Eftersom vi alla här troligen vet att livet går ut på "trial and error" så vill jag bra fråga.

Finns det saker du önskar att du inte lärde dig av?

Jag ger ett exempel:

Är ute och handlar med min mamma, hon är stundvis mycket tankspridd och glömsk av sig.

På vägen in genom svängdörrarna så märker jag att hon inte tar en korg.

Jag funderar på att säga detta till henne men vet av erfarenhet att en eller flera gånger tidigare har hon sagt att det inte var nödvändigt.

Det hela resulterar i att när hon kommer på att vi inte har en korg så säger jag: "tänkte nämna det" och får en smärre utskällning för att jag inte gjorde det.

Det är ett tidigare misstag jag lärt mig av som visat sig vara ett misstag i sig.

Händer detta er?

tja finns väll en del från barndommen man gärna skulle sluppit som att fira jul men ett nytt sår i knäet efter att man dragit en yxa i sitt egna knä i full krafft. missa den lilla biten av granen som min far hade sågat av, ville ju promt klyva den i 2 bitar för att visa hur stark o duktig jag va. inte många mm från en själv amputering endligt läkaren. varför dom nu tror att ett barn på ett par år inte ska minnas nått den får höra när dom berättar ett par gånger åt sin döve far. ja säg det lite högre så kanche han hör

Intressant frågeställning, måste säga.
Fick mig faktiskt att tänka.
Jag tror dock att jag är motsatsen. Jag har väldig stor vilja av att lära av misstag.
Jag får nog försöka filosofera djupare det här, spontan svar verkar inte finnas.

Fick lära mig när jag var liten att man skall behålla allt för sig själv.
Detta resulterade i att jag utnyttjades alldeles för mycket. Eftersom man behöll allt skit för sig själv så blev psyket katastrofalt. Först när det var alldeles försent så sade man ifrån.

Har dock inte lärt mig av misstag då jag egentligen aldrig gjort något. Jag har alltid lärt mig själv saker å ting INNAN jag gjort något dumt.
Så folk om ni undrar hur Jesus ser ut, se då på mig. xD

Misstaget var väl att tro på din mamma från början; man ska alltid ta en korg, även om man bara tänkt köpa en enda sak. Det ser inte så bra ut att gå med det i handen, och oftast hittar man fler saker man behöver (el iaf vill ha).

En gång som barn blev jag utskälld av min mamma för att jag inte bjudit på kaffe när besökare kom för att hälsa på när de var borta. (Det var väl vanligare att folk bara kom utan att ringa först förr i tiden.) Så oartigt av mig att inte bjuda utan bara säga att mamma och pappa inte var hemma så besökarna fick bara åka iväg igen.) Ingen hade sagt att jag skulle göra så, och felet var alltså att jag inte kom på det själv.

Nästa gång det hände så frågade jag om de ville komma in och dricka kaffe (fast då hade de fått göra det själva, jag visste inte hur man gjorde.) Men de tackade nej. Då jag berättade om detta för min mamma så trodde jag att hon skulle vara nöjd med mig den här gången. Men inte, den här gången var det onödigt att bjuda på kaffe för dessa besökare var inte så långväga. Men att det inte gällde alla besökare hade hon inte sagt.

Alla regler borde man kunnat räkna ut själv och alla undantag från reglerna också.

Nu har jag tänkt lite till och jag tror att det ser ut som att jag skulle alltid lära av mina misstag, vilket inte är i närheten av sanningen men att jag har stor önskan att lära av det som hände, det stämmer .... oftast. Alltså om det finns någon vits i det. Är det någonting allvarligt, då e det bäst att dra lärdomar. Är det någon skitsak då kan jag väl strunta i det.
Ibland vill jag inte lära av nåt bara för att jävlas
(erkänner skamsen)

Misstag inget jag vill kännas vid, helst men med handen på hjärtat, gör jag allt i min makt, för att vara den som först upptäcker det, ställer tillrätta, och lovar heligt och dyrt, att göra allt vad jag mäktar med, för att inte upprepa det av mig begångna misstaget,

Pinsamt är det, då det kan gälla skitsaker, som andra utan problem skulle bortförklara, förneka eller släta över, utan att behöva hamna i samvetsnöd eller få någon annan som helst upphängning av.

Min önskan av att inte lära mig, av det då begångna misstaget av att tro på, att jag är skyldig till min skuld, till att allt är mitt fel, verkar vara som ett oöverstigligt OCD-problem , ett mantra som för att skydda mig från den vantron att jag är ett djävulens påfund och som sådan dömd till att i evighet upprepa den förbannelse jag blev vigd att bära, med andra ord ett tveeggat svärd som drivkraft till att ta ansvar för min handling men hämmar min tro av att jag någonsin aldrig skulle bli så fullkomlig att jag inte skulle upprepa mina av mig begångna misstag ... häpp!

Om det inte blev begripligt, det jag ville skriva med det här, så är det begripligt, då jag inte begriper själv, vad det är jag skrivit här ... mer än att det ser ut som ett ytterligare misstag, av mig är begånget ... för att slippa framställa mig, som en som tror sig vara felfri och som tror sig inget mer ha att lära av ... vad livet ger men döden tar.

Mvh vanlig

Satt och tittade ut genom ett fönster på jobbet, tänkte på en kvinna som jag var vådligt förälskad i för tillfället.
Tyvärr märkte jag inte att tidernas indolentaste smygbög satt och tittade på min spegelbild i fönstret, och inbillade sig att jag satt och flirtade med honöm. Eftersom jag inte hade den blekaste aning om att han såg mig, så fattade jag inte heller att han tittat på mig. Jag hade ju min blick fäst på ett skogsområde flera kilometer bort.
Efter ett tag, kom ett antal andra kolegor (troligen även dom smygbögar) med väldigt många antydningar om hur bögar kontaktar varandra, och även att den ytterst motbjudande personen gick och knuffade på mig när vi promenerade på lunchrasterna. Jag övergick självklar till att promenera själv.
Den enda slutsats jag kunde komma till var att dom ville bli av med mig. Följaktligen pensionerade jag mig ett och ett halft år i förtid. och har ju sluppit ifrån de tokstollarna.
Det som inte är så roligt, är att jag blivit väldigt misstänksamma mot i stort sätt alla, särskiljt om jag kan misstänka att det är någon med någon form av anknytning till HBT-grupper.
Men numera trivs jag väldigt bra, när jag slipper ifrån personer som tror sig ha något att hämta hos mig.

Jag har ju gjort en massa sprängänen i mitt liv, men inte lärde jag mig nått av det efter första gången jag brände sönder handen. Hände väl en 4-5 ggr till.