MsTibbs skrev:Sådär säger de som själva inte har dagliga problem med att förstå kommunikationens fulla innebörd.

Var det inte du som nyss sade att det är lätt att tro fel? Med andra ord överskattat. Det finns andra strategier. I övrigt blir en kvinna inte intressant för att hon 'signalerar' det.

MsTibbs skrev:Tveklöst har män också sådana signaler. Att stå med tummarna i jeansfickorna är ju en vanlig manlig sådan signal (Cowboy som sätter Petter Niklas i fokus).

Tveksamt om det är en gångbar signal. Se t.ex. denna artikel:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9795725

Trolsk skrev:

MsTibbs skrev:Sådär säger de som själva inte har dagliga problem med att förstå kommunikationens fulla innebörd.

Var det inte du som nyss sade att det är lätt att tro fel? Med andra ord överskattat. Det finns andra strategier. I övrigt blir en kvinna inte intressant för att hon 'signalerar' det.

"Lätt att tro fel" sa jag inte. Inte heller har jag sagt att ett flirtbeteende alltid innebär faktiskt intresse. Jag skriver om att man aldrig får tolka enskilda gester ur sitt sammanhang.

Gester + tonläge + ironi + bokstavligt tal + socialt sammanhang + mm är en rad av sakerna som tillsammans ger en helhetsbild som ger en full förståelse. Att jag inte kan/förstår alla svenska ord i detalj, betyder inte att jag inte kan förstå grovt vad folk menar. Generellt förstår NT vad folk menar, även då de är ironiska eller liknande, medan As tenderar att tolka vad folk säger utifrån det de faktiskt bokstavligt sagt. Då blir det missförstånd.

NT missförstår varandra också, men i mindre grad än när NT och AS kommunicerar, just pga relevansen av alla dessa "utöver bokstavligt tal" saker som NT har i sin kommunikation. NT tror inte alltid på vad AS säger, just för att AS inte använder NTs kroppsspråk/mimik/tonläge.

- Hej, vill du komma på kaffe? (säger NT och uppvisar flörtbeteende och detta betyder tillsammans egentligen att NT vill ha sex med AS).
- Ja tack! Kaffe är gott! (AS vill komma till NT och dricka kaffe.)

Sen blir NT besviken på AS, eftersom AS inte alls har lust att pussas, medan AS inte förstått att det hela egentligenn handlade om något helt annat än kaffe. Detta har skett mig mycket ofta, liksom tvärtom; att jag inte förstått att personer varit intresserade då de inte bokstavligt talat om det för mig.

Ta följande exempel. En man står i ett större rum och tittar mot ingången. In kommer ett antal kvinnor, en i taget. Nog sjutton tror jag att mannen gör ofrivilliga och/eller omedvetna markeringar, t.ex. höja ögonbrynen en aning, om någon kvinna omedelbart väcker hans intresse. Det borde vara ganska lätt att göra sådan experiment. Mannens signaler kanske däremot är subtilare, och inte självklart avsedda att uppfattas av föremålet för hans intresse.

rdos skrev:

MsTibbs skrev:Tveklöst har män också sådana signaler. Att stå med tummarna i jeansfickorna är ju en vanlig manlig sådan signal (Cowboy som sätter Petter Niklas i fokus).

Tveksamt om det är en gångbar signal. Se t.ex. denna artikel:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9795725

Jag är för ADHD idag för att klara uppfatta ens de första enskilda orden ur den texten, det bara grötar sig... *urk*

Att en gest ibland betyder något, betyder inte att den gesten alltid betyder samma sak. Hade det varit så enkelt, tror jag inte AS hade haft lika stora problem med detta.

Det vore intressant att göra experiment med kvinnor som medvetet säger en sak och markerar en annan med kroppspråket, och sedan se hur NT- resp. AS-män har uppfattat det.

MsTibbs skrev:

rdos skrev:

MsTibbs skrev:Tveklöst har män också sådana signaler. Att stå med tummarna i jeansfickorna är ju en vanlig manlig sådan signal (Cowboy som sätter Petter Niklas i fokus).

Tveksamt om det är en gångbar signal. Se t.ex. denna artikel:
http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/9795725

Jag är för ADHD idag för att klara uppfatta ens de första enskilda orden ur den texten, det bara grötar sig... *urk*

Att en gest ibland betyder något, betyder inte att den gesten alltid betyder samma sak. Hade det varit så enkelt, tror jag inte AS hade haft lika stora problem med detta.

Jag tror inte detta är en gångbar signal för att den påminner för mycket om exhibitionism. I artikeln så definieras exhibitiionism som "the hub of courtship disorder". Av den orsaken tror jag man måste anse allt sådant som "onormalt" i NT-världen.

Kvasir skrev:Ta följande exempel. En man står i ett större rum och tittar mot ingången. In kommer ett antal kvinnor, en i taget. Nog sjutton tror jag att mannen gör ofrivilliga och/eller omedvetna markeringar, t.ex. höja ögonbrynen en aning, om någon kvinna omedelbart väcker hans intresse. Det borde vara ganska lätt att göra sådan experiment. Mannens signaler kanske däremot är subtilare, och inte självklart avsedda att uppfattas av föremålet för hans intresse.

Om de inte är avsedda att uppfattas så är de inga signaler....

rdos skrev:

Kvasir skrev:Ta följande exempel. En man står i ett större rum och tittar mot ingången. In kommer ett antal kvinnor, en i taget. Nog sjutton tror jag att mannen gör ofrivilliga och/eller omedvetna markeringar, t.ex. höja ögonbrynen en aning, om någon kvinna omedelbart väcker hans intresse. Det borde vara ganska lätt att göra sådan experiment. Mannens signaler kanske däremot är subtilare, och inte självklart avsedda att uppfattas av föremålet för hans intresse.

Om de inte är avsedda att uppfattas så är de inga signaler....

Avsedda på medveten nivå, menade jag.

Ok, nu har jag sovit på saken... Och inser att jag inte riktigt kan lägga hatten på hyllan än. Nu, förstår ni, börjar jag se det hela i sin kontext. Det var första gången jag hörde något liknande igår... så jag var tvungen att greppa det. Nu så börjar det klarna. Och jag börjar förstå de olika argumenten bättre.

Så om jag har förstått det hela rätt så är alltså de här courtchip-signalerna sådana som kvinnor skickar ut omedvetet. Alltså inte sociala beteenden. Och män har inga sådana.

Jag kan dock fortfarande inte köpa detta. Om signalerna är omedvetna...så måste man ju skilja dem från alla medvetna signaler. De flesta exempel jag såg i materialet var utan tvekan medvetna. Om inte kvinnorna i de där klippen visste vad de gjorde så tror jag inte att det bara är mig det är fel på som jag initierade tidigare...utan att det kan vara klokt för gemene man att ta en skådespelarkurs eller så... Det kan reda ut ett begrepp eller två.

Jag vill bena ut det här ordentligt. Så vi pratar om signaler. Signaler är alltså nån sorts impulser. Sådant som man inte rår för. Vad jag menar är att man måste söka upp roten till dessa impulser. Hur ser deras första uttryck ut och hur fortsätter de sedan utvecklas? När går de över från att ha varit en impuls till "oj, det händer nått i mig...hur ska jag hantera detta?"

Jag tror att signalen är 100% genuin. Hur den sedan tolkas från hjärnan till kroppen har både med omedvetenhet och sociala beteenden att göra. I vissa fall så använder man de inlärda sociala beteendena för att antyda att man "har en signal" på gång. Så som alltså skådespelerskor gör när de ska spela förföriska. De känner inte signalen men "signalerar den ändå"... För de är ett socialt beteende som de har lärt sig...

Att en kvinna vill trycka sig närmare en man när hon känner impulsen kan alltså räknas som omedvetet signalerande. Om man sedan raffinerar det hela lite... Kvinnan är en frisk individ som inser att det inte är lämpligt att trycka sig mot mannen eftersom det är första dejten eller grannens make... Så hon låter bli... Men impulsen finns fortfarande i hennes kropp så hon börjar skruva på sig vet inte riktigt hur hon ska hantera det här. Hon kastar med håret och ler osv...

Alltså impulsen och signalen var genuin... Men den gick över i ett socialt beteende.

För mig är det samma sak för män. Att det finns en courtship-impuls. Han ser en kvinna och känner att han vill trycka sig mot henne. Men han är en frisk individ och inser någonstan att det är opassande att följa den här impulsen. Det är första dejten eller grannens hustru... Så han låter bli och blir lite stressad... Vad ska han göra nu? Här kommer det sociala beteendet in i bilden (och mina karikerade exempel från tidigare)... Väljer han att typ skratta högt... eller kastar han en snöboll i ansiktet... eller super han sig aspackad....

Jag tyckte det var bra det Matilda (tror jag) skrev tidigare om sändare och mottagare. För att en sänd signal ska kunna uppfattas så behövs en mottagare.... Det här får mig att ställa "tesen" i denna kontext. Jag tycker att det har kokats ner till dessa tre möjligheter.

1. Kvinnor är sändare, män är mottagare.

2. Kvinnor och män växelverkar och är ömsom sändare ömsom mottagare.

3. Män är sändare, kvinnor är mottagare.

1. Om en kvinna bara är en sändare så är det något som inte stämmer. Det är säkert fler än jag som har sett på tv hur man skojar om att kvinnor alltid säger nej och har huvudvärk när mannen flera gånger i veckan vill ha sex. Min fråga är då den. Har då kvinnan omedvetet gått omkring och sagt "jag vill ha sex" med sin kropp hela veckan... Mannen tolkar omedvetet (eller medvetet?) kvinnans signaler och svarar på inviten genom att göra närmanden i sovrummet...

För mig glömmer vi något viktigt här. När kvinnan sen säger nej... Är hon då en komplett motsägelse? Hon vill ju...hon bara säger att hon inte vill? Hennes kropp sa ja men hennes mun sa nej.

Mannen i sin tur kan bara lyda kvinnans signaler. Han har inga signaler själv... Vad är det då som får honom att ta den där första rörelsen mot kvinnan när de ligger bredvid varandra i sängen och hon kanske ligger och läser sin bok? Alltså jag upprepar.... Vad är det som får honom att ta det där första steget?

1:1 Är det kvinnans signaler från tidigare på dagen?

1:2 Sidnalerar kvinnan omedvetet "jag vill ha sex" medan hon ligger och läser sin bok?

1:3 Kan det vara så att mannen själv besitter dessa signaler och agerar utifrån sina enga impulser?

1:4 Har mannen missförstått kvinnans signaler?

1:5 Eller bara vägrar mannen lyssna på kvinnan och tro att Nej är Nej?

Jag skulle vilja säga att jag ska låta bli att plåga er med min strida ström av pladde, att jag hoppar över 2 och 3... Men det går inte. Jag måste tyvärr avsluta det jag har påbörjat.

Alltså, scenario 2: Kvinnan och mannen växelverkar som sändare och mottagare. De besitter båda courtship-signaler och använder dem när impulsen kommer. Kvinnan känner av mannens närmanden och mannen känner av kvinnans närmanden. De är olika men framstår som attraktiva hos partnern av det motsatta könet.

Men sedan kommer verkligheten in. Ibland passar det inte att följa sin "omedvetna" impuls. (Omedveten är den just för att den infinner sig utan att man bestämt det). Om man som kvinna eller man sitter på en buss bredvid en tämligen attraktiv människa. Impulsen kommer, signalen skickas ut... Men sen inser man att detta är en främling och att det sitter massa folk runt omkring. Så man måste göra en avledningsmanöver. Typ fnittra, kasta en snöboll eller börja samtala...

Alltså kvinna och man är lika fungerande sändare och mottagare. Därför kan folk ibland uppfatta sexliv som så komplicerat. Därför ibland vill den ena sen vill den andra och man är inte alltid i synk. Om kvinnan alltid hade varit sändare och gjort det omedvetet så hade det bara varit för mannen att "hoppa på tåget" och allt skulle vara frid och fröjd.

Verkligheten ser dock annorlunda ut. De som tror annat kanske borde ta sig ut i oftare (säger en som knappt går utanför dörren. Ja, jag erkänner! Jag är väldigt, väldigt, väldigt motsägelsefull. Lyssna inte på hälften jag har att säga.) Impulserna och signalerna är genuina... men de blandas med socialt beteende.

Scenario 3: Mannen som sändare och kvinnan som mottagare. Se nummer 1 fast med ombytta roller.

För mig verkar scenario 2 närmast verkligheten. Att kvinnor skulle vara de enda som sänder ut omedvetna courtship-signaler låter för mig väldigt tokigt. Vare sig en man kastar en snöboll eller ej så känns det i luften vad för signal det rör sig om. Har ni hört "love is in the air"? Kvinnan och mannen signalerar till varandra och besvarar sedan signalerna.

På samma sätt som en man står bredvid en kvinna som omedvetet signalerar så kan en kvinna känna av mannens "jag vill ha sex"-signaler. Det betyder inte att man/kvinna måste eller vill svara. Men visst finns det små diskreta signaler och rörelser som män gör utan att veta om det.

Det är väl här personkemi kommer in i bilden. Om en av det motsatta könet skickar ut signaler och den andra inte känner dem eller inte vill känna dem... Då uppstår ingen kemi. Ingen attraktion.

Bla, bla, bla.... Men jag måste envisas. Jag säger inte att jag nödvändigtvis måste ha rätt. Men jag kan inte köpa de föreslagna. Jag tycker man måste vara kvinna i närheten av en man för att kunna avgöra om en man skickar signaler eller inte. En man kan säga massor utan att öppna munnen eller kasta så mycket som en enda snöboll.

Att säga att bara kvinnor sänder ut courtship-signaler är för mig att säga att jorden är halv. Kapad på mitten. Det finns inte höger bara vänster. Inte upp bara ner. Inte nej bara ja...

Kvasir skrev:Det vore intressant att göra experiment med kvinnor som medvetet säger en sak och markerar en annan med kroppspråket, och sedan se hur NT- resp. AS-män har uppfattat det.

Jag tror det är mer intressant att reda ut exakt vilka signaler som AS-killar (och tjejer) missar, samt vilka de använder på avvikande sätt så att de missuppfattas. Därefter kan man forska kring vilka signaler som AS-killar (och tjejer) använder som NT inte alls uppfattar.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Det vore intressant att göra experiment med kvinnor som medvetet säger en sak och markerar en annan med kroppspråket, och sedan se hur NT- resp. AS-män har uppfattat det.

Jag tror det är mer intressant att reda ut exakt vilka signaler som AS-killar (och tjejer) missar, samt vilka de använder på avvikande sätt så att de missuppfattas. Därefter kan man forska kring vilka signaler som AS-killar (och tjejer) använder som NT inte alls uppfattar.

Det experiment jag föreslog borde väl i första hand handla om just det första, och inte det andra. AS-män kan förväntas gå huvudsakligen på vad kvinnan säger, medans NT-män i högre grad, kanske t.o.m. huvudsakligen, kan förväntas gå på kroppspråket.

Kvasir skrev:Det experiment jag föreslog borde väl i första hand handla om just det första, och inte det andra. AS-män kan förväntas gå huvudsakligen på vad kvinnan säger, medans NT-män i högre grad, kanske t.o.m. huvudsakligen, kan förväntas gå på kroppspråket.

Det blir för ospecificerat. Att bara göra experiment för att se hur pass mycket kroppsspråk AS vs NT tar in är för enkelt. Det säger inget om ifall det är hela eller bara delar av kroppsspråket som AS missar.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Det experiment jag föreslog borde väl i första hand handla om just det första, och inte det andra. AS-män kan förväntas gå huvudsakligen på vad kvinnan säger, medans NT-män i högre grad, kanske t.o.m. huvudsakligen, kan förväntas gå på kroppspråket.

Det blir för ospecificerat. Att bara göra experiment för att se hur pass mycket kroppsspråk AS vs NT tar in är för enkelt. Det säger inget om ifall det är hela eller bara delar av kroppsspråket som AS missar.

Gör man tillräckligt omfattande tester så ger det ju korrelationer i alla fall. Med ditt argument kan man ju sänka hela Aspie-quiz i en mening, och det tror jag inte du tycker.

Kvasir skrev:

rdos skrev:Det blir för ospecificerat. Att bara göra experiment för att se hur pass mycket kroppsspråk AS vs NT tar in är för enkelt. Det säger inget om ifall det är hela eller bara delar av kroppsspråket som AS missar.

Gör man tillräckligt omfattande tester så ger det ju korrelationer i alla fall. Med ditt argument kan man ju sänka hela Aspie-quiz i en mening, och det tror jag inte du tycker.

Det tror jag nog inte. Just gruppen "Aspie kommunikation" har väldigt mycket frågor i Aspie-quiz just för att man inte ska dra all kommunikation över en kam. Det är högst individuellt vilka av dessa drag man har. Om man bara skulle förenkla detta till hur pass mycket kroppsspråk man tar in så tappar man bort all individuell variation.

Jätteintressant Helena! Du reder på ett bra sätt ut detta med medvetna och omedvetna signaler. För att lägga till en sak; är man impulsiv, trött elelr berusad är det lätt att komma på sig själv med att reflektionsmässigt skickat en massa signaler som man annars skulle ha försökt parera.

Rdos, är det så att du återigen tror att hela världen snurra kring Aspie-quiz? Jag pratade om att det vore intressant att göra experiment, inget annat. Det var inte något förslag på frågor till Aspie-quiz.

Helena skrev:Så om jag har förstått det hela rätt så är alltså de här courtchip-signalerna sådana som kvinnor skickar ut omedvetet. Alltså inte sociala beteenden. Och män har inga sådana.

Jag kom just på att man kallar dem för "proceptive" i professionell literatur.

Helena skrev:Jag kan dock fortfarande inte köpa detta. Om signalerna är omedvetna...så måste man ju skilja dem från alla medvetna signaler. De flesta exempel jag såg i materialet var utan tvekan medvetna.

Det stämmer nog. Vissa kvinnor har lärt sig att göra dessa signaler medvetet. Dock skulle det inte fungerat om mäns hjärnor inte vore gjorda för att instinktivt reagera på dem som om kvinnan vill initiera något.

Helena skrev:Jag vill bena ut det här ordentligt. Så vi pratar om signaler. Signaler är alltså nån sorts impulser. Sådant som man inte rår för. Vad jag menar är att man måste söka upp roten till dessa impulser. Hur ser deras första uttryck ut och hur fortsätter de sedan utvecklas? När går de över från att ha varit en impuls till "oj, det händer nått i mig...hur ska jag hantera detta?"

Tänk på dem på samma sätt som att folk skrattar när de är glada eller gråter när de är ledsna. Detta lär folk inte sig utan det är medfött. Det går ju att fejka även skratt & gråt, så varför inte "courtship"-signaler?

Helena skrev:För mig är det samma sak för män. Att det finns en courtship-impuls. Han ser en kvinna och känner att han vill trycka sig mot henne. Men han är en frisk individ och inser någonstan att det är opassande att följa den här impulsen. Det är första dejten eller grannens hustru... Så han låter bli och blir lite stressad... Vad ska han göra nu? Här kommer det sociala beteendet in i bilden (och mina karikerade exempel från tidigare)... Väljer han att typ skratta högt... eller kastar han en snöboll i ansiktet... eller super han sig aspackad....

Håller inte riktigt med. Det förväntas att män initierar med sociala beteenden, vilket kasta snöboll, supa, starta en konversation är exempel på.

Kvasir skrev:Rdos, är det så att du återigen tror att hela världen snurra kring Aspie-quiz? Jag pratade om att det vore intressant att göra experiment, inget annat. Det var inte något förslag på frågor till Aspie-quiz.

Det går inte att ha sådant som frågor i Aspie-quiz. Det måste till IRL-experiment eller möjligen videor.

Men oavsett Aspie-quiz, så pratade jag om en metodik. Man kan inte räkna med att man kan dra all slags kommunikation över en kam och bara mäta hur pass mycket en AS vs en NT tar in. Då har man gjort sig skyldig till alltför långtgående generaliseringar. Exempel på sådana som florerar inom NPF-forskningen är att motoriska svårigheter kan klumpas ihop och att repetiva rörelser är meningslösa (stims). Båda dessa fördomar och generaliseringar har visat sig vara felaktiga.

rdos skrev:

Kvasir skrev:Rdos, är det så att du återigen tror att hela världen snurra kring Aspie-quiz? Jag pratade om att det vore intressant att göra experiment, inget annat. Det var inte något förslag på frågor till Aspie-quiz.

Det går inte att ha sådant som frågor i Aspie-quiz. Det måste till IRL-experiment eller möjligen videor.

Men oavsett Aspie-quiz, så pratade jag om en metodik. Man kan inte räkna med att man kan dra all slags kommunikation över en kam och bara mäta hur pass mycket en AS vs en NT tar in. Då har man gjort sig skyldig till alltför långtgående generaliseringar. Exempel på sådana som florerar inom NPF-forskningen är att motoriska svårigheter kan klumpas ihop och att repetiva rörelser är meningslösa (stims). Båda dessa fördomar och generaliseringar har visat sig vara felaktiga.

Det beror helt på vad man är ute efter med ett experiment. Jag sade bara att det vore intressant att göra en viss typ av experiment, punkt. Jag sade inget om att dra några långtgående slutsatser från det, eller några slutsatser alls, för den delen.

Håller inte riktigt med. Det förväntas att män initierar med sociala beteenden, vilket kasta snöboll, supa, starta en konversation är exempel på.

Ok, jag håller med. Det var dumma exempel från min sida. Men jag håller mig fortfarande till att män någonstans får en sådan impuls att göra ett närmande på. Som du säger... att mannens hjärna är programmerad att reagera på ett visst sätt när den registrerar kvinnans signaler. På samma sätt tror jag det är för kvinnor. Att de är programmerade att reagera på ett visst sätt när de registrerar manliga signaler... Men det får mig visserligen att fundera lite.

Om nu alla är programmerade... Varför händer det då att det uppstår situationer där personkemi klashar. Att den ena parten är jätte intresserad och den andra känner inget alls. Zipp zipp nada. Inga signaler eller impulser alls. Man kan ju vara oattraherad av någon menar jag...

Jag var tvungen att göra lite mer tänking. Så det slog mig att visst kan folk ha handikapp på de här områdena... Det är jag som har varit för ensidig i mitt perspektiv... Så det fick mig att undra om jag har förstått det här rätt eller fel.... Pratar vi om friska/hela människor eller handikappade? Vad säger man att skillnaden skulle vara dem emellan?

Men, jag måste bara inflika ytterligare en gång att jag inte köper att det bara är kvinnor som skickar signaler. Jag sjunker med skeppet

Men Rdos... Hoppas du trots min envishet vill berätta lite mer om det här. Vad säger man egentligen? Vad säger man om friska och handikappade och så. Kom ihåg att jag inte har läst eller hört nått om det här... Och jag föredrar om någon berättar det för mig istället för att jag söker info själv. Som sagt... om du vill så får du gärna berätta.

Helena skrev:Ok, jag håller med. Det var dumma exempel från min sida. Men jag håller mig fortfarande till att män någonstans får en sådan impuls att göra ett närmande på. Som du säger... att mannens hjärna är programmerad att reagera på ett visst sätt när den registrerar kvinnans signaler. På samma sätt tror jag det är för kvinnor. Att de är programmerade att reagera på ett visst sätt när de registrerar manliga signaler... Men det får mig visserligen att fundera lite.

Det är ju bara det att det är män som förväntas starta de olika sociala beteendena. Visserligen förekommer det även att kvinnor tar initiativ till kontakt, men då handlar det oftast inte om vanliga NT-kvinnor. Vissa män blir t.o.m. sura om kvinnor tar initiativ. Det visar ju bara på hur djupt rotade dessa saker är i NT människans natur. Om det nu vore så att det fanns manliga signaler som var avsedda för att initiera kontakt, så borde rimligen NT kvinnor varit mycket mer benägna att initiera kontakt, vilket de oftast inte är.

Helena skrev:Om nu alla är programmerade... Varför händer det då att det uppstår situationer där personkemi klashar. Att den ena parten är jätte intresserad och den andra känner inget alls. Zipp zipp nada. Inga signaler eller impulser alls. Man kan ju vara oattraherad av någon menar jag...

I det vanliga scenariot så löses det på ett av två möjliga sätt:

1. Om kvinnan är ointresserad så skickar hon inga signaler, och då tar mannen ingen kontakt.

2. Om mannen är ointresserad så besvarar han inte kvinnans signaler och då blir det inte heller någon kontakt.

Vitsen är ju att minimera antalet avvisande. För de som inte förstår signalerna blir det just så, en massa avvisanden som tär på självförtroendet.

Helena skrev:Jag var tvungen att göra lite mer tänking. Så det slog mig att visst kan folk ha handikapp på de här områdena... Det är jag som har varit för ensidig i mitt perspektiv... Så det fick mig att undra om jag har förstått det här rätt eller fel.... Pratar vi om friska/hela människor eller handikappade? Vad säger man att skillnaden skulle vara dem emellan?

Men, jag måste bara inflika ytterligare en gång att jag inte köper att det bara är kvinnor som skickar signaler. Jag sjunker med skeppet

Men Rdos... Hoppas du trots min envishet vill berätta lite mer om det här. Vad säger man egentligen? Vad säger man om friska och handikappade och så. Kom ihåg att jag inte har läst eller hört nått om det här... Och jag föredrar om någon berättar det för mig istället för att jag söker info själv. Som sagt... om du vill så får du gärna berätta.

Det är väl inte helt accepterat att AS-kollektivets centrala problem ligger på området kommunikation, men det är min hypotes. Frågor kring kommunikation i Aspie-quiz har bland den allra högsta relevansen för AS. De sociala problemen är egentligen inte primära, utan snarare en följd av skillnaderna i kommunikation.

De flesta teorier kring AS och kommunikation utgår ifrån att det är något slags fel på dessa funktioner. "Mirror-neuron" teorin är en sådan teori. Dock är det min hypotes att det är ö.h.t. inget fel på AS-människans kommunikation, utan den skiljer sig ifrån NT-människans i vissa hänseenden. Den hypotesen har jag bl.a. testat med en massa olika frågor i Aspie-quiz, dels kring udda ansiktsuttryck, bli anklagad för att glo, le vid fel tillfällen osv. Jag har även testat om stims (repetiva beteenden i psykiatri-jargong) kan ha kommunikativa funktioner, och fått detta mer eller mindre bekräftat. Dessutom så är stims och de andra skillnaderna i kommunikation (som udda ansiktsuttryck) starkt korrelerade och grupperar sig tillsammans.

Utifrån detta synsätt är det högst rimligt att fråga sig hur t.ex. flirtbeteende ser ut i AS-populationen, och hur pass mycket av det som forskningen funnit kring NT som är applicerbart på AS.

Kvasir skrev:Det beror helt på vad man är ute efter med ett experiment. Jag sade bara att det vore intressant att göra en viss typ av experiment, punkt. Jag sade inget om att dra några långtgående slutsatser från det, eller några slutsatser alls, för den delen.

Vad är meningen med experiment om man inte kan dra några slutsatser ifrån experimentet?

rdos skrev:

Kvasir skrev:Det beror helt på vad man är ute efter med ett experiment. Jag sade bara att det vore intressant att göra en viss typ av experiment, punkt. Jag sade inget om att dra några långtgående slutsatser från det, eller några slutsatser alls, för den delen.

Vad är meningen med experiment om man inte kan dra några slutsatser ifrån experimentet?

Det kan ju vara intressant även om det inte räcker till vetenskapligt hållbara slutsatser. Men med tillräckligt stort dataunderlag kan man förmodligen göra korrelationer. Å andra sidan skulle ett sådan experiment lida av samma problem som de videos denna tråd startade med, att det är svårt att få göra en experimentsituation tillräckligt naturlig.