Inger skrev:

jonsch skrev:

Inger skrev:Jag har fått uppfattningen att det är helt stumt precis som k:et i door(k)nob, eller t:et i mor(t)gage.

Stumt ja, men visst ska det väl ligga en "paus" före t:et? Eller uttalas det som när en täppt uttalar "tätt", d.v.s. ungefär "dett", med kort t?

"Dett" är vad jag hört men det kan ju vara fel.

L'inimitable skrev:

jonsch skrev:Faktum är att det är just ordens utseende de flesta lär sig och utnyttjar när de läser, så det skulle gissningsvis gå minst lika fort att lära sig hieroglyfer som exempelvis kineserna gör.

Skulle inte tro det: Hur slår man upp hieroglyfer eller kinesiska skrivtecken i en ordbok?

L'inimitable skrev:Har du också funderat på varför det finns så olika system att transkribera kinesiska till latinska bokstäver? Jo, en av förklaringarna är att det har att göra med att uttalet av mandarin har ändrats så mycket på 150 år.

L'inimitable skrev:

Gissar jag rätt så bör vi väl antingen övergå till hieroglyfer eller till konsekvent användning av befintligt eller nytt alfabet(-liknande teckensystem).

Där finns det två vägar att gå: Anpassa stavningen till skrivspråket eller uttala som det skrivs.

Där finns det två vägar att gå: Anpassa stavningen till talspråket eller uttala som det skrivs.

Där finns det två vägar att gå: Anpassa stavningen till skrivspråket eller uttala som det skrivs.
Håller vi oss till engelska så går det att skriva med bokstäver och då är det att föredra.

jonsch skrev:Den frågan vet jag åtminstone hur kineser löser.

Det här fattar jag inte. Menar du att man vet vad man har men inte vad man får?

L'inimitable skrev:

jonsch skrev:Den frågan vet jag åtminstone hur kineser löser.

Det tror jag inte du gör, för det finns fyra olika system vilket visar på hur stort problem det är.

Jag menar att bokstäver är så bra för att det är så lätt att lära sig läsa och skriva med dem att om de går att använda ska man.

jonsch skrev:

Inger skrev:

jonsch skrev:

Inger skrev:Jag har fått uppfattningen att det är helt stumt precis som k:et i door(k)nob, eller t:et i mor(t)gage.

Stumt ja, men visst ska det väl ligga en "paus" före t:et? Eller uttalas det som när en täppt uttalar "tätt", d.v.s. ungefär "dett", med kort t?

"Dett" är vad jag hört men det kan ju vara fel.

Ah! Då har vi rätsida på det så långt.

nitro, jag gläder mig åt att vi är överens åtminstone!

Inget illa ment, Inger, inget illa ment heller mot er eventuella engelskspråkiga som inte håller med oss...

Inger skrev:

jonsch skrev:nitro, jag gläder mig åt att vi är överens åtminstone!

Inget illa ment, Inger, inget illa ment heller mot er eventuella engelskspråkiga som inte håller med oss...

Varför skulle någon av oss ta illa upp för att ni har en annan uppfattning?

Inger skrev:Kan du hitta något som uttalas såsom ni tänkte er det så posta gärna här så ska jag lyssna.

jonsch skrev:Att åtminstone kinesiska skrivtecken används för flera olika språk - gissnigsvis exempelvis för de turkiska språken i norra/nordvästra Kina. Fast tecknen är förstås gjorda just för mandarin (och utvecklade ihop med det språket sen några tusen år) så det går kanske halvtaffligt i vissa språk - ungefär som för det latinska alfabetet i så fall, alltså.

Kaprifolranka skrev:Kinesiska tecken är inte så väl lämpade, de används ju för kinesiska språk som är stavelsebaserade och där grundfallet är ett tecken = en stavelse (men olika stavelse i olika språk) = en betydelse.

Kaprifolranka skrev:Etymologisk stavning tycker jag är mycket trevligt, man får insyn i den historiska ljudutvecklingen i realtid. Tycker f.ö. vi borde behållt h när det stod framför v i svenska (finns ju ingen konsekvens i att ta bort det där och låta det stå kvar framför j).

Men antingen prof. L. dragit gränserna för sin reform för trångt äller äj, så är framkomsten av hans ordlista högst betydelsefull ock varje vän av reformrörelsen i vårt stavsätt, icke minst de som anse att han jort för få ändringar, böra hälsa den med glädje ock önska, att hans "reformstavning" hastigt må vinna nya anhängare. Härtill kommer dock själva ordlistan näppeligen att bidraga i väsentligare mån. Den är ett statiskt momänt i reformrörelsen, icke ett dynamiskt. För de redan troende blir hon välkommen, men proselyter jör den inga. Skulle den det, hade den bort vara inrättad så som Oskar Lundgren inrättat sin "Svensk Staflista", i vilken han haft den lyckliga tanken att vid sidan om gammalstavningen anföra nystavningen för varje ord, där den senare sjiljer sig från den förra. För en ordsamling av det omfång som prof. L:s skulle dock en sådan anordning bli omöjlig blott för utrymmets skull ock min anmärkning, som jöres icke mot utan med anledning av prof. L:s ordlista, avser blott att fästa uppmärksamhet på Oskar Lundgrens lilla förträffliga bok, som icke synes mig ha blivit uppmärksammad äller värderad äfter förtjänst.

[...]

Till sist måste jag för att lätta mitt samvete be profässor Läffler, fröken Lundell ock fru Zetterqvist samt alla prof. Lundells övriga, onämda medjälpare om ursäkt för det jag — för korthetens skull — ständigt betecknat dänna ordlista som ett värk av prof. L. ensam. Det är blott sjenbart jag glömt dem. Jag ägnar tvärtom det livligaste erkännande åt det tåliga, olönade (men, som jag hoppas, äj lönlösa) arbete de såväl som ordlistans ejäntlige upphovsman nedlagt på dänna förträffliga ock intressanta bok, som jag härmed alla ock envar till det bästa anbefaller.

Växjö den 3 mars 1894.

Men antingen prof. L. dragit gränserna för sin reform för trångt äller ej, så är framkomsten af hans ordlista högst betydelsefull och hvarje vän af reformrörelsen i vårt stafsätt, icke minst de som anse att han gjort för få ändringar, böra hälsa den med glädje och önska, att hans "reformstafning" hastigt må vinna nya anhängare. Härtill kommer dock själfva ordlistan näppeligen att bidraga i väsentligare mån. Den är ett statiskt moment i reformrörelsen, icke ett dynamiskt. För de redan troende blir hon välkommen, men proselyter gör den inga. Skulle den det, hade den bort vara inrättad så som Oskar Lundgren inrättat sin "Svensk Staflista", i hvilken han haft den lyckliga tanken att vid sidan om gammalstafningen anföra nystafningen för hvarje ord, där den senare skiljer sig från den förra. För en ordsamling af det omfång som prof. L:s skulle dock en sådan anordning bli omöjlig blott för utrymmets skull och min anmärkning, som göres icke mot utan med anledning af prof. L:s ordlista, afser blott att fästa uppmärksamhet på Oskar Lundgrens lilla förträffliga bok, som icke synes mig ha blifvit uppmärksammad eller värderad efter förtjänst.

[...]

Till sist måste jag för att lätta mitt samvete be professor Läffler, fröken Lundell och fru Zetterqvist samt alla prof. Lundells öfriga, onämda medhjälpare om ursäkt för det jag — för korthetens skull — ständigt betecknat denna ordlista som ett verk af prof. L. ensam. Det är blott skenbart jag glömt dem. Jag ägnar tvärtom det lifligaste erkännande åt det tåliga, olönade (men, som jag hoppas, ej lönlösa) arbete de såväl som ordlistans egentlige upphofsman nedlagt på denna förträffliga och intressanta bok, som jag härmed alla och enhvar till det bästa anbefaller.

Växjö den 3 mars 1894.