Henkkalexi skrev:Jag har enbart vänt mig emot att så många här verkar förminska sig själva...

Kimmelie skrev:

Henkkalexi skrev:Jag har enbart vänt mig emot att så många här verkar förminska sig själva...

Hur vet du att de förminskar sig själva? De kanske - för tillfället - inte har de förmågor de skriver att de inte har. (Eller vad det nu handlar om, rent allmänt.)

Henkkalexi skrev:Du kan också läsa igenom tråden igen så ser du att jag inte startat den för att gnälla på andra...

Om du söker på Dunderbar så kan se hur bra det brukar hjälpa att komma med hurtfriska uppmaningar här.

Iridia skrev:

Henkkalexi skrev:Du kan också läsa igenom tråden igen så ser du att jag inte startat den för att gnälla på andra...

Du har gnällt en hel del på kullan, och du gnällde i startinlägget på attityden hos många här. "Självömkan" och "självgodhet" var ditt omdöme. Det lär nog inte vara såna etiketter som får någon att må bättre och få bättre självförtroende.

Om du söker på Dunderbar så kan se hur bra det brukar hjälpa att komma med hurtfriska uppmaningar här.

Henkkalexi skrev:

Iridia skrev:

Henkkalexi skrev:Du kan också läsa igenom tråden igen så ser du att jag inte startat den för att gnälla på andra...

Du har gnällt en hel del på kullan, och du gnällde i startinlägget på attityden hos många här. "Självömkan" och "självgodhet" var ditt omdöme. Det lär nog inte vara såna etiketter som får någon att må bättre och få bättre självförtroende.

Om du söker på Dunderbar så kan se hur bra det brukar hjälpa att komma med hurtfriska uppmaningar här.

Hurtfriska uppmaningar?

Iridia skrev:Tyvärr så gav det lite sånt intryck, även om du uppenbart menar väl.

Henkkalexi skrev:@Dagobert

Jag har inte haft för avsikt att ge mig på någons specifika situation. Jag har enbart vänt mig emot att så många här verkar förminska sig själva...

Iridia skrev:Nej, jag vet. Jag ska seriöst försöka lägga av med det.

Mår inte så bra själv just nu. Skulle egentligen vilja skriva ett gnällinlägg men är inte behjälp av sympati och mina problem är inte av det slaget att goda råd hjälper.

Henkkalexi skrev:Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera de här funderingarna som jag har haft på sista tiden angående forumet. Jag kan börja med att lista upp två saker som ni gärna får ha i åtanke när ni läser mitt inlägg:

1. Forumet har varit väldigt bra för mig på många sätt och jag är glad över de många trevliga, raka, hjälpsamma och engagerande människor jag diskuterar med här. Blir alltid lika glad över att se hur många gör sitt bästa för att hjälpa och stötta varandra. Tycker det är guld värt.

2. Jag förringar inte någon annans problem och ser varken ner på de som fungerar sämre än jag, eller ser upp till dem som fungerar bättre än jag.

Det jag tycker mig ha märkt här, och reagerat med stor förvåning på, är hur det verkar finnas en bubbla av lika delar självömkan och självgodhet här. Jag förstår verkligen inte vad vi vinner på genom att hellre se våra begränsningar än våra möjligheter? Varför ska så många av oss med NPF känna oss mer utestängda från samhället än nödvändigt?

Jag är fullt medveten om att mina AS-poäng är låga, och att mina höga ADD-poäng sannolikt har gjort mig mer benägen att ta "risker" än om jag enbart haft AS, så självklart vet jag inte hur det är att enbart ha AS eller ADD/ADHD. Alla fungerar vi ju dessutom olika inom vårt spektrum också, men är det inte bättre att träna sig i att ta emot hjälp, söka lösningar och ta tillvara på varandras erfarenheter istället för att hänge sig åt hopplöshetstankar?

Att hjälpa varandra är ju mer än bara en "onlineklapp" på axeln och/eller söka sympati. Bara för att vi har svårt med förändringar så betyder det ju inte att vi är statiska, och bara för att vi har funktionshinder så innebär det ju inte att vi inte kan kompensera dem och hitta arenor för de områden där vi fungerar lika bra, eller bättre än andra.

Jag tror inte alls att enbart sympati från andra eller slopade krav på anpassning är till nytta för oss. Vi behöver också utmanas och känna oss självständiga, hitta sätt att använda våra styrkor och känna att vi duger och har något att komma med.

Vi har inte skapat världen, men vi måste fortfarande leva i den, och även om vi minimerar kontakten med det vi inte känner samhörighet med, så har vi ändå både skyldighet och rättighet att bidra med något både för vår egen och andras skull...

Dagobert skrev:Man ska ta ut glädjen i förskott, annars blir det kanske inget av med det.

Lakrits skrev:Men problem har de flesta av oss i olika utsträckning, så när någon försöker hjälpa till skall man nog ta det som tecken på att den personen försöker vara snäll och inte patroniserande.

Iridia skrev:Jag kände i alla fall igen mig i ditt inlägg, särskilt idag då jag för ovanlighetens skull känt mig jättedeppig och ifrågasatt om jag någonsin kommer kunna överkomma mina begränsningar och åstadkomma något av värde.

Sen blev jag ännu ledsnare än jag redan var när ingen verkade bry sig om det jag skrev om olika typer av behov och empati.

Och när jag ändå kände mig under isen passade jag på att tänka allt negativt jag kunde komma på och tycka jättesynd om mig själv. Ska man må dåligt kan man lika gärna passa på att göra det ordentligt.

Men jag menade inget illa med mina inlägg heller.

till Henkkalexi och alla i tråden

Dagobert skrev:

Lakrits skrev:Men problem har de flesta av oss i olika utsträckning, så när någon försöker hjälpa till skall man nog ta det som tecken på att den personen försöker vara snäll och inte patroniserande.

Jag tog det inte så heller. Mina inlägg var inte menade att snäsa av nån heller.
Men efter lite funderande kom jag fram till att det som mest stått i min väg är min sociala oförmåga och min höga korttidsfrånvaro på jobbet. Om jag tidigt hade fått hjälp med dessa båda svårigheter så hade mitt liv förmodligen sett helt annorlunda ut. Jag har egentligen klarat av det mesta jag gett mig på på egen hand genom livet.
Idag finns bättre möjligheter att få hjälp, och mina dåliga erfarenheter av ett äldre system är därför ovidkommande i den här tråden, som sagt.

Iridia skrev:Jag kände i alla fall igen mig i ditt inlägg, särskilt idag då jag för ovanlighetens skull känt mig jättedeppig och ifrågasatt om jag någonsin kommer kunna överkomma mina begränsningar och åstadkomma något av värde.

Sen blev jag ännu ledsnare än jag redan var när ingen verkade bry sig om det jag skrev om olika typer av behov och empati.

Och när jag ändå kände mig under isen passade jag på att tänka allt negativt jag kunde komma på och tycka jättesynd om mig själv. Ska man må dåligt kan man lika gärna passa på att göra det ordentligt.

Men jag menade inget illa med mina inlägg heller.

till Henkkalexi och alla i tråden

Iridia skrev:Sen blev jag ännu ledsnare än jag redan var när ingen verkade bry sig om det jag skrev om olika typer av behov och empati.

Hermione skrev:Trist att ett öppet och konstruktivt förslag ska bemötas med sådan misstänksamhet och småttighet. Jag är en av dem som blir rätt sänkt av "allt är skit jag ger fan i det här". Jag syftar inte på någon enskild medlem nu, det dyker upp lite här och där, i lite olika ordalag.