrukarsläkt från min fars sida. Missbruket beror på att det vimlar AS i min släkt, desperat självmedicinering alltså och för hög tröskel att söka hjälp, stenhård förnekelse osv.
Pappas alla sex syskon kan jag alla stämpla utan att blinka som AS, mer eller mindre. De flesta var tunga alkoholister och över hälften även blandmissbrukare.
Bara två av dem är vid liv idag, den ena min far.

Även att priset på att ha AS är kraftig ångest ibland så är det ändå värt att ha AS. Men andra sidan vet jag inte hur mycket min ångest beror just på AS. Min ångest kanske beror på att jag har fått titta på min fars tunga missbruk från närä håll och fått lida av det. Men han kunde ju inget annat, han hade inte rätta verktyg. Så att skylla på min pappa har jag släppt länge sen. Det är JAG som måste ta mitt eget ansvar över mitt eget liv och inte ta den lätta vägen och projicera all skuld på min pappa. Det tog mig dock 35 år att fatta det.

Så jag säger att oavsett den kraftiga ångesten som gör mig ibland handikappad och att jag hamnar upprepande i trubbel på grund av min excentrisk hjärna så det enda jag kan säga att INTE UTAN MIN AS !

PS. Nu kom jag på en nackdel
Nackdelen är att jag bryr inte alls mycket om hushållssysslor. Det blir inte av helt enkelt. Ingen prioritet. Skulle jätte gärna vilja ha det alltid välstädat och fint. Dock mina tekniska kunskaper väger över städ-slarvet

Missbruket är ju också nackdel om man självmedicinerar att ta döden på känslor. Det är dock inte caset i mitt fall. Har plaskat frikostigt med öl och vin tidigare när jag var yngre men har bestämt att ta annan väg än farsan. Är numera en lycklig nykterist med panikartade ångestdagar dock men det går att bota med benzo vid behov. Ofta blir det inte benzo för som sagt missbrukarkarriären är ingen väg för mig. Det saken är klar

Fenren skrev:

Henkkalexi skrev:En mycket god hjälp som jag får från HAB är min psykolog som hjälper mig att hantera den nya situationen och förändringen.

ja det kan jag förstå att det hjälper. man måste försöka komma ihåg att anpassa kraven på sig och det närmsta efter rådande förutsättningar
hoppas han mår bättre snart.

+1

Fenren skrev:

Henkkalexi skrev:En mycket god hjälp som jag får från HAB är min psykolog som hjälper mig att hantera den nya situationen och förändringen.

ja det kan jag förstå att det hjälper. man måste försöka komma ihåg att anpassa kraven på sig och det närmsta efter rådande förutsättningar
hoppas han mår bättre snart.

Tack.

Jag har ju både AS och ADD, så mina funktioner och "icke-funktioner" är väldigt spretiga. Jag har ett enormt behov av att känna mig självständig, så jag ser all hjälp från HAB som ett steg mot det. Hade troligen inte fått någon hjälp alls om jag inte haft kombinationen AS/ADD, eftersom mina AS-poäng är så pass låga.

Nackdelen med diagnoserna är, som jag ser det, om man ser sig själv som mer handikappad än man faktiskt är. Att man glömmer bort sina starka sidor och ältar om hur orättvist livet är. Det, om något, är en nackdel som jag dessvärre tror är ganska stor.

Det är viktigt att komma ihåg att många av de personlighetsdrag som vi med AS och ADHD/ADD har, faktiskt behövs för att komplettera NT-människor. Olikheter är faktiskt inte alltid lika med orättvisor och problem. Min NT-sambo har ju issues som jag inte förstår mig på, och absolut inte skulle vilja ha, och vice versa.

Jag klarade mig mer än hyfsat med att städa etc., i femton år. Sedan klarade jag mig inte.

keeday skrev:Hejsan, ska börja en diagnos på Aspergers om några dagar, då skolan ansåg att jag var "annorlunda" om man säger så.

Men jag är lite smått rädd, och har letat lite här och där men inte hittat exakt det jag behöver;
Vilka är de största nackdelarna med att få Diagnosen Aspergers? respektive, vad är det bästa med att få AS diagnos?

Mvh

Har du sett de metatrådar som finns klistrade i aspergeravdelningarna?

http://www.aspergerforum.se/metatrad-hitta-ratt-trad-snabbt-t13281.html
http://www.aspergerforum.se/metatrad-t9446.html
http://www.aspergerforum.se/metatrad-t13306.html

De kan vara dåligt uppdaterade, men om det man söker inte finns där kanske man kan få idéer till sökord. Forumets sökfunktion finns i vänstermarginalen.

Henkkalexi skrev:Nackdelen med diagnoserna är, som jag ser det, om man ser sig själv som mer handikappad än man faktiskt är. Att man glömmer bort sina starka sidor och ältar om hur orättvist livet är. Det, om något, är en nackdel som jag dessvärre tror är ganska stor.

+1!

Om jag fått min diagnos i unga år tvivlar jag starkt på att vågat köpa hus, skaffa ungar, plugga till mig ett par examen och levt som ensamstående hela tiden.

Oron, ängsligheten, de ständiga fjärilarna i hela kroppen, andnöd, blodtrycksfall och ständig trötthet har jag trott varit en del av allas liv. Jag trodde ju att alla hade det inombords som jag. Att det var en naturlig del av livet helt enkelt.

Och jag måste nog säga att med tanke på hur jag haft det är jag jäkligt tacksam över att jag inte haft någon diagnos eller tid att reflektera över hur andra fungerat.
Jag hade inte vågat en bråkdel av det jag gjort om jag vetat. Jag hade förmodligen gått i íde ganska tidigt i livet och hänvisat till min diagnos om någon ifrågasatt min inaktivitet.

Juddy skrev:Jag klarade mig mer än hyfsat med att städa etc., i femton år. Sedan klarade jag mig inte.

Jag förstår hur du menar. Jag känner mig tämligen trött och sliten.

Det där kan vara väldigt olika och en väldigt känslig balansgång. Det folk har svårt att stoppa in i ett standardfack brukar de helst vilja stoppa undan så att de slipper befatta sig med det, och jag har fått intrycket att det i hög grad drabbar unga aspergare.

Två tendenser verkar alldeles för vanliga: antingen in med dem i specialklasser där de sedan (om inte officiellt önskat så i praktiken) kan gå direkt till några "särskilda åtgärder", så att de lär sig att skylla på sin diagnos – alla andra gör ju det – och aldrig får pröva sina vingar eller bidra med vad de skulle ha kunnat till mänskligheten, eller kvar i vanliga skolan utan hjälp och sedan undviker man att titta åt deras håll, beroende på hur det ser ut på orten.

Samtidigt som en del visst måste få utvecklas ostört fungerar andra så dåligt, eller har så dåliga reserver fast de ännu tycks funka någotsånär vid en bekvämt ytlig betraktelse, att de behöver hjälp tidigt. Till och med vare sig de själva vill ha den eller inte. Och det behöver inte bero på "hur autistisk" man är på något enkelt sätt som syns utanpå eller att man skulle ha litet att bidra med i yrkeslivet. Sådan var jag. Så det där är ett svårt dilemma på många sätt, varav några skulle vara svåra även om saker vore bättre inrättade.

Ett stort problem med skolan nuförtiden är att det tydligen är väldigt stökigt och hög ljudvolym i klassrummet. Hade jag gått i skolan idag hade det varit riktigt jobbigt, men när jag gick var det helt tyst i klassen. Vi var alla som tända ljus. Det jag menar är att det ju faktiskt är ett stort fel med skolan som den utvecklats, så att man behöver en diagnos för att få gå i en klass där det är lugnt och tyst, för det är väl lite så det fungerar med aspergerklasser.

Håller med flera av ovanstående inlägg om att en diagnos kan få en att tro mindre om sig själv. Mycket vad gäller en diagnos är sådant som läggs på en, att man är si och så, det kanske inte alls stämmer. Jag har också haft enormt stor fördel av AS. Men kombinationen Arbete/Hushåll/Barn blev lite för mycket, först då fattade jag att jag var annorlunda på diagnosvis.

Sedan beror det också på att från vems perspektiv man definierar frågan.
Alllmänheten kanske skulle se det som en nackdel att jag inte klarar av långa förhållanden men det lider jag inte själv ett tugg på.
Det är precis tvärtom med mig. Jag lider när jag är i förhållanden.
Inte förstås när jag är kär men det går ju över på 1 1/2 år i mitt fall.
Så jag tänker inte länge ens försöka. Tackar och bockar.

Samma med barn. Det klarar jag inte av. Det vet jag. Inte ens drömma.
Problemet är att sånt är ju inte helt accepterat att säga. Gillar du inte barn så är det nåt fel på dig.
Det kanske är nåt fel på mig, men jag iaf vet vad jag vill och vad jag inte vill. Det är viktigt det.
Jag är extrem känslig för ljud och då går barn fet bort.

Så nackdelar eller fördelar? Till vem?
Beror på.

Men en sak som jag gillar med nackdelar är att jag gillar vända dom till min vinst, om jag bara kan

Tack så mycket! ni har verkligen hjälpt. Blev lite orolig när jag nämde det för min närmsta vän och hon började babbla om att inte kunna ta körkort och massa sådana saker. Men antar att det inte är något att vara rädd för

Tack ingen!

keeday skrev:Tack så mycket! ni har verkligen hjälpt. Blev lite orolig när jag nämde det för min närmsta vän och hon började babbla om att inte kunna ta körkort och massa sådana saker. Men antar att det inte är något att vara rädd för

Tack ingen!

Oroa dig inte i onödan. Jag vet en kille med AS och ADHD som jobbar som bilmekaniker^^

En kompis till ungarna tog nyss sitt körkort. Han har AS+ADD och är 19 år.

Jag har inte fått höra någonting om att jag inte får ta körkort, men jag har tillräckligt med självinsikt för att förstå att jag verkligen inte borde köra bil. Jag har svag central koherens (jag tror att det är rätt ordval), så jag litar inte på att jag skulle kunna hålla koll på alla de saker som bilkörning medför. Det vore oerhört dumt att låta mig köra bil... Nej, jag nöjer mig med att cykla eller köra moped. Ska nog skaffa en moped snart.

keeday skrev:Tack så mycket! ni har verkligen hjälpt. Blev lite orolig när jag nämde det för min närmsta vän och hon började babbla om att inte kunna ta körkort och massa sådana saker. Men antar att det inte är något att vara rädd för

Detta har tagits upp bl a i dessa trådar:
korkort-och-as-add-adhd-t16985.html
korkortsfornyelse-t15430.html

och som jag sagt förut, kan man köra bil så kan man, kan man inte så kan man inte, detta märks vid övningskörningen

Håller med Jagers. Det är ju en fråga om att vara uppmärksam i trafiken. Om man inte lyckas ta körkort eller inte är lämpad att ta körkort ska man heller inte framföra något fordon i trafiken. Till fordon räknas alla fordon med 2 hjul eller mer.

Tiblan skrev:Håller med Jagers. Det är ju en fråga om att vara uppmärksam i trafiken. Om man inte lyckas ta körkort eller inte är lämpad att ta körkort ska man heller inte framföra något fordon i trafiken. Till fordon räknas alla fordon med 2 hjul eller mer.

Jaha! Så... Tycker du inte att jag ska få cykla eller köra moped, bara för att jag är för lullig i huvudet för att kunna köra bil på ett säkert sätt? Inte så värst schysst skrivet av dig, men det kanske du begriper själv.

Jag gissar att det är aningen mindre farligt att köra moped på en cykelväg än att brumma fram i en bil på E4an. Dessutom kan jag knappast ta EU-körkort, så jag hade inte farit fram fort på min eventuella moped. Men jag kanske ändå inte borde ha en moped, då? Enligt dig, alltså. Du som anser att jag varken bör cykla eller köra moped.

Tiblan skrev:Håller med Jagers. Det är ju en fråga om att vara uppmärksam i trafiken. Om man inte lyckas ta körkort eller inte är lämpad att ta körkort ska man heller inte framföra något fordon i trafiken. Till fordon räknas alla fordon med 2 hjul eller mer.

va? vill du förbjuda alla utan körkort att cykla? det var ett konstigt resonemang du för. det är en enorm skillnad mellan att köra bil (en plåtburk som susar fram i 120 km/h) och puttra fram på en moped (i 25 km/h) eller cykla (i 15-20 km/h)

barn lär sig cykla i tidig ålder och de allra flesta klarar av det efter ett tag. det är i huvudsak där folk lär sig om trafiken. att helt plötsligt förbjuda folk från att cykla bara för att de inte har körkort för bil är detsamma som att ta ifrån alla en av de bästa möjligheter de har till att lära sig trafikvett (något det råder brist av idag)

jag har aldrig hört talas om en cyklist som kört ihjäl 5 personer men gott om bilister som dödat 10+.

hur har du tänkt dig att folk ska kunna transportera sig? ska vi sänka körkortsåldern till 12 så att även tonåringar kan få möjligheten att förflytta sig? det är en livsfarlig väg att gå, men bra mycket bättre än att inte låta folk transportera sig själva.

dessutom en väldigt idiotisk tanke med hänsyn till att samhället vill att vi kör mindre bil och istället tar just cykeln på alla de där kortare resorna där cykeln är så underbart jättebra på alla sätt och vis.

enormt ogenomtänkt inlägg av dig

Moderator Alien: Cykeldiskussionen fortsätter i denna tråd nagon-expert-pa-svenska-cykellagen-t26601.html

Överreagera much?

calima skrev:[...] du verkar inse dina egna begränsningar och lever efter dem. Och det är väl ett sätt att hålla koll?

Ja, det tycker jag att det är.

Henkkalexi skrev:Tanken är väl att all sorts stöd ska delas ut till den/de som är i störst behov av den pga. kognitiva nedsättningar? Det är i alla fall så som jag har uppfattat saken.

Skulle heller inte klara av kombinationen hem, ungar och arbete. Jag klarar arbete och delvis hem och sambo...

Jag har ju ingen diagnos men jag begriper inte heller hur folk klarar heltidsarbete/heltidsstuier, familj, hem och fritid utöver detta. Jag tycker sådana människor borde få diplom eller dylikt. Själv så klarar jag av att sköta om en etta, två katter och mig (något sånär i alla fall om man ignorerar vissa detaljer som lagad mat o.dy.) Detta plus någon form av heltidssysselsättning tycks dock resultera i att jag måste prioritera bort något för att orka och eftersom jag är en synnerligen lat liten människa så prioriterar jag naturligtvis bort onödigheter såsom matlagning, disk och städning.

Det tycks även som att ju äldre jag blir detso mindre energi får jag, vilket ju är helt naturligt men ska det verkligen börja ske i 25-års åldern?

Sheyen skrev:Vilka knäppa cyklister du har träffat på. Cyklister ska ju cykla på cykelbanorna. Du kör väl inte bil på cykelbanorna?

Anser du att jag borde få cykla? Eller är det olämpligt för mig att cykla, med tanke på att jag inte kan hålla koll på alla de saker som bilkörning medför?

Vill även tillägga att jag inte cyklar som en idiot, även om jag några gånger har tappat balansen och vält.

Jag vill bara nämna att jag cyklar som en idiot (det är inte bara jag som tycker det utan folk som cyklar tillsammans med mig tycker också det) vilket är varför jag tvivlar på mig själv bakom ratten på en bil. Jag kan hålla balansen utan större problem, men däremot så är jag ingen bra cyklist. Har t.o.m. orsakat en olycka mellan mig och en annan cyklist (mitt fel).

Jag tror att de cyklister calima menade i sitt inlägg är sådana som mig just för jag cyklar som en idiot. Sådana som cyklar på fel ställen, inte signalerar när de tänker svänga, inte ser sig för, cyklar för fort osv. osv. Efter olyckan så har jag blivit bättre bör dock tilläggas.




Allt detta är dock OT...

OnT så håller jag med övriga skribenter trots att jag inte har en diagnos. Jag har en yngre bror som fick sin diagnos relativt tidigt och blir det så att jag får en (vilket jag tvivlar på) så kan han och jag "jämföra" vilken av oss som "klarat sig bäst". Hittills så är det dock han som klarat sig bäst i livet av oss två.

Nefarious skrev:Överreagera much?

Minst sagt.

Sammanfattningsvis: En NPF-diagnos kommer inte automatiskt att stämpla oss som olämpliga förare av cykel och bil.

Själv skulle jag vilja ta körkort så småningom, men helst genom en intensivkurs.