Parvlon skrev:

TechnoDrop skrev:Vad jag menar med "staten har bestämt" är alltså följande: Min mamma har en Skada som gör att hon inte kan arbeta som fabriksarbetare eller liknande. Hon kan inta lyfta tynga saker, hon kan knappt hålla armarna ovanför huvudet utan att det ger henne migrän dagen efter såpass att hon kräks och inte kan röra sig ur sängen.Det finns väldigt få arbetsgivare beredda att anställa en sådan person. Än mer eftersom arbetsförmedlingen är lite snåla med att dela ut jobb som passar. Så när hon äntligen hittar ett jobb hon trivs med som passar henne. Då finns det bestämmelser att hon inte får jobba kvar eftersom man måste "ha redan varit en del av systemet" vilket leder till att städerskan får hennes jobb och hon blir sparkad, jobblös och till slut hamnar på fas3. Det är något staten mer eller mindre bestämde.Dessutom är jag en hon. Och jag ogillar att du utgår ifrån att alla son inte har jobb och är fattiga är Lata för det är fan inte sant.

Ok, det låter inte som en vettig yrkeskarriär för en med stora fysiska problem. Inte låter det som regeringens fel heller, men mer som att arbetsgivaren skulle hittat nått annat skäl för att sparka henne om inte denna lag(?) fanns. Konkurrens i arbetslivet har funnits lika länge som det funnits arbetare. Jag vet inte varför du fått för dig att jag bara tycker att arbetslösa och fattiga är lata. Jag säger att människor är lata i sin natur. Det gäller rika och arbetsnarkomaner oxå, fast de visar det på olika sätt. Vi kan kalla det en åsikt.

Hon kan enkelt jobba som vaktmästare och eller receptionist vilket hon gjorde innan hon blev sparkad och det var då inget fel på hennes arbetsförmåga i det anseendet. Hon gjorde faktiskt ett bättre jobb än de flesta andra. Det hon egentligen förtjänade var en löneförhöjning eller befordran så nån fråga om att hon utkonkurrerades kan jag informera om att det fanns det inte.

Okej, du tycker att alla är lata men det framgår för mig som att du är av åsikten att dom med jobb är förmer än dom utan och att det på något sätt ska vara resultatet av att de kämpat hårdare. Vilket i stort sett kan översättas till att du tycker att arbetslösa är lata. Det är en observation från min sida.

Henkkalexi skrev:
Att vara ung är ingen merit på arbetsmarknaden, det kan jag lova. Man har ingen erfarenhet och lyckas heller inte få den, eftersom LAS skyddar äldre.

Jag är tjugoåtta år nu, och har äntligen fått en årslång anställning, men när det vägde mellan mig och en äldre praktikant, så ville AMS egentligen att jobbet skulle gå till henne "eftersom hon är äldre och har svårare att få jobb". Jag är väldigt glad att mina arbetsgivare såg att jag gjorde jobbet bättre och gick på det istället för att åldersdiskriminera för att vara snälla.

Vi har eller hade nyss 30 % ungdomsarbetslöset, vilket sticker ut jämfört med andra länder. Mängder av ungdomar är ju också sjukpensionerade, så man kan säga att Sverige kastar bort värdefullt kapital. Det är helt sjukt!

Eftersom min son är nästan jämnårig med dig så förstår jag dig allt för väl! Fattar precis hur du känner. Jag har också skrivit om den omöjliga ekvationen att man helst ska vara 35 med 50 år yrkeserfarenhet, åtminstone 5. Men hur ska man få 5 års erfarenhet om man aldrig får chansen? Man slås ev. ut redan från början.

Det här problemet kopplar jag inte direkt till LAS. När det gäller kroppsarbetare, t ex SAAB-montörer så är frågan var de ska hitta riktiga jobb? När min son sökte ett billackeringsjobb så hade han utbildning för just det yrket + 5 års erfarenhet. Detta gjorde att han slog ut bilmontörer som försökte börja jobba med "något annat".

Idag måste man ha specialutbildning till alla jobb med normal lön. Detta gäller oavsett ålder.

Om man har diagnos och finns på AF:s handikappsektion så är det svårt att få handläggare att inse vilken kompetens man faktiskt har. Diagnoserna påminner mig om judestjärnorna. Bland aspergare finns ju ofta enorm begåvningspotential!

Det var ju väl att någon såg Din potential!

Skulle själv tro att min ADD har varit till hjälp för mig, eftersom den slår ut AS bristande drivkraft. Jag har heller aldrig tänkt på yrken/jobb som mer eller mindre bättre än andra, så jag är väl hjälpt av att jag inte såg något nedsteg i att gå från undersköterska i njursjukvård med 17500 i månaden till en praktik med aktivitetsstöd... Jag tänkte enbart på att jag inte passade i vården och att jag behövde göra något annat.

Jag ser det liksom inte som slaveri eller utnyttjande så länge jag själv tjänar något på det. Ångesten över att gå sysslolös är värre än det mesta för min del.