KrigarSjäl skrev:De bemöter alltså aspergare som förståndshandikappade. Klockrent, Helge...

Det är ju det de inte gör. Däremot har de även utvecklingsstörda brukare och tycker att det är bra om deras lappar kan användas av alla brukare, oavsett förståndsnivå.

Jag vet ett fall där personalen anser att Aspergerpersonar är psykiskt störda och ska allstå inte ha egen talan. Beslut tas över huvudet på brukaren och inte ens protester från den gode mannen hjälper.

Asperger är lika med psycko och ska behandlas som sådana.Enligt personalens åsikt.

Jag har också fått fylla i dem, men tycker inte att det är något större problem. Jag fyller i alla papper oavsett om där finns smilisar eller ej.

Om man väljer att ta det som en personlig skymf och ett angrepp mot det egna intellektet, så har man uppenbarligen inte förstånd nog att veta vilka saker här i livet som det bara är att rycka på axlarna åt. Och utan detta förstånd får man väl anses vara förståndshandikappad och således tillhöra målgruppen.

Moderator:

Slog ihop med en tråd om samma ämne.

För mig har det tyvärr fungerat dåligt med att ha bostödjare i hemmet. Jag kände mig behandlad som en 5 åring o att de prackade på mig vanor o rutiner som inte alls kändes rätt för mig. Jag har svårt att säga ej o kan behöva fundera på saken ett tag så jag kände mig ständigt överkörd av dem. De ville säkert väl men det blev inte rätt. Jag kände mig som en pensionär som skulle vallas ute på stan när vi gick i gallerian t ex. Eftersom jag inte har några vänner o det inte funkade med dem är jag hellre själv.

Å vad jag skulle önska att jag kunde få något sådant om Heliora beskriver.

Mitt liv är kaos och jag behöver konstant hjälp med att strukturera upp det. Det räcker egentligen om någon är där och håller mig på rätt ställe. Jag hade lite hjälp från habiliteringen ett tag men det tog av min arbetstid så jag backade i tid på arbetet hela tiden vilket var ekonomiskt dåligt samt att jag mådde dåligt av det. Det blev inte bra av andra orsaker heller (pratade till mig och inte med mig och jag är inte korkad).

Det fanns förslag på boendestöd men jag vågar inte eftersom jag vet en som har hand om liknande saker inom kommunen och den litar jag inte på alls. Om h*n får reda på att jag söker stöd eller har stöd så kommer hela min bekantskapskrets veta om det innan jag får svaret. Jag vet att de inte får snacka men jag vet också att denna människa inte kan hålla käften även om jag inget kan bevisa och därmed inte kan göra något åt det.
Drömmen vore att få chans att gå ner lite i tid (men det är ju inget fel på mig enilgt FK) samt få det stöd jag behöver hemma.

Ursäkta helt OT men jag behövde få gnälla av mig lite.

Bekantskapskretsen kan berätta var de fått veta vad ifrån

Självklart men iom att jag varit mycket nogrann med vilka jag talat om min as diagnos för så vill jag inte att det kommer ut på "stan". Det skulle ställa till ganska mycket problem för mig eftersom inteligensnivån är avsevärt mycket lägre än inskränktheten i närområdet. Jag är hellre betraktad som lite egen och konstig i största allmänhet.

Många håller inte med om att det här är rätt väg men det är mitt liv och mitt val. Min diagnos finns för min skull inte för omgivningen.

Jag hade boendestöd men det fungerande inte alls.
Fick ingen hjälp alls.
De var med på ett stort möte med mig, soc och psyk där det förklarades vilka problem jag hade och vad jag skulle behöva hjälp med samt att jag har VÄLDIGT svårt att be om saker eller forma i ord vad jag behöver och så.
De sa att det inte skulle bli några problem.
Men det blev det.

För varje gång boendestödjaren kom så började det med "Vad behöver du hjälp med?"
och jag kan verkligen inte svara på den frågan, jag måste liksom få alternativ eller nått sånt och det visste ju boendestödjaren om.
En gång när hon kom så sa hon "usch vad stökigt du har det och det luktar illa. Du måste städa.", sen gick hon eftersom jag återigen inte kunde säga vad jag behövde hjälp med.
Det var första gången jag bodde själv och det slutade med att jag blev vräkt pga att hyresvärden ansåg att jag inte skötte mig.
Hade boendestödet fungerat hade jag kanske sluppit blivit vräkt.

hmm all erfarenhet jag haft hittills med mina boendestödjare är bara positiv, väldigt engagerade människor nästan hela bunten och jag har träffat nästan hela arbetarlaget.
jag har nästan inte ens behövt försöka förklara mina problem då det står angivet i bestämmelserna vad de ska hjälpa mig med, när de har frågat förstår ju inte ens jag vad jag pratar om så fumligt.

de är så engagerade att de tar mig på äventyr hit och dit, hjälper mig med dittan och dattan i den grad att de överskrider bestämmelserna som handläggaren ålagt dem
jag tycker det är lite roligt att när de ser ett problem, så jobbar dom och hjälper mig klämma in extra medel och punkter i handläggarens beslut utan att jag ens behöver säga till om det, jag förstår ju att de vill ha mer jobb hehe men mest av allt tycker jag att det verkar som de verkligen vill se till att jag får det jag behöver för att nå mina mål.

jag citerar vad skribenten ovanför mig skrev, "För varje gång boendestödjaren kom så började det med "Vad behöver du hjälp med?"", mina boendestödjare frågar inte ens de bara gör vad som krävs för att allt ska rulla på med en gång, knappt så jag har koll längre vad problemet var, det bara löstes av "sig självt" på stubinen (snarare av boendestödjarnas enorma engagemang).

Märks det att jag är nöjd? + dessa människor torde ha stor erfarenhet om neuropsykiatriska funktionshinder.

Boendestödjare är väl inga större genier.
Jag klarar mig bättre utan än med den typen av "stöd".

Det varierar nog rätt mycket.

Jaha det var en överraskning att haninge har ett aspergerteam, det visste jag faktiskt inte. Jag har också stöd från något slags team, men det fungerar inte alls, därför har jag valt att inte kontakta dom, även om jag mår skit. Ska ta upp det där med aspergerteamet med min lss-handläggare, när jag någon gång snart får min nya, den förra fungerade det inte alls med.

Juddy skrev:Boendestödet, som jag började med för bara några månader, har inneburit en enorm förbättring av min livskvalitet.

Hur funkar boendestödet egentligen?

Jag har inte ens funderat över att ansöka eftersom jag trott/läst/hört att man måste ha ett väldigt stort behov. Och jag vet inte om jag "platsar".

Jag har inte rest alls i princip, har aldrig haft ekonomi eller kraft nog.

Moderator: Flyttat från fordelar-vs-nackdelar-med-en-diagnos-t12557.html

calima skrev:Hur funkar boendestödet egentligen?

Jag har inte ens funderat över att ansöka eftersom jag trott/läst/hört att man måste ha ett väldigt stort behov. Och jag vet inte om jag "platsar".

Jag har inte rest alls i princip, har aldrig haft ekonomi eller kraft nog.

Jag hade aldrig en tanke på sådant som boendestöd, DV eller liknande. Mina behov ligger inte alls där, så jag vet inte. Jag blev väldigt förvånad över att det ens fanns folk med AS som hade anpassat boende...

Har heller aldrig rest, av samma orsaker som du. Jag reser i böckernas värld istället.

Jag dras med fördomar och förutfattade meningar.
Eftersom jag jobbat en hel del med utvecklingsstörda har jag utgått från att jag, och alla andra med bokstavsdiagnos, varit för högfungerande för att överhuvudtaget få boendestöd och anpassat boende.
Har alltid trott att den typen av stöd varit reserverat för gravt utvecklingsstörda

Eftersom min diagnos är relativt ny har jag dessutom ganska dålig koll på vilka "grader i helvetet" det finns bland oss "bokstäver"

Det tog mig två år innan jag ens kunde tänka mig att börja prata om stödåtgärder. Först då träffade jag LSS-handläggaren och senare några personer från boendestödet i min kommun. Vi enades om att prova i några timmar per vecka till en början. Nu är det mer permanent för det är en klar förenkling. Boendestödet är frivilligt och man kan avsäga sig det närsomhelst.

Jag verkar kanske oförskämd men det är alls inte min mening.

Vad gör dessa boendestödjare? Rent konkret?

Jag är så nydiagnosticerad att jag faktiskt inte har riktig koll på vad och om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan.

calima skrev:Jag verkar kanske oförskämd men det är alls inte min mening.

Vad gör dessa boendestödjare? Rent konkret?

Jag är så nydiagnosticerad att jag faktiskt inte har riktig koll på vad och om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan.

Det har ju dock ingenting med hur nyligen man blev diagnostiserad att göra.

Om du klarar av att städa ditt hem behöver du knappast ha boendestöd. Att det tar kraft att städa är självklart. Man använder kroppen när man städar och därav förbrukar man energi. Vad med städning som är onödig energiförbrukning vet jag inte.

Sheyen skrev:Om du klarar av att städa ditt hem behöver du knappast ha boendestöd. Att det tar kraft att städa är självklart. Man använder kroppen när man städar och därav förbrukar man energi. Vad med städning som är onödig energiförbrukning vet jag inte.

Det handlar om så mycket mer än städning. Och energiförbrukning är relativ. Om jag kan få del hjälp i att strukturera upp tillvaron så får jag kraft över till att leva ett liv som inte går ut på att enbart hanka mig fram.
Det är främst hjälp till självhjälp och ingen hemtjänst det är fråga om. Påputtning om man inte vet var man ska börja.
Om man klarar att skapa den strukturen själv, och tycker att städning, eller vad det nu är fråga om, inte är något oöverstigligt, så grattis.

Juddy skrev:

Sheyen skrev:Om du klarar av att städa ditt hem behöver du knappast ha boendestöd. Att det tar kraft att städa är självklart. Man använder kroppen när man städar och därav förbrukar man energi. Vad med städning som är onödig energiförbrukning vet jag inte.

Det handlar om så mycket mer än städning. Och energiförbrukning är relativ. Om jag kan få del hjälp i att strukturera upp tillvaron så får jag kraft över till att leva ett liv som inte går ut på att enbart hanka mig fram.
Det är främst hjälp till självhjälp och ingen hemtjänst det är fråga om. Påputtning om man inte vet var man ska börja.
Om man klarar att skapa den strukturen själv, och tycker att städning, eller vad det nu är fråga om, inte är något oöverstigligt, så grattis.

Jag svarade Calima. Hon skrev att hon inte vet om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan. Det verkar inte handla om att hon "inte vet var hon ska börja", eller liknande.

Om man har svårt att få städning och andra sysslor i hemmet utförda är det en bra idé att ansöka om boendestöd. Om man inte har sådana problem borde man inte ansöka om boendestöd.

Jag personligen har inte boendestöd. Istället hjälper Fenren mig, om jag råkar "fastna" i att göra någonting alldeles för länge, eller om jag råkar "försvinna" mentalt. Om jag hade bott ensam hade jag behövt ha boendestöd (och jag får lov att ha det). Jag vill inte belasta samhället mer än nödvändigt.

Sheyen skrev: Att det tar kraft att städa är självklart. Man använder kroppen när man städar och därav förbrukar man energi. Vad med städning som är onödig energiförbrukning vet jag inte.

Jag är inte dummare än att jag vet att man använder kroppen när man städar och då går det år energi

Juddy skrev: Och energiförbrukning är relativ. Om jag kan få del hjälp i att strukturera upp tillvaron så får jag kraft över till att leva ett liv som inte går ut på att enbart hanka mig fram.

Det var den energiförbrukningen jag menade. All den energi som kan gå åt enbart för att få "tummen ur". Och den energin man förslösar när man är ineffektiv inte har en klar struktur att arbeta efter. Den mentala energin helt enkelt.

Vanligtvis fixar jag det bra. Så länge jag får vara ifred och arbeta med sedan länge invanda rutiner. Kanske det tom skulle fungera sämre med en boendestödjare.

Vad bra att du får det "påputtandet" som gör att energi finns till annat. Jag kan förstå att det är värdefullt för dig!

Sheyen skrev:ag svarade Calima. Hon skrev att hon inte vet om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan. Det verkar inte handla om att hon "inte vet var hon ska börja", eller liknande.

Jag har inga problem med att veta var jag skall börja.
Att jag inte vet om något tar onödigt lång tid eller tar energi i onödan beror helt enkelt på att jag aldrig har jämfört mig med någon. Kanske min städning av bottenvåningen tar fyra gånger så lång tid som för en person utan diagnos? Inte vet jag.

Jag har aldrig jämför mig med andra, aldrig reflekterat över om jag lägger ner energi i onödan på olika göromål.
Jag har skött hem och ungar i över tjugo år, och arbetat eller pluggat heltid. Livet har travat på, jag har aldrig haft tid, eller känt behov av, att fundera över eller jämföra med hur andra hushållar med sin energi.

calima skrev:

Sheyen skrev:Jag svarade Calima. Hon skrev att hon inte vet om något i hemmet tar onödigt lång tid eller tar kraft i onödan. Det verkar inte handla om att hon "inte vet var hon ska börja", eller liknande.

Jag har inga problem med att veta var jag skall börja.
Att jag inte vet om något tar onödigt lång tid eller tar energi i onödan beror helt enkelt på att jag aldrig har jämfört mig med någon. Kanske min städning av bottenvåningen tar fyra gånger så lång tid som för en person utan diagnos? Inte vet jag.

Jag har aldrig jämför mig med andra, aldrig reflekterat över om jag lägger ner energi i onödan på olika göromål.
Jag har skött hem och ungar i över tjugo år, och arbetat eller pluggat heltid. Livet har travat på, jag har aldrig haft tid, eller känt behov av, att fundera över eller jämföra med hur andra hushållar med sin energi.

Jag tror att du har missförstått vad det är för typ av människor som får boendestöd. Det är inte de som har skött hem och ungar i över 20 år som får det (förutsatt att de inte har råkat ut för någon ordentlig olycka eller liknande).

EDIT: Personligen förstår jag inte ens hur man kan klara av att sköta kombinationen hem, ungar och arbete.