Tandvårdskortet innebär att du bara betalar vad ett normalt läkarbesök kostar varje gång du går dit, tror det är 150:-/gång. När du kommit upp till 900:- totalt med alla läkarbesök får du ett frikort och då kostar det inget att gå till tandläkaren längre....

Deadly_Nightshade skrev:...att jag inte får någon hjälp av staten: jag är för "högfungerande" för LSS-stöd/sjukskrivning.

Av andra forumister har jag förstått att om man överklagar får man oftast rätt, tydligen är det där något de ofta försöker med, när det finns papper (typ ansökan och överklagan) så kommer det sannolikt att låta annorlunda som jag förstått.

Jag tänkte droppa diskussionen om ACT och KBT och istället fråga om du har begärt att få ett SIUS från Arbetsförmedlingen. En del av dem är verkligen väldigt bra på att leta upp arbeten och jag vet andra som fått arbete med hjälp från SIUS.

Ja jag har en sån där SIUS-snubbe på AF och visst är han insatt i Asperger och så. Problemet är dock att han inte alls är insatt i någon av de branscher jag vill jobba inom och att han - liksom AF, jobbtorg, socialen, kurator och alla andra - förväntar sig att jag ska fixa allt det där själv eftersom jag är så "högfungerande". Allt jag har sagt till dom är liksom att jag söker jobb själv (vilket jag gör, dock i mindre och mindre grad ju längre jag går arbetslös) - och utifrån det så tycker dom att jag kan lösa allt själv.

Sen så har jag heller inte träffat honom (SIUS-gubben) på evigheter. Känns mest som att det där mötet jag hade med honom var något spel från AF's sida - något dom var tvungna att genomföra.

Känns väldigt hopplöst gör det. Tönten (matcharen) på jobbtorget hade sagt åt mig att kolla upp praktikplatser tills ja, denna vecka - vilket jag inte gjort för att jag inte orkat. Orkar inte med deras jävla krav och den ständiga hetsen. Enligt deras uppfattning så är det starkt tabubelagt att gå på socialbidrag i mer än två månader verkar det som. Jobbtorg är för övrigt en mera "östtysk" version av arbetsförmedlingen.

Men för att återgå till trådens ämne:
Det jag mest oroar mig över är att dessa samtal är under en begränsad tid. Jag vet inte hur många möten till jag har kvar - 4 kanske. Sen ska jag vara "botad" eller hur fan det nu fungerar - min psykolog ska iväg på ett vikariat ändå så så hon har inte mer tid åt mig.
Känns inte som att det har hjälpt alls det här. Har gjort alla hemuppgifter och hela den skiten och det är bra att ha någon att prata med - men det känns som att jag bara slussas igenom systemet likt någon jävla industri-detalj på ett löpande band.

Hopplöshet var ordet. Känns som att allt jag gör och har gjort de senaste åren inte spelar någon roll alls - inget blir bättre.

Hur har det gått?
Är det slut på kbt grejjen för dig nu?

Jag har ju börjat hos psykologen jag yrade om tidigare, hon med dbt inriktining.
Läxor jepp. Funkar ja jo på ett vis, jag lyckas inte utföra dom som tänkt med ökad ångest och panik och krascher och självhat som följd, känns stört lovande.

blyger skrev:Hur har det gått?
Är det slut på kbt grejjen för dig nu?

Jag har ju börjat hos psykologen jag yrade om tidigare, hon med dbt inriktining.
Läxor jepp. Funkar ja jo på ett vis, jag lyckas inte utföra dom som tänkt med ökad ångest och panik och krascher och självhat som följd, känns stört lovande.

Jag får fortfarande KBT - men hon sa förra gången att vi har bara 11 möten kvar (så lite över 2 månader) - då har jag fått kanske 26 möten eller nått. Vet inte vad som kommer hända sedan för jag tycker väl egentligen inte att denna terapi har hjälpt särskilt mycket. Jag har lärt mig lite bearbetningstekniker mot jobbiga känslor och tankar, och lärt mig om bra sätt att lägga upp mål och så. Men ja... jag vet inte. Min livskvalité är fortfarande åt helvete och jag är fortfarande deprimerad, arbetslös, utan eget hem och utan pengar. Jobbsökandet går jävligt trögt och mitt hopp börjar försvinna: jag tror inte längre att arbetsmarknaden vill ha mig fast jag är kompetent. Jag är för socialt handikappad och "svag" helt enkelt...

KBT, ACT och DBT är ju rätt så beroende av hemläxor vad jag vet. Har du problem med detta kanske du behöver en annan terapiform? Psykoterapi kanske.

Det låter märkligt, SIUS uppgift ska ju vara att leta upp platser åt dig. Ditt branschområde är ju inte så brett om det är just 3D-grafik du vill arbeta med, det är en ganska liten nisch i Sverige då vi inte producerar så mycket spektakulära actionfilmer eller så mycket dataspel.
Men visst, om du klarar av att hitta en plats själv så är Arbetsförmedlingen oftast väldigt villiga att ställa upp med insatser.
Försök få in en fot på ett produktionsbolag eller SVT.

ragnevi skrev:Det låter märkligt, SIUS uppgift ska ju vara att leta upp platser åt dig.

SIUS-snubben borde ju kunna samarbeta med de som kan området som den sökande har kompetens inom, men det verkar som om Arbetsförmedlingen numera endast använder endast en enda person åt gången som insats (troligen pga effektiviseringsåtgärder, vilken effektivisering det nu innebär...)

De möten jag har varit på hos AF har hittills aldrig varit två gånger med samma person (det är bara jobbcoachen som är undantagen, men det var ju inte hos AF), vilket innebär att de inte kan utföra något vettigt arbete för att hjälpa människor.

ragnevi skrev:Det låter märkligt, SIUS uppgift ska ju vara att leta upp platser åt dig. Ditt branschområde är ju inte så brett om det är just 3D-grafik du vill arbeta med, det är en ganska liten nisch i Sverige då vi inte producerar så mycket spektakulära actionfilmer eller så mycket dataspel.
Men visst, om du klarar av att hitta en plats själv så är Arbetsförmedlingen oftast väldigt villiga att ställa upp med insatser.
Försök få in en fot på ett produktionsbolag eller SVT.

Först och främst vill jag bara klargöra att jag inte är så himla kräsen att jag ej nöjer mig med annat än att jobba som 3D-grafiker: så är ej fallet.
På dessa grupper jag går till på arbetsförmedlingen (för arbetsökande med NPF) så är jag nog den som har minst krav på arbetsplatsen faktiskt. Mina enda krav är att jag får jobba med något kreativt, något jag är utbildad för och det innefattar inte enbart en bransch (spelutveckling/3D-grafik). Det andra kravet är att det inte är ett socialt tungt jobb: t.ex. service eller kundtjänst där jag måste "ta hand om" kunder 8 timmar om dagen. Jag har sökt massor med jobb som webdesigner, webadmin, grafisk formgivare, originalare, layoutare, m.m - massor av olika yrken inom datavetenskap och grafisk formgivning. Jag har även sökt annat (skribent, administratör, etc).

Men jag håller med dig iaf om att det är lite skumt att jag inte får någon hjälp av SIUS egentligen. Min psykolog har frågat om det här iaf en gång tidigare och sagt att om det inte händer något så får dom - habiliteringen - snacka med arbetsförmedlingen igen.

Miche skrev:

ragnevi skrev:Det låter märkligt, SIUS uppgift ska ju vara att leta upp platser åt dig.

SIUS-snubben borde ju kunna samarbeta med de som kan området som den sökande har kompetens inom, men det verkar som om Arbetsförmedlingen numera endast använder endast en enda person åt gången som insats (troligen pga effektiviseringsåtgärder, vilken effektivisering det nu innebär...)

De möten jag har varit på hos AF har hittills aldrig varit två gånger med samma person (det är bara jobbcoachen som är undantagen, men det var ju inte hos AF), vilket innebär att de inte kan utföra något vettigt arbete för att hjälpa människor.

Ja alltså tanken var - om jag har förstått alla myndighetspersoner korrekt - att SIUS-gubben ska hjälpa mig att få jobb genom att dels sälja in mig på något företag, dels informera om de fördelar som företaget får av att anställa mig. T.ex. att jag kan arbeta 100% i normal hastighet och ändå få lönebidrag borde ju vara attraktivt för en arbetsgivare - det är ju trots allt den åtgärden som brukar genomföras för de som gått långtidsarbetslösa. Lönebidrag är med andra ord inget som är reserverat till de som anställer folk som har nedsatt arbetsförmåga - vilket jag från början trodde tills för ett par veckor sedan.

Får väl se hur det går med detta. Just nu så oroar jag mig mest över vad som kommer hända när denna terapi är "klar". KBT/ACT är alltid tidsbegränsat, och jag har ca 10 möten kvar nu eller något sånt. Det känns lite som att jag ligger på ett löpande band och att jag ska vara "frisk" innan bandet tar slut: annars läggs jag i lådan för defekta industriartiklar.

blyger skrev:Hur har det gått?
Är det slut på kbt grejjen för dig nu?

Jag har ju börjat hos psykologen jag yrade om tidigare, hon med dbt inriktining.
Läxor jepp. Funkar ja jo på ett vis, jag lyckas inte utföra dom som tänkt med ökad ångest och panik och krascher och självhat som följd, känns stört lovande.

Det verkar ju f destruktivt. Vad säger psykologen om det? Steg måste väl tas i den takt du har kraft till??