Man kan tänka sig att utanför det observera bara universum så finns det ett annat universum som är fullt med drömfångare,visa gurus,högfungerande astronomi,healing,mana och batik.

Debbido skrev:Du säger att frågan om Gud låg bakom skapelsen över huvud taget inte har med vetenskaplig forskning att göra men där tycker jag du är lite irrationell eftersom forskningen rör sig med olika hypoteser som byts ut mot bättre efter hand. Tänk om de till sist stöter på något som bara kan vara en intelligent energi, som ligger bakom alla explosioner, gasmoln, atomer etc? Tänk om vetenskap och religion råkar mötas om 100 000 år?

Ja, då kommer vi ju dit på vetenskaplig väg. Men ett intelligent liv är inte detsamma som den typ av Gud som du avser. Att vi inte vet, kan eller förstår något innebär bara just det: Vi vet inte, vi kan inte, vi förstår inte. Inte för tillfället. En livsform annan än de vi känner till är inte bara möjlig, utan även sannolik. Dels p.g.a. statistiska antaganden, dels p.g.a. att vi ständigt hittar nya arter här på jorden.

Frågan om Gud har skapat det ena eller det andra är irrelevant, eftersom det förutsätter att vi först definierar Gud. En livsform som den energi du skriver om, är en livsform, d.v.s. biologi, och inte nödvändigtvis en Gud. Jag skulle gärna studera den. Men det viktiga är att när vi har lyckats identifiera den livsformen, så kommer det att vara utan några teologiska grundantaganden, utan endast på vetenskaplig grund. Vi har lärt oss mer helt enkelt.

Att forskningen byter ut sina teorier, hypoteser och lösa antaganden beror på att vi forskare inser att vi inte vet allt. Vi förutsätter att de informationer vi har kommer att utökas och förbättras, och vi förstår att det vi anser oss veta beror av vilka rådata vi har och hur vi tolkar dem.

Det oförklarliga är neutralt för mig. Neutralt, men intressant. För mig är det helt okej att inte förstå, att inte veta, men det är inte okej att komma med helt lösryckta antaganden, som att Gud skapade universum. För ett sådant antagande behöver vi mycket, mycket mer kunskap och data, och därför bör vi inte bry oss med den frågan inom vetenskapen ännu. Jag är öppen för att det kan finnas en eller flera "gudar", men det påverkar varken mig eller den vetenskapliga metoden. Om Gud finns, så kommer vi att hitta henne. Och när vi gör det så kommer vi att studera henne. Men att dyrka andra varelser eller människor, det är aldrig bra och det kommer jag inte heller att göra.

Du blandar ihop vetenskap och religion eftersom du inte förstår att vetenskapen i sin yttersta form är helt och hållet neutral gentemot religion, ideologi, hudfärg eller vilka andra småaktiga indelningar som helt. Den mäter bara, det är människan som tolkar mätningarna som tar ställning. Du och de flesta andra förstår inte vad vetenskap är, vad religion är eller vad det innebär att vara öppen för alla möjligheter. Ni påstår er vara fritänkande och öppna, men tränger alla in er i samma lilla fundamentalistiska hörn och viftar bort alla data som hotar att rubba era i förväg utritade, perfekta cirklar.

F.ö. är Grodan Boll ett av de sämsta radiobarnprogrammen i svensk historia.

Lakrits du verkar ha en vettig syn på vetenskapen och som jag är tacksam över att du delar med dig utav, men din överlägsna attityd tycker jag är tråkig att bevittna. Är det verkligen någon här som har försökt "bevisa eller motbevisa existensen av gud(ar) med vetenskapen som vapen eller sköld"? Tror du inte att alla här förstår att man varken kan bevisa eller motbevisa någon Gud? Men att man som lekman spekulerar över hur troligt det ena eller det andra verkar vara är väl inget som skadar? Och om man till sin personliga världsbild (även) väger in data från vetenskapligt håll och delar med sig utav den på ett internetforum, så är det väl inget fel med det (så länge man inte gör uppenbara anspråk på att vara vetenskaplig)?


Tänker man inte fritt bara för att man lutar sig åt/har kommit att luta sig åt det ena eller det andra hållet i Gudsfrågen? Tänker man enbart fritt om man är försiktig med att tro något i frågan? Tänker Stephen Hawking fritt? Varför måste man som lekman vara försiktig med att tro något?


Varför inte istället hellre isåfall rikta kritiken mot dom vetenskapsmän som uttalar sig i frågan? Vad är det för fel på fritänkande spekulerande lekmän? Är inte en sådan långt ifrån någon som blint tror på en viss religion genom hela livet utan att någonsin ifrågasätta dess grundvalar?


Om tråden är störande för ditt överlägsna intellekt så är det väl bara att ignorera den?

Många frågor blev det.

Lakrits skrev:En livsform annan än de vi känner till är inte bara möjlig, utan även sannolik. Dels p.g.a. statistiska antaganden, dels p.g.a. att vi ständigt hittar nya arter här på jorden.

Det fanns väl en tid när vetenskapen inte alls var särskilt öppen för det här med utomjordiskt liv, det var väl närmast tabu att tro något sådant?

En livsform som den energi du skriver om, är en livsform, d.v.s. biologi, och inte nödvändigtvis en Gud.

Biologin säger dock, som ett grundläggande axiom, att alla levande organismer består av en eller flera celler, och att dessa är de grundläggande byggstenarna. Om det då inte finns några celler hos den hypotetiska intelligenta energin som Debbido nämner, hur kan det då vara biologi?

Du och de flesta andra förstår inte vad vetenskap är, vad religion är eller vad det innebär att vara öppen för alla möjligheter. Ni påstår er vara fritänkande och öppna, men tränger alla in er i samma lilla fundamentalistiska hörn och viftar bort alla data som hotar att rubba era i förväg utritade, perfekta cirklar.

Det här är väl troligen baserat på dina egna erfarenheter, vilket sedermera blivit till en fördom. Ofta är det säkert så som du säger, men naturligtvis inte alltid och för alla. Det är i vart fall ett dilemma som jag själv länge varit medveten om. Jag försöker att vara så öppet sinnad som möjligt även numera när jag har en tro, och jag ställer mig med jämna mellanrum frågandes till min egna tro och till mina egna uppfattningar. Vilka har ändrats ibland, och så har även varit fallet för Debbido vad jag har förstått. Det kanske inte verkar så dock när man skriver på ett nätforum då man tenderar att framhålla sin tro (kanske för att få den prövad gentemot andras uppfattningar och eventuella invändningar). Då verkar man kanske mer insnöad i den än vad som egentligen är fallet. Likaså kan man tydligen verka det på vissa ställen om man inte omedelbart tar till sig någon annans uppfattning. Nåväl.

Vad jag blir irriterad på, är den imbecilla envetenhet, som ofta framkommer när religiösa hänvisar till kända paradigm som baserar sig på bibeln. Även den något inskränkta envisheten, med vilken man reviderar biblisk "kunskap" som jungfrufödseln, Jesus mirakel och andra övernaturliga händelser. Varför denna kräftgång, när ni ändå i slutänden kan kasta hela boken i återvinningscontainern.

Lakrits skrev:

Debbido skrev:Du säger att frågan om Gud låg bakom skapelsen över huvud taget inte har med vetenskaplig forskning att göra men där tycker jag du är lite irrationell eftersom forskningen rör sig med olika hypoteser som byts ut mot bättre efter hand. Tänk om de till sist stöter på något som bara kan vara en intelligent energi, som ligger bakom alla explosioner, gasmoln, atomer etc? Tänk om vetenskap och religion råkar mötas om 100 000 år?

Ja, då kommer vi ju dit på vetenskaplig väg. Men ett intelligent liv är inte detsamma som den typ av Gud som du avser.

OK -STOPPA DÄR! Vet Du exakt vilken gudsföreställning jag har? Jag vet det inte! Den förändras allteftersom jag "forskar" inom det andliga området. Kärnan i min kunskap av Gud är grundad på mina näradöden-upplevelser, utanför-kroppenupplevelser, andra starka möten med det gudomliga, min synska ådra, synkroniseringar, upplevelser inom mig som motsvarats av skeenden utom mig. Jag lyssnar ibland till en Röst inom mig, t ex om jag lyckas komma in i meditation. Den rösten har en del att säga, som inte stämmer med den undervisning t ex de kristna kyrkorna ger. Den röst som talat till mig vid stor fara (antar att det är min skyddsängel) har varit häpnadsväckande neutral.

En syn av himlen hade jag en gång. Det jag kunde tolka som Gud eller Kristus var ett starkt pulserande ljus som närmande sig och fjärmande sig för att då flyta ut i ett bländande sken. Alltså är min bild: En energi med ett starkt bländande sken. Jag svävade en gång i ett djupblått helande ljus medan Rösten undervisade mig något. B l a sa den att jag skulle veta att i andevärlden står ingenting någonsin still. Allt utvecklas ständigt. (= Universa expanderar i evighet) Denna gudsbild passar bra in som den "tändande gnistan" till Big Bang, en eller flera.

Lakrits skrev:
Att vi inte vet, kan eller förstår något innebär bara just det: Vi vet inte, vi kan inte, vi förstår inte. Inte för tillfället. En livsform annan än de vi känner till är inte bara möjlig, utan även sannolik. Dels p.g.a. statistiska antaganden, dels p.g.a. att vi ständigt hittar nya arter här på jorden.

Ja. Så är det. Det finns myriader av andra livsformer, både på andra planeter, i andra galaxer och på andra frekvensnivåer. Allt annat är otänkbart för mig.

Lakrits skrev:Frågan om Gud har skapat det ena eller det andra är irrelevant, eftersom det förutsätter att vi först definierar Gud. En livsform som den energi du skriver om, är en livsform, d.v.s. biologi, och inte nödvändigtvis en Gud. Jag skulle gärna studera den. Men det viktiga är att när vi har lyckats identifiera den livsformen, så kommer det att vara utan några teologiska grundantaganden, utan endast på vetenskaplig grund. Vi har lärt oss mer helt enkelt.

En utmärkt bra ide! Låt oss definiera "Gud". Spännande och enorm utmaning av oss små myror att definiera människan - detta som jämförelse. Men värt en försök. Varför måste min gud "ett pulserande ljus, en energi, vara biologisk? Han är inte "matter", inte atomer. Den kan materialisera sig om den vill, men behöver inte göra det. Den kan rymma både solar och svarta hål - men är inte bara intelligent utan också kärleksfull. Detta sista antagande är förstås religiöst eftersom allt i fysikens värld är neutralt (?) Tror du att kärlek finns? Jag tror det. Jag tror på förlåtelse och förståelse för svaghet. Men hur ska någon kunna bevisa att kärlek finnns med en fysisk formel? Hmmm...

Lakrits skrev:
Men att dyrka andra varelser eller människor, det är aldrig bra och det kommer jag inte heller att göra.

Det vi mystiker tror på är Den vägen till vårt väsens inre, som är ljus och kärlek. Vårt mål är att försonas med oss själva, att se med kärlek på våra svagheter och sedan kunna ge ljuset vidare till andra. Att ägna sig åt dyrkan av yttre väsen är inte riktigt det vi gör. Vad är inre och yttre? Var går gränserna för kärleken? Var går gränsen mellan mig och Gud? Den finns inte. Vi är ingående delar i det kosmiska pusslet, delar av en Enhet. När vi insett det smälter vi samman.

Lakrits skrev:Du blandar ihop vetenskap och religion eftersom du inte förstår att vetenskapen i sin yttersta form är helt och hållet neutral gentemot religion, ideologi, hudfärg eller vilka andra småaktiga indelningar som helt. Den mäter bara, det är människan som tolkar mätningarna som tar ställning. Du och de flesta andra förstår inte vad vetenskap är, vad religion är eller vad det innebär att vara öppen för alla möjligheter. Ni påstår er vara fritänkande och öppna, men tränger alla in er i samma lilla fundamentalistiska hörn och viftar bort alla data som hotar att rubba era i förväg utritade, perfekta cirklar.

Förstår DU vad religion är? Inom det fältet ryms myriader av tankar och föreställningar. Religion är ett redskap för att lära sig hitta fram till erfarenheter som kan hjälpa MIG att leva ett bättre liv. Var och en har sin egen väg att gå, sin egen vishet att få. Min tro är att Anden är en vind. Om man stänger in vinden i en burk så dör den. Om man stänger in tron i dogmer som är tusentals år gamla så dör den. Jag är varken fundamentalist eller dogmatiker. Jag är en del av vinden.

Om jag förstår att fysiken är neutral? JA! Jag läser fysik då och då på nätet när jag försöker greppa något lite bättre. Det är faktiskt riktigt spännande. Ser ofta på Vetenskapens värld. Självklart måste den vara neutral för att systematiskt jobba sig fram mot allt mer säkerställd insikt om universum i vetskap om att hypoteserna efterhand kommer att ersättas av nya.

lasseivägen skrev:Vad jag blir irriterad på, är den imbecilla envetenhet, som ofta framkommer när religiösa hänvisar till kända paradigm som baserar sig på bibeln. Även den något inskränkta envisheten, med vilken man reviderar biblisk "kunskap" som jungfrufödseln, Jesus mirakel och andra övernaturliga händelser. Varför denna kräftgång, när ni ändå i slutänden kan kasta hela boken i återvinningscontainern.

Vad menar du med religiösa? Enbart kyrkokristna? Bibeln består av 66 böcker med en mängd författare som berättat sin story så gott de kunnat, utifrån sin kultur. Vissa berättelser i GT har en bra knorr på svansen, andra inte. Men en del läsvärt finns. Det finns underbart vackra ställen, såsom Kärlekens lov, en beskrivning av kärleken som Paulus gör i Romarbrevet. Riktigt bra! MVG Paulus! Men, bibeln är en svår bok på många sätt.

Nå, det finns en uppsjö av böcker inom ämnet andlighet. "The Thomas Book", som jag fick av en aspergervän är riktigt läsvärd och visar på en annan uppfattning om Jesus och det han förmodligen ville lära ut. Jag håller med författaren i det han skriver. Det handlar inte om dyrkan men om att hitta vägen till sitt hjärta.

Allt finns. Dessutom kan man meditera sig fram till en egen kanal, där en inre röst undervisar människan personligt i realtid. Paulus säger: "Det behövs inte längre att någon undervisar er. Den heliga Ande ska själv undervisa er."
Det behövs inte något högkyrklig präst eller Ulf Ekman för att lyssna in Guds röst. Inga mellanhänder. Alltså behöver man inte reta upp sig på någon annan än sig själv om man hört och gjort fel i förhållande till hjärtats röst.

Jag påstår gärna att uppkomst ur ingenting är ett perfekt antagande. Och ett antagande som i högsta grad knyter samman vad vetenskapliga principer och frågan om huruvida det finns någon gudom som skapat allting.

Som Lakrits skriver, så sysslar inte vetenskapen med frågor om saker det saknas data för. Så den är bättre än någon annan tänkeskola på att lösa ingenjörsmässiga problem. Men den är också en utsökt tillflykt för lata filosofer.

För vetenskapen bygger på godtycklighet, på utgående från vad vi tror oss uppfatta med våra ynkliga yttre och inre sinnen. Därmed funkar den, inom parantes sagt, också utmärkt som hierarkisk struktur där fritänkare trycks tillbaka i skorna med hänvisning till "empiriskt väl understödda, vetenskapliga teorier". Bl.a. religiösa trycks ner på det viset. På ont och gott.

Men det där med Big Bang. Om man är mindre lat - och mindre karriärlysten - än en sann vetenskapare, så skulle man kunna säga "OK då, låt oss anta att allt vore ingenting till att börja med, hur skulle det vi tycker oss se omkring oss då kunna uppstå och/eller något ge oss den illusionen?"

I svaret på den frågan bor även sanningen om den eventuella, gudomliga skaparen. Men det vore möjligen inte någon vetenskaplig sanning, hur riktig den än vore, kanske inte ifall den bara kunde bekräftas alltför indirekt?

Och hur som helst finns kanske inget svar på den. Så sov i ro, alla lata, vetenskapliga som religiösa!

Ja, filosof är du och sannerligen inte lat, men även du tycks mig utgå från en "religiös" "skapelse" som 1. ett finit ögonblick i 2. den för oss gripbara historien och 3. med en eventuell gudom som den därvarande skaparen. Förutsättningar jag inte finner ofrånkomliga. Och, låt mig ödmjukt gissa, kanske inte en mystiker som Debbido heller.

Jag tackar för komplimangerna! Och du har rätt, jag glömde några saker:

Jag skrev att ifall det finns något svar på hur allt vi tycker oss se skulle kunna vara sprunget ur ingenting, så finns också svaren på frågor om någon gudomlig skapares natur där.

Och glömde att det ju också kan tänkas finnas gudomligheter som inte är skapare utan som stuckit sig in i eller ingår i den färdiga skapelsen.

Och glömde nåt annat jag tänkte på nyss, får se om det dyker upp igen.

Och hoppade över exempelvis det hypotetiska problemet att jämföra olika sådana teorier som verkligen lyckas förklara allt, var och en, men som inte går ihop med varann.

Perfekt att varken känna att man gjort bort sig, eller att man lagt fram något som dödat diskussionen!

Gud va tråkigt om vi verkligen skulle hitta några oomtvisteligt bästa, sammanhängande samling svar på frågorna om Allting!
Det är väl en ganska respektfullt användning av guds namn?

HUMORVARNING!

Tänk, att så häär på småtimmarna när man ee så trött att man nästan börjar snacka stockholmska alltså, så hitta ja entligen Sanningen om vem som skapade jorden, alltså. Aaa, blev nästan helt nockad. Det verkar va som jag trodde: De va Gud! Hans hand tände eld på nått gasmoln i nått svart hål så att de blee en jeekla smäll alltå - å så Poff va allt klart, rubbet!
Hade anat de lenge, att han inte använde huvet alltså utan bara handen, för hade han tenkt efter eet tag så hade hade han nog skippat hela grejen, me tanke på alla krig å bråk om vem som starta hela prylen alltså.

Ja här eee beviiset vi alla väntat på:

GUD SKAPAR JORDEN – BZZZ!

Säker källa: Aftonbladet. Ingenting tyder på att bilden blivit manipulerad.

jonsch skrev:Perfekt att varken känna att man gjort bort sig, eller att man lagt fram något som dödat diskussionen!

Du, det där får vi nog starta en ny tråd om: Vem är forumets främsta tråddödare? Jag trodde det var jag?

Det är klart att man kan motbevisa Guds existen, även om teodiceen är det bästa logiska argumentet.

Man kör empiriska test av alla de här påståendena i Bibeln och Koranen och så.
Man upprepar empiriska test. gång på gång. Tills man känner sig övertygad. Upprepar igen och igen.

Ingen går på vatten, utom vattensländor. Ingen uppstår från de döda. Det finns ingen själ, oberoende av hjärnan. Så, när hjärnan dör så dör själen. Man kollar igen och igen.

De som fortsätter att tro har liksom en annan dagordning. De har andra behov.

Lennart Frimodig

Frimodig skrev:Det är klart att man kan motbevisa Guds existen, även om teodiceen är det bästa logiska argumentet.

Teodicéargumentet tycker jag är helt värdelöst och säger inget alls.

Frimodig skrev: Det finns ingen själ, oberoende av hjärnan. Så, när hjärnan dör så dör själen. Man kollar igen och igen.

Hur ska du bevis det då?

Sen kan det ju finnas en gud men att vi människor inte kommer till den guden när vi dör.

Till Moggy.

Teodicegrejen säger följande.

Gud är allsmäktig.
Gud är allvetande.
Gud är allgod.
Och världen ser ut som den gör.

Det går inte ihop. Du måste släppa nån egenskap hos Gud. Antingen är hon inte allsmäktig,eller inte allvetande, eller inte allgod. Och släpper du en egenskap så blir Gud rätt ointressant. Det är ett mycket elegant argument. Hur du än vrider och vänder dig så torskar du.

Det här med själen och hjärnan. Man studerar människor när de dör, vad händer med hjärnan, man mäter aktivitet, skickar in strålar och så. Och iakttar att inget händer. Själen finns inte längre.

Lennart Frimodig

Jag skulle i allmänhet bara tycka det var jävligt läskigt om gud fanns alls.

Jag menar. . .då har man en kille (för de flesta vill ju att det ska vara en man) ur vars huvud och fantasi uppstod allt som vi ser och inte ser. Och om han så vill det, så kan allt det försvinna.

Även om det i bibeln inte står något om att jorden inte fanns innan han skapade den. . .den var tydligen bara inte lika fin och stajlad.

I alla fall. inte nog med det men då ska man också göra precis som han säger för trots att han älskar dig så gör du inte som han säger då ska du brinna.

Nej, jag tror inte att gud skapade jorden. Och jag gillade verkligen det Stephen Hawking sa i Curiosity! Det var awesome och jag längtar till det börjar igen med Adam Savages program. XD

Frimodig skrev:Det är klart att man kan motbevisa Guds existen, även om teodiceen är det bästa logiska argumentet.

Man kör empiriska test av alla de här påståendena i Bibeln och Koranen och så.
Man upprepar empiriska test. gång på gång. Tills man känner sig övertygad. Upprepar igen och igen.

Ingen går på vatten, utom vattensländor. Ingen uppstår från de döda. Det finns ingen själ, oberoende av hjärnan. Så, när hjärnan dör så dör själen. Man kollar igen och igen.

De som fortsätter att tro har liksom en annan dagordning. De har andra behov.

Så empiriska test är det enda som gäller? Lägg kärlek i ett mikroskop. Nå, man kan ju scanna en förälskads hjärna och märka att den är annorlunda då. Man kan ta prov som visar att endorfinnivån är högre. Men all annnan kärlek - hur kan man bevisa den och om man inte kan det, då finns den inte? (Gud är kärlek)

Om vittnesbörd betyder någonting alls (fast de inte kan läggas under mikroskop) så finns det hundratusentals vittnesbörd om att medvetande överlever kroppens död. Vi har en stor oförmåga att mäta det som ligger utanför atomernas värld.
Denna oförmåga bevisar inte att medvetande inte överlever kroppens död.

För oss som har egna upplevelser av att lämna kroppen och uppleva obeskrivlig kärlek i en annan dimension (utan droger eller manodepp) så gäller detta: Vi tror på våra egna upplevelser. Du kan läsa om mystiken på Wikipedia. Den vilar inte på dogma utan på egna upplvelser.

Mina upplevelser har visat mig att jag har varit medverkande till min återkomst till jorden för att utvecklas i kärlek. Jag kan se att lidandet lärt mig en del (fast jag avskyr det) och jag kan se hur jag själv skapar lidanden. Jag har makt. Vi människor har stor makt. Och vi missbrukar den. Visst kan man tycka att den allsmäktige borde gjort oss till robotar men så är inte fallet.
Om slutet på allt detta lidande, för oss alla, blir salighet i en annan dimension så accepterar jag det som nu sker.

En evig helveteseld för de som har fel trosbekännelse tror jag och andra mystiker inte på. Att följa dogmer är en trygghet för fundamentalister. För andra är det det andliga (kärlek, glädje, frid) som är viktigt. Vi behöver inte hotet om eviga straff för att sträcka oss mot ljuset.

Att motbevisa Guds existens är att motbevisa Kärlekens existens och att mäta ut dess gränser.

Om Gud finns eller inte är väl en rent personlig fråga egentligen?

Och att bråka om det blir väl i så fall lite som en att en som gillar katter ska fördöma den som gillar hundar för att man enligt kattälskaren bara ska gilla katter?

Så DU råkar tro att det finns en himmel och att Gud finns och älskar dig och är god. SÅ trevligt för dig men var snäll och pracka inte på mig den infon för jag vill inte lyssna på den.

Så DU tycker att hela Idén med Gud verkar lite smålöjlig och är av den tanken att sådana saker kunde världen helt klart klara sig utan. Kul, men sluta säg att det är den enda sanningen som ska delas av alla för alla vill inte tro på det.

Vad är det folk och deras hysteri med att anklaga andra för att ljuga om de inte har samma tycke som du?

Varför måste en åsikt om att Gud finns eller inte finns alltid övergå till en sorts "Joho" "Nehej" fajt som man så väl känner igen från dagisåldern?

Jag menar SNÄLLA!

Get over it or gtfo

Debbido skrev:Att motbevisa Guds existens är att motbevisa Kärlekens existens och att mäta ut dess gränser.

Det tycker inte jag.

Kärlek och Gud må vara förknippade för DIG men jag tycker inte det är rätt av dig att säga att man ska tro på Gud för att man tror på kärleken. Eller att man inte kan tro på kärleken bara för att man valt att inte tro på Gud.

Det är ju i grund och botten inte samma sak egentligen.

Själv så tycker jag att Gud är Gud och även om det står att han älskar mänskligheten så är det inte han som ÄR den. Inte heller han som har ensamrätt på den. Det är VI.

Men att du tycker att Gud och kärlek är samma sak är ju helt okej.

Jag tycker bara att det är lite trångsynt av dig att påstå att jag inte kan erkänna att kärleken är mystisk om jag inte tror på gud.

(detta är fullständigt off topic men jag var bara tvungen)

TechnoDrop skrev:Nej, jag tror inte att gud skapade jorden. Och jag gillade verkligen det Stephen Hawking sa i Curiosity! Det var awesome och jag längtar till det börjar igen med Adam Savages program. XD

Jag tror på en "Gud" men utesluter inte att jorden på grund av gravitation "har skapat sig själv" men det förklarar ju samtidigt inte varifrån gravitationen kommer... eller hur den allra första partikeln "av någonting": uppstod/bildades/skapades...

För jorden har säkert inte alltid funnits.

geocache skrev:

TechnoDrop skrev:Nej, jag tror inte att gud skapade jorden. Och jag gillade verkligen det Stephen Hawking sa i Curiosity! Det var awesome och jag längtar till det börjar igen med Adam Savages program. XD

Jag tror på en "Gud" men utesluter inte att jorden på grund av gravitation "har skapat sig själv" men det förklarar ju samtidigt inte varifrån gravitationen kommer... eller hur den allra första partikeln "av någonting": uppstod/bildades/skapades...

För jorden har säkert inte alltid funnits.

Egentligen finns det väl inget som funnits för alltid och alltid kommer finnas. . . kanske inte ens atomerna. Hela universum tycks ju vara uppbyggd på teorin att allt tar slut nån gång.

TechnoDrop skrev:Egentligen finns det väl inget som funnits för alltid och alltid kommer finnas. . . kanske inte ens atomerna. Hela universum tycks ju vara uppbyggd på teorin att allt tar slut nån gång.

Ja, jag håller med dig helt där. Men samtidigt... jag har lite svårt att tänka mig vad som fanns innan atomerna, och de partiklar som utgör atomerna...

geocache skrev:

TechnoDrop skrev:Egentligen finns det väl inget som funnits för alltid och alltid kommer finnas. . . kanske inte ens atomerna. Hela universum tycks ju vara uppbyggd på teorin att allt tar slut nån gång.

Ja, jag håller med dig helt där. Men samtidigt... jag har lite svårt att tänka mig vad som fanns innan atomerna, och de partiklar som utgör atomerna...

Det kanske var något annat än partiklar? Av vad jag förstått är det enda som är "oändligt" energi, eftersom det blir till annan sorts energi men inte försvinner.

TechnoDrop skrev:Det kanske var något annat än partiklar? Av vad jag förstått är det enda som är "oändligt" energi, eftersom det blir till annan sorts energi men inte försvinner.

Så tror jag också, att först "fanns" energi (i någon form...) som sedan på något knepigt sätt blev till materia. Väldigt intressant fysik det där, tycker jag.