Hej, jag har en underbar liten son som snart är fem år (i mars). Han följer inte helt den så kallade ramen. Han fixerar sig vid olika intressen, just nu är det kyrkklockor som är hans stora passion. Han bygger kyrkklockor i lego och har fått bjällerklockor i julklapp (hans stora önskan) han leker nästan bara med det just nu. På sommaren så brukar det vara motorcyklar som upptar hans tid och han älskar vanliga klockor också mm.
Han går helt upp i det han för tillfället farsineras av. På dagis så leker han helst ensam, har inte ngt intresse att leka med andra barn. Leker helst klocka just nu (han bygger kyrkklocka i lego och dingdongar med den.

Fröknarna vet inte riktigt hur dom ska förhålla sig till hans lite udda lek, om dom ska avbryta eller inte för att försöka få med honom i vanlig lek med dagiskompisar.

Han är yngst av mina barn (har fem från 21 till fem år)

Hemma så är han väldigt social, älskar att prata och att vara i centrum. Älskar att vara med syskonen och deras kompisar.

Gillar inte att äta mat, enstaka rätter gillar han som ex pizza. Älskar sötsaker och chips vilket han får lite av på lördagar.

Han blir arg när han inte får som han vill (likt alla barn) men lätt att prata med, han förstår mycket och är en klok och charmig kille

Äldsta dottern har dyslexi. Annars så har inget barn ngn diagnos i fam. Min man känner igen sig mycket i min lille son sen han var liten.

Min lille son tycker heller inte om att gå på toaletten, rädd för att det ska komma utanför.
Tänker på att han kanske har As, vad tror ni?
Vi har tänkt att göra en utredning, men vi pendlar fram och tillbaka då han är så lätt att prata med och förstår så mycket och är så social hemma med alla runt omkring oss.

etfla skrev:Tänker på att han kanske har As, vad tror ni?
Vi har tänkt att göra en utredning, men vi pendlar fram och tillbaka då han är så lätt att prata med och förstår så mycket och är så social hemma med alla runt omkring oss.

Om han inte har några problem så behöver han väll inte en utredning, förstår inte varför så många vill ge sina nära och kära en utredning eller varför dem själva vill utredas, när man frågar om dem har några problem, å kommer fram till att dem har ett normalt fungerande liv.
Vill inte vara nån gnällis då jag själv sa samma sak te min syster typ en vecka efter jag fått min diagnos "Jag tycker du stämmer in på mycket, du borde sätta upp dig för en utredning!" varpå hon sa "men, är det inte bättre att någon som faktiskt behöver det får min plats?" hadde inte ens tänkt så långt.

iaf. låter helt klart som att han skulle kunna ha någon form av autism(tex. AS)

Jag tror att det är en enorm fördel om barnet själv kan förklara vad det känner och har förmågan att kunna utttycka sig. Är man då lyhörd som förälder kan man ju ge barnet helt unika förutsättningar själv. (utan hjälp utav en diagnos och främmande människor, det kan bli ett problem i sig själv tror jag )
De riktigt svåra situationerna tror jag kommer i de fall då man inte kan förstå sitt barn och man bara kör över vad de känner och vill hela tiden. Det blir bara låsningar och utbrott.

När det är något som inte funkar som tex toaletten är mitt råd att fråga honom hur han skulle vilja göra, han har säkert en egen ide om hur han skulle kunna sätta sig över hans rädsla. Kanske vill han sitta på pottan ett halvår igen, det kanske bara är att han vill ha kontroll lite till. Så har jag gjort med mina barn, lyssna på deras tankar och de har alltid bra ideér för det viktigaste är att inte förstora upp grejer. En liten detalj eller grej kan bli ett jätteproblem hur lätt som helst.

Jag tror att ensamlek är som terapi för barnen. Det tar så mycket energi att leka med andra barn men ensamlek är som att hela alla splittrade tankar och hjärnan blir som ny igen. Jag tror inte att man ska störa dem utan de måste leka klart.
Mina barn har kommit hem från skola/dagis som yrväder sen går de till sitt rum och leker sina lekar och pratar med sig själva i 2 timmar sen är de helt lugna och goa igen.

De är som de är och får de personliga förutsättningar i rätt miljö utan överkrav och massa kärlek så tror jag att varje barn kan blomma och vara UNDERBARA på sitt vis.